Nötta fötter!
men möts man av dessa hårda, håriga, väl använda fötter, kör man mer än gärna in en armbåge eller två i sidan...
VAKNA!
Obegripligt egentligen att små söta bebisfossingar en vacker dag skall dra storlek 42 och lukta illa!
Kanske förloppet kan fördröjas om man följer skötselanvisningen till punkt och pricka?
VAKNA!
Obegripligt egentligen att små söta bebisfossingar en vacker dag skall dra storlek 42 och lukta illa!
Kanske förloppet kan fördröjas om man följer skötselanvisningen till punkt och pricka?
Trötta fötter!
Borde egentligen väcka Sturebror. Vi har en avtalad tid att passa, som för övrigt passerats för över 1 timme sedan. Men när man möts av dessa mjuka, skära, knappt använda små fossingar så har man liksom inte mage...
Snubblade över detta obetalbara tips!
Snubblade över detta obetalbara tips!
Snart går startskottet...
PANG! ...och där är hon iväg.
För första gången på riktigt länge är Svea i tid till skolans morgonsamling, som går av stapeln prick 08.30 och inte en minut senare var eviga morgon. Fadern, som tog sig en oplanerad "sovmorgon", fick ta en extra sväng förbi skolan på väg till arbetet.
Men tro nu inte att det är faderns fulla förtjänst för det. Modern har omtänksamt matat, omsorgsfullt klätt på, noggrannt borstat tänder och hår, varsamt packat matsäck och sett till att dottern stått startklar i hallen på mindre än 20 minuter, så att hon, glatt som gladplast, kunde glida med fadern på vägen ut...
Nu ska mor och Sturebror krypa ned i den varma sängen för lite avkopplande rekreationsmys.
För första gången på riktigt länge är Svea i tid till skolans morgonsamling, som går av stapeln prick 08.30 och inte en minut senare var eviga morgon. Fadern, som tog sig en oplanerad "sovmorgon", fick ta en extra sväng förbi skolan på väg till arbetet.
Men tro nu inte att det är faderns fulla förtjänst för det. Modern har omtänksamt matat, omsorgsfullt klätt på, noggrannt borstat tänder och hår, varsamt packat matsäck och sett till att dottern stått startklar i hallen på mindre än 20 minuter, så att hon, glatt som gladplast, kunde glida med fadern på vägen ut...
Nu ska mor och Sturebror krypa ned i den varma sängen för lite avkopplande rekreationsmys.
Jag ser det snöar...
Jag ser det snöar, det var väl roligt. Hurra!
Här i huvudstaden vaknade vi till en vit morgon. Ja, inte en vit som i "fri från alkohol" utan en vit som i "det har snöat hela natten"-morgon och snön har sedan dess, bokstavligt talat, vräkt ned. Nu råder inga tvivel längre, vintern är kommen...
Upptäcker dock till min stora fasa att min fina gamla vagn inte byggdes för nordlig kyla och snöoväder. Hjulen tjorvar ihop sig och låser sig under vagnen. Tur att det är halt ute så att vagnen kan fungera som släde!
Det sägs att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder.
Beskåda en påpälsad Sturebror!
Till Sveas stora förtjusning bjuder morgondagen på pulkafärd till skolan.
Här i huvudstaden vaknade vi till en vit morgon. Ja, inte en vit som i "fri från alkohol" utan en vit som i "det har snöat hela natten"-morgon och snön har sedan dess, bokstavligt talat, vräkt ned. Nu råder inga tvivel längre, vintern är kommen...
Upptäcker dock till min stora fasa att min fina gamla vagn inte byggdes för nordlig kyla och snöoväder. Hjulen tjorvar ihop sig och låser sig under vagnen. Tur att det är halt ute så att vagnen kan fungera som släde!
Det sägs att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder.
Beskåda en påpälsad Sturebror!
Till Sveas stora förtjusning bjuder morgondagen på pulkafärd till skolan.
Kryddleverans!
Paketet med livets "kryddor" har kommit. Det återstår att se om det kommer till användning eller om det hamnar längst in i garderoben, som så mycket annat...
Undra hur det är med andrahandsvärdet?
SE HIT! Elefant till salu!
Nu säljer jag min fina rosaglittriga dildo, "Thumbing Elephant".
Nyskick, endast sparsamt använd. Säljes p.g.a felköp. Originalkartong och manual finns.
Omkrets 11 cm och längd 19 cm. Kommer från ett rökfritt hem.
Nypris: 499 kronor. Slumpas bort för endast 300 kronor.
Skulle ni nappa?
Undra hur det är med andrahandsvärdet?
SE HIT! Elefant till salu!
Nu säljer jag min fina rosaglittriga dildo, "Thumbing Elephant".
Nyskick, endast sparsamt använd. Säljes p.g.a felköp. Originalkartong och manual finns.
Omkrets 11 cm och längd 19 cm. Kommer från ett rökfritt hem.
Nypris: 499 kronor. Slumpas bort för endast 300 kronor.
Skulle ni nappa?
Om att måla en vägg!
Konsten att måla en vägg utan att lyfta ett finger.
Införskaffa en provburk i en kulör som din man finner outhärdlig. Provmåla ett ganska stort parti på den förutbestämda väggen. Fråga sedan mannen vad han tycker. Mannen kommer nu att reagera negativt. Bryt ihop och be förtvivlat om ursäkt för att du inte tagit hänsyn till din man och hans åsikter. Lova honom dyrt och heligt att aldrig mer måla en vägg. Lämna sedan den outhärdliga färgfläcken orörd på väggen. Fläcken kommer att fungera som en drivmotor. Din man kommer inte att få ro i själen förrän den är eliminerad.
Låt nu din man tro att han kläckte den briljanta idén om att ersätta den outhärdliga fläcken med en annan kulör på väggen. Uppmuntra hans oerhörda sinne för stil och estetik medan du lotsar honom rätt i djungeln. Det är även på sin plats att kalla honom för "inredningsspecialist".
Fråga sedan gång på gång om ni verkligen gör rätt i att sätta ny kulör på väggen. "Kanske den gamla färgen är bättre trots allt!" Detta för att din man skall bli starkare i sin övertygelse. Nu har du fått din man dit du vill. Din man kommer att tro att det var han som valde den nya kulören, fast än så länge lyckligt ovetande om att han även kommer att utföra hela jobbet.
Låt det sedan gå ytterligare en tid, fortfarande med den outhärdliga färgfläcken på väggen, utan att du gör någon ansats till att återställa eller förändra. Din man kommer inom en överskådlig framtid att erbjuda sig att måla väggen. När du känner att det är dags att ta steget fullt ut, tar du cirka 30 centimeter täcktejp och fäster på en av listerna. Se till att bli avbruten och lämna tejpandet åt sitt öde. Tejpen kommer att fungera som en liten väckarklocka, utan att du behöver påminna. Din man kommer att föreslå att han målar väggen medan du nattar barnen. Här ska du låtsats vilja hjälpa till. "Inte ska väl du göra hela jobbet själv!"
Din man kommer att "övertyga" dig om att han klarar av att måla väggen själv. Här gäller det att behärska sig. Låt nu din man sköta grovgörat medan du i godan ro rår om dig och barnen. Stäng in dig i sovrummet och placera er i den mjuka, varma sängen. Njut av härliga barnskratt medan din man slitsamt drar rollern upp och ned.
För bästa resultat skall du stanna i rummet tills din man otåligt drar ut dig för att visa upp det färdiga resultatet. För att säkerställa framtida prestationer är det viktigt att ge honom massor med uppmuntran och beröm för väl utfört arbete.
Lämna honom sedan nöjd och belåten, sittandes att beundra sitt verk medan du, i det tysta, njuter av din färdigmålade vägg.
Förresten, vem sa att det är tråkigt att se målarfärg torka?
S'ayapo polí!
Införskaffa en provburk i en kulör som din man finner outhärdlig. Provmåla ett ganska stort parti på den förutbestämda väggen. Fråga sedan mannen vad han tycker. Mannen kommer nu att reagera negativt. Bryt ihop och be förtvivlat om ursäkt för att du inte tagit hänsyn till din man och hans åsikter. Lova honom dyrt och heligt att aldrig mer måla en vägg. Lämna sedan den outhärdliga färgfläcken orörd på väggen. Fläcken kommer att fungera som en drivmotor. Din man kommer inte att få ro i själen förrän den är eliminerad.
Låt nu din man tro att han kläckte den briljanta idén om att ersätta den outhärdliga fläcken med en annan kulör på väggen. Uppmuntra hans oerhörda sinne för stil och estetik medan du lotsar honom rätt i djungeln. Det är även på sin plats att kalla honom för "inredningsspecialist".
Fråga sedan gång på gång om ni verkligen gör rätt i att sätta ny kulör på väggen. "Kanske den gamla färgen är bättre trots allt!" Detta för att din man skall bli starkare i sin övertygelse. Nu har du fått din man dit du vill. Din man kommer att tro att det var han som valde den nya kulören, fast än så länge lyckligt ovetande om att han även kommer att utföra hela jobbet.
Låt det sedan gå ytterligare en tid, fortfarande med den outhärdliga färgfläcken på väggen, utan att du gör någon ansats till att återställa eller förändra. Din man kommer inom en överskådlig framtid att erbjuda sig att måla väggen. När du känner att det är dags att ta steget fullt ut, tar du cirka 30 centimeter täcktejp och fäster på en av listerna. Se till att bli avbruten och lämna tejpandet åt sitt öde. Tejpen kommer att fungera som en liten väckarklocka, utan att du behöver påminna. Din man kommer att föreslå att han målar väggen medan du nattar barnen. Här ska du låtsats vilja hjälpa till. "Inte ska väl du göra hela jobbet själv!"
Din man kommer att "övertyga" dig om att han klarar av att måla väggen själv. Här gäller det att behärska sig. Låt nu din man sköta grovgörat medan du i godan ro rår om dig och barnen. Stäng in dig i sovrummet och placera er i den mjuka, varma sängen. Njut av härliga barnskratt medan din man slitsamt drar rollern upp och ned.
För bästa resultat skall du stanna i rummet tills din man otåligt drar ut dig för att visa upp det färdiga resultatet. För att säkerställa framtida prestationer är det viktigt att ge honom massor med uppmuntran och beröm för väl utfört arbete.
Lämna honom sedan nöjd och belåten, sittandes att beundra sitt verk medan du, i det tysta, njuter av din färdigmålade vägg.
Förresten, vem sa att det är tråkigt att se målarfärg torka?
S'ayapo polí!
"Det första ljuset lyser...
det första i min rad. Jag ser den lilla lågan och känner mig så glad. Nu vet jag riktigt säkert att julen är nära..."
Så är den äntligen här, i år igen.
Advent är startskottet. Höstens mörka tristess stiger åt sidan och bereder en väg åt kalla december och juletiden. En tid som präglas av tända stjärnor, elljusstakar och ljusslingor. Då våra hem invaderas av tomtar och änglar i alla dess former; stora som små, gamla som nya, dyra som billiga och julstökets ljuvliga pot puri av dofter söker sig ut i kylan medan barnen tittar längtansfullt på den (förhoppnigsvis) oöppnade julkalendern.
Julen har knackat på dörren.
Välkommen!
Så är den äntligen här, i år igen.
Advent är startskottet. Höstens mörka tristess stiger åt sidan och bereder en väg åt kalla december och juletiden. En tid som präglas av tända stjärnor, elljusstakar och ljusslingor. Då våra hem invaderas av tomtar och änglar i alla dess former; stora som små, gamla som nya, dyra som billiga och julstökets ljuvliga pot puri av dofter söker sig ut i kylan medan barnen tittar längtansfullt på den (förhoppnigsvis) oöppnade julkalendern.
Julen har knackat på dörren.
Välkommen!
Struntprat!
En mörk och höstig onsdagskväll sitter modern och dottern inne i värmen och spelar sällskapsspel. Fadern har bäddat ner lillebror i vagnen och givit sig ut i ruskvädret. Framför sig har modern och dottern varsin mugg med rykande varm choklad och hela kakburken med nybakade drömmar...
Dottern slår tärningen som hamnar med gula sidan upp. Hon tar sin pjäs och flyttar den till nästa gula ring.
- Guldchans, utbrister dottern. Vilket innebär att hon får tre guldpengar om hon klarar frågan.
Modern lyfter på det översta kortet i högen och ställer frågan från kategori gul till dottern:
- Vad är Karlavagnen för något? En hästskjuts eller en stjärnbild?
Dottern funderar en liten stund och säger sedan med stålthet i rösten.
- En stjärnbild!
- Vad duktig du är, säger modern och ler kärleksfullt mot sin dotter.
Modern tar tre guldpengar från högen och räcker över dem till dottern, som har fullt sjå med att lägga ett mönster i form av en blomma och en sol av alla pengar.
- Jag har sett det i en Nalle Puh film, säger dottern. I den säger de att karlavagnen finns där uppe i himlen och så tittar de i kikaren.
Åh...vad braaa, säger modern så där överentusiastiskt som bara en mor kan.
Varpå dottern replikerar:
- och du som har sagt att TV är strunt!!!
Dottern slår tärningen som hamnar med gula sidan upp. Hon tar sin pjäs och flyttar den till nästa gula ring.
- Guldchans, utbrister dottern. Vilket innebär att hon får tre guldpengar om hon klarar frågan.
Modern lyfter på det översta kortet i högen och ställer frågan från kategori gul till dottern:
- Vad är Karlavagnen för något? En hästskjuts eller en stjärnbild?
Dottern funderar en liten stund och säger sedan med stålthet i rösten.
- En stjärnbild!
- Vad duktig du är, säger modern och ler kärleksfullt mot sin dotter.
Modern tar tre guldpengar från högen och räcker över dem till dottern, som har fullt sjå med att lägga ett mönster i form av en blomma och en sol av alla pengar.
- Jag har sett det i en Nalle Puh film, säger dottern. I den säger de att karlavagnen finns där uppe i himlen och så tittar de i kikaren.
Åh...vad braaa, säger modern så där överentusiastiskt som bara en mor kan.
Varpå dottern replikerar:
- och du som har sagt att TV är strunt!!!
Sätt krydda på tillvaron!
I lördags var jag och Sture på vårt första kryddparty någonsin. Måhända inte det sista (för egen del alltså)...
Jag lyckades, vädret till trots, ta mig billedes hem till värdinnan. Nåja, det blev ett par telefonsamtal på vägen innan jag slutligen fann mig tillrätta och felparkerade på ett övergångsställe.
Inne i värmen bjöds det på vin och god mat i glada vänners lag. Det blev dock ingen alkohol för Sture och mig, utan vi och de övriga småbarnsföräldrarna höll tillgodo med vanlig hederlig Coca Cola.
Efter mycket mat och prat börjar otåligheten att sätta in. Var är alla "leksakerna"?
En halvtimme försenad flyger lekledaren in genom dörren och för att hålla oss på ytterligare halster placeras dessa hjälpmedel, väl gömda, under ett rött sammetsskynke.
Lekledaren påbörjar sitt föredrag med att utmåla ett scenario:
En trött, utarbetad och sexuellt utsvulten man nyss hemkommen efter en lång och tung dag på arbetet. Vars förföriska lättklädda fru gör allt i hennes makt för att råda bot på mannens frustration med diverse anpassade "leksaker".
Här lyfter lekledaren försiktigt på det röda sammetsskynket och tar demonstrativt fram fram några av dessa "leksaker" för allmän beskådning.
Aj, aj, aj! Bristande målgruppsanalys kanske?
Inte riktigt den försäljningsteknik man bör använda när de potentiella kunderna består av en en grupp nyblivna, TRÖTTA och sexuellt frustrerade småbarnsmammor. Som en klok mamma noterar "Verkar vara fel hälft som hittat hit. Borde kanske ha skickat våra respektive istället?"
Efter det lilla bakslaget hittar slutligen lekledaren rätt målgruppssegment och de mer målgruppsanpassade "leksakerna" hittar ut från sin gömma under skynket.
Den mintsmakande chokladkroppsfärgen vandrar ivrigt från hand till hand och från mun till mun under mycket uppskattande mummel.
Undrar just om det är sexuella fantasier som upptar tankarna? Eller är det kanske en bananasplit med maräng och chokladsås som florerar i dessa trötta småbarnsmammehuvuden?
Vägen till en kvinnas sköte verkar uppenbart gå genom magen. För sedan är det massageoljor och glidmedel i all världens smaker som står på menyn. Där samsas blåbär med lime, smultron, lakrits, melon, persika, kaktus, äpple, svart vinbär och smörkola. Medan vi slickar på våra inkletade underarmar kan man riktigt känna den drastiskt ökade insulinproduktionen i gruppen.
Men, om man tror på att utbud och efterfrågan går hand i hand, så är det inte bara sötsaker som ligger oss kvinnor varmt om hjärtat. Nej, nej, nej! Tydligen får hela djurriket våra kroppar att skälva och vridas av vällust. En uppsjö av dessa sexhjälpmedel är nämligen, inte helt oväntat, avbildade efter våra älskade fyrbenta vänner. Det är "roliga" kondomer i utvalda figurer såsom möss, katter, renar och elefanter. Det är kaninformade vibratorer. "Alla flickors favoritdjur! En liten rosa vibrerande klitoriskanin." Det är delfin-dildos till höger och bävrar, kaniner och elefanter till vänster. Med namn som "Double rabbit", "Thumbing elephant" och "Hornett Beaver" sätter de våra utsvultna underliv i brann.
Vilken MAN (vågar jag påstå) på utvecklingsavdelningen kläckte den brilljanta idén om att kvinnan i sina djupaste och innersta fantasier utövar tidelag?
Helt ärligt och handen på hjärtat tjejer. Vem tänder på Roger Rabbit?
På det stora hela var det en mycket intressant afton och vi fick oss många glada skratt (ett stort tack till värdinnan). Checkhäfterna åkte fram på sina håll och till och med jag gick inte tomhänt därifrån ...
Jag lyckades, vädret till trots, ta mig billedes hem till värdinnan. Nåja, det blev ett par telefonsamtal på vägen innan jag slutligen fann mig tillrätta och felparkerade på ett övergångsställe.
Inne i värmen bjöds det på vin och god mat i glada vänners lag. Det blev dock ingen alkohol för Sture och mig, utan vi och de övriga småbarnsföräldrarna höll tillgodo med vanlig hederlig Coca Cola.
Efter mycket mat och prat börjar otåligheten att sätta in. Var är alla "leksakerna"?
En halvtimme försenad flyger lekledaren in genom dörren och för att hålla oss på ytterligare halster placeras dessa hjälpmedel, väl gömda, under ett rött sammetsskynke.
Lekledaren påbörjar sitt föredrag med att utmåla ett scenario:
En trött, utarbetad och sexuellt utsvulten man nyss hemkommen efter en lång och tung dag på arbetet. Vars förföriska lättklädda fru gör allt i hennes makt för att råda bot på mannens frustration med diverse anpassade "leksaker".
Här lyfter lekledaren försiktigt på det röda sammetsskynket och tar demonstrativt fram fram några av dessa "leksaker" för allmän beskådning.
Aj, aj, aj! Bristande målgruppsanalys kanske?
Inte riktigt den försäljningsteknik man bör använda när de potentiella kunderna består av en en grupp nyblivna, TRÖTTA och sexuellt frustrerade småbarnsmammor. Som en klok mamma noterar "Verkar vara fel hälft som hittat hit. Borde kanske ha skickat våra respektive istället?"
Efter det lilla bakslaget hittar slutligen lekledaren rätt målgruppssegment och de mer målgruppsanpassade "leksakerna" hittar ut från sin gömma under skynket.
Den mintsmakande chokladkroppsfärgen vandrar ivrigt från hand till hand och från mun till mun under mycket uppskattande mummel.
Undrar just om det är sexuella fantasier som upptar tankarna? Eller är det kanske en bananasplit med maräng och chokladsås som florerar i dessa trötta småbarnsmammehuvuden?
Vägen till en kvinnas sköte verkar uppenbart gå genom magen. För sedan är det massageoljor och glidmedel i all världens smaker som står på menyn. Där samsas blåbär med lime, smultron, lakrits, melon, persika, kaktus, äpple, svart vinbär och smörkola. Medan vi slickar på våra inkletade underarmar kan man riktigt känna den drastiskt ökade insulinproduktionen i gruppen.
Men, om man tror på att utbud och efterfrågan går hand i hand, så är det inte bara sötsaker som ligger oss kvinnor varmt om hjärtat. Nej, nej, nej! Tydligen får hela djurriket våra kroppar att skälva och vridas av vällust. En uppsjö av dessa sexhjälpmedel är nämligen, inte helt oväntat, avbildade efter våra älskade fyrbenta vänner. Det är "roliga" kondomer i utvalda figurer såsom möss, katter, renar och elefanter. Det är kaninformade vibratorer. "Alla flickors favoritdjur! En liten rosa vibrerande klitoriskanin." Det är delfin-dildos till höger och bävrar, kaniner och elefanter till vänster. Med namn som "Double rabbit", "Thumbing elephant" och "Hornett Beaver" sätter de våra utsvultna underliv i brann.
Vilken MAN (vågar jag påstå) på utvecklingsavdelningen kläckte den brilljanta idén om att kvinnan i sina djupaste och innersta fantasier utövar tidelag?
Helt ärligt och handen på hjärtat tjejer. Vem tänder på Roger Rabbit?
På det stora hela var det en mycket intressant afton och vi fick oss många glada skratt (ett stort tack till värdinnan). Checkhäfterna åkte fram på sina håll och till och med jag gick inte tomhänt därifrån ...
På det dignande latextäckta bordet trängs rosaglittriga dildosar med vibrerande Pulla-gullor, massageoljor, glidmedel och allehanda kaniner.
Tandsprickning
Tisdagen börjar som en helt vanlig dag och fortsätter som vilken dag som helst. Men vid middagen upphör dagen att vara vanlig och blir istället ovanlig.
Sture greppar mitt finger och stoppar det i sin mun, precis som vanligt. Men eftersom det inte längre är en vanlig dag, känner jag inte bara det mjuka fuktiga tandköttet utan även något vasst. Vad är detta? Stoppar in Stures jättegap under lampan och visst...första risgrynet har sett dagens ljus...
Vaddå? Ställer mig helt frågande till detta. Är han inte alldeles nyfödd?
Det är kanske är läge att ändra inställning. Kommer nog inte undan som nyförlöst längre!
I egenskap av förälder anser jag detta vara ett mycket minnesvärt ögonblick eller i folkmun även kallat "KODAK-moment". Fotografi-konst i all ära. Beskåda detta:
Menar ni att ni inget ser!
Sture greppar mitt finger och stoppar det i sin mun, precis som vanligt. Men eftersom det inte längre är en vanlig dag, känner jag inte bara det mjuka fuktiga tandköttet utan även något vasst. Vad är detta? Stoppar in Stures jättegap under lampan och visst...första risgrynet har sett dagens ljus...
Vaddå? Ställer mig helt frågande till detta. Är han inte alldeles nyfödd?
Det är kanske är läge att ändra inställning. Kommer nog inte undan som nyförlöst längre!
I egenskap av förälder anser jag detta vara ett mycket minnesvärt ögonblick eller i folkmun även kallat "KODAK-moment". Fotografi-konst i all ära. Beskåda detta:
Menar ni att ni inget ser!
Hörde just...
ett smaskande ljud.
*smask, smask*
Är ensam hemma med barnen ikväll och blir genast extra vaksam.
*smask, smask*
Var sjutton kommer det ifrån?
Lyckas lokalisera ljudet inifrån sovrummet. Bäst att se efter. Går in i vårt sovrum, där båda barnen somnat.
Jag smyger in i mörkret. Det smaskas fortfarande någonstans där inne. Det måste vara Sture som hittat sin tumme i mörkret, tänker jag och böjer mig ner för att se efter. Men Sture sover och snusar gott under mitt täcke och tummen är långt borta från munnen.
*smask, smask*
Jag vänder mitt huvud och hittar Svea i djup sömn.
*smask, smask*
Men vad har hon i munnen?
Lutar mig över och finner henne frenetiskt sugandes på Stures gamla napp
*smask, smask*
och nappen åker ut och in vid varje andetag...
*smask, smask*
Är ensam hemma med barnen ikväll och blir genast extra vaksam.
*smask, smask*
Var sjutton kommer det ifrån?
Lyckas lokalisera ljudet inifrån sovrummet. Bäst att se efter. Går in i vårt sovrum, där båda barnen somnat.
Jag smyger in i mörkret. Det smaskas fortfarande någonstans där inne. Det måste vara Sture som hittat sin tumme i mörkret, tänker jag och böjer mig ner för att se efter. Men Sture sover och snusar gott under mitt täcke och tummen är långt borta från munnen.
*smask, smask*
Jag vänder mitt huvud och hittar Svea i djup sömn.
*smask, smask*
Men vad har hon i munnen?
Lutar mig över och finner henne frenetiskt sugandes på Stures gamla napp
*smask, smask*
och nappen åker ut och in vid varje andetag...
Sturebror 5 månader
Sedan den 19 juni klockan 17,27 har denna allsköna gosse förgyllt 220.721 minuter av mitt liv.
Mot varmare bräddgrader...
Nu är klart!
Familjen är numer ägare till 4 stycken tur och returbiljetter till tropikernas paradis nummer ett, Thailand! Den 26 Januari är dagen då vi (allt som allt 6 vuxna och två barn) drar mot varmare bräddgrader...
Vi börjar vår resa mitt i händelsernas centrum. En vecka bland kaos och avgaser i Bangkok, med dess myller av människor (med och utan ryggsäckar), tuk-tuks, neonskyltar och billiga kopior. Där sjaskiga snabbmatsställen samsas med flotta lyxrestauranger och Mc Donalds.
Sedan bär det vidare mot vita sandstränder och turkost vatten. I ytterligare 3 veckor skall vi avnjuta paraplydrinkar (alkholfria) under skuggan av höga kokosnötspalmer, simma bland färgglada Nemo fiskar och koraller och konsumera thaimassage i överflöd... alternativt sitta i en bungalow på stranden medan monsunregnet öser ned utanför...
Nu får vintern gärna komma och sätta sina iskalla klor i oss.
Familjen är numer ägare till 4 stycken tur och returbiljetter till tropikernas paradis nummer ett, Thailand! Den 26 Januari är dagen då vi (allt som allt 6 vuxna och två barn) drar mot varmare bräddgrader...
Vi börjar vår resa mitt i händelsernas centrum. En vecka bland kaos och avgaser i Bangkok, med dess myller av människor (med och utan ryggsäckar), tuk-tuks, neonskyltar och billiga kopior. Där sjaskiga snabbmatsställen samsas med flotta lyxrestauranger och Mc Donalds.
Sedan bär det vidare mot vita sandstränder och turkost vatten. I ytterligare 3 veckor skall vi avnjuta paraplydrinkar (alkholfria) under skuggan av höga kokosnötspalmer, simma bland färgglada Nemo fiskar och koraller och konsumera thaimassage i överflöd... alternativt sitta i en bungalow på stranden medan monsunregnet öser ned utanför...
Nu får vintern gärna komma och sätta sina iskalla klor i oss.
En hyllning till min man!
Följetången fortsätter…
Vaknar på ett strålande humör idag, trots en sömnlös natt. Idag skall här köpas hylla!
L jobbar hemma och jag övertalar honom om att lunchen spenderas bäst i bilen på väg till Stadsmissionen för att inhandla ett stycke hylla. Sagt och gjort!
Vi stannar vårt silverglänsande vrålåk (man har väl rätt att försköna lite!!!) framför skylfönstret. Jag pekar ivrigt på hyllan och hoppas innerligt att L ska översköljas av en enorm hyll-köpe-lust. Vill att han skall ryckas med av stundens ingivelse och hoppa av glädje över att detta fantastiska fynd.
Men han hoppar inte! Inte ens ett litet, litet skutt. Han går faktiskt inte ens ut ur bilen.
Jag tittar på honom med en frågande blick. Han menar att det inte spelar någon roll. Det är kallt ute och han har ju ändå inte något att säga till om. Var har han fått den idén ifrån?
Skall precis till att hoppa ut ur bilen när två ynglingar stannar till framför fönstret. De tittar och pekar, tittar och pekar och tittar igen… på min hylla. Jag känner hur svetten bryter fram och paniken sköljer över mig. Det finns ju bara EN! Får en enorm lust att ryta till dem: Hallå där! Stick iväg, den där hyllan är faktiskt min!
Jag vet inte hur länge de står där, men det känns som en hel evighet. Plötsligt bryter de upp. Med hjärtat i halsgropen följer min blick varje steg de tar. Jag höjer beredskapen ifall en nödsituation skulle uppstå. Men de passerar och hyllan är räddad.
Jag stiger ur bilen och går med bestämda steg mot dörren. Men då händer något mycket märkligt. Jag börjar plötsligt vackla. Är den där hyllan verkligen rätt för mig?
Känner mig inte så tvärsäker längre. Den är ju rätt liten och faktiskt hiskeligt dyr.
Och storleken har ju betydelse!
Med ett humör som är kört i botten hoppar jag tillbaka in i bilen. Efter att ha synat mig uppifrån och ned, inser L att en krissituation har uppstått. Det är dags att ta fram det tunga artilleriet och L vet precis vad som behövs. Med gasen i botten tar han med mig på en liten bonus tur. Vi åker längs Hornsgatan och jag får tillåtelse att besöka både Myrorna och Stadsmissionen (något som jag vet att L avskyr). Hoppet återvänder! Med humöret åter på topp går jag in på Myrorna. Men kommer ganska snart ut tomhänt därifrån. Nåväl...än har inte sista tåget gått! Har ju ytterligare en chans på Stadsmissionen.
Sista chansen!
Stadsmissionen tar emot med öppna armar. Jag skannar automatiskt av området. Och där…radarn ger utslag…längst in i affären står en alldeles perfekt och lagom stor tingest. Känslorna vaknar till liv i mig och jag får en enorm lust att vilja ta den med mig hem. Går med ivriga steg fram till kassan. Jag vill reservera en hylla! Här spiller vi minsann ingen tid!
Lättad sätter jag mig i bilen igen. Hade ju siktet inställt på att köpa en hylla idag och en hylla blev det…tillslut.
Efter att L fullgjort sina plikter gentemot sin arbetsgivare tar vi vrålåket på ytterligare en tripp, den här gången för att betala hyllan.
Vill idag, inför er alla, passa på att tacka min käre make och tillika bästa vän. Jag vill tacka för hans enorma förståelse för mig och mina behov, för att han står ut med mig och mina upptåg och för att hans skarpsinne och förmåga att lösa en krissituation. Tack! Visst hämtar vi hyllan i morgon?
Slutet gott och allting gott, som i de flesta sagor.
Vaknar på ett strålande humör idag, trots en sömnlös natt. Idag skall här köpas hylla!
L jobbar hemma och jag övertalar honom om att lunchen spenderas bäst i bilen på väg till Stadsmissionen för att inhandla ett stycke hylla. Sagt och gjort!
Vi stannar vårt silverglänsande vrålåk (man har väl rätt att försköna lite!!!) framför skylfönstret. Jag pekar ivrigt på hyllan och hoppas innerligt att L ska översköljas av en enorm hyll-köpe-lust. Vill att han skall ryckas med av stundens ingivelse och hoppa av glädje över att detta fantastiska fynd.
Men han hoppar inte! Inte ens ett litet, litet skutt. Han går faktiskt inte ens ut ur bilen.
Jag tittar på honom med en frågande blick. Han menar att det inte spelar någon roll. Det är kallt ute och han har ju ändå inte något att säga till om. Var har han fått den idén ifrån?
Skall precis till att hoppa ut ur bilen när två ynglingar stannar till framför fönstret. De tittar och pekar, tittar och pekar och tittar igen… på min hylla. Jag känner hur svetten bryter fram och paniken sköljer över mig. Det finns ju bara EN! Får en enorm lust att ryta till dem: Hallå där! Stick iväg, den där hyllan är faktiskt min!
Jag vet inte hur länge de står där, men det känns som en hel evighet. Plötsligt bryter de upp. Med hjärtat i halsgropen följer min blick varje steg de tar. Jag höjer beredskapen ifall en nödsituation skulle uppstå. Men de passerar och hyllan är räddad.
Jag stiger ur bilen och går med bestämda steg mot dörren. Men då händer något mycket märkligt. Jag börjar plötsligt vackla. Är den där hyllan verkligen rätt för mig?
Känner mig inte så tvärsäker längre. Den är ju rätt liten och faktiskt hiskeligt dyr.
Och storleken har ju betydelse!
Med ett humör som är kört i botten hoppar jag tillbaka in i bilen. Efter att ha synat mig uppifrån och ned, inser L att en krissituation har uppstått. Det är dags att ta fram det tunga artilleriet och L vet precis vad som behövs. Med gasen i botten tar han med mig på en liten bonus tur. Vi åker längs Hornsgatan och jag får tillåtelse att besöka både Myrorna och Stadsmissionen (något som jag vet att L avskyr). Hoppet återvänder! Med humöret åter på topp går jag in på Myrorna. Men kommer ganska snart ut tomhänt därifrån. Nåväl...än har inte sista tåget gått! Har ju ytterligare en chans på Stadsmissionen.
Sista chansen!
Stadsmissionen tar emot med öppna armar. Jag skannar automatiskt av området. Och där…radarn ger utslag…längst in i affären står en alldeles perfekt och lagom stor tingest. Känslorna vaknar till liv i mig och jag får en enorm lust att vilja ta den med mig hem. Går med ivriga steg fram till kassan. Jag vill reservera en hylla! Här spiller vi minsann ingen tid!
Lättad sätter jag mig i bilen igen. Hade ju siktet inställt på att köpa en hylla idag och en hylla blev det…tillslut.
Efter att L fullgjort sina plikter gentemot sin arbetsgivare tar vi vrålåket på ytterligare en tripp, den här gången för att betala hyllan.
Vill idag, inför er alla, passa på att tacka min käre make och tillika bästa vän. Jag vill tacka för hans enorma förståelse för mig och mina behov, för att han står ut med mig och mina upptåg och för att hans skarpsinne och förmåga att lösa en krissituation. Tack! Visst hämtar vi hyllan i morgon?
Slutet gott och allting gott, som i de flesta sagor.
Badmössan
Går i allvarliga badmössetankar. Allt för att undvika förtidigt håravfall efter framfarten av små klibbiga bebishänder…
Om att palla trycket!
Det är kanske inte är helt ute med den här världen trots allt!
Återvände till Stadsmissionen idag för att beundra och kanske köpa hyllan (som för övrigt numer är reserverad i undertecknads namn). För att skapa någon sorts illusion av involvering i detta ”gemensamma” projekt, "rådfrågar" jag maken, som blir alldeles förfärad över mitt stundande impulsköp. Ska vi ha en hylla?
Men har man varit och kollat in en sak minst 3 gånger är det inte fråga om en impulshandling utan ett mycket genomtänkt beslut och… JA! Vi ska ha en hylla, det har vi ju bestämt!
Väl där är jag såklart tvungen att pilla lite på de hutlöst dyra gardinerna igen och döm om min förvåning. När jag vecklar upp dem finner jag, till min stora glädje, två längder vackert inbäddade i varandra. Se där! Totalpriset dividerat med hälften genererar en snittsumma på endast 300 kronor per längd. Dyrt, visst! Men inte hutlöst dyrt.
Ytterligare ett irritationsmoment (negativiteten flödar) är att Stadsmissionen inte har öppet köp på sina varor. Det är trots allt rätt svårt, även för ett tränat öga som mitt, att i affären veta om tyget passar till resten av soffan eller ej. Därav inget tyg idag heller… Vill ju inte riskera att bli tagen för impulsiv!
På utvägen blockeras min framfart av något stort och otympligt. Ska precis till att sparka undan föremålet, men hejdar mig i sista sekund. Blir stående med vidöppen mun. Där står pallen som vi (läs: jag) har sökt med ljus och lykta och nästan givit upp hoppet om.
Drömmer jag? Nyper mig hårt i armen. Aj!
Ser mig omkring för att se om den kanske tillhör någon. Men ingen tycks märka vare sig mig eller pallen. Skatlikt norpar jag åt mig pallen, så att ingen ska kunna ångra sig. Smyger fram till kassan, rädd för att bli upptäckt och tagen på bar gärning. Drar upp en skrynklig 100-kronorssedel som jag med skakiga händer överlämnar till expediten bakom disken. Expediten verkar inte ta någon notis om mitt märkliga beteende.
Behåll växeln, ropar jag över axeln och lägger benen på ryggen innan någon hinner stoppa mig och återkräva äganderätten.
Kvittot? Frågar expediten min ryggtavla. Men jag är redan ute i säkerheten. Tar skydd på en liten bakgata. Ställer ner pallen och placerar segervisst min bakdel på sitsen.
Nu är den min, min, BARA MIN…euhm…jag menar såklart ”vår”…
Pallen o-Buscillad
Återvände till Stadsmissionen idag för att beundra och kanske köpa hyllan (som för övrigt numer är reserverad i undertecknads namn). För att skapa någon sorts illusion av involvering i detta ”gemensamma” projekt, "rådfrågar" jag maken, som blir alldeles förfärad över mitt stundande impulsköp. Ska vi ha en hylla?
Men har man varit och kollat in en sak minst 3 gånger är det inte fråga om en impulshandling utan ett mycket genomtänkt beslut och… JA! Vi ska ha en hylla, det har vi ju bestämt!
Väl där är jag såklart tvungen att pilla lite på de hutlöst dyra gardinerna igen och döm om min förvåning. När jag vecklar upp dem finner jag, till min stora glädje, två längder vackert inbäddade i varandra. Se där! Totalpriset dividerat med hälften genererar en snittsumma på endast 300 kronor per längd. Dyrt, visst! Men inte hutlöst dyrt.
Ytterligare ett irritationsmoment (negativiteten flödar) är att Stadsmissionen inte har öppet köp på sina varor. Det är trots allt rätt svårt, även för ett tränat öga som mitt, att i affären veta om tyget passar till resten av soffan eller ej. Därav inget tyg idag heller… Vill ju inte riskera att bli tagen för impulsiv!
På utvägen blockeras min framfart av något stort och otympligt. Ska precis till att sparka undan föremålet, men hejdar mig i sista sekund. Blir stående med vidöppen mun. Där står pallen som vi (läs: jag) har sökt med ljus och lykta och nästan givit upp hoppet om.
Drömmer jag? Nyper mig hårt i armen. Aj!
Ser mig omkring för att se om den kanske tillhör någon. Men ingen tycks märka vare sig mig eller pallen. Skatlikt norpar jag åt mig pallen, så att ingen ska kunna ångra sig. Smyger fram till kassan, rädd för att bli upptäckt och tagen på bar gärning. Drar upp en skrynklig 100-kronorssedel som jag med skakiga händer överlämnar till expediten bakom disken. Expediten verkar inte ta någon notis om mitt märkliga beteende.
Behåll växeln, ropar jag över axeln och lägger benen på ryggen innan någon hinner stoppa mig och återkräva äganderätten.
Kvittot? Frågar expediten min ryggtavla. Men jag är redan ute i säkerheten. Tar skydd på en liten bakgata. Ställer ner pallen och placerar segervisst min bakdel på sitsen.
Nu är den min, min, BARA MIN…euhm…jag menar såklart ”vår”…
Pallen o-Buscillad
Fadern kommenterar!
Faderns kommentar på moderns klagovisa över den sömnlösa natten:
- Har natten varit jobbig? Jag tror att jag sovit lite illa. Det känns som det...
- Har natten varit jobbig? Jag tror att jag sovit lite illa. Det känns som det...
Fars dag!
Vad är det för påhitt?
Vem kom på att även pappan behöver en dag med vila, befriad från hushållets bojor och kedjor? Traditionen bygger ju på att män och kvinnor tar gemensamt ansvar för familjen.
Men ser verkligheten ut som sådan? (här zoomar vi in hur mina flinka fingrar flyger fram över tangentbordet till min förinspelade röst som ställer "frågan")
Krasst räknat är det inte många fäder som ens hjälper till i hushållet och går vi tillbaka ett par årtionden så var faderns närvaro i hemmet högst minimal. Fars dag är ju egentligen precis som de övriga 364 dagarna på året, med den enda skillnaden att det ska pussi-gullas och daltas lite extra med pappan.
Jag anser att på Fars dag borde pappan verkligen få känna på vad hårt arbete innebär och ta del i familjelivet på riktigt och inte dricka kaffe i sängen tillsammans med morgontidningen, medan en vacker fru och ett par hela, rena och väluppfostrade barn står vid fotändan och lovsjunger fadern.
Fast å andra sidan när jag läser detta på Nordiska Museets hemsida; "idag har slipsen blivit den vanligaste fars dags-presenten. Varannan pappa får en ny slips på fars dag. Den populäraste färgen är blått, tätt följt av rött och den ska gärna vara randig." inser jag att det är straff nog!
Det är nog så tufft att försöka spela glad inför fru och barn för den urk-fula slippsen som varsamt valts ut och paketerat endast för den lyckliga faderns skull (läs: färdigpaketerad Fars dag present från Dressman). Detta kan mer än väl likställas med den dubbelarbetande moderns hårda slit 365 dagar om året. Förlåt, 364 dagar, det finns ju en Mors dag med!
Det är tufft att vara pappa!
Vem kom på att även pappan behöver en dag med vila, befriad från hushållets bojor och kedjor? Traditionen bygger ju på att män och kvinnor tar gemensamt ansvar för familjen.
Men ser verkligheten ut som sådan? (här zoomar vi in hur mina flinka fingrar flyger fram över tangentbordet till min förinspelade röst som ställer "frågan")
Krasst räknat är det inte många fäder som ens hjälper till i hushållet och går vi tillbaka ett par årtionden så var faderns närvaro i hemmet högst minimal. Fars dag är ju egentligen precis som de övriga 364 dagarna på året, med den enda skillnaden att det ska pussi-gullas och daltas lite extra med pappan.
Jag anser att på Fars dag borde pappan verkligen få känna på vad hårt arbete innebär och ta del i familjelivet på riktigt och inte dricka kaffe i sängen tillsammans med morgontidningen, medan en vacker fru och ett par hela, rena och väluppfostrade barn står vid fotändan och lovsjunger fadern.
Fast å andra sidan när jag läser detta på Nordiska Museets hemsida; "idag har slipsen blivit den vanligaste fars dags-presenten. Varannan pappa får en ny slips på fars dag. Den populäraste färgen är blått, tätt följt av rött och den ska gärna vara randig." inser jag att det är straff nog!
Det är nog så tufft att försöka spela glad inför fru och barn för den urk-fula slippsen som varsamt valts ut och paketerat endast för den lyckliga faderns skull (läs: färdigpaketerad Fars dag present från Dressman). Detta kan mer än väl likställas med den dubbelarbetande moderns hårda slit 365 dagar om året. Förlåt, 364 dagar, det finns ju en Mors dag med!
Det är tufft att vara pappa!
Supermamman
Pappan lämnar slagfältet för en välbehövlig timme på gymmet. Mamman får vackert foga sig och ta marktjänsten.
Kring läggdags är det den mest kritiska tiden på dygnet (alla småbarnsföräldrar nickar igenkännande). Alla i familjen, stora som små, är allmänt kinkiga och trötta och råkar lätt i luven på varandra. Inget skiljer denna afton.
Lillebror är trött och ledsen och verkar vilja krypa ur sitt eget skinn. Ingenting passar, allt han vill är att komma till ro vid mammans varma barm. Men istället ligger han förtvivlad på sängen medan mamman irrar omkring och plockar. Vilket för övrigt är ett mysterium. Ju mer man plockar undan desto mer saker kommer det fram. Storasyster, som aldrig tycker att det är läggdags, ligger framför TVn och äter frukt. Mamman har en övermäktig uppgift framför sig.
Så fort dörren slår igen bakom pappan tar mamman ett djupt andetag och går sedan till angrepp. Befälet är hennes och efter en stund har hon full kontroll över situationen. Det gäller att vara metodisk och genomtänkt i sitt handlande. Moderlig men bestämd är ledord.
Lillebror får ligga ytterligare en stund på sängen medan storasyster färdigställs. Tänderna borstas och kläderna åker av, allt i en väldig fart. Sedan bäddar mamman raskt ned henne i sängen med den ena armen och med den andra tar hon hand om den gastande sonen. Mamman hyssjar lugnande och för bröstet till barnets mun. Pojken suger och suckar nöjt. Snart sover han.
När den lille har somnat kryper mamman tätt intill den stora. De ligger och viskar förtroligt i mörkret. De pratar om dagen som varit, om julklappsönskelistan och om när mamman var liten. De fnissar vänskapligt. Sedan är det dags för mamman att ge flickan stryk. "Om barn får lite stryk innan de somnar så blir de hemskt snälla". Flickan vänder sin nakna rygg mot mamman. Mamman börjar sakta stryka flickan på ryggen och efter ett par minuter sover hon tryggt.
Lugnet lägrar sig och tystnaden breder ut sig och lägger sig som ett tjockt täcke över slagfältet.
Mamman kan andas ut.
Efter en stund kliver en svettig och utpumpad pappa över tröskeln. Djupt imponerad över mammans förmåga att ensam ro i land detta sjunkande skepp.
Det är inte för inte man kallas "Supermamman" här hemma...
Kring läggdags är det den mest kritiska tiden på dygnet (alla småbarnsföräldrar nickar igenkännande). Alla i familjen, stora som små, är allmänt kinkiga och trötta och råkar lätt i luven på varandra. Inget skiljer denna afton.
Lillebror är trött och ledsen och verkar vilja krypa ur sitt eget skinn. Ingenting passar, allt han vill är att komma till ro vid mammans varma barm. Men istället ligger han förtvivlad på sängen medan mamman irrar omkring och plockar. Vilket för övrigt är ett mysterium. Ju mer man plockar undan desto mer saker kommer det fram. Storasyster, som aldrig tycker att det är läggdags, ligger framför TVn och äter frukt. Mamman har en övermäktig uppgift framför sig.
Så fort dörren slår igen bakom pappan tar mamman ett djupt andetag och går sedan till angrepp. Befälet är hennes och efter en stund har hon full kontroll över situationen. Det gäller att vara metodisk och genomtänkt i sitt handlande. Moderlig men bestämd är ledord.
Lillebror får ligga ytterligare en stund på sängen medan storasyster färdigställs. Tänderna borstas och kläderna åker av, allt i en väldig fart. Sedan bäddar mamman raskt ned henne i sängen med den ena armen och med den andra tar hon hand om den gastande sonen. Mamman hyssjar lugnande och för bröstet till barnets mun. Pojken suger och suckar nöjt. Snart sover han.
När den lille har somnat kryper mamman tätt intill den stora. De ligger och viskar förtroligt i mörkret. De pratar om dagen som varit, om julklappsönskelistan och om när mamman var liten. De fnissar vänskapligt. Sedan är det dags för mamman att ge flickan stryk. "Om barn får lite stryk innan de somnar så blir de hemskt snälla". Flickan vänder sin nakna rygg mot mamman. Mamman börjar sakta stryka flickan på ryggen och efter ett par minuter sover hon tryggt.
Lugnet lägrar sig och tystnaden breder ut sig och lägger sig som ett tjockt täcke över slagfältet.
Mamman kan andas ut.
Efter en stund kliver en svettig och utpumpad pappa över tröskeln. Djupt imponerad över mammans förmåga att ensam ro i land detta sjunkande skepp.
Det är inte för inte man kallas "Supermamman" här hemma...
Menlösa måndag!
Slår upp ögonen klockan 8.00 och inser att det är lönlöst att försöka hinna till skolan som börjar 8.30. Är så less på att stressa vareviga morgon. Värmer en flaska välling och kryper ner brevid min varma, gosiga, snusande dotter. Stryker henne lätt över håret i ett försök till att locka henne ur drömmens magiska värld. Hon tar flaskan och för den till munnen, som hon gjort så många gånger förut. Jag älskar att se njutningen i hennes sömndruckna ögon. Precis så där frånvarande i blicken som en ammande bebis. Sedan för hon sin lilla hand sakta fram och tillbaka över räfflorna vid gradskalan på flaskan. På samma vis som hon gjort sedan hon var liten. Efter vår lilla mysstund är det dags att väcka Sture tycker Svea, som älskar att gosa och busa med lillebror. Det är då jag lägligt passar på att dra täcket över huvudet. Bara ett par minuter. Måste få sträcka ut mig och vila en liten, liten stund. Avlägset hör jag Stures hickande skratt och Sveas fnitter.
Sedan tar vi slanten och stoppar i myntinkastet. Karusellen är i full gång:
- tandborstning * 2, varav 1 barn och 1 vuxen
- hårborstning * 2, varav 1 barn och 1 vuxen
- påklädning * 3, varav 2 barn och 1 vuxen
- bajsning * 2, varav 2 barn
Efter avlämningen 45 minuter försent, går jag ner i källaren. Har fått uppmaning av L om att snygga till i vårt förråd. Vi har satt ut en massa grejer till försäljning och igår försvann en byrå som vi haft fullproppad med Sveas dagisalster. Dessa låg nu utspridda på det kalla förrådsgolvet.
Har Sture sittandes i sjalen, men kan snart konstatera att det inte är så lämpligt. Försöker tråckla fram gåstolen för att ha något att sätta barnet i. Lyckas dock riva ner en hög med krukor som stod högst uppe på ett par lådor. Suckar! Porslinsskärvor blandas med teckningar, pärlhalsband och en och annan lerfigur. Nu är gråten nära. Jag faller på knä och plockar upp skärva efter skärva, samtidigt som jag tycker evinnerligt synd om mig själv. Skärvorna läggs i en liten hög som jag lämnar innanför dörren. Jag stänger dörren bakom mig och hoppas på fullaste allvar att det ska försvinna av sig själv.
Klockan har nu hunnit bli ganska mycket. Vad ska man göra av en trist och grå måndag som denna? Har så mycket jag vill och borde göra, men tiden räcker inte riktigt till. Fördriver istället en timme i telefonen medan Sture tar en tupplur i vår säng.
Bestämmer mig sedan för att lämna hemmets trygga vrå och kasta mig huvudstupa ut i regn och rusk. Sätter Sturebror åter i sjalen. Det finns en himlans massa små second hand butiker och kuriosabodar som jag så gärna vill besöka, dit ingen med barnvagn har tillträde.
Vi tar båten över till Söder och flanerar i snålblåsten mellan smågatorna. Sture sover sött i sjalen. Men hans bastanta kroppshydda på nästan 9 kilo känns redan i både rygg och axlar. Vi passerar Stadsmissionen och jag beundrar hyllan i skyltfönstret för 1.500 kronor. Kan inte riktigt bestämma mig för vid vilken vägg jag ska ställa den. Den korta eller den långa?
Men jag är egentligen på jakt efter tyg till de två sista kuddarna i min soff-make-over. Hittar en halvsjysst gardinlängd. Vänder på prislappen och sätter i halsen. 600 kronor! För EN längd! EN begagnad längd. Vill man ha hela paret kan den som är duktig på huvudräkning snabbt räkna ut att man glatt får punga ut med 1.200 kronor. Vart är den här världen på väg?
Fortsätter min vandring. Passerar de små kuriosabodarna som jag så gärna velat gå in i. Men tyngden av Sture är mig övermäktig och jag orkar inte riktigt med. Jag fortsätter istället gatan fram tills jag kommer till Myrorna. Tyvärr är där riktigt tunnt på tygfronten. Inte en endaste liten tygbit faller mig i smaken. Men, inget ont som inte har något gott med sig. Hittar ett par helsjyssta grillor istället. Ett par fin, fina hockeyrör med tillhörande blå träskydd för 75 kronor. Vilket kap!
Blir genast munter igen. Men jag var nog lite väl snabb i vändningarna och hade nog inte riktigt tänkt till. Vagnlös, som jag är, får jag kånka runt på dessa åbäken genom staden.
Nu vaknar Sture i sjalen. Än så länge är han nöjd, men jag vet att tiden är knapp. Han är riktigt trasslig vår Sturebror och gillar inte att sitta fast. Han vill helst fladdra hej vilt med både armar och ben. Men jag trotsar ödet och beger mig uppför Götgatsbacken till Emmaus. Jag börjar i barnbutiken. De har en hel del fina plagg, men håller tyvärr hutlösa priser. Hittar ett par täckbrallor till Svea. Ett par exakt likadana som de hon hade förra vintern. De har ett hål på ena knät och kostar lika mycket som ett par nya!!! Blir grymt irriterad. Är precis på väg att säga till, men i nästa sekund tar orken slut. Istället tar jag pick och pack och skridskor och lämnar affären. Trots irritationen måste jag in i Emmausbutiken som ligger vägg i vägg. Där hittar jag ett par über-häftiga långkalsonger för 130 kronor till L. Står och fingar på dem länge och väl innan jag blir tvungen att hänga tillbaks dem. Vet så väl att L inte vill ha några begagnade lånkisar.
Nu vill Sture inte sitta i sjalen längre, han knökar och bökar för fulla muggar. Han är inte någon liten tunnis heller, utan ett muskelpaket som heter duga. Man får uppbära all sin kraft för att hålla honom på plats. Jag går i rask takt ned till Slussen för att se när bussen går. Endast 5 minuters väntetid. Men plötsligt ångrar jag mig och blir hysteriskt snål. Vill inte gärna betala SL:s hutlösa taxa för att åka hem. Jag påbörjar en vandring uppför den långa, långa backen som leder till Tjärhovsplan. Jag orkar nätt och jämt lyfta på fötterna och Sture trasslar mer än någonsin i sjalen. Men där kommer min röda räddare i nöden. Jag vinkar frenetiskt åt busschaufören, som saktar ner. Jag betalar avgiften och chaufören hälsar mig välkommen ombord med ett leende. (Ett leende, har ni hört på maken. Bara det var ju värt varenda krona)
Äntligen frigör jag Sture från hans fångenskap. Vi pustar ut båda två och ser ut genom den regniga fönsterrutan tätt, tätt intill varandra.
Väl hemma igen hinner jag nätt och jämt slänga i mig en smörgås och en kopp rykande, varm choklad innan det är dags att hoppa i stövlarna igen och hämta storasyster i skolan.
Men på vägen dit passerar jag brevlådan. Under räkningar, reklam och annat skräp gömmer sig ett litet, litet paket. Åh...vad jag älskar Tradera med sina små, små överraskningar som kan förgylla vilken trist dag som helst. Overallen som gömde sig i paketet var helt oväntat i perfekt skick, men tyvärr på gränsen till för liten. Funderar allvarligt på att sätta Sturebror på diet. Han växer på alla håll och kanter i rasande fart.
Katvig släng dig i väggen!
När L sedan seglar in genom dörren glad i hågen blir han, helt oväntat, lyrisk över mitt skridskoinköp. Tydligen spelar Foppa numer i Philadelphia! Ibland förundras man.
Kanske skulle ha köpt de där långkalsongerna trots allt!
Sedan tar vi slanten och stoppar i myntinkastet. Karusellen är i full gång:
- tandborstning * 2, varav 1 barn och 1 vuxen
- hårborstning * 2, varav 1 barn och 1 vuxen
- påklädning * 3, varav 2 barn och 1 vuxen
- bajsning * 2, varav 2 barn
Efter avlämningen 45 minuter försent, går jag ner i källaren. Har fått uppmaning av L om att snygga till i vårt förråd. Vi har satt ut en massa grejer till försäljning och igår försvann en byrå som vi haft fullproppad med Sveas dagisalster. Dessa låg nu utspridda på det kalla förrådsgolvet.
Har Sture sittandes i sjalen, men kan snart konstatera att det inte är så lämpligt. Försöker tråckla fram gåstolen för att ha något att sätta barnet i. Lyckas dock riva ner en hög med krukor som stod högst uppe på ett par lådor. Suckar! Porslinsskärvor blandas med teckningar, pärlhalsband och en och annan lerfigur. Nu är gråten nära. Jag faller på knä och plockar upp skärva efter skärva, samtidigt som jag tycker evinnerligt synd om mig själv. Skärvorna läggs i en liten hög som jag lämnar innanför dörren. Jag stänger dörren bakom mig och hoppas på fullaste allvar att det ska försvinna av sig själv.
Klockan har nu hunnit bli ganska mycket. Vad ska man göra av en trist och grå måndag som denna? Har så mycket jag vill och borde göra, men tiden räcker inte riktigt till. Fördriver istället en timme i telefonen medan Sture tar en tupplur i vår säng.
Bestämmer mig sedan för att lämna hemmets trygga vrå och kasta mig huvudstupa ut i regn och rusk. Sätter Sturebror åter i sjalen. Det finns en himlans massa små second hand butiker och kuriosabodar som jag så gärna vill besöka, dit ingen med barnvagn har tillträde.
Vi tar båten över till Söder och flanerar i snålblåsten mellan smågatorna. Sture sover sött i sjalen. Men hans bastanta kroppshydda på nästan 9 kilo känns redan i både rygg och axlar. Vi passerar Stadsmissionen och jag beundrar hyllan i skyltfönstret för 1.500 kronor. Kan inte riktigt bestämma mig för vid vilken vägg jag ska ställa den. Den korta eller den långa?
Men jag är egentligen på jakt efter tyg till de två sista kuddarna i min soff-make-over. Hittar en halvsjysst gardinlängd. Vänder på prislappen och sätter i halsen. 600 kronor! För EN längd! EN begagnad längd. Vill man ha hela paret kan den som är duktig på huvudräkning snabbt räkna ut att man glatt får punga ut med 1.200 kronor. Vart är den här världen på väg?
Fortsätter min vandring. Passerar de små kuriosabodarna som jag så gärna velat gå in i. Men tyngden av Sture är mig övermäktig och jag orkar inte riktigt med. Jag fortsätter istället gatan fram tills jag kommer till Myrorna. Tyvärr är där riktigt tunnt på tygfronten. Inte en endaste liten tygbit faller mig i smaken. Men, inget ont som inte har något gott med sig. Hittar ett par helsjyssta grillor istället. Ett par fin, fina hockeyrör med tillhörande blå träskydd för 75 kronor. Vilket kap!
Blir genast munter igen. Men jag var nog lite väl snabb i vändningarna och hade nog inte riktigt tänkt till. Vagnlös, som jag är, får jag kånka runt på dessa åbäken genom staden.
Nu vaknar Sture i sjalen. Än så länge är han nöjd, men jag vet att tiden är knapp. Han är riktigt trasslig vår Sturebror och gillar inte att sitta fast. Han vill helst fladdra hej vilt med både armar och ben. Men jag trotsar ödet och beger mig uppför Götgatsbacken till Emmaus. Jag börjar i barnbutiken. De har en hel del fina plagg, men håller tyvärr hutlösa priser. Hittar ett par täckbrallor till Svea. Ett par exakt likadana som de hon hade förra vintern. De har ett hål på ena knät och kostar lika mycket som ett par nya!!! Blir grymt irriterad. Är precis på väg att säga till, men i nästa sekund tar orken slut. Istället tar jag pick och pack och skridskor och lämnar affären. Trots irritationen måste jag in i Emmausbutiken som ligger vägg i vägg. Där hittar jag ett par über-häftiga långkalsonger för 130 kronor till L. Står och fingar på dem länge och väl innan jag blir tvungen att hänga tillbaks dem. Vet så väl att L inte vill ha några begagnade lånkisar.
Nu vill Sture inte sitta i sjalen längre, han knökar och bökar för fulla muggar. Han är inte någon liten tunnis heller, utan ett muskelpaket som heter duga. Man får uppbära all sin kraft för att hålla honom på plats. Jag går i rask takt ned till Slussen för att se när bussen går. Endast 5 minuters väntetid. Men plötsligt ångrar jag mig och blir hysteriskt snål. Vill inte gärna betala SL:s hutlösa taxa för att åka hem. Jag påbörjar en vandring uppför den långa, långa backen som leder till Tjärhovsplan. Jag orkar nätt och jämt lyfta på fötterna och Sture trasslar mer än någonsin i sjalen. Men där kommer min röda räddare i nöden. Jag vinkar frenetiskt åt busschaufören, som saktar ner. Jag betalar avgiften och chaufören hälsar mig välkommen ombord med ett leende. (Ett leende, har ni hört på maken. Bara det var ju värt varenda krona)
Äntligen frigör jag Sture från hans fångenskap. Vi pustar ut båda två och ser ut genom den regniga fönsterrutan tätt, tätt intill varandra.
Väl hemma igen hinner jag nätt och jämt slänga i mig en smörgås och en kopp rykande, varm choklad innan det är dags att hoppa i stövlarna igen och hämta storasyster i skolan.
Men på vägen dit passerar jag brevlådan. Under räkningar, reklam och annat skräp gömmer sig ett litet, litet paket. Åh...vad jag älskar Tradera med sina små, små överraskningar som kan förgylla vilken trist dag som helst. Overallen som gömde sig i paketet var helt oväntat i perfekt skick, men tyvärr på gränsen till för liten. Funderar allvarligt på att sätta Sturebror på diet. Han växer på alla håll och kanter i rasande fart.
Katvig släng dig i väggen!
När L sedan seglar in genom dörren glad i hågen blir han, helt oväntat, lyrisk över mitt skridskoinköp. Tydligen spelar Foppa numer i Philadelphia! Ibland förundras man.
Kanske skulle ha köpt de där långkalsongerna trots allt!
"Soffjakten", sista delen
Är med soffa! Till L:s stora förtret.
I söndags var jag ytterst nära att kapitulera. Att leta soffa tär på krafterna. En månad utan soffa kan göra vem som helst galen. Så efter en "barnfri" lördagskväll (Svea sov hos moster C) med endast 1 (mycket upptagen) saccosäck som sittdon gav jag upp. Vi kan inte fortsätta att våldsgästa våra vänner, vi måste ha en egen soffa.
L ser genast sin chans och innan jag vet ordet av sitter jag i bilen på väg till IKEA för att köpa en sprillans ny soffa. Tursamt har jag lite förnuft kvar, så på vägen stannar vi till för att titta på en mer begagnad soffa som jag, min sinnesförvirring till trots, lyckats nosat upp.
Med motorn igång stannar L i bilen, redo att fly, medan jag och Sturebror kliver på.
PANG! Jag är knockad! Där står Den, i all sin prakt. Soffan med stort S! Med tillhörande fåtölj.
- noll i sittkomfort
- malätna soffkuddar som ser ut att ha varit med om ett smärre världskrig
- med omisskänlig odör
- orimligt dyr
Vi tar den!
Stackars L! Lyckan varar inte länge. Han får lov att stanna motorn och komma in och beskåda "vår" nyinköpta soffa. Bör kanske provsitta lite innan, för syns skull.
Världen kan vara bra liten ibland. Sekunderna efter vi, som nya soffägare, hoppat in i bilen piper L:s telefon.
"Har ni köpt soffa?"
Vem är oraklet?
Det visar sig att de vi köpt soffan av är L:s kusins gravida sambos mammas bästa kompis dotter...
Hänger ni med? Nä, inte jag heller...
I måndags fick vi vårt underverk levererad. Här står den nu, luggsliten och lite ful. Men efter en restaurering á la Buscilla är den snart redo att möta omvärlden.
Håll till godo mina vänner!
I söndags var jag ytterst nära att kapitulera. Att leta soffa tär på krafterna. En månad utan soffa kan göra vem som helst galen. Så efter en "barnfri" lördagskväll (Svea sov hos moster C) med endast 1 (mycket upptagen) saccosäck som sittdon gav jag upp. Vi kan inte fortsätta att våldsgästa våra vänner, vi måste ha en egen soffa.
L ser genast sin chans och innan jag vet ordet av sitter jag i bilen på väg till IKEA för att köpa en sprillans ny soffa. Tursamt har jag lite förnuft kvar, så på vägen stannar vi till för att titta på en mer begagnad soffa som jag, min sinnesförvirring till trots, lyckats nosat upp.
Med motorn igång stannar L i bilen, redo att fly, medan jag och Sturebror kliver på.
PANG! Jag är knockad! Där står Den, i all sin prakt. Soffan med stort S! Med tillhörande fåtölj.
- noll i sittkomfort
- malätna soffkuddar som ser ut att ha varit med om ett smärre världskrig
- med omisskänlig odör
- orimligt dyr
Vi tar den!
Stackars L! Lyckan varar inte länge. Han får lov att stanna motorn och komma in och beskåda "vår" nyinköpta soffa. Bör kanske provsitta lite innan, för syns skull.
Världen kan vara bra liten ibland. Sekunderna efter vi, som nya soffägare, hoppat in i bilen piper L:s telefon.
"Har ni köpt soffa?"
Vem är oraklet?
Det visar sig att de vi köpt soffan av är L:s kusins gravida sambos mammas bästa kompis dotter...
Hänger ni med? Nä, inte jag heller...
I måndags fick vi vårt underverk levererad. Här står den nu, luggsliten och lite ful. Men efter en restaurering á la Buscilla är den snart redo att möta omvärlden.
Håll till godo mina vänner!
Sitt vackert!
säger mamma
-Voff! svarar Sture
-Voff! svarar Sture
Barn av sin tid
Visst färgas vi av våra föräldrar. Att påstå något annat vore fel!
"Du skall bära ditt barn som den sista droppe vatten i öknen"
"Du skall bära ditt barn som den sista droppe vatten i öknen"
Modern ser rött!
Helgen börjar lida mot sitt slut. Dagens bestyr är över och söndagskvällen tar vid. Modern ska läsa en godnatt saga för dottern medan fadern tar hand om den kvällskinkiga sonen. Precis som vanligt!
Den omtänksamma modern gör i ordning en flaska som fadern kan ge den gnälliga sonen så att hon och storasyster kan ha en mysig stund tillsammans (modern vill ju så gärna gottgöra sin frånvaro sedan lillebror kommit). Men lyckan blir inte långvarig!
Läsningen avbryts snart av ett gormande och grymtande i rummet intill. Fadern är irriterad över att lillebror inte vill sova. Modern känner hur svetten bryter fram, men försöker så gott det går att verka oberörd och fortsätter således sin läsning.
Den ömma modern frågar fadern om hon kan läsa ett sista kapitel för storasyster, så att fadern ska förstå att de snart är klara.
Fadern suckar och stönar.
Modern frågar om fadern vill läsa klart sagan för storasyster istället, så kan hon ta hand om lillebror?
Men det vill fadern inte. Han vill varken natta lillebror eller läsa för storasyster. Nehej, för det är moderns egna val minsann (läsningen? barnet?).
Han vill se på sporten! (Say What!)
Modern stressar igenom det sista kapitlet och går för att avlösa fadern, varpå fadern vresigt lämpar över sonen till modern.
Nu är hans kväll förstörd! Det enda han ville var att få se SPORTEN!
Eftersom fadern inte har några bröst (nåja, inga med mjölk i iallafall) så har han ingen tröst att ge (tydligen har fadern inga armar att klappa, smeka och kramas med).
Ingen mjölk här inte!
Fadern berättar surt att sonen trots allt somnat två (!) gånger på hans bröst, men att han vaknat då fadern försökt lägga honom ned i sängen (eftersom fadern hellre ville se sporten *spottar fram ordet* istället för att njuta av värmen och tyngden från en underbar snusande bebis).
Nu är vulkanutbrottet nära.
"Sporten visas bara EN gång på söndagar", säger fadern och skjuter ut underläppen likt ett barn. Modern kan ju sitta framför datorn närsomhelst, menar fadern. Hon sitter ju där hela nätterna (vilket förresten stör fadern enormt när han försöker sova). Han tänker inte på att modern inte kan (eller får) sitta där någon annan tid på dygnet eftersom hon måste anpassa sig efter den lilla sonen och ta hand om den övriga familjen.
NU SER MODERN RÖTT! Ett världskrig är på väg att bryta ut! Hon lämnar sonen skrikandes i sängen och följer efter fadern med bestämda kliv. Hon ställer sig tätt intill och....EXPLODERAR!
Likt Supersnällasilversara förvandlas hon till Supersurasunksara. ”Arg, jag é arg, jätte-jättearg, som en varg som é sur”
Efteråt och arg som en varg går hon in till den ledsna sonen. Moderligt försöker hon trösta och söva. Sonen vill inte ammas eftersom han är proppmätt av flaskan som fadern gav honom tidigare.
Modern vaggar, vyssjar, klappar, buffar, smeker, kysser, sjunger och talar lugnande. Fast sonen vill inte sova. Han vill bara busa och skratta. Modern ler och njuter av sin skära sockertopp.
Dottern vill inte heller sova utan sätter sig hos fadern framför TVn. Modern undrar varför hon sitter där. Dottern säger att hon är rädd och inte kan sova. Det blir ju säkert bättre av att sitta framför TVn, tänker modern vresigt.
Modern lämnar sonen och försöker nu få dottern att somna tryggt i sin säng. Dottern ropar på fadern och ber honom ta hand om lillebror under tiden. Men fadern hör inte, han är för upptagen med att trycka näsan mot TV rutan. Oroligt ber dottern modern att ta hand om lillebror istället, så att han inte trillar ur sängen (arma barn). Modern lämnar således dottern igen med lovord om att komma in och klappa på henne när lillebror väl somnat.
Efter en timmes vaggande och vyssjande (och utan tutte) somnar så äntligen sonen. Modern går in till storasyster och klappar henne till sömns. Det går fort och efter några minuter sover hon sött.
Fadern har nu occuperat datorn istället, moderns heliga Mecka. Med arga steg går modern demonstrativt och sätter sig framför den gamla skrutt datorn. Rasande skriver hon för att lätta lite på trycket. (saken blir ju inte bättre av att den gamla skrutt datorn hänger sig och allt hon skrivit försvinner någonstans ut i rymden)
Ska vi köpa en ny kamera?, frågar fadern som ingenting.
Modern ser förvånat upp. Hon kastar en "om blickar kunde döda"-blick på fadern och knappar, om möjligt, ännu hårdare på tangentbordet.
Vaddå? Är du fortfarande SUR? undrar fadern.
Den omtänksamma modern gör i ordning en flaska som fadern kan ge den gnälliga sonen så att hon och storasyster kan ha en mysig stund tillsammans (modern vill ju så gärna gottgöra sin frånvaro sedan lillebror kommit). Men lyckan blir inte långvarig!
Läsningen avbryts snart av ett gormande och grymtande i rummet intill. Fadern är irriterad över att lillebror inte vill sova. Modern känner hur svetten bryter fram, men försöker så gott det går att verka oberörd och fortsätter således sin läsning.
Den ömma modern frågar fadern om hon kan läsa ett sista kapitel för storasyster, så att fadern ska förstå att de snart är klara.
Fadern suckar och stönar.
Modern frågar om fadern vill läsa klart sagan för storasyster istället, så kan hon ta hand om lillebror?
Men det vill fadern inte. Han vill varken natta lillebror eller läsa för storasyster. Nehej, för det är moderns egna val minsann (läsningen? barnet?).
Han vill se på sporten! (Say What!)
Modern stressar igenom det sista kapitlet och går för att avlösa fadern, varpå fadern vresigt lämpar över sonen till modern.
Nu är hans kväll förstörd! Det enda han ville var att få se SPORTEN!
Eftersom fadern inte har några bröst (nåja, inga med mjölk i iallafall) så har han ingen tröst att ge (tydligen har fadern inga armar att klappa, smeka och kramas med).
Ingen mjölk här inte!
Fadern berättar surt att sonen trots allt somnat två (!) gånger på hans bröst, men att han vaknat då fadern försökt lägga honom ned i sängen (eftersom fadern hellre ville se sporten *spottar fram ordet* istället för att njuta av värmen och tyngden från en underbar snusande bebis).
Nu är vulkanutbrottet nära.
"Sporten visas bara EN gång på söndagar", säger fadern och skjuter ut underläppen likt ett barn. Modern kan ju sitta framför datorn närsomhelst, menar fadern. Hon sitter ju där hela nätterna (vilket förresten stör fadern enormt när han försöker sova). Han tänker inte på att modern inte kan (eller får) sitta där någon annan tid på dygnet eftersom hon måste anpassa sig efter den lilla sonen och ta hand om den övriga familjen.
NU SER MODERN RÖTT! Ett världskrig är på väg att bryta ut! Hon lämnar sonen skrikandes i sängen och följer efter fadern med bestämda kliv. Hon ställer sig tätt intill och....EXPLODERAR!
Likt Supersnällasilversara förvandlas hon till Supersurasunksara. ”Arg, jag é arg, jätte-jättearg, som en varg som é sur”
Efteråt och arg som en varg går hon in till den ledsna sonen. Moderligt försöker hon trösta och söva. Sonen vill inte ammas eftersom han är proppmätt av flaskan som fadern gav honom tidigare.
Modern vaggar, vyssjar, klappar, buffar, smeker, kysser, sjunger och talar lugnande. Fast sonen vill inte sova. Han vill bara busa och skratta. Modern ler och njuter av sin skära sockertopp.
Dottern vill inte heller sova utan sätter sig hos fadern framför TVn. Modern undrar varför hon sitter där. Dottern säger att hon är rädd och inte kan sova. Det blir ju säkert bättre av att sitta framför TVn, tänker modern vresigt.
Modern lämnar sonen och försöker nu få dottern att somna tryggt i sin säng. Dottern ropar på fadern och ber honom ta hand om lillebror under tiden. Men fadern hör inte, han är för upptagen med att trycka näsan mot TV rutan. Oroligt ber dottern modern att ta hand om lillebror istället, så att han inte trillar ur sängen (arma barn). Modern lämnar således dottern igen med lovord om att komma in och klappa på henne när lillebror väl somnat.
Efter en timmes vaggande och vyssjande (och utan tutte) somnar så äntligen sonen. Modern går in till storasyster och klappar henne till sömns. Det går fort och efter några minuter sover hon sött.
Fadern har nu occuperat datorn istället, moderns heliga Mecka. Med arga steg går modern demonstrativt och sätter sig framför den gamla skrutt datorn. Rasande skriver hon för att lätta lite på trycket. (saken blir ju inte bättre av att den gamla skrutt datorn hänger sig och allt hon skrivit försvinner någonstans ut i rymden)
Ska vi köpa en ny kamera?, frågar fadern som ingenting.
Modern ser förvånat upp. Hon kastar en "om blickar kunde döda"-blick på fadern och knappar, om möjligt, ännu hårdare på tangentbordet.
Vaddå? Är du fortfarande SUR? undrar fadern.
Mosters Älskling?
Sturebror i den fin, fina presenttröjan från moster C.
- Gillar...
- Gillar inte...
- Gillar...
- Gillar inte...
- Gillar...
- Gillar inte...
- Gillar...
- Gillar inte...
Bättre 500 kronor i handen???
I måndags lämnade vi igen nycklarna till festlokalen och fick depositionsavgiften på 500 kr i handen.
Vad kan man göra med 500 kronor? Gnuggar händerna ivrigt.
Vi började Sveas höstlovsvecka med en tur till Myrorna. Svea fick fria händer. Eld och lågor valde hon en stickad tröja med en Hello Kitty-katt på bröstet samt en på tok för stor "prinsessklänning" (eg: ett gammalt dam nattlinne med blommor och spets). Sture fick också en massa skoj bla dessa sjyssta T-shits.
Fullpackade med klädpåsar räckte överskottet nätt och jämt till varsin liten hamburgare på Mc Donalds.
Sedan var det roliga slut!
Vad kan man göra med 500 kronor? Gnuggar händerna ivrigt.
Vi började Sveas höstlovsvecka med en tur till Myrorna. Svea fick fria händer. Eld och lågor valde hon en stickad tröja med en Hello Kitty-katt på bröstet samt en på tok för stor "prinsessklänning" (eg: ett gammalt dam nattlinne med blommor och spets). Sture fick också en massa skoj bla dessa sjyssta T-shits.
Fullpackade med klädpåsar räckte överskottet nätt och jämt till varsin liten hamburgare på Mc Donalds.
Sedan var det roliga slut!
Allra redan?
- Mamma, vet du varför jag vill ha napp?
- Nej, svarar mamma
- För jag fick inte ha napp när jag var liten!
Öh...är det NU det börjas???
Snart duggar anklagelserna tätt och allt du gjort och inte gjort är beviset på att du är en urusel förälder...
- Nej, svarar mamma
- För jag fick inte ha napp när jag var liten!
Öh...är det NU det börjas???
Snart duggar anklagelserna tätt och allt du gjort och inte gjort är beviset på att du är en urusel förälder...
Plötsligt händer det...
Från att ha totalvägrat flaskan verkar Sturebror nu ha fattat galoppen. Igår vid kvällsmaten trillar polletten äntligen ner...
...och han suger och dricker och klunkar och sväljer och slurkar...
...och han suger och dricker och klunkar och sväljer och slurkar...
När det gäller mat är Sturebror raka motsatsen till sin sköna syster. Mat är mums och en halv burk Sempers Grönsaks & Kalvköttspuré slinker lätt ner.
Varning!
Heinz tomat ketchup "Stay Clean Cap" borde förses med en varningstext:
Varning för extra svår och kladdig kork!
alternativt förses med en instruktionsmanual.
Torkar irriterat av ketchupkladdet på vita tröjan...
Varning för extra svår och kladdig kork!
alternativt förses med en instruktionsmanual.
Torkar irriterat av ketchupkladdet på vita tröjan...
Helvetet på jorden
Idag är en sådan där dag då jag önskar mig någon annanstans. Jag vill plocka fram de röda skorna, slå ihop hälarna tre gånger och önska mig långt, långt bort.
Sneglar frustrerat på klockan. Kvart i tolv redan och inte en matbit i magen. Får hoppa över frukosten och satsa på lunch istället. Tick, tack, tick, tack, tick, tack...klockan går och går och går och går och går och går... Men vart tar tiden vägen?
Tänk om dygnet kunde ha 48 timmar istället för sina 24! Tänk om jag kunde ha 8 armar istället för mina 2!
Ansvarets börda tynger mina axlar och skuldkänslorna kröker min arma rygg. Bör hinna med så mycket nu när man är "ledig". Har ju all tid i världen men får ändå ingenting gjort. Står och stampar på samma ställe medan kraven sliter mig sönder och samman. Jag är en odugling!
Befinner mig i ett katastrofområde. Mitt i epicentrum av en jordbävning som mäter minst 10 på richterskalan. Det är prylar precis överallt. Jag tar upp en sak, tittar på den, bollar den lite mellan händerna medan jag funderar på vart den hör hemma. Ställer sedan ner den på en närstående yta. Och så fortsätter processen tills jag tömt en yta och fyllt en annan. Sakerna försvinner inte utan byter bara plats med varandra.
Tvätthögarna lever sitt eget liv och dammråttorna växer och frodas. Städning är ett minne blott! Golvmoppen vi köpte härom veckan står ouppackad och oanvänd längst in i en garderob. Hade väl någon sorts vision om att vårt hem skulle bli så där reklamfilmsskinande rent bara vi köpte den där moppen.
Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete, sägs det. Men vad händer om man har ett skitigt helvete då?
Sneglar frustrerat på klockan. Kvart i tolv redan och inte en matbit i magen. Får hoppa över frukosten och satsa på lunch istället. Tick, tack, tick, tack, tick, tack...klockan går och går och går och går och går och går... Men vart tar tiden vägen?
Tänk om dygnet kunde ha 48 timmar istället för sina 24! Tänk om jag kunde ha 8 armar istället för mina 2!
Ansvarets börda tynger mina axlar och skuldkänslorna kröker min arma rygg. Bör hinna med så mycket nu när man är "ledig". Har ju all tid i världen men får ändå ingenting gjort. Står och stampar på samma ställe medan kraven sliter mig sönder och samman. Jag är en odugling!
Befinner mig i ett katastrofområde. Mitt i epicentrum av en jordbävning som mäter minst 10 på richterskalan. Det är prylar precis överallt. Jag tar upp en sak, tittar på den, bollar den lite mellan händerna medan jag funderar på vart den hör hemma. Ställer sedan ner den på en närstående yta. Och så fortsätter processen tills jag tömt en yta och fyllt en annan. Sakerna försvinner inte utan byter bara plats med varandra.
Tvätthögarna lever sitt eget liv och dammråttorna växer och frodas. Städning är ett minne blott! Golvmoppen vi köpte härom veckan står ouppackad och oanvänd längst in i en garderob. Hade väl någon sorts vision om att vårt hem skulle bli så där reklamfilmsskinande rent bara vi köpte den där moppen.
Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete, sägs det. Men vad händer om man har ett skitigt helvete då?
Att pyssla...
...är roligt, tycker Svea. Hon knepar och knåpar mest hela tiden. Igår tillverkade hon dessa fin, fina hattar till sig och Sturebror.
Det långa vita pappret är slöja, säger Svea entusiastiskt och trycker mössan på lillbrors huvud.
- Mamma hjälp, ta mig härifrån!
Det långa vita pappret är slöja, säger Svea entusiastiskt och trycker mössan på lillbrors huvud.
- Mamma hjälp, ta mig härifrån!