Buscilla Bloggar

Slår upp ögonen klockan 8.00 och inser att det är lönlöst att försöka hinna till skolan som börjar 8.30. Är så less på att stressa vareviga morgon. Värmer en flaska välling och kryper ner brevid min varma, gosiga, snusande dotter. Stryker henne lätt över håret i ett försök till att locka henne ur drömmens magiska värld. Hon tar flaskan och för den till munnen, som hon gjort så många gånger förut. Jag älskar att se njutningen i hennes sömndruckna ögon. Precis så där frånvarande i blicken som en ammande bebis. Sedan för hon sin lilla hand sakta fram och tillbaka över räfflorna vid gradskalan på flaskan. På samma vis som hon gjort sedan hon var liten. Efter vår lilla mysstund är det dags att väcka Sture tycker Svea, som älskar att gosa och busa med lillebror. Det är då jag lägligt passar på att dra täcket över huvudet. Bara ett par minuter. Måste få sträcka ut mig och vila en liten, liten stund. Avlägset hör jag Stures hickande skratt och Sveas fnitter.

Sedan tar vi slanten och stoppar i myntinkastet. Karusellen är i full gång:
- tandborstning * 2, varav 1 barn och 1 vuxen
- hårborstning * 2, varav 1 barn och 1 vuxen
- påklädning * 3, varav 2 barn och 1 vuxen
- bajsning * 2, varav 2 barn

Efter avlämningen 45 minuter försent, går jag ner i källaren. Har fått uppmaning av L om att snygga till i vårt förråd. Vi har satt ut en massa grejer till försäljning och igår försvann en byrå som vi haft fullproppad med Sveas dagisalster. Dessa låg nu utspridda på det kalla förrådsgolvet.
Har Sture sittandes i sjalen, men kan snart konstatera att det inte är så lämpligt. Försöker tråckla fram gåstolen för att ha något att sätta barnet i. Lyckas dock riva ner en hög med krukor som stod högst uppe på ett par lådor. Suckar! Porslinsskärvor blandas med teckningar, pärlhalsband och en och annan lerfigur. Nu är gråten nära. Jag faller på knä och plockar upp skärva efter skärva, samtidigt som jag tycker evinnerligt synd om mig själv. Skärvorna läggs i en liten hög som jag lämnar innanför dörren. Jag stänger dörren bakom mig och hoppas på fullaste allvar att det ska försvinna av sig själv.

Klockan har nu hunnit bli ganska mycket. Vad ska man göra av en trist och grå måndag som denna? Har så mycket jag vill och borde göra, men tiden räcker inte riktigt till. Fördriver istället en timme i telefonen medan Sture tar en tupplur i vår säng.

Bestämmer mig sedan för att lämna hemmets trygga vrå och kasta mig huvudstupa ut i regn och rusk. Sätter Sturebror åter i sjalen. Det finns en himlans massa små second hand butiker och kuriosabodar som jag så gärna vill besöka, dit ingen med barnvagn har tillträde.

Vi tar båten över till Söder och flanerar i snålblåsten mellan smågatorna. Sture sover sött i sjalen. Men hans bastanta kroppshydda på nästan 9 kilo känns redan i både rygg och axlar. Vi passerar Stadsmissionen och jag beundrar hyllan i skyltfönstret för 1.500 kronor. Kan inte riktigt bestämma mig för vid vilken vägg jag ska ställa den. Den korta eller den långa? 
Men jag är egentligen på jakt efter tyg till de två sista kuddarna i min soff-make-over. Hittar en halvsjysst gardinlängd. Vänder på prislappen och sätter i halsen. 600 kronor! För EN längd! EN begagnad längd. Vill man ha hela paret kan den som är duktig på huvudräkning snabbt räkna ut att man glatt får punga ut med 1.200 kronor. Vart är den här världen på väg?

Fortsätter min vandring. Passerar de små kuriosabodarna som jag så gärna velat gå in i. Men tyngden av Sture är mig övermäktig och jag orkar inte riktigt med. Jag fortsätter istället gatan fram tills jag kommer till Myrorna. Tyvärr är där riktigt tunnt på tygfronten. Inte en endaste liten tygbit faller mig i smaken. Men, inget ont som inte har något gott med sig. Hittar ett par helsjyssta grillor istället. Ett par fin, fina hockeyrör med tillhörande blå träskydd för 75 kronor. Vilket kap! 

Blir genast munter igen. Men jag var nog lite väl snabb i vändningarna och hade nog inte riktigt tänkt till. Vagnlös, som jag är, får jag kånka runt på dessa åbäken genom staden.

Nu vaknar Sture i sjalen. Än så länge är han nöjd, men jag vet att tiden är knapp. Han är riktigt trasslig vår Sturebror och gillar inte att sitta fast. Han vill helst fladdra hej vilt med både armar och ben. Men jag trotsar ödet och beger mig uppför Götgatsbacken till Emmaus. Jag börjar i barnbutiken. De har en hel del fina plagg, men håller tyvärr hutlösa priser. Hittar ett par täckbrallor till Svea. Ett par exakt likadana som de hon hade förra vintern. De har ett hål på ena knät och kostar lika mycket som ett par nya!!! Blir grymt irriterad. Är precis på väg att säga till, men i nästa sekund tar orken slut. Istället tar jag pick och pack och skridskor och lämnar affären. Trots irritationen måste jag in i Emmausbutiken som ligger vägg i vägg. Där hittar jag ett par über-häftiga långkalsonger för 130 kronor till L. Står och fingar på dem länge och väl innan jag blir tvungen att hänga tillbaks dem. Vet så väl att L inte vill ha några begagnade lånkisar.

Nu vill Sture inte sitta i sjalen längre, han knökar och bökar för fulla muggar. Han är inte någon liten tunnis heller, utan ett muskelpaket som heter duga. Man får uppbära all sin kraft för att hålla honom på plats. Jag går i rask takt ned till Slussen för att se när bussen går. Endast 5 minuters väntetid. Men plötsligt ångrar jag mig och blir hysteriskt snål. Vill inte gärna betala SL:s hutlösa taxa för att åka hem. Jag påbörjar en vandring uppför den långa, långa backen som leder till Tjärhovsplan. Jag orkar nätt och jämt lyfta på fötterna och Sture trasslar mer än någonsin i sjalen. Men där kommer min röda räddare i nöden. Jag vinkar frenetiskt åt busschaufören, som saktar ner. Jag betalar avgiften och chaufören hälsar mig välkommen ombord med ett leende. (Ett leende, har ni hört på maken. Bara det var ju värt varenda krona)
Äntligen frigör jag Sture från hans fångenskap. Vi pustar ut båda två och ser ut genom den regniga fönsterrutan tätt, tätt intill varandra.

Väl hemma igen hinner jag nätt och jämt slänga i mig en smörgås och en kopp rykande, varm choklad innan det är dags att hoppa i stövlarna igen och hämta storasyster i skolan. 

Men på vägen dit passerar jag brevlådan. Under räkningar, reklam och annat skräp gömmer sig ett litet, litet paket. Åh...vad jag älskar Tradera med sina små, små överraskningar som kan förgylla vilken trist dag som helst. Overallen som gömde sig i paketet var helt oväntat i perfekt skick, men tyvärr på gränsen till för liten. Funderar allvarligt på att sätta Sturebror på diet. Han växer på alla håll och kanter i rasande fart.


Katvig släng dig i väggen!

När L sedan seglar in genom dörren glad i hågen blir han, helt oväntat, lyrisk över mitt skridskoinköp. Tydligen spelar Foppa numer i Philadelphia! Ibland förundras man.

Kanske skulle ha köpt de där långkalsongerna trots allt!