En reseskildring
i ord och bild.
Ännu en expeditionen har nått sitt slut. Ännu en färd att minnas, ännu en starkare längtan efter något mer.
Det är dags att summera, lägga ihop och dra ifrån, erfarenheter och upplevelser. Händelser som för all framtid lagras i den innersta själens databas. Tiden är kommen då omvärlden delges den senaste Resan.
Lyckan är inte målet utan resan dit.
I väntan på bussen som skall ta oss till Ban Phe, Chantaburi.
Efter en dryg 3-timmes bussresa tar en taxi vid och kör oss en bit längs kustlandet. I sin ensamhet ligger det poolförsedda hotellet, vid en strand som är nästintill öde mitt i veckan för att till helgen åter vakna till liv.
Vi stannar ett par dagar innan vi far tillbaka samma väg som vi kom för vidare färd till sjöss, mot Koh Samet.
På färjan över till nationalparken Koh Samet
Vinden viner i håret vid flakbilsfärden från piren
Väl framme upptäcker vi, till vår stora förtret, att de förbokade rummen inte håller väntad klass. En natt lyckas vi uthärda i sällskap med kackerlackor och andra krypande vänner, på gummibeklädda resårsängar innan vi flyr, hals över huvud, till en idealiskt havsbelägen bungalow på stranden Ao Phai .
Svea greppar tillfället och låter förvandla hennes långa hår till en rastainspirerad flätfrisyr.
En resa med många spännande möten och vänner som korsar vår väg. Tvåbenta, som fyrbenta, fembenta, sexbenta samt några vingförsedda.
En finsmakande resa med de rätta ingredienserna. En perfekt balans av oförglömliga kulinariska upplevelser.
Men allting har en ände, så även denna resa. Återresan till Bangkok sker under mer komfortabla omständigheter, med hotellets speedboat samt en arrenderad minibuss. På stranden står en liten skara vänner, ivrigt vinkandes tills de försvinner vid horisonten.
Speedboatfärd från Koh Samet.
Så är vi ånyo i asfaltsdjungeln, vars skytrainspår breder ut sig högt ovanför de trafikerade gatorna.
MBK står med vidöppna armar, alltid redo att ta emot oss.
En delikat ostbricka av färdmedel som tar oss mellan lokala platser och destinationer står till vårt förfogande.
Efter en tvåveckorskur av salt och sol är ett besök hos frisören ofrånkomligt och i allra högsta grad nödvändigt.
Thai-style, naturligtvis!
Packade och klara inleds den alltid lika svåra och smärtsamma återresan. Med sömndruckna ögon och tunga ögonlock kliver vi ombord på planet som skall ta oss över den Asiatiska kontinenten till svensk mark.
I väntan på boarding.
Dags att knyta ihop säcken och ta farväl av det leende människornas land, än en gång.
Farväl! [Laa gòn]
"Lyckan är inte en station som man kommer fram till, utan ett sätt att resa."
Ännu en expeditionen har nått sitt slut. Ännu en färd att minnas, ännu en starkare längtan efter något mer.
Det är dags att summera, lägga ihop och dra ifrån, erfarenheter och upplevelser. Händelser som för all framtid lagras i den innersta själens databas. Tiden är kommen då omvärlden delges den senaste Resan.
Lyckan är inte målet utan resan dit.
I väntan på bussen som skall ta oss till Ban Phe, Chantaburi.
Efter en dryg 3-timmes bussresa tar en taxi vid och kör oss en bit längs kustlandet. I sin ensamhet ligger det poolförsedda hotellet, vid en strand som är nästintill öde mitt i veckan för att till helgen åter vakna till liv.
Vi stannar ett par dagar innan vi far tillbaka samma väg som vi kom för vidare färd till sjöss, mot Koh Samet.
På färjan över till nationalparken Koh Samet
Vinden viner i håret vid flakbilsfärden från piren
Väl framme upptäcker vi, till vår stora förtret, att de förbokade rummen inte håller väntad klass. En natt lyckas vi uthärda i sällskap med kackerlackor och andra krypande vänner, på gummibeklädda resårsängar innan vi flyr, hals över huvud, till en idealiskt havsbelägen bungalow på stranden Ao Phai .
Svea greppar tillfället och låter förvandla hennes långa hår till en rastainspirerad flätfrisyr.
Ett ypperligt tillfälle att befrias från kammens krav och undvika närkamp med ett trassligt sand och havssaltigt hår.
En dock inte lika full så trevlig upplevelse är det tårframkallande avlägsnandet.
En resa med många spännande möten och vänner som korsar vår väg. Tvåbenta, som fyrbenta, fembenta, sexbenta samt några vingförsedda.
En finsmakande resa med de rätta ingredienserna. En perfekt balans av oförglömliga kulinariska upplevelser.
Men allting har en ände, så även denna resa. Återresan till Bangkok sker under mer komfortabla omständigheter, med hotellets speedboat samt en arrenderad minibuss. På stranden står en liten skara vänner, ivrigt vinkandes tills de försvinner vid horisonten.
Speedboatfärd från Koh Samet.
Så är vi ånyo i asfaltsdjungeln, vars skytrainspår breder ut sig högt ovanför de trafikerade gatorna.
MBK står med vidöppna armar, alltid redo att ta emot oss.
En delikat ostbricka av färdmedel som tar oss mellan lokala platser och destinationer står till vårt förfogande.
Efter en tvåveckorskur av salt och sol är ett besök hos frisören ofrånkomligt och i allra högsta grad nödvändigt.
Thai-style, naturligtvis!
Packade och klara inleds den alltid lika svåra och smärtsamma återresan. Med sömndruckna ögon och tunga ögonlock kliver vi ombord på planet som skall ta oss över den Asiatiska kontinenten till svensk mark.
I väntan på boarding.
Dags att knyta ihop säcken och ta farväl av det leende människornas land, än en gång.
Farväl! [Laa gòn]
"Lyckan är inte en station som man kommer fram till, utan ett sätt att resa."
Borta bra...
men hemma bäst. Eller?
För kännedom kan meddelas att familjen Buscilla numera befinner sig på svensk mark. Tidigt i morse landade familjen välbehållna på Arlanda flygplats. Välkomstkommittén bestod av ett strålande solsken samt en framkörd bil. Välbehövligt i allra högsta grad då man lämnar Sverige med en så gott som tom reseväska och återvänder med tre nästintill sprickfärdiga och till bredden överfulla!!!!
För kännedom kan meddelas att familjen Buscilla numera befinner sig på svensk mark. Tidigt i morse landade familjen välbehållna på Arlanda flygplats. Välkomstkommittén bestod av ett strålande solsken samt en framkörd bil. Välbehövligt i allra högsta grad då man lämnar Sverige med en så gott som tom reseväska och återvänder med tre nästintill sprickfärdiga och till bredden överfulla!!!!
På resande fot!
Efter dessa hektiska dagar lämnar vi nu storstadslivet bakom oss för vidare färd mot en lugnare tillvaro. Ett leverne kantat av långa vita stränder, glasklart gnistrande vatten och fantastiska kulinariska upplevelser.
Än en gång arkiverar vi de erfarenheter och upplevelser som Bangkok hade att erbjuda...
Skytrain Ratchathewi
Chatuchak marknad
Poolen på 12:e våningen
Khaosan Road
Pratunam marknad
Trafiken Pantip Plaza
Buffémiddag med egen tillagning
Skytrain efter en natt på Lumphini nattmarknad
När sedan rastlösheten pockar på och veckorna gått till ända, återvänder vi en sista gång till det ordnade kaosets betonghjärta.
Tills våra vägar möts igen!
Än en gång arkiverar vi de erfarenheter och upplevelser som Bangkok hade att erbjuda...
Skytrain Ratchathewi
Chatuchak marknad
Poolen på 12:e våningen
Khaosan Road
Pratunam marknad
Trafiken Pantip Plaza
Buffémiddag med egen tillagning
Skytrain efter en natt på Lumphini nattmarknad
När sedan rastlösheten pockar på och veckorna gått till ända, återvänder vi en sista gång till det ordnade kaosets betonghjärta.
Tills våra vägar möts igen!
Landat
Efter en 10 timmars lång flygresa har vi återigen landat i huvudstädernas huvudstad, Bangkok. Känslan av att aldrig ha lämnat Thailand infann sig så fort hettan slog emot oss. Än en gång får vi uppleva den genuina vänligheten i denna myllrande asfaltsdjungel.
Levnadsnivån på boendet är lite sämre än väntat på ett till synes ganska flott hotell, men det totala intrycket höjs rejält av det centrala läget med en egen igång till ett av Bangkoks komunala färdmedel, Skytrain. Något som underlättar enormt när ett åskande oväder drar fram eller en tvåbarnsfamiljstornado fullt utrustad med överfulla kassar i alla dess slag.
Efter ett dygn på Thailändsk mark vi hunnit med Asiens största marknad (eller världens största i sitt slag?!), shoppingcentran, sushi middag och ett obligatoriskt Dunkin' Donuts besök. Toppa det med för lite sömn, trötta ben, en understimulerad 6 åring, en feberhet blivande 1 åring med på tok för mycket spring i benen samt några skurar regn med tillhörande blixtar och dunder så är ni helt ajour med familjen Buscilla. Måhända att det låter alldeles förskräckligt, men vi kunde inte vara mer lyckliga i skrivande stund!!!!!
På återseende!
Levnadsnivån på boendet är lite sämre än väntat på ett till synes ganska flott hotell, men det totala intrycket höjs rejält av det centrala läget med en egen igång till ett av Bangkoks komunala färdmedel, Skytrain. Något som underlättar enormt när ett åskande oväder drar fram eller en tvåbarnsfamiljstornado fullt utrustad med överfulla kassar i alla dess slag.
Efter ett dygn på Thailändsk mark vi hunnit med Asiens största marknad (eller världens största i sitt slag?!), shoppingcentran, sushi middag och ett obligatoriskt Dunkin' Donuts besök. Toppa det med för lite sömn, trötta ben, en understimulerad 6 åring, en feberhet blivande 1 åring med på tok för mycket spring i benen samt några skurar regn med tillhörande blixtar och dunder så är ni helt ajour med familjen Buscilla. Måhända att det låter alldeles förskräckligt, men vi kunde inte vara mer lyckliga i skrivande stund!!!!!
På återseende!
Avskedshälsning
Hej, hej då, hejsan, hej svejs, lev väl, farväl, ajöss, adjö, so long, fare well, auf weidersehen, good bye, vi ses, frid, mors, ajöken, på återseende...
Om ett par timmar lyfter vi och bortom molnen väntar äventyren...
Om ett par timmar lyfter vi och bortom molnen väntar äventyren...
Consummatum est
Det är fullbordat!
Landat har vi, i snö och kyla, och bakom oss har vi lämnat milslånga sandstränder, kristallklart vatten och brännhet sol. Ett svårt avsked. Att inte blicka bakåt är en omöjlighet när tårarna hinner frysa till is innan de har lämnat ögonvrån...
I backspegeln:
Avresa
Vi lämnar ett vintervitt Sverige fulla av förväntan och förhoppning. En lång färd, med ytterligare ett avstamp från Finland, ligger mellan oss och paradiset. Resan är en så länge ett oskrivet blad som så sakteliga fylls med bokstäver, som blir till ord, som blir till minnen...
Vi lyfter!
Bangkok
Under oss breder Bangkok ut sig, eller Krung Thep som är dess egentliga namn.
En kontrasternas stad. Ett pågående samspel mellan nytt och gammalt. Sida vid sida tornar höga skyskrapor, fashionabla varuhus och köpcentran, förfallna bostadsområden och slumkvarter, storslagna tempel och praktfulla palats. Lika självklar är den ensamma gatuförsäljaren som den överdimensionerade marknaden. Dyra lyxrestauranger, inhemska syltor med lokala läckerheter och sjaskiga snabbmatsställen samsas under en och samma himmel och fyller den med odefinierbara dofter och matos.
På gatorna råder ett ordnat kaos. Trafiken ringlar sig i milslånga leder och tuk-tukarna slåss om att få köra dig för en spottstyver.
Den sjudande storstadspulsen med sina blinkande neonskyltar, förkastliga (?) nattliv, billiga kopior och myller av människor gör sig påmind i samma sekund som vi anländer till Bangkoks flygplats. I baksätet av taxin lutar jag mig tillbaka. Jag tar ett djupt andetag och mina lungor fylls av den fuktiga, förorenade luften. Värmen sprider sig inombords och strålar ut i porerna. Ansiktet spricker upp i ett brett leende.
Ett kärt återseende!
Bangkok i bilder:
En vecka i storstadsmyllret passerar i rasande fart och fördrivs utan svårigheter. Men där går nog gränsen för vad man klarar av på en och samma gång, sedan är man tämligen utled på hets och storstadsträngsel och längtar efter att få andas frisk havsluft och efter möjigheten att få skåda en stjärnklar kvällshimmel. Med en portion ångest över försummade barn och en skralare reskassa far vi vidare mot lugnet, strandlivet och...havet.
Koh Lanta
Efter en fasansfull och fartfylld bilfärd, som innefattade långa förhandlingar med Gud den Allsmäktige, når vi vår slutdestination, Koh Lanta. En ö som med sina långgrunda stränder och lugna atmosfär sällar sig till ett barnfamiljernas paradis. Sältan från havet slår emot mig med kraft när jag, på skakiga ben, stiger ur taxin.
Enligt mitt tycke och smak är Koh Lanta lite för svenskt. Föga förvånande med tanke på den svenska skolan som ligger belägen på ön och därtill alla långtidsbosatta svenskar.
Jag vill inte handla i butiker där det står "billigt varje dag" med stora bokstäver på en skylt ovanför dörren eller äta på en restauranger som lockar med "svenska köttbullar, pyttipanna, filét mignón och tacos".
Tursamt nog så finns det andra alternativ. Stranden är kantad av hotell och restauranger, små bambuhyddor med lockande, färggrann "julgransbelysning". I en av dessa hyddor är maten fantastiskt god och vi återvänder gång på gång. Att servitörerna sedan bjuder på varma, välkomnande leenden och en vänskaplig och trivsam atomosfär gör inte upplevelsen mindre angenäm.
På eftermiddagen, precis innan solen sjunker i havet, samlas thailändare på stranden för att sparka lite boll och spela vänskapsmatcher. Sakta färgas himlen rosa för att sedan övergå i en djupare orange och tillslut försvinna ner i havet. Fri tillgång till ett fantastiskt färgspektakel på första parkett har vi vid vår havsbelägna bungalow.
Livet på Koh Lanta har sin gilla gång. En tillsynses bekymmersfri tillvaro, där de vardagliga bestyren utgörs av funderingar kring dagens måltider. När de skall förestå, vart de skall äga rum och av vad skall de bestå?
Förutom måltidsbestyren, kantas dagarna av långa strandprommenader, ett och annat svalkande dopp i havet eller lek och stoj i poolen, lapande av gassande sol, glasskonsumtion i kopiösa mängder, massage av trötta fötter och ömmande muskler och leder, samt njutningen av varandras oförbehållna sällskap.
Saladan är huvudbyn på Koh Lanta. Det är dit man vänder sig om man vill ha lite mer folkliv och rörelse än vad strandlivet har att erbjuda. Vid första anblick är Saladan en idyllisk liten fiskeby med underbara små fiskerestauranger på pålar ut i vattnet, men ganska snart märker man av turismens framfart. Här finns ett brett utbud av det mesta som kan tänkas behövas och inte behövas; i form av en uppsjö dykskolor, affärer, banker och turistbyråer.
"Det leende Thailand" är något jag saknar i Saladan, om man bortser från de gemytliga fiskrestaurangerna där man alltid välkomnas med ett leende. Här är det hårda bud som gäller. Att pruta sker på föräljarnas villkor och efter en tuff förhandling är man glad om man har lyckats få ner priset till det egentliga utgångspriset. Här vänder försäljarna turisterna ryggen, med förevändningen "mister du en står dig tusen åter".
Att ta sig till Saladan gör man inte till fots utan med någon av de otaliga tuk-tukarna.
Dessa inhemska färdemedel är värre än ihärdiga försäljare och ger sig inte med ett "Nej tack!". De flockas kring en likt gamar runt ett as och försöker i möjligaste mån lura till sig några extra baht. I slutet är vi så evinnerligt trötta på dem, på omedgörliga försäljare och så utvultna på riktig shopping, att det är en ren befrielse att få återvända till myllret och pulsen i Bangkok. Staden med sina eminenta fortskaffningsmedel; Skytrain och ultramodern tunnelbana, sina stora köpcentran och nattmarknader och sina leende människor.
Bangkok -Tur och Retur
Som att återse en kär gammal vän är det när vi landar än en gång på flygplatsen i Bangkok. Svältfödd på shopping och tidsbrist föranleder ett ganska så minutiöst och hektiskt schema de sista dagarna i huvudstaden. Carpe diem, fånga dagen...och natten. Sova kan man göra hemma, är vårt motto, vilket efterlevs fullt ut och skapar ett stort underskott av sömn och trötta ben.
Utmattade, orkeslösa och fullastade med inhemska varor, souvenirer och minnen, kliver vi ombord planet som ska ta som hem till ett köldgradigt Sverige...
Tills våra vägar möts igen!
(Puh...världsrekord i längsta bloggen...någonsin????)
Landat har vi, i snö och kyla, och bakom oss har vi lämnat milslånga sandstränder, kristallklart vatten och brännhet sol. Ett svårt avsked. Att inte blicka bakåt är en omöjlighet när tårarna hinner frysa till is innan de har lämnat ögonvrån...
I backspegeln:
Avresa
Vi lämnar ett vintervitt Sverige fulla av förväntan och förhoppning. En lång färd, med ytterligare ett avstamp från Finland, ligger mellan oss och paradiset. Resan är en så länge ett oskrivet blad som så sakteliga fylls med bokstäver, som blir till ord, som blir till minnen...
Vi lyfter!
Bangkok
Under oss breder Bangkok ut sig, eller Krung Thep som är dess egentliga namn.
En kontrasternas stad. Ett pågående samspel mellan nytt och gammalt. Sida vid sida tornar höga skyskrapor, fashionabla varuhus och köpcentran, förfallna bostadsområden och slumkvarter, storslagna tempel och praktfulla palats. Lika självklar är den ensamma gatuförsäljaren som den överdimensionerade marknaden. Dyra lyxrestauranger, inhemska syltor med lokala läckerheter och sjaskiga snabbmatsställen samsas under en och samma himmel och fyller den med odefinierbara dofter och matos.
På gatorna råder ett ordnat kaos. Trafiken ringlar sig i milslånga leder och tuk-tukarna slåss om att få köra dig för en spottstyver.
Den sjudande storstadspulsen med sina blinkande neonskyltar, förkastliga (?) nattliv, billiga kopior och myller av människor gör sig påmind i samma sekund som vi anländer till Bangkoks flygplats. I baksätet av taxin lutar jag mig tillbaka. Jag tar ett djupt andetag och mina lungor fylls av den fuktiga, förorenade luften. Värmen sprider sig inombords och strålar ut i porerna. Ansiktet spricker upp i ett brett leende.
Ett kärt återseende!
Bangkok i bilder:
En vecka i storstadsmyllret passerar i rasande fart och fördrivs utan svårigheter. Men där går nog gränsen för vad man klarar av på en och samma gång, sedan är man tämligen utled på hets och storstadsträngsel och längtar efter att få andas frisk havsluft och efter möjigheten att få skåda en stjärnklar kvällshimmel. Med en portion ångest över försummade barn och en skralare reskassa far vi vidare mot lugnet, strandlivet och...havet.
Koh Lanta
Efter en fasansfull och fartfylld bilfärd, som innefattade långa förhandlingar med Gud den Allsmäktige, når vi vår slutdestination, Koh Lanta. En ö som med sina långgrunda stränder och lugna atmosfär sällar sig till ett barnfamiljernas paradis. Sältan från havet slår emot mig med kraft när jag, på skakiga ben, stiger ur taxin.
Enligt mitt tycke och smak är Koh Lanta lite för svenskt. Föga förvånande med tanke på den svenska skolan som ligger belägen på ön och därtill alla långtidsbosatta svenskar.
Jag vill inte handla i butiker där det står "billigt varje dag" med stora bokstäver på en skylt ovanför dörren eller äta på en restauranger som lockar med "svenska köttbullar, pyttipanna, filét mignón och tacos".
Tursamt nog så finns det andra alternativ. Stranden är kantad av hotell och restauranger, små bambuhyddor med lockande, färggrann "julgransbelysning". I en av dessa hyddor är maten fantastiskt god och vi återvänder gång på gång. Att servitörerna sedan bjuder på varma, välkomnande leenden och en vänskaplig och trivsam atomosfär gör inte upplevelsen mindre angenäm.
På eftermiddagen, precis innan solen sjunker i havet, samlas thailändare på stranden för att sparka lite boll och spela vänskapsmatcher. Sakta färgas himlen rosa för att sedan övergå i en djupare orange och tillslut försvinna ner i havet. Fri tillgång till ett fantastiskt färgspektakel på första parkett har vi vid vår havsbelägna bungalow.
Livet på Koh Lanta har sin gilla gång. En tillsynses bekymmersfri tillvaro, där de vardagliga bestyren utgörs av funderingar kring dagens måltider. När de skall förestå, vart de skall äga rum och av vad skall de bestå?
Förutom måltidsbestyren, kantas dagarna av långa strandprommenader, ett och annat svalkande dopp i havet eller lek och stoj i poolen, lapande av gassande sol, glasskonsumtion i kopiösa mängder, massage av trötta fötter och ömmande muskler och leder, samt njutningen av varandras oförbehållna sällskap.
Saladan är huvudbyn på Koh Lanta. Det är dit man vänder sig om man vill ha lite mer folkliv och rörelse än vad strandlivet har att erbjuda. Vid första anblick är Saladan en idyllisk liten fiskeby med underbara små fiskerestauranger på pålar ut i vattnet, men ganska snart märker man av turismens framfart. Här finns ett brett utbud av det mesta som kan tänkas behövas och inte behövas; i form av en uppsjö dykskolor, affärer, banker och turistbyråer.
"Det leende Thailand" är något jag saknar i Saladan, om man bortser från de gemytliga fiskrestaurangerna där man alltid välkomnas med ett leende. Här är det hårda bud som gäller. Att pruta sker på föräljarnas villkor och efter en tuff förhandling är man glad om man har lyckats få ner priset till det egentliga utgångspriset. Här vänder försäljarna turisterna ryggen, med förevändningen "mister du en står dig tusen åter".
Att ta sig till Saladan gör man inte till fots utan med någon av de otaliga tuk-tukarna.
Dessa inhemska färdemedel är värre än ihärdiga försäljare och ger sig inte med ett "Nej tack!". De flockas kring en likt gamar runt ett as och försöker i möjligaste mån lura till sig några extra baht. I slutet är vi så evinnerligt trötta på dem, på omedgörliga försäljare och så utvultna på riktig shopping, att det är en ren befrielse att få återvända till myllret och pulsen i Bangkok. Staden med sina eminenta fortskaffningsmedel; Skytrain och ultramodern tunnelbana, sina stora köpcentran och nattmarknader och sina leende människor.
Bangkok -Tur och Retur
Som att återse en kär gammal vän är det när vi landar än en gång på flygplatsen i Bangkok. Svältfödd på shopping och tidsbrist föranleder ett ganska så minutiöst och hektiskt schema de sista dagarna i huvudstaden. Carpe diem, fånga dagen...och natten. Sova kan man göra hemma, är vårt motto, vilket efterlevs fullt ut och skapar ett stort underskott av sömn och trötta ben.
Utmattade, orkeslösa och fullastade med inhemska varor, souvenirer och minnen, kliver vi ombord planet som ska ta som hem till ett köldgradigt Sverige...
Tills våra vägar möts igen!
(Puh...världsrekord i längsta bloggen...någonsin????)
Sawasdee
soliga hälsningar från paradiset.
/familjen
/familjen