En gamling på äventyr

Sture lever verkligen upp till sitt pensionärsklingande namn. Han är som en nyfiken och barnslig farbror som just rymt från åderdomshemmet, när han tar sin "bock" och ger i kast med världen. Vem behöver egentligen en lära-gå-vagn, när man har ett förträffligt baby-gym?

Nyss avbröts jag i mitt snörvlande självömkeri av ljudet från ett klinkande piano.
Sture tar det piano!
Kunde inte motstå denna frestelse...

Resfeber

en vanlig åkomma när man är i restagen har jag hört. Men att den yttrar sig som 38 gradig kroppstemperatur, konstant rinnande och snorig näsa samt ett begynnande halsont, trodde jag inte *suckar tungt och självömkande*.

Med väskan till hälften packad och hemmet i en faslig oreda är det ändå med viss glädje och förtjusning jag konstaterar: Om ganska precis ett dygn är det vi som skall fara och flyga och jag hoppas att den eländiga snuvan gör det samma...

Atjoo, atjoo, atjoo, prosit på er!

Reflektion

Endast dagar kvar till avfärd lyckas jag lokalisera den undanlagda bikinin, under bråte och damm, längst in i källarförrådet. I lådan för långtidsförvaring. Vem hade kunnat ana att den skulle komma till användning så snart?

Eftersom vågen tidigare bekräftat att de extra* kilona min kropp lagrade under havandeskapet är ett minne blott, är det med munterhet jag trär på bikinin. Mitt under påklädelseakten känner jag mig iakttagen. Jag vrider på huvudet och möter ett par trötta ögon, som stinnt stirrar på mig. Det är något bekant och välkänt över dem!

Min blick glider längs det hålögda ansiktet, omslingrat av hår i stripiga testar. Det var nog länge sedan det fick sig en rejäl tvätt och borsten verkar lysa med sin frånvaro. Munnen är sammanbiten som ett streck och mungiporna pekar snett nedåt. Vilken sorglig syn, tänker jag tyst för mig själv och fortsätter min rannsakning.

Jag kan konstatera att bysten defenitivt har sett bättre dagar och att tyngdlagen har tagit ut sin rätt. Innehållet verkar ha förflyttat sig i samma färdriktning och smälter samman med hullet som väller ut som en oelastisk och slapp degklump vid linningen. Midjan är ett minne blott. De breda höfterna åtföljs av ett par taniga ben med skräckinjagande fleraveckorsstubb och blåmärken. Jag ryser till och kommer med ens att tänka på den där sprutnarkomanen jag råkade passera vid ett tidigare tillfälle.

Vem är denna motbjudande kvinna?  

Jag tar ett kliv bakåt för att överblicka och summera min iaktagelse. Upptäcker till min stora fasa att kvinnan är jag själv. Min reflektion i spegeln!

Munterheten är som bortblåst och bikinin faller tung till golvet.

* extra = 26

Historien om någon

Jag minns denna spänningsfyllda och nervkittlande historia från min barndom. Den stundom (!) rätt så nyfikna och transportabla 7-månadersbebisen påminner mig nämligen alltsom oftast. Byt bara ut den lilla kissemissen som nyfiket tittar fram ur den blå vasen mot vår Sturebror så har vi ett perfekt plagiat.

Toalettrullen i badrummet får agera röd ulltråd och följer vi den så kan vi vara nog så säkra på att finna vår gäst.

Vår väg korsas av våta fläckar på golven och högar av annat odefinierbart (!) slag, omkullvälta blomkrukor, pallar och stolar. 
"Någon har ställt till med en väldig röra på golvet!"
nerdragen blomkruka
I köket är innehåll i skåp och lådor utrivet och granskat i mista detalj.
Någon ertappas!
Någon är ertappad
Leklådan står gapande tom och leksakerna är strödda för vinden. Dreggeldrypande kontakter är dragna ur sina jack och fjärrkontrollen återfinns under badkaret. I slutet av vårt sökande finner vi en kullvält papperskorg.
"Finns det något mer i "den", tror du?"
kullvält papperskorg
Här upphör dock likheten med originalet från 1951 att gälla. Den numera massiva 9 kilos bebisen förmår inte slinka ner i den, utan nöjer sig helt sonika med att tömma den på dess innehåll.
"Men vill du veta något mera, så får du fråga honom själv."
Någon

Designbubbla

Bliwbubblan som har prytt våra badrum sedan 1968 har fått ett nytt grafiskt ansikte, fomgivet av 10-gruppen. Design när den är som allra bäst - ren, funktionell och snygg!
Designbubbla 2005
Den vilar trivsamt på vår handfatskant.

2006 års vinnare lödder är noterad på inköpslistan.

Badrumsreform

Att förnya och förändra är ibland oundvikligt.

Det nya inköpet, en blöjhållare från
Splendid Baby, resulterade i en oplanerad men ack så välkommen badrumsreform. Accentfärgerna röd och orange har fått avlösa den tidigare turkosa för att matcha det nya inköpet. 

Ett hemsnickeri i form av ett rött draperi och en spetsgardin ersatte det bedrövliga duschdraperiet för under hundralappen. Ett hemtrevligt och trivsamt inslag i den övriga dekoren.
Draperi
Ett par runda, röda förvaringsaskar med vita prickar på fick även flytta in tillsammans med ytterligare några röda lådor, lite fiffiga plexiglaskrokar samt en del röda och oranga handdukar.

Min förhoppning är att även denna skötbädd från Polkadot vill göra oss den äran.
Skötbädd
Fast Stureponken börjar kanske bli lite väl stor?

Sturebror 7 månader

I min famn sover barnet jag satte till världen för 7 månader sedan. Vinddragen från hans djupa andetag kittlar min hals, i takt med att hans bröstkorg reser sig och sjunker ihop. Där innanför slår hans lilla hjärta.
Hans hand håller ett stadigt grepp i min tröja, som för att vara helt säker på att jag inte ska försvinna.
En tår har dröjt sig kvar i hans ögonvrå sedan han i ett förtvivlat uppvaknande upptäckt att jag inte var där, hos honom. Han gnyr lite lätt i sömnen och skälver till. Undrar vad han drömmer?
Sömndrucket öppnar han ena ögat. Han ser igenom min kärleksdränkta blick, rakt in i mig. Vi smälter samman till något större.
Förenade
Aldrig jag lämnar dig åter!
/Din lilla mamma

Förlikning

Läget är just nu stabilt efter löfte om reträtt. En uppgörelse mellan parterna har kommit till stånd och "de numera barnlösa åldringarna" har accepterat det senaste budet.

Därmed kan förhandlingarna anses avslutade, för den här gången, och återupptas först på säker mark... 

Paradiset

Förhandling

Förhandlingarna har återupptagits mellan parterna och pågår, i skrivande stund, för fullt. 

Tvistemål

Konflikten inom den semesterplanerande familjedynastin fortsätter i och med att "de numera barnlösa åldringarna" sa nej till det senaste budet från förmedlarna. "De numera barnlösa åldringarna" kontrade med ett motbud som sedemera brast på grund av yttre omständigheter. Under dagen utväxlades flera bud och motbud i striden om semesterlokalisering.

"Barnfamiljen" väntades inkomma med ytterligare bud, men svarade istället med en motåtgärd och krävde omedelbart utträde ur unionen.

"Barnfamiljen" befinner sig därmed i ett gynnsamt läge.

Enade vi stå

söndrade vi falla!

Resans
vara eller icke vara har ifrågasatts flera gånger. Den har urartat och artat sig gång på gång.

Det är med semesterplanering precis som med soppa, ju fler kockar... Viljor ska enas, krav skall uppfyllas och önskemål skall tillfredställas. Ena dagen står vi som en enad front för att nästkommande vara lika oeniga som ett primtal. Resans förutsättning påverkas även av yttre faktorer, som till exempel Malaria,Tsunamivarning och andra hämmande omständigheter som vi varken kan eller vågar råda över.

Dessa tillsynes oförenliga villkor läggs till grund för kommande förhandlingar.

Eld och lågor

är jag över min nya sprakande och gnistrande sjal. En Easycare Eld, ett stycke diagonalvävt tyg som mäter 470 centimeter på längden.

I hemmet övas det förfullt på omslutna kryss, ryggsäckar och tibetaner inför den kommande resan. Även fadern uthärdar dessa sjalexerciser utan något större motstånd.

Vi är inte i hamn än och har mycket kvar att lära...
Flamman
...men så byggdes inte heller Rom på en dag!

Som man bäddar...

får man ligga!

Denna överrörliga gosse försätter sig i de mest märkliga situationer.
Fångad
En hjälpande hand kanske...?

Ettan kom...

tvåan kom och trean kommer så småningom.

Vi har funnit roten till den senaste tidens problem med gnissel, vaknätter och allmänt missnöje. Tror vi!
I vänster överkäke kan den tredje mjölkvita bissingen skönjas under det skära tandköttet. 

Puh! Endast 17 kvar...

Uppvaknande?

När jag ändå är på ett generöst och frikostigt humör kan jag delge er en kommentar från fadern under gårdagens mörkaste och trassligaste timme, utöver de oundvikliga grekiska svordomarna som dock inte var så många som befarat. 

Hur ska vi kunna åka på semester så här? undrar fadern på fullaste allvar med en halvt hysterisk bebis på armen.

Men hallå!
Lite väl sent påtänkt med mindre än 3 veckor kvar till avfärd. Vet inte vad han har haft i åtanke tidigare. Men jag antar att han inte har haft det här med i berkäkningarna. Lustigt att tanken slog honom först nu. Eller?

- Vi får väl bo i en bungalow på någon öde strand, långt ifrån civilisationen.

Utvärdering!

Dags att summera.
Operation "nattsömn" är slut för den här gången och säkerligen för all framtid. Testpatrullen har slutfört sitt uppdrag och resultatet blev inte det önskade.

Ufallet blev fler vaktimmar än sovtimmar, för båda föräldrarna.

Så här i efterhand kan man konstatera att man inte bör:

- titta på sin förlossningsfilm precis innan sänggåendet. Man har en tendens att bli onödigt blödig och sentimental.

- frångå ursprungsplanen och lägga sig i den gemensamma sängen i tron om att man minsann kan ignorera ett skrikande barn som dessutom är mycket medveten om att du visst ligger under täcket bredvid.

- påbörja natten långt efter midnatt.

- ge den andra föräldern en "hjälpande" hand som resulterar i två slutkörda föräldrar.

eller helt krasst:

- inte ge sig i kast med något man inte behärskar, nämligen sina barns sömnvanor eller brist på sömnvanor!

Sammanfattningsvis, kära bloggläsare, skulle man kunna säga att natten blev ett fullständigt misslyckande, eller mildare uttryckt ett totalt fiasko.

Men riktigt illa är det inte. Inte något ont som inte för något gott med sig!

Trots att natten tog ut sitt pris med ränta, var den inte förgäves. Modern har fått upprättelse. På sina bara knän (bokstavligt talat) har fadern bett tusenfaldigt om ursäkt för sin tidigare okunskap och oförståelse inför detta sömnproblematikens faktum och erkänt att någon universallösning inte existerar. 

"Att förlora en illusion innebär alltid att bli en sanning rikare."

Sov gott!

Drömvinsten

I ett svagt ögonblick lovar fadern en hel natts sömn åt den numer utmattade och orkeslösa modern. Kommande natt skall fadern ta den trassliga nattsuddaren till gossebarn och modern skall, i egen säng, i eget rum, få den vila som hon så väl förtjänar.

Det återstår dock att se hur många minuter av hjärtskärande skrik och grekiska svordomar modern klarar innan hon kommer till undsättning...

En tolkningsfråga!

Någon verkar ha läst tidigare blogginlägg.
Fyrhändigt
Tror dock att poängen var att börja i tidig ålder och med tidig ålder menas troligtvis några år yngre än snart 33!!!

Torghandel

I dessa jullovstider gäller det att aktivera såväl barn som förälder. Allt för att förhindra ett begynnande världskrig...

När termometern visar alltför många minusgrader och pulkaåkning och snögubberullning har blivit vardagsmat krävs nya utmaningar. Denna gång i form av en inomhusaktivitet bestämmer mamma och hänger undan overallen för ett par dagar.

En tur till Stadsmuseeum blev en lagom lång utflykt för en tröttis mamma, en emellanåt ganska kinkig lillebror och en understimulerad 6 åring. Där lockade
Torget med sin fulladdade pankomat, godiskiosk, fiskhandel och fruktstånd. De verklighetstrogna sedlarna i alla tänkbara valörer gjorde stort intryck på Svea, som samlade på hög till de övriga barnens stora förtret.

Denna tillflyktsort rekommenderas å de varmaste när snålvinden viner och regnet piskar.

Torghandel
Krösus räknar sina slantar

Dagens namn

Idag firas Sveor runt om i hela riket.
Det är gamla Sveor och unga Sveor, det är korta Sveor och långa Sveor, det är stora och små, runda och trinda, det är snygga, trygga och skygga Sveor.

Men alla har de ett gemensamt. De bär ett namn med dignitet och tyngd. Ett namn vars ägare inger aktning och respekt, som är fruktad men älskad. Det krävs mod och kurage att bära ett sådant ok på sina axlar.

Men vem fyller ut kostymen bättre, om inte denna kavata unga dam?
Namnsdagsbarn

Pianot

Vår givmilda och sedemera utflyttade granne skänkte oss sitt gamla piano. Ett gediget instrument som vi tacksamt tog emot. Pianot levererades lägligt nog på Sveas födelsedag och står nu som gjuten (läs: orubblig) på dess ställe.

Underhållningen står numer vår blivande konsertpianist för. Det komponeras visor och spelas vackra ackord som aldrig förr och läser man det
här uthärdar man mer än gärna detta eviga klinkande från tidig morgon till sen kväll.
Pianist