Sturebror 9 månader
Du har nått den magiska gränsen, 9 månader. En evighets sekund! Oändligt lång men samtidigt alldeles för kort. Vart tog tiden vägen? Tiden försvann i ögonblicket. I befruktningsögonblicket då cellerna smälte samman och påbörjade Dig.
Jag kan Din anatomi. Utantill. Konturen av Din kropp är nämligen fastetsad i mina fingertoppar. Och om jag sluter ögonen ser jag dig klarare och tydligare än med dem öppna.
Din doft har förändrats sedan vårt första möte. Nu är den mer intensiv och mycket mer Du. Du fullkomligt stinker av persikolen hud och en svag, svag doft av något fränt. Det är tidens rand som har satt sina spår. Spåret som leder Dig framåt och bort från nuet, gränsen mellan det förfluna och framtiden. Det spelar ingen roll om Du bleknar för Dina ränder går aldrig ur.
/Din lilla mamma
Jag kan Din anatomi. Utantill. Konturen av Din kropp är nämligen fastetsad i mina fingertoppar. Och om jag sluter ögonen ser jag dig klarare och tydligare än med dem öppna.
Din doft har förändrats sedan vårt första möte. Nu är den mer intensiv och mycket mer Du. Du fullkomligt stinker av persikolen hud och en svag, svag doft av något fränt. Det är tidens rand som har satt sina spår. Spåret som leder Dig framåt och bort från nuet, gränsen mellan det förfluna och framtiden. Det spelar ingen roll om Du bleknar för Dina ränder går aldrig ur.
/Din lilla mamma
Kommentarer
Postat av: AnnaH
Men ÅH vilket gosegryn! Och vilket UNDERBART påslakansset!!! Tänk om jag hade ett sånt i "vuxenstorlek"!
Postat av: Buscilla
AnnaH: önsketänkande ;-)
Postat av: Basilika
Fantastiskt vacket du skriver till Sture, jag får knottror på hela armarna.:)
Gos!
Kram Basilika
Postat av: Phio
Du skriver så vackert. Jag önskar du kunde skriva en bok, den skulle jag ha vid min säng! Du sätter ord på det jag tänker. Kram.
Trackback