Jag älskar mitt barn
även klockan halv åtta på morgonen *upprepar mantrat*
Växtskötsel
Balkongstädning
Växtskötsel
Balkongstädning
Köksbestyr
Sturebror 1 år
Fanfarerna ljuder och kanonerna skjuter!
Ett år har passerat. Ett år sprängfyllt med ovillkorlig kärlek, gränslös lycka och bottenlös oro. Känslor som attackerar i samma sekund som det svarthåriga, fulländade gossebarnet väller ur mig, i en sista kraftfull krystning.
Mitt fullkomligt fulländade gossebarn - jag älskar dig alla dagar!
Ett år har passerat. Ett år sprängfyllt med ovillkorlig kärlek, gränslös lycka och bottenlös oro. Känslor som attackerar i samma sekund som det svarthåriga, fulländade gossebarnet väller ur mig, i en sista kraftfull krystning.
Mitt fullkomligt fulländade gossebarn - jag älskar dig alla dagar!
En reseskildring
i ord och bild.
Ännu en expeditionen har nått sitt slut. Ännu en färd att minnas, ännu en starkare längtan efter något mer.
Det är dags att summera, lägga ihop och dra ifrån, erfarenheter och upplevelser. Händelser som för all framtid lagras i den innersta själens databas. Tiden är kommen då omvärlden delges den senaste Resan.
Lyckan är inte målet utan resan dit.
I väntan på bussen som skall ta oss till Ban Phe, Chantaburi.
Efter en dryg 3-timmes bussresa tar en taxi vid och kör oss en bit längs kustlandet. I sin ensamhet ligger det poolförsedda hotellet, vid en strand som är nästintill öde mitt i veckan för att till helgen åter vakna till liv.
Vi stannar ett par dagar innan vi far tillbaka samma väg som vi kom för vidare färd till sjöss, mot Koh Samet.
På färjan över till nationalparken Koh Samet
Vinden viner i håret vid flakbilsfärden från piren
Väl framme upptäcker vi, till vår stora förtret, att de förbokade rummen inte håller väntad klass. En natt lyckas vi uthärda i sällskap med kackerlackor och andra krypande vänner, på gummibeklädda resårsängar innan vi flyr, hals över huvud, till en idealiskt havsbelägen bungalow på stranden Ao Phai .
Svea greppar tillfället och låter förvandla hennes långa hår till en rastainspirerad flätfrisyr.
En resa med många spännande möten och vänner som korsar vår väg. Tvåbenta, som fyrbenta, fembenta, sexbenta samt några vingförsedda.
En finsmakande resa med de rätta ingredienserna. En perfekt balans av oförglömliga kulinariska upplevelser.
Men allting har en ände, så även denna resa. Återresan till Bangkok sker under mer komfortabla omständigheter, med hotellets speedboat samt en arrenderad minibuss. På stranden står en liten skara vänner, ivrigt vinkandes tills de försvinner vid horisonten.
Speedboatfärd från Koh Samet.
Så är vi ånyo i asfaltsdjungeln, vars skytrainspår breder ut sig högt ovanför de trafikerade gatorna.
MBK står med vidöppna armar, alltid redo att ta emot oss.
En delikat ostbricka av färdmedel som tar oss mellan lokala platser och destinationer står till vårt förfogande.
Efter en tvåveckorskur av salt och sol är ett besök hos frisören ofrånkomligt och i allra högsta grad nödvändigt.
Thai-style, naturligtvis!
Packade och klara inleds den alltid lika svåra och smärtsamma återresan. Med sömndruckna ögon och tunga ögonlock kliver vi ombord på planet som skall ta oss över den Asiatiska kontinenten till svensk mark.
I väntan på boarding.
Dags att knyta ihop säcken och ta farväl av det leende människornas land, än en gång.
Farväl! [Laa gòn]
"Lyckan är inte en station som man kommer fram till, utan ett sätt att resa."
Ännu en expeditionen har nått sitt slut. Ännu en färd att minnas, ännu en starkare längtan efter något mer.
Det är dags att summera, lägga ihop och dra ifrån, erfarenheter och upplevelser. Händelser som för all framtid lagras i den innersta själens databas. Tiden är kommen då omvärlden delges den senaste Resan.
Lyckan är inte målet utan resan dit.
I väntan på bussen som skall ta oss till Ban Phe, Chantaburi.
Efter en dryg 3-timmes bussresa tar en taxi vid och kör oss en bit längs kustlandet. I sin ensamhet ligger det poolförsedda hotellet, vid en strand som är nästintill öde mitt i veckan för att till helgen åter vakna till liv.
Vi stannar ett par dagar innan vi far tillbaka samma väg som vi kom för vidare färd till sjöss, mot Koh Samet.
På färjan över till nationalparken Koh Samet
Vinden viner i håret vid flakbilsfärden från piren
Väl framme upptäcker vi, till vår stora förtret, att de förbokade rummen inte håller väntad klass. En natt lyckas vi uthärda i sällskap med kackerlackor och andra krypande vänner, på gummibeklädda resårsängar innan vi flyr, hals över huvud, till en idealiskt havsbelägen bungalow på stranden Ao Phai .
Svea greppar tillfället och låter förvandla hennes långa hår till en rastainspirerad flätfrisyr.
Ett ypperligt tillfälle att befrias från kammens krav och undvika närkamp med ett trassligt sand och havssaltigt hår.
En dock inte lika full så trevlig upplevelse är det tårframkallande avlägsnandet.
En resa med många spännande möten och vänner som korsar vår väg. Tvåbenta, som fyrbenta, fembenta, sexbenta samt några vingförsedda.
En finsmakande resa med de rätta ingredienserna. En perfekt balans av oförglömliga kulinariska upplevelser.
Men allting har en ände, så även denna resa. Återresan till Bangkok sker under mer komfortabla omständigheter, med hotellets speedboat samt en arrenderad minibuss. På stranden står en liten skara vänner, ivrigt vinkandes tills de försvinner vid horisonten.
Speedboatfärd från Koh Samet.
Så är vi ånyo i asfaltsdjungeln, vars skytrainspår breder ut sig högt ovanför de trafikerade gatorna.
MBK står med vidöppna armar, alltid redo att ta emot oss.
En delikat ostbricka av färdmedel som tar oss mellan lokala platser och destinationer står till vårt förfogande.
Efter en tvåveckorskur av salt och sol är ett besök hos frisören ofrånkomligt och i allra högsta grad nödvändigt.
Thai-style, naturligtvis!
Packade och klara inleds den alltid lika svåra och smärtsamma återresan. Med sömndruckna ögon och tunga ögonlock kliver vi ombord på planet som skall ta oss över den Asiatiska kontinenten till svensk mark.
I väntan på boarding.
Dags att knyta ihop säcken och ta farväl av det leende människornas land, än en gång.
Farväl! [Laa gòn]
"Lyckan är inte en station som man kommer fram till, utan ett sätt att resa."
Sjalinnovation
På begäran: när "pride" sarongen fick agera bärdon.
Borta bra...
men hemma bäst. Eller?
För kännedom kan meddelas att familjen Buscilla numera befinner sig på svensk mark. Tidigt i morse landade familjen välbehållna på Arlanda flygplats. Välkomstkommittén bestod av ett strålande solsken samt en framkörd bil. Välbehövligt i allra högsta grad då man lämnar Sverige med en så gott som tom reseväska och återvänder med tre nästintill sprickfärdiga och till bredden överfulla!!!!
För kännedom kan meddelas att familjen Buscilla numera befinner sig på svensk mark. Tidigt i morse landade familjen välbehållna på Arlanda flygplats. Välkomstkommittén bestod av ett strålande solsken samt en framkörd bil. Välbehövligt i allra högsta grad då man lämnar Sverige med en så gott som tom reseväska och återvänder med tre nästintill sprickfärdiga och till bredden överfulla!!!!