Årsavstämning
Det sista bladet i almanackan faller. Ytterligare ett år har förflutigt och ett nytt tar vid.
Det är dags för avstämning, att sammanfatta och summera det gågna året, att upprätta bokslut.
Man minns och blickar tillbaka, lägger till och drar ifrån erfarenheter, bekantskaper och liv. Upplevelser inventeras, händelser periodiseras och lärdomar och kunskap värderas.
Resultatet jämförs med tidigare år och nyckeltalsberäkningar utförs för att kunna fastställa det faktiska utfallet. Slutligen följer man upp och analyserar årets måluppfyllelser och eventuella avvikelser utgör underlag för nya mål och löften.
Föregående år stängs, för att därefter arkiveras, och siktet ställs in på framtiden och på vad den har i beredskap åt oss.
Ett gott slut och en god fortsättning tillönskar vi eder!
Det är dags för avstämning, att sammanfatta och summera det gågna året, att upprätta bokslut.
Man minns och blickar tillbaka, lägger till och drar ifrån erfarenheter, bekantskaper och liv. Upplevelser inventeras, händelser periodiseras och lärdomar och kunskap värderas.
Resultatet jämförs med tidigare år och nyckeltalsberäkningar utförs för att kunna fastställa det faktiska utfallet. Slutligen följer man upp och analyserar årets måluppfyllelser och eventuella avvikelser utgör underlag för nya mål och löften.
Föregående år stängs, för att därefter arkiveras, och siktet ställs in på framtiden och på vad den har i beredskap åt oss.
Ett gott slut och en god fortsättning tillönskar vi eder!
Kvarlämning
En diskret liten kvarlämning fann modern på det nystädade parkettgolvet.
Den nakna halvårsgamla producenten kröp iväg med en befriad men ack så nöjd uppsyn.
Den nakna halvårsgamla producenten kröp iväg med en befriad men ack så nöjd uppsyn.
Vinterlovsprojekt
Stora, vita snöflingor dalar utanför fönstret och omgivningen fylls till bredden med härlig, vintervit, kramsnö.
Det är ofrånkomligt att en dag som denna spenderas bäst utomhus iklädd overall, mössa, halsduk och vantar.
Pulkaåkning i all ära. Efter ett par åk upptäcker mor och dotter förtjusningen i snögubberullning. 6 åringen är fullkomligt lysande och överglänser modern i sin snörullningsteknik, med bollar långt mycket större än hon själv. Den muskulösa och vältränade (!) modern lyckas med nöd och näppe lyfta de blytunga snösjoken och placera dem på snögubbevis.
Tiden fullkomligt rusar iväg när man har så där barnsligt roligt. När modern väl tittar på klockan upptäcker hon att så gott som hela dagen har passerat.
Från vänster: Svea (liten), mamma (jättestor, notera decoltaget), Sture (pytteliten) och pappa (stor)
Det är ofrånkomligt att en dag som denna spenderas bäst utomhus iklädd overall, mössa, halsduk och vantar.
Pulkaåkning i all ära. Efter ett par åk upptäcker mor och dotter förtjusningen i snögubberullning. 6 åringen är fullkomligt lysande och överglänser modern i sin snörullningsteknik, med bollar långt mycket större än hon själv. Den muskulösa och vältränade (!) modern lyckas med nöd och näppe lyfta de blytunga snösjoken och placera dem på snögubbevis.
Tiden fullkomligt rusar iväg när man har så där barnsligt roligt. När modern väl tittar på klockan upptäcker hon att så gott som hela dagen har passerat.
Från vänster: Svea (liten), mamma (jättestor, notera decoltaget), Sture (pytteliten) och pappa (stor)
Ja må hon leva...
Ja må hon leva uti hundrade år....minst!
Natten till idag förvandlades husets 5 åring till en snart flygfärdig 6 åring.
Sedan dagen då hon lämnade min livmoders varma inre för livet utanför, har jag älskat förbehållslöst. I samma sekund som hon vällde ur mig med en oanad kraft upphörde jag att vara. Ett liv lades i mina händer. Ett liv skapat av kärlek. Jag var inte längre min egen, jag var mamma.
Föräldraskapet är ett livsavgörande beslut i vid mening. Hon är luften jag andas. Luften som syresätter mitt blod och upprätthåller mig vid liv.
Hon är mitt allt.
- Min fullkomligt fulländade dotter, jag älskar dig ovillkorligt. Du kommer alltid att vara den första!
/Din lilla mamma
Natten till idag förvandlades husets 5 åring till en snart flygfärdig 6 åring.
Sedan dagen då hon lämnade min livmoders varma inre för livet utanför, har jag älskat förbehållslöst. I samma sekund som hon vällde ur mig med en oanad kraft upphörde jag att vara. Ett liv lades i mina händer. Ett liv skapat av kärlek. Jag var inte längre min egen, jag var mamma.
Föräldraskapet är ett livsavgörande beslut i vid mening. Hon är luften jag andas. Luften som syresätter mitt blod och upprätthåller mig vid liv.
Hon är mitt allt.
- Min fullkomligt fulländade dotter, jag älskar dig ovillkorligt. Du kommer alltid att vara den första!
/Din lilla mamma
Änglar, finns dom?
Jajamensan...
Efter att ha firat jul i dagarna två tog familjen en välbehövlig paus från sylta, pastejer, prinskorvar, sill, skinka, julvört och släkt och klev ut i de gnistrande vita vintervidderna.
Sturebror bäddades ner i vagnen för lite välbehövlig vila och mamman satte på sig den nyinköpta röda overallen från sent 70-tal till pappans ljudliga suckar. Glada i hågen fördrev familjen de ljusa timmarna med pulkaåkning och ängelavgjutningar.
När mamman, som försökte sig på en "Last Christmas" med pappan, fick en snöboll sulad i ansiktet avslutades dagen inomhus med rykande varm choklad, nygräddade lussebullar och acrobatiska övningar i form av julklappsspelet Twister.
God fortsättning!
Efter att ha firat jul i dagarna två tog familjen en välbehövlig paus från sylta, pastejer, prinskorvar, sill, skinka, julvört och släkt och klev ut i de gnistrande vita vintervidderna.
Sturebror bäddades ner i vagnen för lite välbehövlig vila och mamman satte på sig den nyinköpta röda overallen från sent 70-tal till pappans ljudliga suckar. Glada i hågen fördrev familjen de ljusa timmarna med pulkaåkning och ängelavgjutningar.
När mamman, som försökte sig på en "Last Christmas" med pappan, fick en snöboll sulad i ansiktet avslutades dagen inomhus med rykande varm choklad, nygräddade lussebullar och acrobatiska övningar i form av julklappsspelet Twister.
God fortsättning!
Sturebror 6 månader
Tiden har gått i rasande fart.
För ett halvt år sedan fick jag upp min hett efterlängtade grodprins på magen. I samma sekund small det till i hjärtat och jag var förlorad för all framtid...
Mitt alldeles perfekta, fulländade barn. Jag älskar dig alla dagar!
Dagen till ära publicerar jag hela historien om Stures storslagna entré. Så alla ni som lider brist på tid, ork eller lust gör bäst i att sluta läsa här.
Till er andra. Varsågoda!
Sture flyttar ut (19 juni 2005)
Efter två dagars övertid, som kändes som två veckor, bestämmer sig Sture äntligen för att det är dags att flytta ut. Inte en dag för tidigt, vill jag lova…
Tidigt, tidigt på söndagsmorgonen vaknar jag av en liten värk.
Kan 9 månaders väntan äntligen vara över?
Efter en stund kommer en liten värk till. Jag hämtar min klocka för att se om det finns någon regelbundenhet i värkarna. Klockans visare pekar på 05.00 och värkarna kommer med ungefär 10-15 minuters mellanrum.
Efter ett toalettbesök, där jag upptäcker att jag blöder, förstår jag att det äntligen är dags, på riktigt. Jag väcker min älskade, sjusovande man och berättar att vi ska föda barn idag. Han är snabbt på benen, eller så snabb som en nyvaken, blivande tvåbarnsfar kan vara. Svea sover djupt och vi lämnar henne i drömmarnas värld ett tag till.
Vi försöker äta lite frukost. L äter som vanligt med god aptit, men för mig är det svårare när både tankar och kropp är någon annanstans.
Sedan är det dags att fylla poolen. Det går fort och smidigt och är inte alls krångligt som vi först hade trott. Medan vattennivån sakta stiger i poolen passar jag på att avlägga en liten rapport på sajten ”Allt för föräldrar”, för att meddela att det nog är dags för mig att föda barn.
Klockan halv sju ringer jag Anita, den ena barnmorskan, och förvarnar henne om att hon nog får ställa in sina planer för dagen och komma och hjälpa vårt barn till världen. Värkarna är regelbundna men ännu inte så starka. Jag försöker använda mig av en sida på nätet där man kan kontrollera sitt värkarbete, men jag tröttnar rätt fort. Det är otroligt störande att behöva springa fram till datorn varje gång en värk sätter igång och slutar.
Nu är poolen fylld till bredden. Jag glider ner och känner hur kroppen slappnar av i det ljumna vattnet. Det är underbart att ligga där och flytande andas igenom värkarna. Jag sätter på lite musik. Jag hade valt ut en mängd olika musik innan förlossningen, men det slutar med att jag lyssnar på samma skiva om och om och om igen. Lotten föll på en av mina favoritartister just nu, Christian Walz. Jag sjunger med i varenda låt och försöker att dansa så gott jag kan med den stora magen i vädret.
Svea vaknar och gör mig sällskap i poolen. Vi har det jättemysigt tillsammans. Hon plaskar, dyker, simmar och flyter, med undantag när jag får värkar, då sätter hon sig tyst och stilla i ena änden och väntar tills värken ebbat ut.
Klockan 09.00 ringer Anita för att höra efter hur jag mår. Jag talar om att jag mår bra, att värkarna inte gör särskilt ont och att de inte har tätnat nämnvärt. Så än är det inte dags på ett tag. Jag lovar Anita dyrt och heligt att höra av mig så fort jag känner att värkarna börjar ändra karaktär. Eftersom Sveas förlossning tog 3,5 timme är hon en aningens orolig att även detta barn ska ha bråttom ut.
Jag känner ett enormt fruktsug och skickar iväg min lilla familj på en utflykt till Ica Kvantum. L blir jätte nervös över att behöva lämna mig alldeles ensam mitt uppe i barnafödandet. Han är övertygad om att vårt barn kommer att ligga färdigtvättad och inlindad i min famn när han kommer hem.
Det är helt underbart att få en stund för mig själv. Jag ligger i poolen och sjunger och vaggar till musiken. Jag smeker magen och talar lugnande med barnet som jag snart ska få möta. Solen lyser in genom fönstret från en klarblå, molnfri himmel. Det är helt enkelt en perfekt dag att föda barn på.
Vi är bortbjudna på middag på kvällen så jag ringer min mamma för att ställa in. Hon har haft en hemsk natt berättar hon. Hon har sovit oroligt och har legat och spänt hela kroppen så att den är alldeles öm. Hon drömde om en massa turkost vatten. Det var vatten överallt och en ö i mitten. På ön stod det siffran 16. När hon vaknade undrade hon vad det var för ”dataspel” hon hade drömt om, men när vi sedan pratar med varandra förstår hon att det är min förlossning hon drömt om.
”Jasså.” Jag ler och klappar magen. ”Är det klockan 16.00 han kommer. Då har jag ju flera timmar på mig.”
L och Svea kommer hem med massor av härlig frukt som skärs ned till en fruktsallad. Den smakar fantastiskt gott och är precis vad jag behöver. Tiden går och jag fortsätter att slappa i poolen, med några avbrott i duschen. Svea tröttnar på sin profylax-flåsande mamma och går ut på gården för att leka med en grannpojke. Men hon är mycket noggrann med att berätta för alla hon möter att mamma minsann ligger i poolen där hemma och föder barn. Det var nog en hel del grannar som var spända av förväntan.
Klockan 11.00 upptäcker L att Anita och Marietta, våra barnmorskor, smyger omkring på vår gård.
”Tusan också”, säger jag, ”kommer de redan. Jag har ju inte ringt efter dem.”
Jag, som inte tror att jag förlossningen har satt igång på allvar, blir lite störd över deras oväntade besök och orolig över att de ska behöva stanna alldeles för länge. L går ner och pratar med dem och efter en stund kommer de upp. När de kliver över tröskeln känner jag ändå tryggheten i deras närvaro. De lyssnar på barnets hjärta med en trätratt och det låter så fint, så fint.
Anita undrar om hon ska känna efter hur mycket jag har öppnat mig. Jag är rätt övertygad om att jag inte har öppnat mig nämnvärt. Men efter en grundlig undersökning konstaterar Anita att jag är öppen 9-10 cm, men att barnets huvud har några centimeter kvar att sjunka ner. Jag blir så lycklig att jag gråter. Jag kan inte förstå att jag har öppnat mig så mycket på dessa ”verkningslösa” värkar. Jag får en enorm energi och känner mig som en superkvinna. Jag skulle kunna föda hur många barn som helst. Vi bjuder på te och kakor och sitter ner och pratar en stund. Då och då tar jag en liten avstickare ut på internet för att avlägga en rapport på sajten ”Allt för föräldrar”.
Anita och Marietta sätter sig på balkongen och njuter av den ovanligt varma juni solen. De lämnar oss stort sett ifred, förutom när det är dags att lyssna på bebisens hjärta lite titt som tätt.
Efter att barnmorskorna har kommit tillbringar jag den mesta tiden i duschen. Det är så skönt med den värmande, masserande strålen mot magen och ryggen. L håller mig sällskap hela tiden. Mellan värkarna pratar och skrattar vi precis som vanligt. Vi är som små barn på julafton och det pirrar skönt i våra magar. Det är som om tid och rum försvinner och det är bara han och jag och vårt barn, som vi försöker locka ut ur magen, som existerar. Det är helt fantastiskt.
L´s mamma kommer för att ta hand om Svea. De stannar ute på gården en stund, men sen vill Svea gärna komma hem och kontrollera att allt är bra med mamma. Då vill hon stanna hemma och leka i sitt rum, men efter en kort överläggning anser både L och jag att det är bättre om hon inte är med när barnet kommer ut. Så efter en stunds övertalande och lovord om att vi ringer så fort bebisen är ute går de båda, nervösa och upprymda, hem till farmor.
När jag tycker att det har gått lite för lång tid utan att det har hänt något, ber jag Anita undersöka mig igen. Nu har huvudet sjunkit ner och snart borde det vara dags att krysta. Jag känner mig trött och sömnig, så jag och L dröjer oss kvar en stund i vår varma, mjuka säng. Det är så skönt och jag önskar innerligt att jag kunde sova en stund, men det sätter värkarna stopp på.
Jag vet inte om jag blir för avslappnad för värkarna fortsätter i samma lugna tempo. Anita och Marietta tycker att jag ska hoppa ner i poolen igen. Vattnet har nästan kallnat och det känns inte lika mysigt längre. L får fylla hink efter hink med varmt, varmt vatten för att försöka få upp temperaturen igen. Lite varmare blir det, men inte tillräckligt. Jag börjar huttra och frysa, så jag ger upp och ställer mig i min varma dusch igen.
När jag tröttnar på duschen ställer jag mig i baren i vårt kök och hänger. Det är perfekt höjd att luta sig över. L masserar min rygg hårt mellan värkarna. Klockan börjar närma sig fyra och jag känner att värkarna ändrar karaktär och blir intensivare.
Anita och Marietta blir med ens vaksamma och börjar försiktigt smyga omkring. Efter ungefär tio minuter, klockan 16.00, viker sig benen under mig och första krystvärken är ett faktum. Anita och Marietta är snabbt framme och tar nu över hela ruljansen. De är otroligt professionella och vet precis vad som ska göras. De baddar, masserar och kommunicerar.
Först står jag kvar och hänger i baren. Men efter en stunds krystande tröttnar mina ben och för varje värk sjunker jag mer och mer ned mot golvet. Jag ställer mig knäböjd över en fåtölj. Men mina ben orkar inte hålla emot utan jag hamnar sittandes på golvet. Jag ber att få sätta mig på förlossningspallen istället. L sitter bakom och håller om mig. Vid varje värk tar jag spjärn i L´s armar och jag försöker så gott jag kan att inte sätta naglarna i. Jag använder kraften i varje värk och pressar och trycker på allt vad jag kan. Jag blir sittandes på förlossningspallen ganska länge.
Värkarna stjäl min energi och jag försvinner bort i medvetandet. Anita vill att jag ska fokusera och arbeta med henne för att få ut barnet. Vattnet har inte gått så hinnsäcken är hel och putar nu ut som en liten uppblåst ballong ur mig. Genom den ser Anita vårt barns svarta hår.
Tiden går och en timme har nu passerat. Både Anita och Marietta tycker att det börjar bli dags för barnet att komma ut, både för min och barnets skull. Tillslut tycker Anita att jag ska försöka att byta ställning och den här gången får jag knäböja över en saccosäck. Jag gräver ner mitt huvud djupt in i saccosäckens inre för att komma så långt bort som möjligt från smärtan. Så ligger jag bara ett kort tag tills jag får byta ställning igen. Nu ställer jag mig upp och hänger över baren igen för att ta hjälp av gravitationskraften. Jag klarar bara av att stå så ett litet tag innan mina ben ger vika igen. Jag krystar och krystar och krystar men min inneboende vill inte komma ut. Huvudet är nu halvt om halvt ute, men sedan tar det stopp. Efter ett kort överläggande bestämmer vi att det är bäst för mig att ligga ner. Min kropp har arbetat så hårt och jag behöver de sista krafterna till att få ut vårt barn.
Jag försöker gå, så gott det nu går med ett huvud mellan benen. Med hjälp av L och Marietta trampar jag i luften till sängen. Jag ligger på sida och Marietta håller upp mitt ben. Jag fortsätter att krysta för allt vad jag är värd, men utan resultat. Under hela den här tiden är det ingen fara med barnet. Hjärtljuden är jämna och fina. Den enda det är synd om är mig.
L mår också dåligt och är så orolig för både mig och barnet. Han gömmer huvudet under kudden och vill inte vara med längre. Marietta är tvungen att skaka om honom för att se så att han inte har svimmat.
Tillslut säger Anita att de måste klippa. Min mellangård är för omedgörlig och vill inte ge vika. Jag får lokalbedövning och sedan klipps det. Ett par värkar efter klippet kommer hela huvudet ut. Men efter 1,5 timmes krystning får vi allt vänta lite till och inte förens nästa värk kommer han, i hela sin prakt. Klockan 17.27 PARTUS en pojke.
Jag behöver inte ens fråga om vem som kommit för jag är redan helt säker på att det är Sture som äntligen har tagit sitt pick och pack och flyttat ut ur sin sedan länge allt för trånga bostad. Han är så lugn och fin, inte ett skrik avger han. Han är nöjd och belåten från första stund och med stora, vakna ögon ser han sig nyfiket omkring.
Vi gråter, kramas och pussas med varandra och med Sture. Anita ber om ursäkt för att de var tvungna att klippa, men de hade inget val. Efter en liten stund kommer även moderkakan ut hel och fin. Den undersöks och paketeras, för att sedan läggas i frysen.
Det är nu dags för mig att bli ihopsydd. Jag får mer lokalbedövning. Anita står på knä mellan mina ben med nål och tråd i högsta hugg och Marietta sitter bredvid och lyser med en av våra lampor och där, i vår säng, tråcklas mitt underliv ihop igen. Det blev 5 stygn allt som allt, de flesta inuti men även ett par ytliga.
Undersökningen av vår välskapta son är utan anmärkning. 10 fingrar,10 tår och alla vitala organ sitter där de ska. Vågen visar på 3850 gram. Han är 53 centimeter lång och ståtlig och har ett huvudomfång på hela 37 centimeter.
L ringer till Svea och meddelar att hon numera är storasyster till världens finaste Sture. Farmor och Svea skyndar och är hemma på mindre än en kvart. Svea blir till en början lite blyg. Försiktigt, försiktigt närmar hon sig sin lillebror. Men när hon får syn på honom kan hon inte hålla tillbaka känslorna. ”Han är så söt så jag kan inte tro mina ögon” utbrister hon.
I hemmets lugna vrå föds så vårt sedan länge efterlängtade barn. Vi välkomnar vår älskade son och lillebror. Vi ser med glädje fram emot att få dela våra liv med dig Sture. I nöd och lust… för evigt!
/Din lilla Mamma
För ett halvt år sedan fick jag upp min hett efterlängtade grodprins på magen. I samma sekund small det till i hjärtat och jag var förlorad för all framtid...
Mitt alldeles perfekta, fulländade barn. Jag älskar dig alla dagar!
Dagen till ära publicerar jag hela historien om Stures storslagna entré. Så alla ni som lider brist på tid, ork eller lust gör bäst i att sluta läsa här.
Till er andra. Varsågoda!
Sture flyttar ut (19 juni 2005)
Efter två dagars övertid, som kändes som två veckor, bestämmer sig Sture äntligen för att det är dags att flytta ut. Inte en dag för tidigt, vill jag lova…
Tidigt, tidigt på söndagsmorgonen vaknar jag av en liten värk.
Kan 9 månaders väntan äntligen vara över?
Efter en stund kommer en liten värk till. Jag hämtar min klocka för att se om det finns någon regelbundenhet i värkarna. Klockans visare pekar på 05.00 och värkarna kommer med ungefär 10-15 minuters mellanrum.
Efter ett toalettbesök, där jag upptäcker att jag blöder, förstår jag att det äntligen är dags, på riktigt. Jag väcker min älskade, sjusovande man och berättar att vi ska föda barn idag. Han är snabbt på benen, eller så snabb som en nyvaken, blivande tvåbarnsfar kan vara. Svea sover djupt och vi lämnar henne i drömmarnas värld ett tag till.
Vi försöker äta lite frukost. L äter som vanligt med god aptit, men för mig är det svårare när både tankar och kropp är någon annanstans.
Sedan är det dags att fylla poolen. Det går fort och smidigt och är inte alls krångligt som vi först hade trott. Medan vattennivån sakta stiger i poolen passar jag på att avlägga en liten rapport på sajten ”Allt för föräldrar”, för att meddela att det nog är dags för mig att föda barn.
Klockan halv sju ringer jag Anita, den ena barnmorskan, och förvarnar henne om att hon nog får ställa in sina planer för dagen och komma och hjälpa vårt barn till världen. Värkarna är regelbundna men ännu inte så starka. Jag försöker använda mig av en sida på nätet där man kan kontrollera sitt värkarbete, men jag tröttnar rätt fort. Det är otroligt störande att behöva springa fram till datorn varje gång en värk sätter igång och slutar.
Nu är poolen fylld till bredden. Jag glider ner och känner hur kroppen slappnar av i det ljumna vattnet. Det är underbart att ligga där och flytande andas igenom värkarna. Jag sätter på lite musik. Jag hade valt ut en mängd olika musik innan förlossningen, men det slutar med att jag lyssnar på samma skiva om och om och om igen. Lotten föll på en av mina favoritartister just nu, Christian Walz. Jag sjunger med i varenda låt och försöker att dansa så gott jag kan med den stora magen i vädret.
Svea vaknar och gör mig sällskap i poolen. Vi har det jättemysigt tillsammans. Hon plaskar, dyker, simmar och flyter, med undantag när jag får värkar, då sätter hon sig tyst och stilla i ena änden och väntar tills värken ebbat ut.
Klockan 09.00 ringer Anita för att höra efter hur jag mår. Jag talar om att jag mår bra, att värkarna inte gör särskilt ont och att de inte har tätnat nämnvärt. Så än är det inte dags på ett tag. Jag lovar Anita dyrt och heligt att höra av mig så fort jag känner att värkarna börjar ändra karaktär. Eftersom Sveas förlossning tog 3,5 timme är hon en aningens orolig att även detta barn ska ha bråttom ut.
Jag känner ett enormt fruktsug och skickar iväg min lilla familj på en utflykt till Ica Kvantum. L blir jätte nervös över att behöva lämna mig alldeles ensam mitt uppe i barnafödandet. Han är övertygad om att vårt barn kommer att ligga färdigtvättad och inlindad i min famn när han kommer hem.
Det är helt underbart att få en stund för mig själv. Jag ligger i poolen och sjunger och vaggar till musiken. Jag smeker magen och talar lugnande med barnet som jag snart ska få möta. Solen lyser in genom fönstret från en klarblå, molnfri himmel. Det är helt enkelt en perfekt dag att föda barn på.
Vi är bortbjudna på middag på kvällen så jag ringer min mamma för att ställa in. Hon har haft en hemsk natt berättar hon. Hon har sovit oroligt och har legat och spänt hela kroppen så att den är alldeles öm. Hon drömde om en massa turkost vatten. Det var vatten överallt och en ö i mitten. På ön stod det siffran 16. När hon vaknade undrade hon vad det var för ”dataspel” hon hade drömt om, men när vi sedan pratar med varandra förstår hon att det är min förlossning hon drömt om.
”Jasså.” Jag ler och klappar magen. ”Är det klockan 16.00 han kommer. Då har jag ju flera timmar på mig.”
L och Svea kommer hem med massor av härlig frukt som skärs ned till en fruktsallad. Den smakar fantastiskt gott och är precis vad jag behöver. Tiden går och jag fortsätter att slappa i poolen, med några avbrott i duschen. Svea tröttnar på sin profylax-flåsande mamma och går ut på gården för att leka med en grannpojke. Men hon är mycket noggrann med att berätta för alla hon möter att mamma minsann ligger i poolen där hemma och föder barn. Det var nog en hel del grannar som var spända av förväntan.
Klockan 11.00 upptäcker L att Anita och Marietta, våra barnmorskor, smyger omkring på vår gård.
”Tusan också”, säger jag, ”kommer de redan. Jag har ju inte ringt efter dem.”
Jag, som inte tror att jag förlossningen har satt igång på allvar, blir lite störd över deras oväntade besök och orolig över att de ska behöva stanna alldeles för länge. L går ner och pratar med dem och efter en stund kommer de upp. När de kliver över tröskeln känner jag ändå tryggheten i deras närvaro. De lyssnar på barnets hjärta med en trätratt och det låter så fint, så fint.
Anita undrar om hon ska känna efter hur mycket jag har öppnat mig. Jag är rätt övertygad om att jag inte har öppnat mig nämnvärt. Men efter en grundlig undersökning konstaterar Anita att jag är öppen 9-10 cm, men att barnets huvud har några centimeter kvar att sjunka ner. Jag blir så lycklig att jag gråter. Jag kan inte förstå att jag har öppnat mig så mycket på dessa ”verkningslösa” värkar. Jag får en enorm energi och känner mig som en superkvinna. Jag skulle kunna föda hur många barn som helst. Vi bjuder på te och kakor och sitter ner och pratar en stund. Då och då tar jag en liten avstickare ut på internet för att avlägga en rapport på sajten ”Allt för föräldrar”.
Anita och Marietta sätter sig på balkongen och njuter av den ovanligt varma juni solen. De lämnar oss stort sett ifred, förutom när det är dags att lyssna på bebisens hjärta lite titt som tätt.
Efter att barnmorskorna har kommit tillbringar jag den mesta tiden i duschen. Det är så skönt med den värmande, masserande strålen mot magen och ryggen. L håller mig sällskap hela tiden. Mellan värkarna pratar och skrattar vi precis som vanligt. Vi är som små barn på julafton och det pirrar skönt i våra magar. Det är som om tid och rum försvinner och det är bara han och jag och vårt barn, som vi försöker locka ut ur magen, som existerar. Det är helt fantastiskt.
L´s mamma kommer för att ta hand om Svea. De stannar ute på gården en stund, men sen vill Svea gärna komma hem och kontrollera att allt är bra med mamma. Då vill hon stanna hemma och leka i sitt rum, men efter en kort överläggning anser både L och jag att det är bättre om hon inte är med när barnet kommer ut. Så efter en stunds övertalande och lovord om att vi ringer så fort bebisen är ute går de båda, nervösa och upprymda, hem till farmor.
När jag tycker att det har gått lite för lång tid utan att det har hänt något, ber jag Anita undersöka mig igen. Nu har huvudet sjunkit ner och snart borde det vara dags att krysta. Jag känner mig trött och sömnig, så jag och L dröjer oss kvar en stund i vår varma, mjuka säng. Det är så skönt och jag önskar innerligt att jag kunde sova en stund, men det sätter värkarna stopp på.
Jag vet inte om jag blir för avslappnad för värkarna fortsätter i samma lugna tempo. Anita och Marietta tycker att jag ska hoppa ner i poolen igen. Vattnet har nästan kallnat och det känns inte lika mysigt längre. L får fylla hink efter hink med varmt, varmt vatten för att försöka få upp temperaturen igen. Lite varmare blir det, men inte tillräckligt. Jag börjar huttra och frysa, så jag ger upp och ställer mig i min varma dusch igen.
När jag tröttnar på duschen ställer jag mig i baren i vårt kök och hänger. Det är perfekt höjd att luta sig över. L masserar min rygg hårt mellan värkarna. Klockan börjar närma sig fyra och jag känner att värkarna ändrar karaktär och blir intensivare.
Anita och Marietta blir med ens vaksamma och börjar försiktigt smyga omkring. Efter ungefär tio minuter, klockan 16.00, viker sig benen under mig och första krystvärken är ett faktum. Anita och Marietta är snabbt framme och tar nu över hela ruljansen. De är otroligt professionella och vet precis vad som ska göras. De baddar, masserar och kommunicerar.
Först står jag kvar och hänger i baren. Men efter en stunds krystande tröttnar mina ben och för varje värk sjunker jag mer och mer ned mot golvet. Jag ställer mig knäböjd över en fåtölj. Men mina ben orkar inte hålla emot utan jag hamnar sittandes på golvet. Jag ber att få sätta mig på förlossningspallen istället. L sitter bakom och håller om mig. Vid varje värk tar jag spjärn i L´s armar och jag försöker så gott jag kan att inte sätta naglarna i. Jag använder kraften i varje värk och pressar och trycker på allt vad jag kan. Jag blir sittandes på förlossningspallen ganska länge.
Värkarna stjäl min energi och jag försvinner bort i medvetandet. Anita vill att jag ska fokusera och arbeta med henne för att få ut barnet. Vattnet har inte gått så hinnsäcken är hel och putar nu ut som en liten uppblåst ballong ur mig. Genom den ser Anita vårt barns svarta hår.
Tiden går och en timme har nu passerat. Både Anita och Marietta tycker att det börjar bli dags för barnet att komma ut, både för min och barnets skull. Tillslut tycker Anita att jag ska försöka att byta ställning och den här gången får jag knäböja över en saccosäck. Jag gräver ner mitt huvud djupt in i saccosäckens inre för att komma så långt bort som möjligt från smärtan. Så ligger jag bara ett kort tag tills jag får byta ställning igen. Nu ställer jag mig upp och hänger över baren igen för att ta hjälp av gravitationskraften. Jag klarar bara av att stå så ett litet tag innan mina ben ger vika igen. Jag krystar och krystar och krystar men min inneboende vill inte komma ut. Huvudet är nu halvt om halvt ute, men sedan tar det stopp. Efter ett kort överläggande bestämmer vi att det är bäst för mig att ligga ner. Min kropp har arbetat så hårt och jag behöver de sista krafterna till att få ut vårt barn.
Jag försöker gå, så gott det nu går med ett huvud mellan benen. Med hjälp av L och Marietta trampar jag i luften till sängen. Jag ligger på sida och Marietta håller upp mitt ben. Jag fortsätter att krysta för allt vad jag är värd, men utan resultat. Under hela den här tiden är det ingen fara med barnet. Hjärtljuden är jämna och fina. Den enda det är synd om är mig.
L mår också dåligt och är så orolig för både mig och barnet. Han gömmer huvudet under kudden och vill inte vara med längre. Marietta är tvungen att skaka om honom för att se så att han inte har svimmat.
Tillslut säger Anita att de måste klippa. Min mellangård är för omedgörlig och vill inte ge vika. Jag får lokalbedövning och sedan klipps det. Ett par värkar efter klippet kommer hela huvudet ut. Men efter 1,5 timmes krystning får vi allt vänta lite till och inte förens nästa värk kommer han, i hela sin prakt. Klockan 17.27 PARTUS en pojke.
Jag behöver inte ens fråga om vem som kommit för jag är redan helt säker på att det är Sture som äntligen har tagit sitt pick och pack och flyttat ut ur sin sedan länge allt för trånga bostad. Han är så lugn och fin, inte ett skrik avger han. Han är nöjd och belåten från första stund och med stora, vakna ögon ser han sig nyfiket omkring.
Vi gråter, kramas och pussas med varandra och med Sture. Anita ber om ursäkt för att de var tvungna att klippa, men de hade inget val. Efter en liten stund kommer även moderkakan ut hel och fin. Den undersöks och paketeras, för att sedan läggas i frysen.
Det är nu dags för mig att bli ihopsydd. Jag får mer lokalbedövning. Anita står på knä mellan mina ben med nål och tråd i högsta hugg och Marietta sitter bredvid och lyser med en av våra lampor och där, i vår säng, tråcklas mitt underliv ihop igen. Det blev 5 stygn allt som allt, de flesta inuti men även ett par ytliga.
Undersökningen av vår välskapta son är utan anmärkning. 10 fingrar,10 tår och alla vitala organ sitter där de ska. Vågen visar på 3850 gram. Han är 53 centimeter lång och ståtlig och har ett huvudomfång på hela 37 centimeter.
L ringer till Svea och meddelar att hon numera är storasyster till världens finaste Sture. Farmor och Svea skyndar och är hemma på mindre än en kvart. Svea blir till en början lite blyg. Försiktigt, försiktigt närmar hon sig sin lillebror. Men när hon får syn på honom kan hon inte hålla tillbaka känslorna. ”Han är så söt så jag kan inte tro mina ögon” utbrister hon.
I hemmets lugna vrå föds så vårt sedan länge efterlängtade barn. Vi välkomnar vår älskade son och lillebror. Vi ser med glädje fram emot att få dela våra liv med dig Sture. I nöd och lust… för evigt!
/Din lilla Mamma
På egna ben!
En dag kommer han att stå på egna ben.
Trodde dock inte att den dagen var så nära förestående.
Döm om moderns förvåning när hon, i färd med att ta itu med gårdagskvällens kvarlämningar, möts av denna syn. Tur att den fängslande skålen behöll det skära, knappt halvårsgamla gossebarnets uppmärksamhet medan modern försökte finna den frånlagda kameran.
Trodde dock inte att den dagen var så nära förestående.
Döm om moderns förvåning när hon, i färd med att ta itu med gårdagskvällens kvarlämningar, möts av denna syn. Tur att den fängslande skålen behöll det skära, knappt halvårsgamla gossebarnets uppmärksamhet medan modern försökte finna den frånlagda kameran.
Mamma vs Pappa
Tävlingen är avgjord.
Och vinnaren ÄR....*trumvirvel*
- MAMMA.
Min fullkomligt fulländade mirakelbebis har gjort det igen.
Igår när L försökte buffa Sturebror till sömns under ett av hans otaliga uppvaknanden hör jag honom klart och tydligt ropa (ropa, gurgla, jollra vad är det för skillnad? ) mammamammamammamamma ett flertal gånger.
HUR kan man ignorera något sådant????
Klart som korvspad att mamma kom till undsättning snabbare än snabbast.
Och vinnaren ÄR....*trumvirvel*
- MAMMA.
Min fullkomligt fulländade mirakelbebis har gjort det igen.
Igår när L försökte buffa Sturebror till sömns under ett av hans otaliga uppvaknanden hör jag honom klart och tydligt ropa (ropa, gurgla, jollra vad är det för skillnad? ) mammamammamammamamma ett flertal gånger.
HUR kan man ignorera något sådant????
Klart som korvspad att mamma kom till undsättning snabbare än snabbast.
Att sova eller att inte sova
Det är frågan.
Nätter som varar i genomsnitt 3-4 timmar, maratonamning och nattsudd har gett upphov till ett visst sömnunderskott. Sömnmätaren blinkar ilsket rött. Det är dags att fylla på sömndepåerna.
I ren desperation söker jag på "sömnbrist" på google och får upp 131 000 sökningar.
Det måste finnas många trötta därute!
Med sömniga ögon skummar jag igenom de träffar jag fått:
ADHD eller sömnbrist? Sömnbrist - Folksjukdom? Var fjärde drabbad. Sömnbrist är en underskattad risk för hjärt-kärlsjukdomar. Sömnbrist orsakar fetma. Sömnbrist påverkar immunförsvaret. Fet av sömnbrist. En ny studie visar att den som sover för lite vill ha mer mat. Kroppens hormoner påverkas av sömnbrist så att vi blir hungrigare. Sömnbrist kan orsaka allvarliga olyckor. Sömnbrist kan få ödesdigra följder....
Und so weiter, and so on, och så vidare i all oändlighet...
Hinner till sidan 2 innan min uppmärksamhet fångas.
Vill du sova gott?
- Ja tack!
Då har du hamnat rätt!
Intresset är väckt och nyfikenheten gör att jag klickar mig vidare.
Enligt "Mirakelmedelsföretaget" kan sömnstörningarna delas in i fyra huvudgrupper
Nu till min stora fråga. Var kan jag köpa denna mirakelmedicin som råder bot på dessa problem och får mig att "somna gott och vakna utvilad"???
Övertygelsen är nära, tills jag läser:
"Generellt kan man säga att du alltid skall söka läkare när sömnproblemen kraftigt inverkar på ditt dagliga liv eller om problemen fortgått längre tid än tre veckor." - kanske är läge att ringa till doktor Dängrot itsället!
Nätter som varar i genomsnitt 3-4 timmar, maratonamning och nattsudd har gett upphov till ett visst sömnunderskott. Sömnmätaren blinkar ilsket rött. Det är dags att fylla på sömndepåerna.
I ren desperation söker jag på "sömnbrist" på google och får upp 131 000 sökningar.
Det måste finnas många trötta därute!
Med sömniga ögon skummar jag igenom de träffar jag fått:
ADHD eller sömnbrist? Sömnbrist - Folksjukdom? Var fjärde drabbad. Sömnbrist är en underskattad risk för hjärt-kärlsjukdomar. Sömnbrist orsakar fetma. Sömnbrist påverkar immunförsvaret. Fet av sömnbrist. En ny studie visar att den som sover för lite vill ha mer mat. Kroppens hormoner påverkas av sömnbrist så att vi blir hungrigare. Sömnbrist kan orsaka allvarliga olyckor. Sömnbrist kan få ödesdigra följder....
Und so weiter, and so on, och så vidare i all oändlighet...
Hinner till sidan 2 innan min uppmärksamhet fångas.
Vill du sova gott?
- Ja tack!
Då har du hamnat rätt!
Intresset är väckt och nyfikenheten gör att jag klickar mig vidare.
Enligt "Mirakelmedelsföretaget" kan sömnstörningarna delas in i fyra huvudgrupper
- Otillräcklig nattsömn (insomnier) - räknas obefintlig sömn???
- Ofrivilligt dagtidssomnande (hypersomni) - kan ses som ett resultat av otillräcklig nattsömn
- Sömnrelaterade fenomen så som mardrömmar etc. - Visst, är hemsökt av PPM-demonen. Kan inte sluta tänka på om jag valt rätt i PPM valet
- Dygnsrytmstörningar - en viljestark 6-månaders bebis
Kan hittills konstatera att jag lider av vissa sömnsvårigheter. Trots att klockan hotfullt tickar på och jag vet att jag borde sova fortsätter jag denna insiktsfulla läsning.
Vanliga symtom på otillräcklig nattsömn är:
Vanliga symtom på otillräcklig nattsömn är:
- Det tar mer än 30 minuter att somna - inte ens för den rutinerade är det lätt att somna i makaronställning med ena armen bortdomnad för att man inte vågar röra sig med risk för att väcka den lättväckta 6-månadersbebisen.
- Avbruten sömn vid flera tillfällen under natten - maratonamning nätterna igenom
- Avbruten sömn under en längre tid under natten - den PIGGA 6-månadersbebisen vill LEKA trots att klockan är mitt i natten
- Tidigt uppvaknande - den 6-månader gamla bebisen har en 6-årig storasyster som skall infinna sig i skolan prick 8.30 varje morgon
- Sömnen är ofrivilligt kortare än 6 timmar - vilken dåre väljer frivilligt att skaffa barn????
- Sömnen är endast 80% av vad du vanligen sover - kan vi ändra siffran till 40%?
Ett "sömntest" skall visa om jag lider av sömnbrist eller ej:
1. Brukar Du dricka kaffe/te eller Coca-Cola efter kl. 18.00? - Hur ska man annars orka hålla sig vaken halva natten?
2. Händer det att Du ligger vaken på natten och tänker på dagens/morgondagens problem? - något som har korsat mina tankar ett otal gånger
3. Vaknar Du på natten och blir klarvaken? - man kan inte göra annat när man har en pigg bebis som drar en i håret och munpruttar högt och ljudligt så att salivet ersätter den där morgonduschen som man i alla fall inte hinner med
4. Har Du ett stressigt arbete eller hemmiljö? - minst sagt
5. Röker/Snusar Du? - om jag ändå gjorde det, hade varit så lätt att skylla på det
6. Tränar/Motionerar Du sent på kvällen? - fria vikter, snart 9 kilo
7. Brukar Du äta middag/kvällsmat strax innan du går och lägger dig? - när ska man annars hinna äta?
8. Händer det att Du dricker alkohol för att somna? - risken är att jag skulle däcka och aldrig vakna igen
9. Jobbar Du skiftarbete? - jag arbetar 7 dagar i veckan, 24 timmar om dygnet. Räknas det som skiftarbete???
10. Vaknar Du ofta på morgonen och känner att Du inte har sovit ut? - det händer
Resultatet ger följade svar:
"Dina svar tyder på att dina vanor och miljön runt dig kan vara en riskfaktor för att utveckla sömnproblem, om du inte redan är drabbad.
Om du har sömnproblem eller känner att du tillhör riskgruppen kan det vara klokt att se över dina vanor. Många av vanorna som testet frågar efter har en negativ effekt på en god sömn."
- Kan man göra ett återköp på en 6-månadersbebis?
1. Brukar Du dricka kaffe/te eller Coca-Cola efter kl. 18.00? - Hur ska man annars orka hålla sig vaken halva natten?
2. Händer det att Du ligger vaken på natten och tänker på dagens/morgondagens problem? - något som har korsat mina tankar ett otal gånger
3. Vaknar Du på natten och blir klarvaken? - man kan inte göra annat när man har en pigg bebis som drar en i håret och munpruttar högt och ljudligt så att salivet ersätter den där morgonduschen som man i alla fall inte hinner med
4. Har Du ett stressigt arbete eller hemmiljö? - minst sagt
5. Röker/Snusar Du? - om jag ändå gjorde det, hade varit så lätt att skylla på det
6. Tränar/Motionerar Du sent på kvällen? - fria vikter, snart 9 kilo
7. Brukar Du äta middag/kvällsmat strax innan du går och lägger dig? - när ska man annars hinna äta?
8. Händer det att Du dricker alkohol för att somna? - risken är att jag skulle däcka och aldrig vakna igen
9. Jobbar Du skiftarbete? - jag arbetar 7 dagar i veckan, 24 timmar om dygnet. Räknas det som skiftarbete???
10. Vaknar Du ofta på morgonen och känner att Du inte har sovit ut? - det händer
Resultatet ger följade svar:
"Dina svar tyder på att dina vanor och miljön runt dig kan vara en riskfaktor för att utveckla sömnproblem, om du inte redan är drabbad.
Om du har sömnproblem eller känner att du tillhör riskgruppen kan det vara klokt att se över dina vanor. Många av vanorna som testet frågar efter har en negativ effekt på en god sömn."
- Kan man göra ett återköp på en 6-månadersbebis?
Nu till min stora fråga. Var kan jag köpa denna mirakelmedicin som råder bot på dessa problem och får mig att "somna gott och vakna utvilad"???
Övertygelsen är nära, tills jag läser:
"Generellt kan man säga att du alltid skall söka läkare när sömnproblemen kraftigt inverkar på ditt dagliga liv eller om problemen fortgått längre tid än tre veckor." - kanske är läge att ringa till doktor Dängrot itsället!
Tala är silver, tiga är guld!
Modern befinner sig i badrummet, på alla fyra, i full färd med sanering av hårrester, hudavlagringar, kalk, smuts och annat otjänligt. Plötsligt flyger dörren upp.
"Han kan krypa", förkunnar en andfådd röst.
Va! Modern kikar fram under handfatet. Hon möter faderns angelägna blick genom Ajax-ångorna.
"Han kan krypa långt, PÅ RIKTIGT! "
Modern kan inte annat än le. Hon har inte hjärta att förstöra stunden för den stolta barnafadern, men hon tänker tyst för sig själv: jag vet!
"Män upptäcker ofta saker som kvinnor känt till länge."
"Han kan krypa", förkunnar en andfådd röst.
Va! Modern kikar fram under handfatet. Hon möter faderns angelägna blick genom Ajax-ångorna.
"Han kan krypa långt, PÅ RIKTIGT! "
Modern kan inte annat än le. Hon har inte hjärta att förstöra stunden för den stolta barnafadern, men hon tänker tyst för sig själv: jag vet!
"Män upptäcker ofta saker som kvinnor känt till länge."
Du blir vad du äter!
Svea kommer inrusande efter kvällens skridskotimme och visar glatt upp en upp en liten kattfigur i tyg.
Titta mamma, vilken fiiiiiiin katt, piper hon enusiastiskt och sticker den under min näsa.
Verkligen, svarar jag min dotter och tar katten i handen för att granska den. När jag vänder på den ser jag ett stort skrikgult M på etiketten. En Mc Donalds katt!
Nu känner jag även en välbekant doft (gammalt härsket flott) sprida sig i rummet.
Jag avfyrar ett bländvitt Stomatol-leende (hrm...nåja) mot min dotter samtidigt som jag stirrar med en om-blickar-kunde-döda blick på L, i ett tappert försök att inte visa min ilska inför min dotter.
What? säger L uppriktigt förvånat medan han dukar upp den näringsfattiga måltiden. It´s just Food, fortsätter han på engelska (som vi använder oss av när vi inte vill att Svea ska förstå) och menar att det ju inte är glass, godis eller annat förbjudet han stoppar i sitt barn.
FOOD! fräser jag. HUR kan något som du, in i det längsta, försöker undvika och som räknas som skräp, vara "mat" för ett barn. Det är inte för inte det heter Junk-Food.
Men hon hade ju redan ätit MAT, säger L trumpet till sitt försvar.
Men då så! (lättad utandning)
Har man redan ätit en näringsrik måltid á la tallriksmodellen så spelar det ju absolut ingen roll om man tar ett litet oskyldigt Happy Meal till efterrätt - allt för att glädja och vara till lags!
Vi får väl se hur oändligt tacksam hon är år 2015!!!
Här fanns en bild som jag av etiska skäl har plockat bort, men fantasin sätter ju inga gränser!
Titta mamma, vilken fiiiiiiin katt, piper hon enusiastiskt och sticker den under min näsa.
Verkligen, svarar jag min dotter och tar katten i handen för att granska den. När jag vänder på den ser jag ett stort skrikgult M på etiketten. En Mc Donalds katt!
Nu känner jag även en välbekant doft (gammalt härsket flott) sprida sig i rummet.
Jag avfyrar ett bländvitt Stomatol-leende (hrm...nåja) mot min dotter samtidigt som jag stirrar med en om-blickar-kunde-döda blick på L, i ett tappert försök att inte visa min ilska inför min dotter.
What? säger L uppriktigt förvånat medan han dukar upp den näringsfattiga måltiden. It´s just Food, fortsätter han på engelska (som vi använder oss av när vi inte vill att Svea ska förstå) och menar att det ju inte är glass, godis eller annat förbjudet han stoppar i sitt barn.
FOOD! fräser jag. HUR kan något som du, in i det längsta, försöker undvika och som räknas som skräp, vara "mat" för ett barn. Det är inte för inte det heter Junk-Food.
Men hon hade ju redan ätit MAT, säger L trumpet till sitt försvar.
Men då så! (lättad utandning)
Har man redan ätit en näringsrik måltid á la tallriksmodellen så spelar det ju absolut ingen roll om man tar ett litet oskyldigt Happy Meal till efterrätt - allt för att glädja och vara till lags!
Vi får väl se hur oändligt tacksam hon är år 2015!!!
Här fanns en bild som jag av etiska skäl har plockat bort, men fantasin sätter ju inga gränser!
Natten går tunga fjät...
Scenario 1
Efter en god natts sömn öppnar hon ögonen och klipper med de långa, mörka ögonfransarna. Utanför lyser det gnistrande vitt. Månen kastar sin bleka skugga på den sovande mannen vid hennes sida. Täcket har hasat ner och den muskulösa bringan är blottad. Hon ler lite åt nattens minne samtidigt som hon vrider sina släta, nyvaxade ben ur sängen och stoppar de babymjuka fötterna i tofflorna. Den sametslena morgonrocken följer hennes slanka figur medan hon drar ihop den svallande Loreal-manen i en toffs i nacken. Försiktigt smyger hon sig ut i det skinande köket. En nybryggd kaffedoft sprider sig snart i det stora huset.
Nu vaknar de välartade barnen, pigga och utvilade, i sin sängar. Hon lyfter upp den fulländade halvårsgamla sonen ur spjälsängen, där han tillbringat hela natten, medan hon för ett av sina välmanikyrerade fingrar till sina fylligt, röda läppar och hyssjar mjukt åt den undersköna dottern, som genast förstår och under munter tystnad trär på sig det nystukna vita linnet.
I köket har modern förberett en bricka med nygräddade lussebullar, kristyrdekorerade pepparkakor, allt hembakat såklart, rykande färskt kaffe och lite värmande, julkryddad glögg. Tålmodigt och fortfarande lika muntra väntar dottern med ljus i sitt hår och sonen med strut på huvudet, medan modern lägger en sista hand vid sin redan perfekta morgon make-up.
Modern tar ton. I en ren och klar stämma sjunger de tågande tre, Natten går tunga fjät, medan de i en nätt skara skrider in till den utsövda och glatt väntande fadern...
Och tomten finns på riktigt!
Scenario 2
När klockan slår sju vaknar modern med ett ryck. Sömndrucken försöker hon samla sina tankar. Vad är det för dag idag? Gah...LUCIA! På tre röda har hon kört resten av familjemedlemmarna ur sina sängar och på orakade ben hoppat in i badrummet. De rödsprängda ögonen påvisar ytterligare en sömnlös natt. Klockan 7.45 punkt är det samling, ombytta och klara, i skolan inför terminens sista stora händelse, Luciatåget!
Med sonen i sjalen, dottern i hälarna och en påse fullproppad med halvt fungerande Lucia-attiraljer i handen skrider de genom den mörka midvinter (!) morgonen. Fadern har gått i förväg för att, på dotterns begäran, hämta farmor och farbror.
När de anländer till skolan är lokalen redan överfull av förväntansfulla föräldrar och plikttrogna mor- och farföräldrar och de får ursäkta sig igenom folkmassan. De måste dela på sig och placerar sig i olika ändar av lokalen.
Snart nalkas Lucia i en upplaga av 38 stycken och även en och annan tomte. Långt borta hörs späda stämmor bli allt starkare i den takt att de närmar sig. Så kommer det skenande tåget, i full fart och fullproppat med barn från tre olika avdelningar. Tågets omfattning innebär vissa praktiska svårigheter. Den bakre delen av tåget får inte rum i det trånga utrymmet som avsatts för dem och får stå kvar i "tågposition" under hela uppträdandet, vilket även medför en oavsiktlig stämsång.
Stolta föräldrar kastar sig av och an, med kamerorna i högsta hugg, för att försöka få en blick av just sitt barn. Var är MITT barn? Blickarna irrar än hit, än dit. Där....*blixt, blixt, blixt*... Barnen försöker ta skydd bakom varandra, samtidigt som fröken med hög röst gör allt hon kan för att hålla sången igång.
När de sjungit om Lucia, pepparkaksgubbarna, Staffan och sockerbagaren tågar de lättade bort från blickfånget och ut i säkerheten och tryggheten i klassrummet.
Föräldrarna vaknar upp ur sitt rus och tittar sig oroligt omkring med en "ursäkta att jag trampade dig på tårna och stod ivägen under hela luciatåget när jag skulle fånga mitt fullkomligt, fulländade barn på bild"-blick.
Efteråt bjuds det på pepparkakor, glögg och saft och den knubbiga stjärngossebebisen beundras av alla och envar.
Goder Afton, Lusselelle och allt vad det nu heter på er!
Efter en god natts sömn öppnar hon ögonen och klipper med de långa, mörka ögonfransarna. Utanför lyser det gnistrande vitt. Månen kastar sin bleka skugga på den sovande mannen vid hennes sida. Täcket har hasat ner och den muskulösa bringan är blottad. Hon ler lite åt nattens minne samtidigt som hon vrider sina släta, nyvaxade ben ur sängen och stoppar de babymjuka fötterna i tofflorna. Den sametslena morgonrocken följer hennes slanka figur medan hon drar ihop den svallande Loreal-manen i en toffs i nacken. Försiktigt smyger hon sig ut i det skinande köket. En nybryggd kaffedoft sprider sig snart i det stora huset.
Nu vaknar de välartade barnen, pigga och utvilade, i sin sängar. Hon lyfter upp den fulländade halvårsgamla sonen ur spjälsängen, där han tillbringat hela natten, medan hon för ett av sina välmanikyrerade fingrar till sina fylligt, röda läppar och hyssjar mjukt åt den undersköna dottern, som genast förstår och under munter tystnad trär på sig det nystukna vita linnet.
I köket har modern förberett en bricka med nygräddade lussebullar, kristyrdekorerade pepparkakor, allt hembakat såklart, rykande färskt kaffe och lite värmande, julkryddad glögg. Tålmodigt och fortfarande lika muntra väntar dottern med ljus i sitt hår och sonen med strut på huvudet, medan modern lägger en sista hand vid sin redan perfekta morgon make-up.
Modern tar ton. I en ren och klar stämma sjunger de tågande tre, Natten går tunga fjät, medan de i en nätt skara skrider in till den utsövda och glatt väntande fadern...
Och tomten finns på riktigt!
Scenario 2
När klockan slår sju vaknar modern med ett ryck. Sömndrucken försöker hon samla sina tankar. Vad är det för dag idag? Gah...LUCIA! På tre röda har hon kört resten av familjemedlemmarna ur sina sängar och på orakade ben hoppat in i badrummet. De rödsprängda ögonen påvisar ytterligare en sömnlös natt. Klockan 7.45 punkt är det samling, ombytta och klara, i skolan inför terminens sista stora händelse, Luciatåget!
Med sonen i sjalen, dottern i hälarna och en påse fullproppad med halvt fungerande Lucia-attiraljer i handen skrider de genom den mörka midvinter (!) morgonen. Fadern har gått i förväg för att, på dotterns begäran, hämta farmor och farbror.
När de anländer till skolan är lokalen redan överfull av förväntansfulla föräldrar och plikttrogna mor- och farföräldrar och de får ursäkta sig igenom folkmassan. De måste dela på sig och placerar sig i olika ändar av lokalen.
Snart nalkas Lucia i en upplaga av 38 stycken och även en och annan tomte. Långt borta hörs späda stämmor bli allt starkare i den takt att de närmar sig. Så kommer det skenande tåget, i full fart och fullproppat med barn från tre olika avdelningar. Tågets omfattning innebär vissa praktiska svårigheter. Den bakre delen av tåget får inte rum i det trånga utrymmet som avsatts för dem och får stå kvar i "tågposition" under hela uppträdandet, vilket även medför en oavsiktlig stämsång.
Stolta föräldrar kastar sig av och an, med kamerorna i högsta hugg, för att försöka få en blick av just sitt barn. Var är MITT barn? Blickarna irrar än hit, än dit. Där....*blixt, blixt, blixt*... Barnen försöker ta skydd bakom varandra, samtidigt som fröken med hög röst gör allt hon kan för att hålla sången igång.
När de sjungit om Lucia, pepparkaksgubbarna, Staffan och sockerbagaren tågar de lättade bort från blickfånget och ut i säkerheten och tryggheten i klassrummet.
Föräldrarna vaknar upp ur sitt rus och tittar sig oroligt omkring med en "ursäkta att jag trampade dig på tårna och stod ivägen under hela luciatåget när jag skulle fånga mitt fullkomligt, fulländade barn på bild"-blick.
Efteråt bjuds det på pepparkakor, glögg och saft och den knubbiga stjärngossebebisen beundras av alla och envar.
Goder Afton, Lusselelle och allt vad det nu heter på er!
Utmaning antagen!
Efter en förfrågan på en annan sajt där jag brukar tillbringa nätterna. Får jag lov att presentera:
"Matro hemma hos familjen Buscilla".
Vill inte blottlägga mig helt och avslöja hur det ser ut en "vanlig" afton i detta kaosets epicentrum. Bilden är därför inte nytagen och därmed befriad från allt vad tomtar, änglar, adventsljusstakar och annat julkrussidulligt heter. Orkade helt enkelt inte dra ner allt jox på golvet.
I verkligheten står laptopen lägligt placerad längst in vid bordets kortsida. Vid vilken jag, i skrivande stund, sitter tillsammans med en nyvaken herr Trassel som precis har fyllt en hel Pampers Baby-Dry blöja modell Maxi, med en väldoftande (!), krämig fyllning.
"Matro hemma hos familjen Buscilla".
Vill inte blottlägga mig helt och avslöja hur det ser ut en "vanlig" afton i detta kaosets epicentrum. Bilden är därför inte nytagen och därmed befriad från allt vad tomtar, änglar, adventsljusstakar och annat julkrussidulligt heter. Orkade helt enkelt inte dra ner allt jox på golvet.
I verkligheten står laptopen lägligt placerad längst in vid bordets kortsida. Vid vilken jag, i skrivande stund, sitter tillsammans med en nyvaken herr Trassel som precis har fyllt en hel Pampers Baby-Dry blöja modell Maxi, med en väldoftande (!), krämig fyllning.
På dagen...
för exakt 6 månader sedan såg ett litet gossebarn världen för första gången. Han knackade på två veckor förtidigt och rubbade inte bara sina föräldrars existens med sin plötsliga ankomst utan även min.
Efter en oväntad men mycket välkommen synkroniserad befruktning följdes jag och Min Jojo åt, sida vid sida, under en 9 månader lång resa. Hösten och vintern kom och gick och magarna växte ikapp. När våren nalkades och solskenet med den, närmade sig de nära förestående förlossningarna med stormsteg.
Planen var att vi med en veckas mellanrum skulle nedkomma med varsit välskapt barn. Enligt beräkning var jag försten ut, hack i häl och tätt åtföljd av Min Jojo. Spända av förväntan skulle vi pusta, stånka, sucka och kånka tillsammans i junivärmen de där graviditeternas sista dagar. Vi skulle nyfiket trycka på de sprängfyllda magarna och undra om vi för alltid skulle vara gravida.
Men det blev, som bekant, inte alltid som man tänkt sig.
Planerna skrinlades när magen, som i mina tankar var en flicka, plötsligt en dag var borta. I dess ställe kom Han, felfri och alldeles självklar. Med sina mörka ögon och svarta kalufs tog han världen med storm. Själv satt jag med magen fortfarande i vädret, snopet undrandes vad som hänt.
Jag snubblade och föll på målsnöret och segern togs hem av denna välmående gosse. Men det var jämt in i det sista...
Tack för en god match!
Efter en oväntad men mycket välkommen synkroniserad befruktning följdes jag och Min Jojo åt, sida vid sida, under en 9 månader lång resa. Hösten och vintern kom och gick och magarna växte ikapp. När våren nalkades och solskenet med den, närmade sig de nära förestående förlossningarna med stormsteg.
Planen var att vi med en veckas mellanrum skulle nedkomma med varsit välskapt barn. Enligt beräkning var jag försten ut, hack i häl och tätt åtföljd av Min Jojo. Spända av förväntan skulle vi pusta, stånka, sucka och kånka tillsammans i junivärmen de där graviditeternas sista dagar. Vi skulle nyfiket trycka på de sprängfyllda magarna och undra om vi för alltid skulle vara gravida.
Men det blev, som bekant, inte alltid som man tänkt sig.
Planerna skrinlades när magen, som i mina tankar var en flicka, plötsligt en dag var borta. I dess ställe kom Han, felfri och alldeles självklar. Med sina mörka ögon och svarta kalufs tog han världen med storm. Själv satt jag med magen fortfarande i vädret, snopet undrandes vad som hänt.
Jag snubblade och föll på målsnöret och segern togs hem av denna välmående gosse. Men det var jämt in i det sista...
Tack för en god match!
Lär dig krypa...
Lär dig gå.
LÄR dig älska AIK!
Krypa? Jajamensan (se ovan)
Gå? Snart så
Älska AIK? OM fadern själv får bestämma
Dessvärre får fadern inte bestämma, för modern vill inte ha några huligan-ligist-supportrar till barn. Den enda firma mina barn skall tillhöra måste inneha giltigt registreringsbevis och betala skatt.
Enligt fadern föds man in i ett lag, men den vidsynte modern hävdar bestämt att tillhörigheten påtvingas av omgivning och andra yttre faktorer. För att vara republikan har fadern förvånansvärt trångsynta åsikter.
Modern manar till kamp: Låt valfriheten råda!
"Att inte välja är också att välja"
LÄR dig älska AIK!
Krypa? Jajamensan (se ovan)
Gå? Snart så
Älska AIK? OM fadern själv får bestämma
Dessvärre får fadern inte bestämma, för modern vill inte ha några huligan-ligist-supportrar till barn. Den enda firma mina barn skall tillhöra måste inneha giltigt registreringsbevis och betala skatt.
Enligt fadern föds man in i ett lag, men den vidsynte modern hävdar bestämt att tillhörigheten påtvingas av omgivning och andra yttre faktorer. För att vara republikan har fadern förvånansvärt trångsynta åsikter.
Modern manar till kamp: Låt valfriheten råda!
"Att inte välja är också att välja"
Årets ljulklapp 2005?
2004 års julklapp, Platt-TV:n, har efter noggranna konjunkturprognoser och djupgående trendanalyser fått ge vika för årets hetpotatis, pokersetet, som enligt HUI (Handelns utredningsinstitut) spås lysande framtidsutsikter. Men medan speldjävulen hemsöker stora delar av svenska folket vill jag slå ett slag för denna:
En fjärrkontroll från förra seklets andra hälft. Välfungerande än idag, men har efter sin återuppståndelse fått ett nytt användningsområde. Jag är så djärv i min åsikt att jag vågar tillstå att den kan uträtta mirakel. Den ser kanske inte mycket ut för världen, men denna prylarnas pryl har fått såväl Svea som Sture att ivrigt ta sina första stapplande kryp.
HUI har ju haft fel tidigare. Vem har en bakmaskin i sin ägo?
Någon?
HUI har ju haft fel tidigare. Vem har en bakmaskin i sin ägo?
Någon?
1-0
till fadern.
Fadern leder efter första halvlek i kvällens match. Modern börjar tappa poäng.
Mellan familjens belånade väggar börjar kvällstimmarna bli mer och mer trassliga. Sonen kan inte komma till ro. Det ammas, buffas, pussas och busas om vartannat, men inget får den övertrötta sonen att kapitulera inför sitt eget bästa. Då och då ger modern upp och låter sonen stanna uppe ytterligare en stund, i hopp om att han skall segna ihop av trötthet. Men denna uttröttningsteknik fungerar sällan. Sonen ska vara vaken till varje pris och han är lika nöjd som en osmörjd dörr.
Denna afton försöker modern lägga ner sonen i den hittills oanvända spjälsängen efter att hon ammat, buffat, pussat och busat framgångslöst. Resultatet blir en smått hysterisk och illa medtagen son, som snörvlar högt och ljudligt när han plockas upp av fadern.
Kvällsrutinerna börjar sakterliga även att innefatta fadern, som på senare tid har knappat in på moderns försprång. Med ett kärleksfullt men bestämt handlag buffar han sonen till sömns (men det efter att sonen fått sig en omgång av moderns stenhårda behandling).
Modern sitter utanför sovrummet med örat tryckt mot dörren. Vad försiggår där inne? Vad är hemligheten? Plötsligt ter sig det stundande julbordet inte fullt lika oåtkomligt trots allt!
Med fingrarna formade till V-tecken, i syfte att visualisera segern, kommer fadern ut ur sovrummet. Sonen sover! Men som om inte det vore nog. Han sover i sin egen säng. Stilpoäng?
Med rent samvete slår sig fadern ner i fåtöljen, för att i lugn och ro följa ett intressant samhällsprogram, "När man älskar elva män", av och med tv4:s djupgranskande reporter Camilla Henemark som är med och slåss i toppen tillsammans med tv3:s "Under Cover"-Charlotta Flinkenberg om det Stora Journalistpriset 2006. Journalistik på högsta nivå!
Men säg den lycka som varar. Innan modern hunnit posta detta inlägg har fadern somnat och sonen vaknat 4 gånger...
Fadern vs Modern 1-4
Fadern leder efter första halvlek i kvällens match. Modern börjar tappa poäng.
Mellan familjens belånade väggar börjar kvällstimmarna bli mer och mer trassliga. Sonen kan inte komma till ro. Det ammas, buffas, pussas och busas om vartannat, men inget får den övertrötta sonen att kapitulera inför sitt eget bästa. Då och då ger modern upp och låter sonen stanna uppe ytterligare en stund, i hopp om att han skall segna ihop av trötthet. Men denna uttröttningsteknik fungerar sällan. Sonen ska vara vaken till varje pris och han är lika nöjd som en osmörjd dörr.
Denna afton försöker modern lägga ner sonen i den hittills oanvända spjälsängen efter att hon ammat, buffat, pussat och busat framgångslöst. Resultatet blir en smått hysterisk och illa medtagen son, som snörvlar högt och ljudligt när han plockas upp av fadern.
Kvällsrutinerna börjar sakterliga även att innefatta fadern, som på senare tid har knappat in på moderns försprång. Med ett kärleksfullt men bestämt handlag buffar han sonen till sömns (men det efter att sonen fått sig en omgång av moderns stenhårda behandling).
Modern sitter utanför sovrummet med örat tryckt mot dörren. Vad försiggår där inne? Vad är hemligheten? Plötsligt ter sig det stundande julbordet inte fullt lika oåtkomligt trots allt!
Med fingrarna formade till V-tecken, i syfte att visualisera segern, kommer fadern ut ur sovrummet. Sonen sover! Men som om inte det vore nog. Han sover i sin egen säng. Stilpoäng?
Med rent samvete slår sig fadern ner i fåtöljen, för att i lugn och ro följa ett intressant samhällsprogram, "När man älskar elva män", av och med tv4:s djupgranskande reporter Camilla Henemark som är med och slåss i toppen tillsammans med tv3:s "Under Cover"-Charlotta Flinkenberg om det Stora Journalistpriset 2006. Journalistik på högsta nivå!
Men säg den lycka som varar. Innan modern hunnit posta detta inlägg har fadern somnat och sonen vaknat 4 gånger...
Fadern vs Modern 1-4
Telefon terror!
Familjens övriga medlemmar har givit efter för John Blund och hans magiska sand, medan modern tappert kämpar emot. Lugnet råder och tystnaden är total.
*Rrrrrrrrrrrrrrrrring*
Tystnaden bryts tvärt av telefonens gälla signal. Vem understår sig att ringa vid denna okristliga timme?
Modern tittar irriterat på klockan, 23:57, och svarar sedan med ett försiktigt men "vem-är-du-som-vågar-ringa-mitt-i-natten" - Hallå!
- Kan du inte sluta borsta tänderna. Det låter jättemycket och är enormt störande, säger fadern trött och lätt irriterat från andra änden, som även råkar vara familjens gemensamma sovrum.
*Rrrrrrrrrrrrrrrrring*
Tystnaden bryts tvärt av telefonens gälla signal. Vem understår sig att ringa vid denna okristliga timme?
Modern tittar irriterat på klockan, 23:57, och svarar sedan med ett försiktigt men "vem-är-du-som-vågar-ringa-mitt-i-natten" - Hallå!
- Kan du inte sluta borsta tänderna. Det låter jättemycket och är enormt störande, säger fadern trött och lätt irriterat från andra änden, som även råkar vara familjens gemensamma sovrum.
Ack, du ÖMMA moder!
Jag börjar likna L:s gamla mormor mer och mer.
Likt en krokig gammal gumma går jag omkring nu för tiden. Ett resultat av att nätterna igenom ligga böjd och stel som en makaron och värja sig mot Stures framfart i sömnen. De djupa fårorna i anskitet och de trötta påsarna under ögonen talar sitt tydliga språk. Sömn är en bristvara!
Men efter att Sture trillat ur vår säng för femtielfte gången, beslutar vi oss för att äntligen frakta hem den gamla spjälsängen. Här står den nu, flera arbetstimmar senare, färdig monterad och ommålad i vårt sovrum, redo att ta emot vår son med öppna armar.
Äntligen ska jag återerövra mina nätter. Min arma kropp skall få den vila som den så väl förtjänar. Det är dags att sträcka ut sig.
Men när morgonen gryr står spjälsängen gapande tom vid fotändan och tätt, tätt omslingrade ligger mor och son i djup sömn och när de vaknar knakar ryggen på det där välbekanta viset.
"Riktigt trött blir man aldrig, om man är nöjd med det som tröttat ut en"
Likt en krokig gammal gumma går jag omkring nu för tiden. Ett resultat av att nätterna igenom ligga böjd och stel som en makaron och värja sig mot Stures framfart i sömnen. De djupa fårorna i anskitet och de trötta påsarna under ögonen talar sitt tydliga språk. Sömn är en bristvara!
Men efter att Sture trillat ur vår säng för femtielfte gången, beslutar vi oss för att äntligen frakta hem den gamla spjälsängen. Här står den nu, flera arbetstimmar senare, färdig monterad och ommålad i vårt sovrum, redo att ta emot vår son med öppna armar.
Äntligen ska jag återerövra mina nätter. Min arma kropp skall få den vila som den så väl förtjänar. Det är dags att sträcka ut sig.
Men när morgonen gryr står spjälsängen gapande tom vid fotändan och tätt, tätt omslingrade ligger mor och son i djup sömn och när de vaknar knakar ryggen på det där välbekanta viset.
"Riktigt trött blir man aldrig, om man är nöjd med det som tröttat ut en"
En treo till pappa?
- Han måste ha ont "någonstans". Jag ger honom alvedon, säger den frustrerade barnafadern när den övertrötta sonen skrikit i hela tio minuter i faderns omsorg.
- D u g ö r v a d d å??? Modern tror inte sina öron. Vad säger denna spritt språngande galne tvåbarnspappa?
- Han måste ha ont. Han är otröstlig, fortsätter fadern.
- Han har inte ont, han är trött, replikerar modern barskt. Sedan dröjer hon sig kvar hos storasyster medan hon lyssnar till faderns pustande och frustande i rummet intill.
Sekunden efter kommer fadern in i rummet. Men vad ska jag göra då?
Modern ser det nära förestående julbordet med alla dess läckerheter te sig allmer avlägset. Hur ska hon kunna lämna hemmet, om ens bara för ett par timmar, för att avnjuta julskinka, pressylta, varmrökt lax, och sju sorters sillar, tacka nej till välkryddat brännvin och sjunga nubbevisor utan nubbe tillsammans med sina arbetskollegor.
Hon reser sig, irriterad över att behöva bistå med sin expertis, och går in till den uppgivne sonen. När han får syn på henne blandas gråten med skratt och han avger det där grymtande lätet som han bara gör när hon är i närheten. Modern lyfter upp sonen, som tystnar tvärt.
- Du ser vad ont han hade, fräser modern syrligt. Fast innerst inne vet hon att fadern varit chanslös och så njuter hon av att än en gång vara den oumbärliga!
- D u g ö r v a d d å??? Modern tror inte sina öron. Vad säger denna spritt språngande galne tvåbarnspappa?
- Han måste ha ont. Han är otröstlig, fortsätter fadern.
- Han har inte ont, han är trött, replikerar modern barskt. Sedan dröjer hon sig kvar hos storasyster medan hon lyssnar till faderns pustande och frustande i rummet intill.
Sekunden efter kommer fadern in i rummet. Men vad ska jag göra då?
Modern ser det nära förestående julbordet med alla dess läckerheter te sig allmer avlägset. Hur ska hon kunna lämna hemmet, om ens bara för ett par timmar, för att avnjuta julskinka, pressylta, varmrökt lax, och sju sorters sillar, tacka nej till välkryddat brännvin och sjunga nubbevisor utan nubbe tillsammans med sina arbetskollegor.
Hon reser sig, irriterad över att behöva bistå med sin expertis, och går in till den uppgivne sonen. När han får syn på henne blandas gråten med skratt och han avger det där grymtande lätet som han bara gör när hon är i närheten. Modern lyfter upp sonen, som tystnar tvärt.
- Du ser vad ont han hade, fräser modern syrligt. Fast innerst inne vet hon att fadern varit chanslös och så njuter hon av att än en gång vara den oumbärliga!
Talangjakten är över!
- Jag är Agnes. Pappa vem är du?
Frågan ställdes entusiastiskt av Svea nu ikväll till avslutningen av Idol 2005. En högst angelägen och tankeväckande fråga, i alla fall i en 6-årings värld (i vilken tomten fortarande är en snäll, rödklädd, skäggig farbror som kommer med länge efterlängtade julklappar och inte ett alkoholstinkande pedo-äckel som står skjutredo med AK-4an utanför närmaste bank). Måste dock erkänna att nyfikenheten finns här med, i min 28-åriga inte fullt lika oskuldsfulla tillvaro.
Vem skulle L vilja vara i Idol 2005?
Min gissning.
Själv har jag inte varit något vidare intresserad av denna omgång, har strö tittat lite när den ändå har rullat i bakgrunden (läs: L och Svea suttit fastklistrade framför TV:rutan). Trots det måste jag ändå medge att jag drogs med av kvällens final och blev smått upprymd när Agnes blev framröstad som vinnare. Ett halleluja moment! (uttryck myntat av Kishti Tomita)
Sökandet efter morgondagens popstjärna har nått sitt slut. Nu kan vi äntligen pusta ut och i lugn och ro bekvämt luta oss tillbaka och njuta av den stundande julen (sades med en viss ironi i rösten).
Frågan ställdes entusiastiskt av Svea nu ikväll till avslutningen av Idol 2005. En högst angelägen och tankeväckande fråga, i alla fall i en 6-årings värld (i vilken tomten fortarande är en snäll, rödklädd, skäggig farbror som kommer med länge efterlängtade julklappar och inte ett alkoholstinkande pedo-äckel som står skjutredo med AK-4an utanför närmaste bank). Måste dock erkänna att nyfikenheten finns här med, i min 28-åriga inte fullt lika oskuldsfulla tillvaro.
Vem skulle L vilja vara i Idol 2005?
Min gissning.
Själv har jag inte varit något vidare intresserad av denna omgång, har strö tittat lite när den ändå har rullat i bakgrunden (läs: L och Svea suttit fastklistrade framför TV:rutan). Trots det måste jag ändå medge att jag drogs med av kvällens final och blev smått upprymd när Agnes blev framröstad som vinnare. Ett halleluja moment! (uttryck myntat av Kishti Tomita)
Sökandet efter morgondagens popstjärna har nått sitt slut. Nu kan vi äntligen pusta ut och i lugn och ro bekvämt luta oss tillbaka och njuta av den stundande julen (sades med en viss ironi i rösten).
Pulkapremiär!
Onsdagen bjöd på spontan pulkapremiär för Sturebror. Det numer ohanterliga babyskyddet passade, med lite uppfinningsrikedom, som handen i hansken i babypulkan.
En mycket väl nerbäddad och omhuldad Sturebror.
En mycket väl nerbäddad och omhuldad Sturebror.