Sagan om en gunghäst!

och om den oändliga kärleken för den delen med.

En ovanligt varm vinterdag vid årets början är Modern och Fadern på tu man hand. Något som inte tillhör vanligheterna. De välartade barnen är strategiskt utspridda hos kärleksfulla anhöriga.

De tar en lång biltur, Fadern och Modern, till ett av de större köpcentrumen i utkanten av staden. Äntligen ska Modern få besöka
Myrornas högborg. Hon känner det välbekanta pirret i magen när den unkna doften av föråldrad smuts och antikt damm, som är så karaktäristisk för dessa affärer, slår emot henne. Pirrighetskänslan av att inte veta vad som väntar, som ett barn på julafton som nyfiket inspekterar de vackert inslagna paketen. Hon insuper den praktfulla miljön och börjar i vanlig ordning att systematiskt genomsöka affären efter fynd.

Fadern har redan försvunnit in bland hyllmetrarna av gamla böcker och står med näsan i en av dem. Nästan genast får hon syn på den. Gunghästen. Grön i färgen och med varsamt dekorerade blommor i orange och gul kulör. Hjärtat slår allt snabbare. En ivrig takt som ger upphov till en svettpärla som bryter fram i pannan. Gunghästen är en gammal historia. Åren har lämnat spår i kanterna men i övrigt är den väl bevarad. Endast en kärleksfull hand kan ha åstadkommit ett sådant snideri. Sirligheten. De perfekta kurvorna och välvningarna. Ett gediget och omsorgsfullt arbete. Säkerligen ett verk av en Far eller dennes Far, som hela tiden haft tankarna hos den tilltänkta mottagaren. Modern jublar inombords över denna upptäckt. Men så tänker hon på den alldeles nya och hiskeligt dyra julklappsgunghästen som står där hemma. Hon tänker på det överfulla källarförrådet. På den belamrade lägenheten och på den kommande flytten. Försiktigt och diskret flyttar hon gunghästen in i en mörk vrå. Ur blickfånget. Sedan fortsätter hon sin räd genom gångarna.

Fångsten blir ovanligt klen. Hon tar de utvalda plaggen och sätter av mot provrummen. Hon tänker hela tiden på gunghästen. Hon tänker på den alldeles nya och hiskeligt dyra julklappsgunghästen som står där hemma. Hon tänker på det överfulla källarförrådet. På den belamrade lägenheten och på den kommande flytten. Hon tar på sina egna kläder efter avslutad provsession och rangordnar i vanlig ordning plaggen hon provat: måste ha, vill ha, kan förädlas, kanske och definitivt inte. Sedan letar hon upp Fadern och ber honom att skyndsamt följa med. Hon har hittat en skatt. Stolt visar hon upp den gröna gunghästen för Fadern och ler ett jägarlikt leende, som om hon just hade fällt en björn. Fadern skakar på huvudet och påminner henne om den alldeles nya och hiskeligt dyra julklappsgunghästen som står där hemma. Om det överfulla källarförrådet. Om den belamrade lägenheten och den kommande flytten. Då gör Modern något oväntat. Olikt hennes vanliga agerande suckar hon uppgivet och lämnar gunghästen. Lämnar gunghästen åt sitt öde. Hon väljer de redan utsedda Måste ha-plaggen, rationaliserar bort ett Vill ha-plagg i ett lönlöst hopp om att blidka Fadern och går sedan mot kassan. Det värker i hennes hjärta.

Resten av dagen, i det stora köpcentrumet i utkanten av staden, försöker hon vrida och vända på alla möjligheter, men Fadern låter sig inte bevekas. Att hon helt plötsligt samlar på gunghästar är inte en godkänd utväg. Hon vill ju så gärna ha det där godkännandet. Den där OK stämpeln som gör hennes köp berättigat och därmed fullkomligt livsnödvändigt. Så förtvivlat gärna. Hennes förnuft säger att Fadern har rätt men hennes hjärta säger något annat.

På vägen hem kan hon inte sluta att prata om hästen och hon inser att hon med största sannorlikhet inte kommer kunna överleva utan den. Hon märker att Fadern börjar vekna en aning och han erkänner att hästen faktiskt var ganska fin. Om vi inte redan hade en gunghäst, fortsätter han. Som en spjutspets rakt in i hjärtat. Pang!

Men hon vet hur historien kommer att sluta. Den är alltför bekant. Den slutar med att Fadern själv åker hela den långa vägen till det stora köpcentrumet i utkanten av staden och köper hästen. Under förutsättning att den fortfarande finns kvar. I annat fall kommer han slokande hem utan häst och med ångern över att den gått förlorad hängande som ett tungt ok på sina axlar. Fadern skrattar hysteriskt och en aning neurotiskt åt Modern och hävdar bestämt att så inte kommer att ske.

De återvänder till sitt trygga hem, nu i sällskap med sina välartade och duktiga barn. Där står den alldeles nya och hiskeligt dyra julklappsgunghästen och kastar sina långa skuggor efter Modern. Den skrattar hånfullt mot henne och hon gråter inombords. Förtvivlad och djupt olycklig kan hon inte tänka på något annat än den gröna gunghästen. Grön i färgen och med varsamt dekorerade blommor i orange och gul kulör.

Nästa dag förflyter som i ett under. Vid första anblick eller för den oinvigde verkar Modern fullkomligt återställd och sitt vanliga glada jag igen. Men för den som är förtrolig är bilden en annan. En mörk sorg har belägrat hennes hjärta.

Modern och den sagolika dottern lämnar hemmet för en eftermiddag på Den Kungliga Dramatiska Teatern. En fantastisk föreställning väntar dem och de återvänder glada och fulla med ny energi några timmar senare. Hemma möts de av en slokande Fader. Fadern berättar att han och den strålande sonen har åkt hela den långa vägen till det stora köpcentrumet i utkanten av staden. Modern lyser upp. Hon känner hur den mörka himlen plötsligt spricker upp och hur solens varma strålar nyvaket letar sig fram genom molntäcket. Men. De mörka molen börjar åter att dra ihop sig. Men vaddå? Förskräckt ser Modern framför sig hur den gröna gunghästen får vingar, lyfter och flyger sin kos. Ut i intet. Det var stängt, suckar Fadern som inser att han kommer få åka hela den långa vägen till det stora köpcentrumet i utkanten av staden ytterligare en gång för att köpa den gröna gunghästen. Grön i färgen och med varsamt dekorerade blommor i orange och gul kulör. De sista molnen har försvunnit och nu syns bara en klarblå himmel. Med ens känns livet mycket ljusare.

Följande dag ringer Modern till affären och bönar och ber om att personen i andra änden skall frångå reglerna och lägga undan gunghästen åt henne. Någon där uppe måste ha hört henne för nådigt får hon sin vilja igenom. När hon åtskilliga arbetstimmar senare kliver över tröskeln till hemmets lugn möts hon av en vacker syn. Den vackraste synen. En kärleksförklaring. En hymn till kärlekens gud. I vardagsrummet samsas den alldeles nya och hiskeligt dyra julklappsgunghästen med den gröna gunghästen om den begränsade ytan. Grön i färgen och med varsamt dekorerade blommor i orange och gul kulör.

Tack, min älskade!
Gunghäst


"Sic itur acl astra"

 - Så går man mot stjärnorna

Somliga går i trasiga skor medans andra har förmånen att få stoltsera med ett par moderiktiga 
Carlo Gruber på fötterna. En fotbeklädnad som familjens manliga inslag, efter lite övertalning, numer har i sin ägo.
Image Hosted by ImageShack.us 
Att gå i en annan människas skor kan ibland vara ett rent nöje.

Sista ingivelsen

eller hur var det nu igen?

Hur, frågar jag mig själv, fick jag min kära man att självmant åka och inhandla det senaste spontana infallet utan en tillstymmelse till motstånd? Antingen börjar jag bli otroligt skicklig på det här eller så har han något att dölja? För inte kan det väl vara så att han har givit upp? Kapitulerat? Hissat vit flagg? Lagt ner vapnen?
Image Hosted by ImageShack.us 
Fast nog ser den allt lite ensam ut? Den fullkomligt skriker ju efter lite sällskap...

Stundens ingivelse

Att surfa runt på sajbervågorna kan i vanlig ordning resultera i det mesta. Nu senast blev utfallet ett hjulförsett vrålåk som kommer få Sturebror att rulla som en prins. Hade ingen som helst tanke på att införskaffa ytterligare en kärra, det gick av bara farten, som med det mesta. Döm om min kära makes förvåning när jag helt oväntandes anländer med en kronförsedd Streng i mitt släptåg. Den röda skönheten är vid god vigör, dock något luggsliten så här på ålderns höst.
Image Hosted by ImageShack.us 
I iver och all hast bedyrar jag dyrt och heligt att det är den sista ingivelsen. De korslagda fingrarna bakom ryggen tas det ingen notis om. För hur kan man lova något som man inte själv kontollerar?

Med öra för varma drycker

Hugin har fått nya lekkamrater.

Skinande rena och omsorgsfullt avtorkade står här dessa brokiga, iögonfallande skönheter. Jag drar fingret varsamt över den blomprydda dekoren och varje beundrande blick skänker en känsla av triumf.
Image Hosted by ImageShack.us 
En verklig vän är en själ i två "koppar".

Barista Buscilla

En välbekant doft sprider sig i köket. En fyllig arom letar sig in i näsan och sänder signaler vidare till hjärnan, som redan är i full aktivitet. Ljudet av tunga, svarta droppar som slår i glaskannans tomma botten når örat. Ljudvågor som försätter tumhinnan i vibration. Kompressionen av hett vatten fyller rummet med vattenånga. Temperaturen stiger. Små svettpärlor bryter fram i pannan och torkas bort med handryggen. 

Koppen förs mot läpparna i ivrig väntan på att smaksinnet skall reagera på den kemiska substansen. En känsla av värme sprider sig i kroppen i takt med att den heta drycken lämnar munhållan för vidare färd ner i djupet. Förnimmelser om det goda i livet. En lidelse skapad ur en mörkrostad böna.

Dessvärre delar jag inte denna folkliga passion. Är ingen kaffedrickare. Koffein är beroendeframkallande. Jag vill inte vara beroende. Så det där med crema, rostning, kaffebönor och bartryck har därmed ingen effekt på mig. Det har däremot orange plast från 70-talet. 

Mitt senaste svärmeri; en ångande, het 70-talist med ett tilltalande yttre och vars främsta förmåga sitter i bartrycket.
Image Hosted by ImageShack.us
Gaggia och La Pavoni släng er i väggen och bana väg för Hugin...

Het Anka

Nej, det är inte en kulinarisk smakupplevelse utan vad vår skivspelare går varm på här hemma just nu.

Rock Swings, den nyinköpta Paul Anka-skivan rullar på repeat. 
Image Hosted by ImageShack.us 
Moderna rockklassiker som Nivanas "Smells like Teen Spirit", Van Halens "Jump", Survivors " Eye of the Tiger" och Bon Jovis "It´s my life" i svängiga, jazziga storbandsversioner som får det att rycka i benen.

SWING IT!

Designbubbla

Bliwbubblan som har prytt våra badrum sedan 1968 har fått ett nytt grafiskt ansikte, fomgivet av 10-gruppen. Design när den är som allra bäst - ren, funktionell och snygg!
Designbubbla 2005
Den vilar trivsamt på vår handfatskant.

2006 års vinnare lödder är noterad på inköpslistan.

Badrumsreform

Att förnya och förändra är ibland oundvikligt.

Det nya inköpet, en blöjhållare från
Splendid Baby, resulterade i en oplanerad men ack så välkommen badrumsreform. Accentfärgerna röd och orange har fått avlösa den tidigare turkosa för att matcha det nya inköpet. 

Ett hemsnickeri i form av ett rött draperi och en spetsgardin ersatte det bedrövliga duschdraperiet för under hundralappen. Ett hemtrevligt och trivsamt inslag i den övriga dekoren.
Draperi
Ett par runda, röda förvaringsaskar med vita prickar på fick även flytta in tillsammans med ytterligare några röda lådor, lite fiffiga plexiglaskrokar samt en del röda och oranga handdukar.

Min förhoppning är att även denna skötbädd från Polkadot vill göra oss den äran.
Skötbädd
Fast Stureponken börjar kanske bli lite väl stor?

Kryddleverans!

Paketet med livets "kryddor" har kommit. Det återstår att se om det kommer till användning eller om det hamnar längst in i garderoben, som så mycket annat... 

Undra hur det är med andrahandsvärdet?

SE HIT! Elefant till salu!
Nu säljer jag min fina rosaglittriga dildo, "Thumbing Elephant".
Nyskick, endast sparsamt använd. Säljes p.g.a felköp. Originalkartong och manual finns.
Omkrets 11 cm och längd 19 cm. Kommer från ett rökfritt hem.
Nypris: 499 kronor. Slumpas bort för endast 300 kronor.

Elefant
Skulle ni nappa?

En hyllning till min man!

Följetången fortsätter…

Vaknar på ett strålande humör idag, trots en sömnlös natt. Idag skall här köpas hylla!

L jobbar hemma och jag övertalar honom om att lunchen spenderas bäst i bilen på väg till Stadsmissionen för att inhandla ett stycke hylla. Sagt och gjort!

Vi stannar vårt silverglänsande vrålåk (man har väl rätt att försköna lite!!!) framför skylfönstret. Jag pekar ivrigt på hyllan och hoppas innerligt att L ska översköljas av en enorm hyll-köpe-lust. Vill att han skall ryckas med av stundens ingivelse och hoppa av glädje över att detta fantastiska fynd.
Men han hoppar inte! Inte ens ett litet, litet skutt. Han går faktiskt inte ens ut ur bilen.
Jag tittar på honom med en frågande blick. Han menar att det inte spelar någon roll. Det är kallt ute och han har ju ändå inte något att säga till om. Var har han fått den idén ifrån?

Skall precis till att hoppa ut ur bilen när två ynglingar stannar till framför fönstret. De tittar och pekar, tittar och pekar och tittar igen… på min hylla. Jag känner hur svetten bryter fram och paniken sköljer över mig. Det finns ju bara EN! Får en enorm lust att ryta till dem: Hallå där! Stick iväg, den där hyllan är faktiskt min!
Jag vet inte hur länge de står där, men det känns som en hel evighet. Plötsligt bryter de upp. Med hjärtat i halsgropen följer min blick varje steg de tar. Jag höjer beredskapen ifall en nödsituation skulle uppstå. Men de passerar och hyllan är räddad.

Jag stiger ur bilen och går med bestämda steg mot dörren. Men då händer något mycket märkligt. Jag börjar plötsligt vackla. Är den där hyllan verkligen rätt för mig?
Känner mig inte så tvärsäker längre. Den är ju rätt liten och faktiskt hiskeligt dyr.
Och storleken har ju betydelse!

Med ett humör som är kört i botten hoppar jag tillbaka in i bilen. Efter att ha synat mig uppifrån och ned, inser L att en krissituation har uppstått. Det är dags att ta fram det tunga artilleriet och L vet precis vad som behövs. Med gasen i botten tar han med mig på en liten bonus tur. Vi åker längs Hornsgatan och jag får tillåtelse att besöka både Myrorna och Stadsmissionen (något som jag vet att L avskyr). Hoppet återvänder! Med humöret åter på topp går jag in på Myrorna. Men kommer ganska snart ut tomhänt därifrån. Nåväl...än har inte sista tåget gått! Har ju ytterligare en chans på Stadsmissionen.

Sista chansen!
Stadsmissionen tar emot med öppna armar. Jag skannar automatiskt av området. Och där…radarn ger utslag…längst in i affären står en alldeles perfekt och lagom stor tingest. Känslorna vaknar till liv i mig och jag får en enorm lust att vilja ta den med mig hem. Går med ivriga steg fram till kassan. Jag vill reservera en hylla! Här spiller vi minsann ingen tid!

Lättad sätter jag mig i bilen igen. Hade ju siktet inställt på att köpa en hylla idag och en hylla blev det…tillslut.

Efter att L fullgjort sina plikter gentemot sin arbetsgivare tar vi vrålåket på ytterligare en tripp, den här gången för att betala hyllan.

Vill idag, inför er alla, passa på att tacka min käre make och tillika bästa vän. Jag vill tacka för hans enorma förståelse för mig och mina behov, för att han står ut med mig och mina upptåg och för att hans skarpsinne och förmåga att lösa en krissituation. Tack! Visst hämtar vi hyllan i morgon?

Slutet gott och allting gott, som i de flesta sagor.

Om att palla trycket!

Det är kanske inte är helt ute med den här världen trots allt!

Återvände till Stadsmissionen idag för att beundra och kanske köpa hyllan (som för övrigt numer är reserverad i undertecknads namn). För att skapa någon sorts illusion av involvering i detta ”gemensamma” projekt, "rådfrågar" jag maken, som blir alldeles förfärad över mitt stundande impulsköp. Ska vi ha en hylla?
Men har man varit och kollat in en sak minst 3 gånger är det inte fråga om en impulshandling utan ett mycket genomtänkt beslut och… JA! Vi ska ha en hylla, det har vi ju bestämt!

Väl där är jag såklart tvungen att pilla lite på de hutlöst dyra gardinerna igen och döm om min förvåning. När jag vecklar upp dem finner jag, till min stora glädje, två längder vackert inbäddade i varandra. Se där! Totalpriset dividerat med hälften genererar en snittsumma på endast 300 kronor per längd. Dyrt, visst! Men inte hutlöst dyrt.

Ytterligare ett irritationsmoment (negativiteten flödar) är att Stadsmissionen inte har öppet köp på sina varor. Det är trots allt rätt svårt, även för ett tränat öga som mitt, att i affären veta om tyget passar till resten av soffan eller ej. Därav inget tyg idag heller… Vill ju inte riskera att bli tagen för impulsiv!

På utvägen blockeras min framfart av något stort och otympligt. Ska precis till att sparka undan föremålet, men hejdar mig i sista sekund. Blir stående med vidöppen mun. Där står pallen som vi (läs: jag) har sökt med ljus och lykta och nästan givit upp hoppet om.
Drömmer jag? Nyper mig hårt i armen. Aj!
Ser mig omkring för att se om den kanske tillhör någon. Men ingen tycks märka vare sig mig eller pallen. Skatlikt norpar jag åt mig pallen, så att ingen ska kunna ångra sig. Smyger fram till kassan, rädd för att bli upptäckt och tagen på bar gärning. Drar upp en skrynklig 100-kronorssedel som jag med skakiga händer överlämnar till expediten bakom disken. Expediten verkar inte ta någon notis om mitt märkliga beteende.
Behåll växeln, ropar jag över axeln och lägger benen på ryggen innan någon hinner stoppa mig och återkräva äganderätten.
Kvittot? Frågar expediten min ryggtavla. Men jag är redan ute i säkerheten. Tar skydd på en liten bakgata. Ställer ner pallen och placerar segervisst min bakdel på sitsen.

Nu är den min, min, BARA MIN…euhm…jag menar såklart ”vår”…

pall
Pallen o-Buscillad

Bättre 500 kronor i handen???

I måndags lämnade vi igen nycklarna till festlokalen och fick depositionsavgiften på 500 kr i handen.
Vad kan man göra med 500 kronor? Gnuggar händerna ivrigt.

Vi började Sveas höstlovsvecka med en tur till
Myrorna. Svea fick fria händer. Eld och lågor valde hon en stickad tröja med en Hello Kitty-katt på bröstet samt en på tok för stor "prinsessklänning" (eg: ett gammalt dam nattlinne med blommor och spets). Sture fick också en massa skoj bla dessa sjyssta T-shits.


Fullpackade med klädpåsar räckte överskottet nätt och jämt till varsin liten hamburgare på Mc Donalds.
Sedan var det roliga slut!

Lycka är...

att hitta något man letat efter!

Min man lyckades med det omöjliga. 
vagn 
Den vinröda drömmen är numera vår! Sture har nu mitt fulla stöd, han får frodas och gro i godan ro.

/mamman med grymisch-vagnisch

Natten har sitt pris

Internetshopping - handla när du vill, dygnet runt! Internetbutiken är alltid öppen för dig!

Ack! Så lätt det är att klicka på "köp". Helt plötsligt slår fingret slint och innan man vet ordet av har ett ägarbyte inträffat och hålet i plånboken har vuxit sig lite större.

Det görs en del spontana köp i sena natten nu för tiden och i måndags kom en av mina mer lyckade nattliga erövringar, min efterlängtade sjal, "Orange Explosion" från 
Stjärnbarn. Sturebror har provsuttit och provsmakat. Så jag förklarar sjalen härmed invigd och godkänd.

sjalen
Sture i en explosion av orange

Boktipset!

I söndags var vi på soffjakt. Dessvärre hittade vi (läs: jag) ingen lämplig soffa bland kandidaterna.

Kan således konstatera att detta inte är vilken utmaning som helst! Det är inte bara att gå in i närmaste möbelbutik, peka och dra fram plastkortet. Åh nej, här krävs det uthållighet, tålamod, viljestyrka, flexibilitet, anpassning och förmåga till samarbete, men även förmåga till viss självständigt arbete. 
Lite sportsligt är det nog allt!

Vår lilla söndagstur var dock inte förgäves. Soffjakten slutade med ett annat fynd som L nosade upp på en loppis. Det litterära verket "Tummens mamma slutar röka" av Inger och Lasse Sandberg, från 1980.

Här följer ett utdrag ur boken: 
"En dag när Tummen satt och ritade en cykel kände han hur det kom ett stort äckligt moln och la sig över hela honom. 
Tummen hostade och viftade bort molnet.
Han ritade en lykta på cykeln när det blev klart igen och han kunde se.
Men då kom det ett nytt moln.
Ännu större.
Ännu tjockare

och ännu giftigare var det. Tummen hostade så han kunde inte rita. När molnet hade försvunnit tittade Tummen åt alla håll för att se var röken kom ifrån. 
Jo, där kom den! Det var Tummens mamma som satt och rökte en cigarett. Då blev tummen så himlans arg så han blev röd i ansiktet. Han hoppade upp och ner och så skrek han:
"Mamma! Du har ju lovat mig och dig att sluta röka! Varför sitter du där och snuskar dig och blossar för?"
"Ja, jag håller just på och försöker sluta", sa Tummemamman och tog ett nytt bloss på cigaretten. "Fast det går inte så bra", sa Tummemamman inifrån molnet."...

Detta är verkligen en bok för den oupplyste 70-talisten och den får mina varmaste rekomendationer. Vi fick oss flera riktigt goda skratt vid högläsningen i bilen under hemresan.

bok
Nobelpriset i litteratur 2006???

Leva loppan!

Solen strålar likt en sensommardag och man kan inte tro att oktober ligger på lut. 

Vi börjar dagen med att fördriva några timmar i parken med picknick och lek. Där kläcker L den eminenta idén om att besöka vår lilla inhemska loppmarknad (vilket han ångrar sekunder efter).

Sagt och gjort!

När vi kliver över tröskeln till den gamla lagerbyggnaden känner jag det där välkända pirret i magen som man får när det vankas "fynd". Jag drar in ett djupt andetag av unken loppislukt. Älskar att botanisera bland gamla luggslitna möbler, mormors husgeråd, malätna mattor och tyger, repiga LP-skivor, böcker med trasiga ryggar och porslinsprydnader i överflöd, i hopp om det perfekta fyndet.

Jag och Svea slår följe medan L drar sig undan med Sturebror på armen. Vi spanar och spejar. Inget undgår våra blickar.

Jag lovar Svea att hon ska få välja något. Hon bläddrar i böcker, fingar på vackra prydnadssaker och undersöker trasiga leksaker. Allt måste inspekteras innan hon slutligen bestämmer sig. Lotten faller på tre böcker för 5 kronor stycket. Men det är minsann Sveas lyckodag, för damen bakom disken blir lyrisk och ger Svea ytterligare en bok och ett paket med neonfärgade hårsnoddar från 80-talet "på köpet" (eftersom Sveas mor är en bra kund som även köper två gardiner, två dukar och en gammal kylväska *s*).

Men allt är inte billigt på loppis. En del vet verkligen hur de ska ta betalt (men får därmed inte heller något sålt). Försöker mig på ett par taffliga prutförsök, men förgäves. Så jag lämnar dem där med sista slantarna i min egen ficka.

Kylväska
Den helfräsiga kylväskan från 70-talet. ME LIKE!

Som ett brev på posten...

...kom äntligen mitt efterlängtade paket från Trendy Baby. Lagom till Sturebrors 3 månaders dag! Fast det hindrade inte mig från att köpa en alldeles egen 3-månaders present - Adidas urcoola nyproducerade träningsoverall á la 70-tal *gillar*.

Paketets innehåll:
1 tröja röd/orange
1 tröja brun/vit
1 body röd/orange
1 body grön/grön
1 kalsong brun/vit
1 kalsong röd/orange
1 kalsong grön/grön
1 Huggy Buggy lastbil
2 kastanjetter
2 skötunderlägg till tygblöja (HETT TIPS! Jättepraktiskt att använda som allt-i-allo trasa till Sture, t ex att torka kräk med, använda som amningsunderlägg, slänga upp på axeln när han ska rapa, hänga på vagnen som skydd för solen eller bara som snutte)


Nu har det dessvärre gått så långt att jag nästan börjar känna skuld när jag handlar. Borde kanske tänka mer på vår just nu icke-existerande ekonomi eller på vår Thailandsresa som ter sig allt mer avlägsen.
(Ekonomen i mig har talat...)

Nya brallor

De här sjyssta manschester brallorna inhandlades igår på U N I och är av märket Plastisock. De är ganska små i storlekarna så det behövs en storlek större än vad barnet drar.

Byxor manschester
Fin, fina inte sant!


Kiss och bajs

De här ursöta Kiss och bajs kramisarna är ett måste. De är definitivt med på Sturebrors önskelista inför dopet.

Kiss o bajs

Finns att beställa hos
Busigt. Här finns även Thildekudden och urcoola T-bane mössan som också är "Vill ha" saker.

Tidigare inlägg