Efterlysning: vägunderlag

En helt vanlig torsdag. Modern tar sin pyttigaste bebis på axeln och stegar ner i det underjordiska garaget. Dagens uppdrag, retur av en trasig lampa. Modern lägger i driven och trycker ner gasen. Med säker hand styr hon bilen mot garagets port. Solens strålar letar sig in i det mörka garaget när dörrarna per automatik öppnar sig. De rullar mot ljuset. Mot friheten. Mot... avgrunden. Innan hon vet ordet av har marken försvunnit under hjulen och bilfärden tar en abrupt vändning.
Photobucket

Man kan följaktligen konstatera att en viss grad av komunikationsproblem föreligger hos NCC som missat att informera garagets hyresgäster om att den enda utfarten omges av en enorm vallgrav och att försöka passera den vore mer än dumdristigt. Korkat rent ut sagt.

Två timmar senare är bilen bärgad och bogserad. Åskådarna börjar sakterliga skingras. Modern tar sin pyttigaste bebis på axeln och lämnar föreställningen bakom sig.

Ettan kom...

Tvåan kom.
Trean kommer så småningom.

Reflektion av en resa

Tiden är inne.
Nu är det hög tid att summera ännu en resa. Fragment av känslor och intryck flätas samman till minnen. Minnen vars bilder fästs med lim i ett låtsas album. Saknaden gör sig påmind i takt som sidorna fylls och lämnar hålrum i hjärtat.   
Arlanda - på väg bort
Photobucket - Video and Image Hosting
Vi steg på planet i Stockholm en solig fredag i april och landade 12 timmar senare på KLIA. Där fick vi checka ut bagaget och förflytta oss till en annan flygplats för vidare färd till Bangkok. Man hinner nätt och jämt passera passkontrollen innan man attackeras av lystna taxiförare som försöker skinna dig på en stor del av reskassan. Likt styvnackade globetrotters avböjde vi alla ockerförslag och irrade omkring på flygplatsen innan vi slutligen hittade bussterminalen. Taxiresan skulle ha kostat oss 90 RM (SEK 180) medan den inhemska flygbussen var betydligt billigare. Notan slutade på 6 RM (SEK 12) för hela familjen. 

Ett lätt hjärta gör vägen kort, trots det kändes dagen oändligt lång. Att vara på resande fot under nästan ett dygn tar ut sin rätt, men det var mödan värt när vi slutligen landade i Bangkoks betongmyller.

I Bangkok väntade ett rum i en sagolik rosa byggnad med kitschig interiör. Hotellet, ett litet designhotell med individuellt och smakfullt inredda rum av erkända thailändska formgivare, var allt som vi hade väntat oss. Det var nergånget och slitet på traditionellt Bangkokvis, gästvänligheten var genuin och maten höll en klass som överträffade många tidigare upplevelser. Det låg en liten bit utanför den omedelbara centrumkärnan, i en del som gav oss en hemmastadd och välbekant känsla.
Fasad

Photobucket - Video and Image Hosting
Rum 208
Photobucket - Video and Image Hosting
Frukost
Photobucket - Video and Image Hosting
Följande fem dagar ägnade vi oss åt sedvanliga sysslor. Ovan och under mark färdades vi genom staden till diverse marknader, shoppingcentras och kulturarv som Grand Palace. Vi insöp den myllriga Bangkokatmosfären och fyllde varenda por med dess smuts innan det var dags att fara vidare.  
Ratchathewi station
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Chatuchack parken
Photobucket - Video and Image Hosting
Chatuchack Weekend market
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Suan Lum night bazaar - Affären The Old Story
Photobucket - Video and Image Hosting
Carbonara på Fifth Avenue
Photobucket - Video and Image Hosting
Grand Palace
Photo Sharing and Video Hosting at Photobucket
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Photo Sharing and Video Hosting at Photobucket
Photobucket - Video and Image Hosting
Ronald Mc Donald
Photobucket - Video and Image Hosting
Planet lyfte från Bangkok och landande så småningom i Krabi. Färjan som vi enligt planerna tänkt ta ut till ön, Koh Lanta, hade överraskande kört sin sista tur för dagen. Därmed fick vi köpa in oss i en minibuss som lyckligtvis skulle avgå efter en timme. Timmen blev en och en halv innan bussen dök upp och resan, som i vanliga fall brukar ta ett par timmar, blev en resa på tre och en halv i en buss utan fungerande aircondition, fylld till bredden med resenärer från världens alla hörn, ryggsäckar, resväskor samt buntvis med tidningar och paket som skulle levereras till ön. Det var en ren befrielse att stiga ur den mobila bastun och lämna resterande resenärer och tidningshögar åt sitt öde när vi slutligen nådde fram till hotellet.  
Incheckning
Photobucket - Video and Image Hosting
Utsikt
Photobucket - Video and Image Hosting
Glassmuta i väntan på minibuss
Photobucket - Video and Image Hosting
Fullastad minibuss
Photobucket - Video and Image Hosting
Hotellet, ett litet familjehotell som vi bokat efter rekommendationer, var varken vräkigt eller överdådigt utan sådär lagom enkelt och hade alla faciliteter man kan tänkas behöva. Poolen var idealisk och belägen direkt utanför vår bungalow åt ena hållet och havet beläget åt det andra. Olyckligtvis var klorhalten i poolen allt för hög vilket resulterade i ett intensivt grönt hårsvall, om man inte lyckades undvika att få vatten på huvudet. Jag föredrog det senare alternativet och höll mig mestadels till havets skvalpande vågor.
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Upplevelsen av hotellvistelsen skulle under andra omständigheter kunnat ha vara bättre. Tyvärr märkte vi tydligt av att hotellet var på väg att stänga ner för säsongen vilket gav ett sämre intryck och en känsla av att vara till besvär. Att de sedan, när vi flyttade ut, upplyste oss om att vi hade obetalda räkningar på yoghurt, omelett och pannkakor något som vi trott ingått i frukosten och de inte informerat om under tiden vi bodde där, drog ner slutbetyget avsevärt och lämnade oss med ett visst missnöje och 1 200 Baht fattigare. 

Vi tog vårt pick och pack och flyttade till hotellet vägg i vägg. Utifrån sett såg det inte mycket ut för världen men när man väl vågade sig in på området upptäckte man en liten oas av växtlighet, en stor pool med ett vattenfall och en liten obemannad poolbar. Personalen var vänlig och hjälpsam och fick oss att känna oss väl omhändertagna. Hotellet var likvärdigt med det tidigare och höll samma standard, dock till en penning som var snäppet lägre. Lite förbryllade blev vi dock första kvällen då vi upptäckte att den enorma handduken, som vi trott var ett överkast, i själva verket visade sig vara täcket som vi broderligt och systerligt skulle dela. Vem har påstått att frotté och egyptisk bomull inte är likvärdigt? 
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Vädret under dessa veckor skiftade från brännhet sol till monsunskurar och åskväder utan like. Blixtarna lyste upp himlen med ljusspel vi sällan tidigare skådat och solnedgångarna fortsatte att förstumma oss med sin vackert eldiga färg. 
Regnskur
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
I solnedgången
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Förutom att ligga i en solstol med en god bok i ena handen och en läskande lemonad i den andra, hoppa i vågor, bygga sandslott, jula i sanden, titta på krabbornas ivriga rullande av sandbollar och njuta av barnens lekfulla skratt så företog vi oss ett par mindre utflykter; en snorkeltur till Koh Rok, en ö med pudervit sand strax utanför Koh Lanta, där vi möttes av gigantiska varaner och färgglada fiskar samt elefantridning i djungeln bland gummiträden . Då Sture har en särskild böjelse för dessa enorma, snabelförsedda djur blev mötet med dem extra spännande. 
Båtresa till Koh Rok
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Ni kan sluta leta. Nemo är hittad!
Photobucket - Video and Image Hosting
Elefantridning
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Elefantmatning
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Vi stiftade många bekantskaper under resans gång, såväl kortvariga som djupare vänskaper och alla bidrog med en särskild pusselbit. 
Kattungen hos Mamma Mu
Photobucket - Video and Image Hosting
Hundvalpen hos Dons
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Som systrar
Photobucket - Video and Image Hosting
Spelhörnan
Photobucket - Video and Image Hosting
Lady och Lufsen
Photobucket - Video and Image Hosting
Nakenlek - Sture och Julia
Photobucket - Video and Image Hosting
Thomas och Lukas
Photobucket - Video and Image Hosting
Sture och "Akip"
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Sture och "Sotiris"
Photobucket - Video and Image Hosting
Fullastad Tuk tuk
Photobucket - Video and Image Hosting
Strandlek - Sture och Tage
Photobucket - Video and Image Hosting
Strandprommenad - Svea och Tyra
Photobucket - Video and Image Hosting
Middag med Olinarna
Photobucket - Video and Image Hosting
Filmtajm
Photo Sharing and Video Hosting at Photobucket
Benjamin Syrsa
Photobucket - Video and Image Hosting
Varan
Photobucket - Video and Image Hosting
Thaimassage av "Moomin"
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Till lunch brukade vi gå till den restaurang som Lilla Svenska Skolan har som matsal. En ensam kvinna som stod i ett "kök" bestående av en bänk, en riskkokare, en kokplatta samt ett våffeljärn och svängde ihop de mest fantastiska rätter.
Mamma Mu
Photobucket - Video and Image Hosting
Matsalen
Photobucket - Video and Image Hosting
Photo Sharing and Video Hosting at Photobucket
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Pad Thai
Photobucket - Video and Image Hosting
Kycklingsallad
Photobucket - Video and Image Hosting
Bananpannkaka i Ban Sala Dan
Photobucket - Video and Image Hosting
En liten glass innan maten?

Photobucket - Video and Image Hosting
En liten glass efter maten?
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Fiskrestaurangen i Ban Sala Dan
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Photo Sharing and Video Hosting at Photobucket
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Söndagsmarknad
Photobucket - Video and Image Hosting
Vad får det lov att vara? Ett grishuvud månne?
Photobucket - Video and Image Hosting
Födelsedagsfirande

Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
"Bajsbollsrullning"
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Photobucket - Video and Image Hosting
Photo Sharing and Video Hosting at Photobucket
När 20 dagar och 20 nätter var till ända var det dags att styra kosan vidare mot nya äventyr. Flyget till Kuala Lumpur gick från Phuket. Vi bokade en egen minibuss med bekvämligheter som fungerande aircondition samt säten med fullt liggläge för att ta oss mellan Koh Lanta och Phuket. Bilresan tog nätt och jämt tre timmar och Sture lyckades sova en stor del av den.  
Photobucket - Video and Image Hosting
De flygningar som vi företog oss mellan och inom Thailand och Malaysia flögs av billighetsbolaget Air Asia och för första gången någonsin fick vi betala för övervikt. Air Asia har en lägre bagagegräns än vad långflygningarna erbjuder och påföljden blev 1 600 Baht för en överträdelse om 10 kilo. Hade vi varit lite förutseende så hade vi bokat en egen plats åt Sture och därmed sluppit övervikten. 
Brittney?
Photobucket - Video and Image Hosting
I Kuala Lumpur hade vi av bekvämlighetsskäl bokat ett hotell i den Gyllene Triangeln, det område som påstås vara "Kuala Lumpurs glittriga och fashionabla område för nöje och shopping". Hotellet låg inne i ett enormt shoppingcentra och inhyste även Asiens största inomhus nöjespark med berg- och dalbana och karuseller i skiftande slag.  
Berg- och dalbana
Photo Sharing and Video Hosting at Photobucket
Utsikt
Photobucket - Video and Image Hosting
Barnen
Photobucket - Video and Image Hosting
Föräldrarna
Photobucket - Video and Image Hosting
Poolen på 14 våningen                                                         
Photobucket - Video and Image Hosting
Shoppingdelen
Photo Sharing and Video Hosting at Photobucket
Kuala Lumpur är ett Bangkok i miniformat. Man kan upptäcka staden till fots och kan med lätthet ta sig omkring till de sevärdheter man bör besöka. Vill man inte gå till fots kan man åka ett par stationer med Monorailen, Kuala Lumpurs motsvarighet till Bangkoks Skytrain. Vi besökte såväl Chinatown som Petronas Towers, en gång i tiden världens högsta byggnader och ett måste enligt de flesta resguider. I Chinatown trängs dåliga Rolex kopior, YSL väskor och Gucci glasögon. Identiskt utbud i stånd efter stånd. Vill man inte ha billiga, lågkvalitativa märkeskopior är ett besökt i Chinatown tämligen överflödigt.  
Teaffär i Chinatown
Photobucket - Video and Image Hosting
Frisersalong i Chinatown
Photo Sharing and Video Hosting at Photobucket
Petronas Twin Towers
Photobucket - Video and Image Hosting
Människor vi mötte i Kuala Lumpur var mycket vänliga och hjälpsamma. Något som överraskade oss positivt. Däremot var shoppingen, enligt mitt tycke, knappt godkänd. Hur den kan beskrivas med ord som "världsklass" och "fantastisk" förstår jag inte. Jämförelsevis med Bangkok var det dyrare och kvalitén höll sig mestadels i underkant. Tilläggas bör att jag inte handlar kläder i dyra märkesbutiker, varken borta eller hemma. Jag saknade även hysteriska marknader där man kan hitta allt och köpslå om det mesta. Vad det gäller det Malaysiska köket så har jag svårt att ge ett fullvärdigt utlåtande. Efter en dryg månad med nästintill uteslutande thailändsk kosthållning avslutade vi vår resa med sushi, Mc Donalds och andra efterlängtade snabbmatsalternativ. 
TGI Kuala Lumpur
Photobucket - Video and Image Hosting
Japansk middag
Photobucket - Video and Image Hosting
När fem dagar passerat i den Malaysiska huvudstaden var det dags att resa hem. Flygplatsen KLIA bjöd på nya upplevelser. De två timmar som erfordras innan avgång spenderade vi köandes. Aldrig tidigare har jag köat i sån utsträckning. Det tog oss dessa två timmar att checka in, transporteras med tåg som går i skytteltrafik mellan huvudterminal och avgångsterminal, passera ett otaligt antal passkontroller, passera ett par säkerhetskontroller där de vid båda tillfällena sökte igenom våra väskor innan vi slutligen köade för att komma på planet. Vid den andra säkerhetskontrollen, som skedde vid boardingen, beslagtogs även vätskor som inhandlats i avgångshallen, till exempel parfymer och alkohol. Något som flera besvikna och förbittrade passagerare fick erfara. Märkligt nog har KLIA, för andra året i rad, blivit korad till "Världens bästa flygplats".  
Hemresan från KL
Photobucket - Video and Image Hosting
Kuala Lumpur skulle, likt Bangkok, lika gärna kunnat ha blivit ett återkommande resmål men troligtvis kommer vi inte att återvända mer än i syfte att mellanlanda. Vad som misstämde är svårt att sätta fingret på. Något saknades. Det kändes inte i hjärtat. Jag vet inte om det var för rent eller om luften inte innehöll tillräcklig hög halt avgaser? Kuala Lumpur gled liksom obemärkt förbi.  

Efter fyra veckors resa var vi tillbaka där vi började, på Arlanda. I motsats till den långa incheckningsproceduren på KLIA förflöt utcheckningen på Arlanda snabbt och smidigt. Trettio minuter efter att hjulen tagit i marken satt vi utmattade i bilen på väg hem. Där hemma väntade tvättstugan på innehållet i våra överfulla väskor, en och annan dammråtta och de vänner som vi lämnat hemma.
Photobucket - Video and Image Hosting
Att resa är att leva!  Att leva är att resa!
/La Familia
Photobucket - Video and Image Hosting

Plötsligt händer det!

När man minst anar händer det. När man givit upp, vänt om och gått därifrån i tron om att aldrig återvända händer det. Inget i livet är konstant.  


Plötsligt händer det!

(tillägg: för att inte det skall uppstå vidare förvirring måste jag dessvärre dementera ryktet. Inlägget i fråga syftar på en plötslig och helt oväntad uppståndelse. Inte är det Jesus jag talar om, utan undertecknad i egen hög person. Långsökt så det förslår.)


Ett oväntat besök!

Idag kom Sten på oväntat besök. Klonk, sa det i toaletten och så var han ute. Ganska precis 6 mm mäter han. En sann befrielse!

Avsköljd och förevigad och med en given plats i familjealbumet.
Image Hosted by ImageShack.us
Prolog: Sten är frukten av ett högst ovälkommet och astronomiskt smärtsamt njurstensanfall som drabbade mig helt oväntat för en tid sedan.

"Ett gram sjukdom känns mer än hundra kilo hälsa."

Sjalinnovation

På begäran: när "pride" sarongen fick agera bärdon.
Image Hosted by ImageShack.us

Sjukstuga

Historien upprepar sig!

Som ett brev på posten kom Den. Den härligt feberheta, grönsnoriga och slemhostiga influensan. Obarmhärtig och skoninglös i sin framfart, härjar Den vilt.

Ett besök på den närbelägna vårdcentralen resulterade i en dunderkur med penicillin, varningstriangelförsedd hostmedicin samt en, inför resan, mycket läglig öroninflammations-influensa-diagnos.

Det är med darriga parkinson-skakiga händer jag skriver denna blogg, till följd av den underverkande morfinfyllda hostmedicinen...

"Av sjukdomens bitterhet lär människan den goda hälsans sötma."

Trista repriser

är tydligen vår melodi...

Det här med stundens ingivelse, spontana infall och plötsliga idéer verkar vara något som familjen Buscilla slagit rot på. Nu har dessa tagits till ytterligare en nivå och nått oanade höjder. Impulsiviet har fått en helt ny innebörd och tillhör numer en annan dimension. Vem vet vart det ska sluta?

Nästa vecka lyfter vi, uppåt, mot molnen...återigen mot Thailands brännheta breddgrad.

"Lev dagen som om det vore den sista"

Kylskåpet!

Har blivit anfallen återigen. Ytterligare en utmaning som icke går att undfly. Dessvärre är det en modifierad bild av verkligheten jag tvingas delger er, då jag bara dagarna innan oturligt (?) rensat, gallrat och sovrat (det har sett värre ut) kylskåpets utsida. Värre är det dock med insidan, fast det är ju inte den som räknas, eller hur!
Image Hosted by ImageShack.us 
Efter ett par veckor brukar det dock återgå till det normala igen, sådär måttligt symetriskt och lagom stökigt.

Samsovandets vara...

eller icke vara?

En obeskrivlig känsla är det att krypa ner i en redan uppvärmd säng. Att glida ner mellan lakanen och känna värmen från sitt barns varma kropp och de rofyllda antetagen mot sin hud. Att somna tätt, tätt intill varandra, ihopslingrade, för evigt sammansvetsade...

Samsovning i all ära, men till vilket pris? 
När det innebär att agera tröstnapp under dygnets alla mörka timmar? När man oroligt börjar undra över grannarnas benägenhet att slå 112 mitt i natten till följd av de illvrål som genljuder i sängkammaren så fort bröstet på ett eller annat sätt lämnar munnen? När man vaknar som en monster mamma med en öm och illa tilltyglad kropp till följd av krokig sovställning samt obefintlig nattsömn?

Närhetens bittra eftersmak!

Visst vill jag vara en nära förälder, en förälder som lyssnar till sina barn och deras behov. Som besvarar deras längtan efter närhet och ger dem en trygg tillvaro. Men det viktiga är inte var man sover, utan hur man sover och alla har rätt till en god natts sömn, stora som små!

Så nu står den här, den nyinköpta spjälsängen, färdigmonterad och redo att användas.
Image Hosted by ImageShack.us
Mellan samma lakan som hans mor legat, den tid då det begav sig, vilar numer en trygg Sturebror.

"Drömmar vakar över den sovande och stör inte hans sömn."

Inventarieminskning

Våra nästintill nyköpta stolar har efter moget övervägande (läs: övertalande) fått vandra vidare. Trots en usel förlustaffär infinner sig en känsla av tillfredsställelse och belåtenhet då stolarna hastigt och lustigt försvinner mitt under middagsbestyren. Ett par utrangerade furustolar befrias ur källarförrådets mörka fångenskap för att temporärt agera ställföreträdande sittdon i väntan på nya tider.

Ut med det gamla innebär ju som bekant in med det nya!

En jubilar!

Det finns alltid en anledning att fira. En lagom tjock man har tagit klivet över till sina bästa år och det firas med pompa och ståt, obligatorisk frukost på sängen samt en starkt åtrådd och hett efterlängtad present.
Image Hosted by ImageShack.us
Till jubilarens stora glädje och förtjusning (?!) gömde sig, djupt i det gyllene omslagspapprets hemliga inre, råkostkvarnen LYX-NISSE från Nils Johan inköpt på Röda Korset för under 50-lappen!
Image Hosted by ImageShack.us
Må han leva och gro uti hundrade år...

- Sagapo polí!

Glad Påsk!

Nu ska även familjen Buscilla fira Jesu död och uppståndelse genom överdriven äggkonsumtion, otåligt påskäggssökande, kvastfärder till blåkulla, halvdöda riskvistar kompenserade med färgglada fjädrar och allt annat nödvändigt dravel...
 Image Hosted by ImageShack.us

3 GULA TING

Så har man blivit utmanad igen. Denna gång i en fotoutmaning. 

fotoutmaning

Att fotografera tre gula saker kan väl inte vara så fasligt svårt...eller???

Image Hosted by ImageShack.us 
Arvegods från farmor - jajamensan, denna citrongula skönhet huserar i vårt tak

Image Hosted by ImageShack.us 
Gulfärgad kvarlämning efter makens kopiösa vattendrickande

Image Hosted by ImageShack.us 
Den färdigsydda skötväskan matchar det knallgula innanmätet i vagnen perfekt

Skuldfällan

Fritt saxat och beskuret ur riksdagens motion 2005/06:L370: Hushållens skulder ökar mer än någonsin…Många personer sitter uppenbarligen fast i en skuldfälla och behöver...hjälp för att kunna komma till rätta med sin…situation. I denna motion lägger vi fram förslag till åtgärder...som kan leda människor ut ur skuldfällan.

Alla har vi varit där. Alla har vi någon gång hamnat i skuldfällan. Vägen ut kan vara lång, svår och snårig och det gäller att se upp för alla faror som lurar på vägen.

Att vara förälder är ett fantastiskt tillstånd. Ett privilegium utan dess like, dock inte att förväxlas med rättighet. En unik gåva fylld med ovillkorlig kärlek, gränslös tillgivenhet, ömhetsbetygelser i överflöd, livslång vänskap och därtill förmånen att som allvetare alltid ha rätt.

Ett vinnande koncept som praktiskt taget säljer sig självt. Ett tilltalande format på ett väl, inslaget paket. Men allting har en baksida och så även föräldraskapet. Under lager av silkespapper lurar rädsla, oro och ångest. Till förmyndarrollen följer skyldigheter och förpliktelser. Och med dessa kommer skulden. Den ständiga skulden! Den evinnerliga och äckligt, klibbiga skulden! Och att lida dessa samvetskval är mer en regel än ett undantag.

Men hur gör man då för att undvika skuldfällan? 

Det rimligaste svaret på den frågan, kan tyckas, vore att inte sätta barn några till världen. Men den lättaste vägen är inte nödvändigtvis den rätta. Tänk på allt man går miste om man ger efter för lättjan. Dessvärre finns det ingen universallösning. Facit är ännu inte skrivet.  Däremot kan jag bistå med mitt kunnande och erbjuda vägledning, i syfte att reducera skuldnivån i det svenska folkhemmet. Följer ni nedanstående recept till punkt och pricka kan jag (nästan) garantera ett fläckfritt och rent samvete...

Recept - Buscillas botgöring
När samvetet ger sig till känna och skuldkänslorna kommer krypande vänder jag min blick mot havet. När jag som starkast tvivlar på mig själv och ifrågasätter mitt moderskap finner jag tröst hos fisken. Jag står bergfast i min övertygelse om fiskens botgörelse och hälsosamma påverkan på en moders ve och vånda. Inget är så effektivt mot ett dåligt samvete som en väl tillagad fisk. Vad sägs om panerad rödspätta med dillkokt potatis och ångkokta ärtor? Eller en enkel fiskgryta med broccoli och morötter? Varför inte en mustig fisktgryta toppad med aioli eller, i all enkelhet, en skimrande laxskiva på en bädd av spenat?
Image Hosted by ImageShack.us
Detta är dock inget nytt påfund. Våra förfäder har gjort det genom seklens gång, när de ängsligt trugat fiskleverolja i sina små skuldbärare, allt för att lätta lite på den tunga bördan. 
 
Med ens är skulden som bortblåst och kvar finns bara den välgörande effekten hos en dygdig och redbar moder.

Men när allt kommer omkring, hur dåligt samvete man än har, så är det bättre än inget alls och i afton står currybräserad laxkotlett på menyn…

Fördomsfri?

Höjden av fördomsfrihet är att jubla inombords när man upptäcker att de nyinflyttade grannarna vägg i vägg är ett homusexuellt par, i en sista desperat förhoppning om att slippa spendera ytterligare en schlagerafton i ensamhet... (man och barn räknas inte)
Image Hosted by ImageShack.us

En listig idé!

Jag borde göra en lista. En l å n g lista och fylla den med att-göra-saker. Spaltmeter efter spaltmeter med saker som måste göras, saker som borde har gjorts för länge sedan, saker som jag vill göra, saker som min man vill att jag ska göra och saker som jag drar mig ifrån att göra. Alla ofrånkomliga och nödvändiga.

...en ändlös lista, inser jag och släpper genast denna vanföreställning. 

Image Hosted by ImageShack.us 

"Gör inte idag det du kan göra i morgon, ty då kanske du slipper"

*sekretesstämplat*

Fem saker ni inte visste om Buscilla (+bonusmaterial)

...och förmodligen aldrig skulle ha fått reda på om det inte vore för det
här. En enveten, gul-svart, liten Humla har givit mig en utmaning och det åligger mig att fullgöra denna...

"Du skall göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra det samma och fortsätta kedjan. De skall även bifoga de här korta reglerna i sitt meddelande. Längst ned i det här inlägget finns en lista över vilka jag utmanar, jag kommer även att gå in på deras bloggar och meddela att de är utmanade."

- I tio minuter står det alldeles stilla. Mitt huvud är alldeles blankt och tomt. Jag har helt enkelt inga ovanor eller egenheter...*s*...men efter ytterligare ett par minuter kan jag inte sluta skriva...

Håll i er!

*trumvirvel*


1. Jag kan borsta tänderna i flera timmar, i sträck... till en viss familjemedlems stora förtret. Om jag mot förmodan somnar (vilket händer alltför ofta nuförtiden) utan att borsta tänderna, känner jag mig alldeles sunkig och läskig och....ja, nästan bakfull dagen efter *ler ett bländvitt stomatolleende* (hrmf...nåja, man har väl rätt att försköna lite).

2. Jag har en förmåga att prata för HÖGT, för fort och för m y c k e t... gärna om oväsentligheter. Sedan får jag jordens ångest över att ha "pratat sönder" personen i fråga.

Här kommer ett riktigt intimt och snaskigt avslöjande...


3. Jag måste alltid, i möjligaste mån, duscha efter jag har gjort "det stora" eller, för att uttrycka mig i klarspråk, gjort nummer två, lagt en kabel, tömt tarmen, skitit...eller rätt och slätt bajsat. Tydligen är det något som ligger i familjen...

4. Jag har en pedantisk ådra (något som jag bearbetar och just nu är tämligen latent pga trötthet och ointresse) och en inneboende passion för sjukhusmiljöer. Det är så underbart kliniskt...och rent...och så doftar det så där ljuvligt gott av diverse hypereffektiva rengöringsmedel, som det bara kan på ett sjukhus.
Min såkallade städmani har medfört att jag tidigare aldrig kunnat bjuda hem gäster spontant utan att först damsuga, sanera badrum (badrummet och köket är områden i en lägenhet där det ALLTID bör vara rent och fräscht), putsa speglar och..ja, allt annat man kan tänkas komma på i stundens ingivelse. (*viskar* det har förekommit tillfällen (japp, plural) då jag har torkat bort smulor från bordet medans gästen fortfarande äter) Men nu råder här andra tider...(eller vad säger Du min älskade?) 

5. Jag är en iakttagare. Jag älskar att iaktta människor. Jag studerar kroppspråk, granskar klädsel, tjyvlyssnar på samtal. Jag skärskådar, synar, rannsakar och betraktar... På tunnelbanor och bussar, på restauranger, i matkön, i damrummet...tja överallt. Man skulle kunna säga att blängsylta med tittsås är en stående rätt på min meny.
Min kära make, som förövrigt tycker att det är oerhört pinsamt bara att andas bland folk, tycker att det är nog så besvärande och genant när jag under någon av våra enstaka (ja, det händer inte alltför ofta längre. Undrar just varför...?) restaurangbesök stirrar ut personerna vid bordet brevid, nästan ifärd med att dra dit stolen, och skrattar när de skrattar och gråter när de gråter... Men inte stannar det vid det, för sedan måste jag berätta för min man, som förövrigt sitter brevid och upplever exakt samma sak, precis vad som sägs och händer hos grannbordet...vilket för oss tillbaka till egenhet nummer två, det där med att prata för HÖGT och så blir situationen genast avsevärt mycket mer genant och besvärande...

Bonusmaterial

Ingen ovana eller egenhet kanske, men...

6. I morse gjorde jag en hiskelig upptäckt. Jag har haft samma hårborste i 10 (!) år. Det är sant! Var tvungen att räkna efter, då jag till min stora fasa upptäckte en stor spricka i den. Inte så märkligt egentligen, med tanke på dess förnäma ålder *torkar en separationsångestens tår*.

Så, kära bloggläsare, har vi nått utmaningens sista punkt. Där jag envåldigt väljer och vrakar bland presumtiva utmanare *mohaha, mohaha* och...jag utmanar följande bloggare: Neonglitter (för den goda grannsämjans skull *s*), KatarinaMilla, personen bakom mammaliv (välkommen tillbaka) och Petra.

Då återstår bara ett Lycka till!

Att sjala eller att inte sjala...

det är frågan!

Efter idoga och strävsamma försök med en övertrasslig Sturebror som stretar, spjärnar, slingrar sig som en orm, böjer sig och krokar sig av och an och slänger sig bakåt, är det här det bästa vi har kunnat åstadkomma.

Uppfinningsrikedomen finner inga gränser. Besåda min egen variant av OmslutetRyggX, där jag knöt sjalen runt Stures midja innan jag knöt upp honom på ryggen.
Image Hosted by ImageShack.us Image Hosted by ImageShack.us Image Hosted by ImageShack.us
I ärlighetens namn så borde jag nog se mig om efter en ny hobby, eller hur!

Resfeber

en vanlig åkomma när man är i restagen har jag hört. Men att den yttrar sig som 38 gradig kroppstemperatur, konstant rinnande och snorig näsa samt ett begynnande halsont, trodde jag inte *suckar tungt och självömkande*.

Med väskan till hälften packad och hemmet i en faslig oreda är det ändå med viss glädje och förtjusning jag konstaterar: Om ganska precis ett dygn är det vi som skall fara och flyga och jag hoppas att den eländiga snuvan gör det samma...

Atjoo, atjoo, atjoo, prosit på er!

Tidigare inlägg