Ännu en dag...

har passerat.
Ännu en dag av mitt föräldralediga liv. Jag kan riktigt känna hur dagarna sakta glider mig ur händerna. Måste ta till vara på varenda minut...snart är det slut!

Låt se om dagen kvalificerar sig till kategorin "tillvaratagna dagar"?


bryggan
Dagen ur en föräldraledig mammas perspektiv!
(man har det inte allt för tungt just nu *ler*...)

Slutbetyg: VG

Kan sådeles konstatera: ytterligare en tillvaratagen dag!

"Ännu en dag. Ännu en ändlös dag. Livet är här och nu, vi lever och andas och älskar varann...
I en dröm som är sann."
(Carola)

Världen vid hans fötter!

Två mjuka trampdynor med tillhörande pyttesmå, skära, pillervänliga tår utforskas numera i minsta detalj.
Fot
Fötterna används på sedvanligt bebismanér. Lyckas man fånga en, kan man med lite viljestyrka stoppa den i munnen.

Höjt krav på säkerhet!
Vår lille upptäckare har haft ett större genombrott i dagarna. Han klarar nu den stora bedriften att vända sig från rygg till mage...*applåder*.

En god start på dagen!

*Rrrring*
Vaknar av ett mycket trevligt telefonsamtal. Min Jojo, i andra änden, kommer med ett erbjudande jag inte kan motstå.
Härmed inbjudes
Cecilia
att med medföljande bebis närvara vid frukostsammankomst på bryggan
Inbjudan är personlig.
Platsantalet är begränsat.
Klädsel: civil mjukisdräkt
- Ja tack!

En perfekt start på en annars rätt kulen och trist dag.

Frukostmeny
- vaniljyoghurt med rostade solroskärnor
- Rykande färskt hembakt bröd med kalkon och salami från delikatessdisken
- Värmande te
- Uppfriskande juice
- Svenska höstäpplen
- Vindruvor
- Ungersk paprika


Sturebror sov lägligt hela frukosten igenom och mammorna lyckades fördriva flera timmar med - inte helt otippat - mat och prat.

picknick

"En god start ger bättre förutsättningar för en god fortsättning"
-Tack Min Jojo!

Förälskelse!

Jag släcker lampan och kryper ner.
Jag känner värmen ifrån Din kropp. Den dröjer sig kvar på den plats där Du först låg.
Jag hör Dina lätta andetag i mörkret.
Jag kryper närmare. Andas in Din doft. Insuper hela Dig.
Mitt hjärta slår allt snabbare i bröstkorgen.
Du är så vacker.
Med min hand smeker jag Dig, över Ditt hår, Dina kinder. Följer konturen av Din kropp.
Du suckar i sömnen.
Berusningen sprider sig som en löpeld genom hela min kropp.
Förälskelsen är total och kärleken gränslös.
Jag vet att Du snart ska vakna och hela jag längtar efter Dig. Längtar efter att Du sömnigt sträcker Dig efter mig och letar efter mitt bröst i mörkret.
Jag älskar Dig mer än livet.
Du mitt vackra barn.

- En nybliven mamma mitt i natten

Leva loppan!

Solen strålar likt en sensommardag och man kan inte tro att oktober ligger på lut. 

Vi börjar dagen med att fördriva några timmar i parken med picknick och lek. Där kläcker L den eminenta idén om att besöka vår lilla inhemska loppmarknad (vilket han ångrar sekunder efter).

Sagt och gjort!

När vi kliver över tröskeln till den gamla lagerbyggnaden känner jag det där välkända pirret i magen som man får när det vankas "fynd". Jag drar in ett djupt andetag av unken loppislukt. Älskar att botanisera bland gamla luggslitna möbler, mormors husgeråd, malätna mattor och tyger, repiga LP-skivor, böcker med trasiga ryggar och porslinsprydnader i överflöd, i hopp om det perfekta fyndet.

Jag och Svea slår följe medan L drar sig undan med Sturebror på armen. Vi spanar och spejar. Inget undgår våra blickar.

Jag lovar Svea att hon ska få välja något. Hon bläddrar i böcker, fingar på vackra prydnadssaker och undersöker trasiga leksaker. Allt måste inspekteras innan hon slutligen bestämmer sig. Lotten faller på tre böcker för 5 kronor stycket. Men det är minsann Sveas lyckodag, för damen bakom disken blir lyrisk och ger Svea ytterligare en bok och ett paket med neonfärgade hårsnoddar från 80-talet "på köpet" (eftersom Sveas mor är en bra kund som även köper två gardiner, två dukar och en gammal kylväska *s*).

Men allt är inte billigt på loppis. En del vet verkligen hur de ska ta betalt (men får därmed inte heller något sålt). Försöker mig på ett par taffliga prutförsök, men förgäves. Så jag lämnar dem där med sista slantarna i min egen ficka.

Kylväska
Den helfräsiga kylväskan från 70-talet. ME LIKE!

Dagens sanning!

Pappan kommer hem från gymmet.
Ni som faktiskt känner pappan ifråga behöver inte gnugga er i ögonen för att förvissa er om att ni läst rätt. Han har trotsat alla naturlagar och spenderat en timme av sin ack så dyrbara tid i gymmet!
Hon: Har du stretchat?
Han: NEJ, det kan jag ju inte göra! Då får jag ju ingen träningsvärk och kan inte gå och gnälla imorgon...

Sådan mor sådan dotter???

En kväll som alla andra och Svea sitter med stora H&M katalogen och ringar in allt som hon vill ha. Katalogen fylls metodiskt med stora tuschringar. Sida upp och sida ner.
Allt som är rosa eller glittrar får en ring. Spindelmannengrejjorna och batmanprylarna hoppar hon över.
Hon upptäcker till sin stora förskräckelse att hon har missat något rosa på en sida och bläddrar febrilt tillbaka för att kluddra dit en liten ring. "De här tror jag inte att jag såg. Sådär ja!" säger hon nöjt .

"WOW mamma! Vill DU ha något av det här! Kanske något gröööönt?" Svea har bläddrat fram sidan med bling-blings och strass.
"Mmmmmmm..." säger mamman lite frånvarande.
"och hur är telefonnummret mamma?"
Va! Mamman vaknar upp ur sin halvdvala.
"Jag ska ringa och beställa" säger hon uppfordrande.
"Man säger bara så här: Hej jag heter Svea och jag vill beställa en pjamas-häst-tröja och pjamas-häst-byxor med många hästar på och sen trosor med två hästar på och sen några tofflor med hästar på och de ska vara rosa. Och ett nattlinne med en häst på och ett hjärta med blommor på. Strumpor med hästar på och med en fjäril och strumpor med hjärtan på och så är det...ehhm... vad heter hon...ehhhm...vad heter hon mamma?....ehhhmmm...jo, nu vet jag: Snövit! Strumpor med snövit på och med hjärtan och...."

...och där stänger mamman av och slutar att lyssna. Dålig förälder? Kanske! 
Tankarna seglar vidare och hon försvinner bort för en stund. Hon hummar och mummar när hon i periferin då och då hör..."Titta HÄR mamma", "Åhhh...den HÄR mamma", "Titta vilken FIN mamma".

"Mamma, mamma...MAMMA!!!" Hon slits ur sina tankar och är åter tillbaka i nuet. "Jag är färdig. Nu kan du ringa 0 3 3 minus 1 4 0 0 0 0."

katalog

Friskt vågat - hälften vunnet!

Projekt, projekt, projekt. Jämt och ständigt dessa projekt.
Det känns som om jag är på ständig flykt just nu. Jag stiger upp och flyr fältet fortast möjligt. Här hemma är det så mycket som måste göras, fixas, utföras, färdigställas, tas tag i. You name it!

För att beta av lite från denna oändliga lista har vi spenderat dagen hos polisen. Inte så illa som det låter. Det var dags för steg nummer två i pass-projektet.

Tyckte mig ha situationen under kontroll. 
- Fotografier på båda barnen.
- Medgivande från vårdnadshavare underskriven (turligt nog träffade vi på en vän på vägen dit som kunde bevittna)
- ID-handling
- Personbevis för båda barnen (som jag dock glömt hemma. Men jag hade iallafall tänkt på det och det är väl tanken som räknas? Eller...)

men här slutar det.... 

Efter över en timmes väntetid och 25 nummer före, meddelar damen i luckan att barnen i fråga måste inställa sig för identifiering. Har dessvärre bara ett barn med mig. Djup suck. Gör mig riktigt liten och försöker se olycklig och hjälplös ut, i hopp om att få lite medlidande från damen i kassan. Men icke sa Nicke. Här är det ord och inga visor. Barnet SKA uppvisas och därmed basta! Punkt slut! 
Jaja, friskt vågat - hälften vunnet! Sturebror passerade i allafall passkontrollen...  

hos polisen
Killarna i sina fångdräkter. Passande, inte sant!

Mera projekt...
I helgen fick jag ett ryck. Gick ner i källaren och började rensa. Var man nu kan få en sån dum idé ifrån???
Kan konstatera att jag och L är riktiga skrotsammlare. Det som skulle ha tagit våra föräldrar en hel livstid att spara ihop har vi lyckats med på 8 år och jag anser mig ändå vara rätt duktig på att slänga. Hittade en del ganska lustiga saker, bland annat ett litet paket varsamt inslaget i silkespapper.
"Det här måste ju vara något riktigt fint och viktigt..." Prasslande papper. "Hhhrmf...en telefon!" Och det var inte någon sjysst gammal Kobra eller liknande, utan en ful Doro variant, anno 1998. Man undrar liksom vad man tänkte på i det ögonblicket när man varsamt slog in telefonen i lager efter lager av silkespapper?

Hur som helst, hela spektaklet slutade med att 14 flyttkartonger (av dryga 30) i skrivande stund står i vår lägenhet. Dessa skall rensas och sorteras i högar med spara och icke-spara. Jag har lovat L att minst 4 stycken kartonger skall tömmas helt (...för att strax vara fyllda till bredden igen).

Har man inte jobb så skaffar man sig, eller hur är det man säger? Fast jag hade dessvärre redan jobb. Två överfulla IKEA kassar med ren tvätt som skall vikas och läggas in i diverse skåp och lådor, ett stundande dop att planera, dammråttor som växer sig allt större (kanske dags att bjuda hem svärmor?) och som grädde på moset skall hela vår lägenhet golvläggas om två veckor. 

Någon som har en gammal bunker att gömma sig i???

Nehej, nu så mina vänner, är det dags för en kopp välbehövlig varm choklad. Har precis burit in Svea i hennes säng efter att hon somnat framför Idol och lagt ner Sture nyammad i korgen.

En god natt tillönskar jag Eder!

Sturemannen 3 månader

så har allas vår älskling hunnit bli ett helt kvartal. 
"Hallå! Kan nån vara vänlig och dra i bromsen. Det går för fort, jag hinner inte med..."

Var på BVC igår. Det var dags för obligatorisk vägning, mätning och vaccination. Jag kom en timme efter avtalad tid och förstod inte varför vi aldrig blev uppropade. Som tur är har vi världens bästa BVC sköteska som tog emot oss på sin lunchrast. "Tack snälla Ingegärd!"
Det konstateras att Sture har gått upp ETT kilo sen sist. Inte konstigt, med tanke på att han äter sig igenom hela nätterna. L tycker att vi ska truga lite mer med nappen så att han slipper den där extra bilringen som snuttandet ger.
Vaccineringen gick smärtfritt (!). En skvätt tårar kom, men det var inget som inte gick att avledas med lite pussar och kramar.

Sture 3 månader (inom parantes 2 månader)
Vikt 7185 gram (6265 gram)
Längd 63,2 cm (61,1 cm)
Huvud 42,1 cm (41 cm)

Kan tillägga att Svea var 7,5 månad när hon vägde lika mycket, fast då var hon å andra sidan hela 67 centimeter lång och ståtlig.

Vad ska det bli av våran lilla tjockis korv?

Som ett brev på posten...

...kom äntligen mitt efterlängtade paket från Trendy Baby. Lagom till Sturebrors 3 månaders dag! Fast det hindrade inte mig från att köpa en alldeles egen 3-månaders present - Adidas urcoola nyproducerade träningsoverall á la 70-tal *gillar*.

Paketets innehåll:
1 tröja röd/orange
1 tröja brun/vit
1 body röd/orange
1 body grön/grön
1 kalsong brun/vit
1 kalsong röd/orange
1 kalsong grön/grön
1 Huggy Buggy lastbil
2 kastanjetter
2 skötunderlägg till tygblöja (HETT TIPS! Jättepraktiskt att använda som allt-i-allo trasa till Sture, t ex att torka kräk med, använda som amningsunderlägg, slänga upp på axeln när han ska rapa, hänga på vagnen som skydd för solen eller bara som snutte)


Nu har det dessvärre gått så långt att jag nästan börjar känna skuld när jag handlar. Borde kanske tänka mer på vår just nu icke-existerande ekonomi eller på vår Thailandsresa som ter sig allt mer avlägsen.
(Ekonomen i mig har talat...)

Det är huvudsaken...



1. Sture bär en dalamössa, anno 1977, som hans kära moder bar då det begav sig.
2. Här ser ni Sture i en huvudbonad från Tjeckien, tidigt 70-tal.
3. Sture i en modernare tappning. Mössa från Polarn och Pyret, höstens kollektion.
4. Sture iklädd en hjälmmössa i klassiskt snitt. Ett handarbete från Australien och inköpt på U N I i Stockholm.
...och till sist.
5. Sture i vinnande bud på auktion. En röd teddymössa från 2000-talet.


Ett bröst i natten...

...är man numera.
Sturebrors matvanor har ändrats och nattmålsfrekvensen är HÖG!
För att nyttja nattens alla (!) timmar får Sten Sture numera dela säng med mammsen och pappsen och äta närhelst det passar herrn.
Sture suger
Sture har blivit en hejjare på att suga och suger nu skolboksexemlariskt! (fotot är taget mitt i natten under ett av Stures alla nattliga mål)

I ett försök att övertyga mig själv om att jag faktiskt sover nattetid, har klockan förpassats till en låda längst in i garderoben och jag vaknar pigg och utvilad varje morgon...

Halleluja!

Prisa Gud, han SOVER...

Sture sover
Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz........

Vaknat på fel sida...

...har jag gjort idag.
Har inte sovit så bra den senaste tiden. Sturebror har släppt allt vad rutiner heter och bor numera vid mina bröst. Och ligger han inte där så är det hejdlös gråt som gäller *pust*. Vem tog min son och ersatte honom med den här gnällspiken?

Imorse trodde jag att klockan var sex när Svea kom in till oss. Jag blir genast sur och irriterad på att hon vaknar alldeles för tidigt. Men det visar sig ganska snart att klockan är tjugo i åtta och vi har plötsligt brådis. Men just idag vill Svea inte klä på sig. Hon ska promt ha en gammal urvuxen tröja som är undanlagd för länge sedan.
Mamma suckar.
"Svea du har ju hela garderoben full med töjor!"
"...som du faktiskt kan ha", tillägger hon.
Svea skakar på huvudet och skjuter ut underläppen.
"Jag kan visst ha den där tröjan. Det vet du inget om!"
Mamma hotar.
"Om du inte klär på dig nu så hinner vi inte borsta dina tänder och ditt hår!"
Svea sätter sig i garderoben och tjurar. Sturebror, som sitter i sjalen och väntar, är INTE glad.

Efter ytterligare hot..."NU går jag och Sture!"...så kommer Svea ut ur garderoben, färdig påklädd. Hon går in i badrummet och borstar sina tänder själv. Eller rullar iallafall runt sin tandkrämstäckta tandborste i munnen ett par varv. Vilket räcker gott och väl just nu. Som "belöning" får hon hjälp med håret. Inte det lättaste. Kan konstatera att det toviga, väl tilltrasslade håret i rumplängd borde ha klippts och toppats för länge sedan.

På något mirakulöst sätt lyckas vi komma iväg, endast något försenade (sanning med modifikation). Ute möts vi av regn och rusk. Får vända i dörren och hämta paraplyet, som för övrigt fungerar mer som en fallskärm när vi försöker ta oss ner till marken igen, än ett regnskydd. 

Väl ute igen konstaterar jag att jag trots allt har:
1. två barn med mig
2. bananen, som Svea ska ha till mellis, i
bananskalet
3. ett helt par vantar till Svea, dvs två stycken (likadana)
4. lyckats slänga endast sopporna i sopnedkastet och inte något av de sjuttielva sakerna jag har i handen

En hundägare, som "glömmer" plocka upp bajset efter sig, korsar vår väg denna morgon. Vilket han nog önskar att han inte hade gjort. VARFÖR i hela fridens namn skaffar folk utan varken ansvarskänsla eller vett i skallen hund? Det är för mig obegripligt. Är det så j*kla svårt att plocka upp det där förb*annande bajset!!!! 

Efter mitt lilla utbrott går jag, lättare till sinn, resten av vägen till skolan. Endast för att upptäcka att Sveas regnjacka inte hänger på kroken. Så lägligt!
"Svea var är din regnjacka?"
"I min låda!"
Tittar motvilligt i lådan. Tomt!
"Snälla, söta, rara Svea," säger hon samanbitet, "använd ditt huvud och tänkt efter lite nu! När hade du den senast?"
I parken....som ni åkte till med skolan igår...jaha...runt midjan....har inte sett den sedan dess...suck, suck och dubbelsuck.

Status just nu:
- har bytt 5 bajsblöjor
- Sture har lyckats bajsa ner både sig själv och mig två gånger, varpå han även har kissat ner sig ett par gånger
- under de senaste två timmarna har han ammat 6 gånger, vardera gång c:a 10 minuter och det verkar inte vara någon hejd än
- under 57,22 minuter har han gnällt, skrikigt, kinkat eller gråtit 
- resterande 2,38 minuter har han avfyrat det där fantastiska leendet som får klockor att stanna och allt annat att glömmas.

Åhhhh...vad jag äääääääälskar min son! 

*muller och buller, sprutt-i-prutt och brak*

...jaha, så var det dags igen. Bajsblöja nr 6!

Tvär och egensinnig är bara förnamnet...

...i övrigt så är han hur mysig som helst vår Sturebror och idag firar han sin första namnsdag. Men vad är en namnsdag utan presenter? Ingenting...så för att råda bot på den saken inhandlades två super läckra tröjor från Katvigs nya höstkollektion.

Spana in dessa...
Katvigtröjor
...är de inte snygga så säg!

Men vad betyder då Sture?
Jo, Sture är ett fornnordiskt tilltalsnamn för den som var tvär och egensinnig *s*. Sture var mycket populärt när de män som nu är mellan 60 och 80 år gamla föddes. Det gör att namnet är mycket ovanligt som tilltalsnamn i dag. Det är bara någon enstaka pojke som får Sture som tilltalsnamn varje år.
Är han inte alldeless unik och speciell vår Sturebror!

Ett stort grattis till dig, min älskade Sture, på din allra första namnsdag! Jag hoppas av hela mitt hjärta att du har många fina och minnesvärda namnsdagar framför dig....
/Din lilla mamma

Sömnlös i Stockholm

Vilken dag *pustar ut*.
Sturebror har knappt sovit en blund på hela dagen. Inte somnar han i vagnen, som han brukar, när vi lämnar Svea i skolan. Därefter blir det premiär besök på baby caféet i kyrkan. Tillstånd - vaket, förutom under sångstunden, då passar han lägligt nog på att sova en kort stund på min arm.

Inspirerad av alla passfoton som florerar tar jag och Min Jojo med oss Sturebror och Alexander till en fotograf. Vågar inte ge mig in i handgemäng med någon fotoautomat. Bilderna blir efter både omtagningar och retuschering jättefina. Japps, ni läste rätt. R e t u s c h e r i n g! Det skall tydligen börjas tidigt. Fotografen trollar bort både dreggel och en liten finne. "Så praktiskt," säger hon med ironi i rösten. "När ni ändå är i farten kan ni ju fixa till öronen och slänga dit en sjysst frisyr med... "

Efter vår photosession tar vi en tur förbi konsum där Arlas färdiglagade soppa inhandlas och Sture, min Sture, däckar i vagnen. Men lyckan blir inte långvarig. Så fort vi kliver över tröskeln till det välkända vaknar han och sover knappt en blund efter det. Jag vyssjar, vaggar, ammar och bär. Jag försöker till och med att ge honom napp och flaska. Vilket resulterar i en ännu mer hysterisk Sture. 

Jag lämnar det sjunkande skeppet klockan halv sex för ett välbehövligt yogapass och stackars Sten Sture har fortfarande inte sovit. Inte ens Leffes vagnprommenad fungerar när det är dags att hämta hem Svea från en kompis.

Väl hemma igen börjar jag redan i hissen att ana oråd. Nyckeln i låset....förtvivlad bebisgråt som hörs lång väg. Till min stora förskräckelse ser jag enorma krokodiltrårar rulla längs persikolena bebiskinder. Mitt mammahjärta brister. Allt vad kläder heter åker av redan i hallen. Jag fångar Sture i luften och gör en dubbel saltomortal med skruv och dyklandar i sängen.
Där ligger vi hud mot hud och med mitt ena bröst i Stures mun. Sture samlar sig och.......äntligen somnar han och snusar fortfarande gott i vår säng.

 

Shopping street

Äntligen sover barnen efter en heldags utomhusvistelse...

Solen stålade, men svala vindar gjorde ändå hösten påminnd. Det blev en prommenad längs vattnet till 
Streetan vid Årstaviken med fyra vuxna och fyra barn. Det tog sin lilla tid. Svea cyklade men blev såklart trött i benen ganska omgående och den medföljande 2,5 åringen ville inte sitta i sin vagn. När äntligen slutdestinationen nåddes var alla näst intill utvultna, så smörgåsarna som åts till lunch smakade fantastiskt. En med kalkon och soltorkad tomat och en med hommusröra och tomatsallad, båda på grovt bröd. 

Även lite shopping blev det. Frun fyndade en fin, fin blus och ett tyg att förädla. 



På hemvägen stannade vi till i parken så att Svea fick göra av med sin sista skvätt energi.
21928-30
Sturebror i parken

När vi äntligen kom hem var vi alla jättetrötta, men på ett sånt där härligt vis som man bara kan bli när man har varit utomhus hela dagen. Matlagning tilltalade inte någon utav oss, så det blev upptinad, hemmalagad lasange från frysen med vitkålssallad som stod på menyn och sedan var det bums i säng. 

TIPS!
Nästa helg är det matmarknad på Street. En skördefest med massor av ekologiska råvaror och läckerheter från lokala bönder. Kanske stöter vi på varandra där i vimmlet?



Lokomotiv

På vårt BVC finns ett super fint gammalt Brio lok som jag jätte gärna vill ha. Har tänkt höra om det kanske är till salu. Men nu såg jag att de säljs fortfarande och kostar strax över 1000-lappen. Hutlöst dyrt! Ska kanske höra med BVC i alla fall. 
L anser att vi ska köpa en elektrisk bil till Sturebror istället *urk*....

Ska nog önska mig det där fin, fina loket i doppresent alternativt julklapp.

Brio


Nya brallor

De här sjyssta manschester brallorna inhandlades igår på U N I och är av märket Plastisock. De är ganska små i storlekarna så det behövs en storlek större än vad barnet drar.

Byxor manschester
Fin, fina inte sant!


Vilket handarbete

Sturebror har påbörjat sin stora upptäktsresa. Just nu är det händerna som utforskas. Varenda finger studeras i minsta detalj. Det vänds och vrids, det smakas och pratas med de vilt spretande händerna.

Stures händer
Vad kan det här vara?
En, två, tre, fyra och fem här. En, två, tre, fyra och fem där. Jag har två stycken likadana. Så praktiskt.
Undra just vad man ska ha dem till?

Nu har lugnet lägrat sig...

Efter en hektisk dag med besök som avlöst varandra snusar Svea sött i sin säng, Sturebror sover på sin pappas bröst och jag har äntligen lyckats få en stund över för mig och datorn....

Jag andas djupa och långa andetag och känner hur hela jag slappnar av. Det enda som hörs är det nästan obefintliga surret från datorn och en liten Sveahost då och då. Visst är det trevligt med besök, men det bästa är ändå tystnaden som lägger sig när de sista gästerna har gått. Jag älskar verkligen lugnet som vi har här hemma.

Lite briefing från familjen.

Stackars Sturebror har varit febrig i några dagar. Det började med att han var ovanligt kinkig i onsdags och på eftermiddagen visade termometern 38,8 grader. Febern satt i även under natten och på torsdagen. Som ett skolboksexempel på dåligt föräldraskap drog jag med mig Sture på en inbokad lunchdejt och på grillparty på kvällen. Svea ville väldigt gärna gå, då det var sista terasspartyt för säsongen och "alla" skulle vara där. Vi stannade inte länge men när vi kom hem hade prinsen 39,5 grader och låg mest och gnydde.

Då vårt medicinskåp gapade tomt fick Leffe fick svänga förbi Apoteket innan han skulle spela fotboll. Där tyckte de att vi skulle ringa till sjukhuset innan vi gav Sture Alvedon.

På bipackssedeln står det: för barn över 5 kilo och över 3 månader.
Vad det gäller vikten så har han passerat gränsen för länge sedan, men åldersmässigt har han ju ett par veckor kvar.

Vi ringde till Vårdguiden för att fråga om det var okej att ge Alvedon. Men av Vårdguiden uppmanades vi att åka in till akuten. Med Svea äntligen sovandes efter en lång dag med skola och grillfest och klockan närmare 23.00 hade vi ingen lust att sitta på aktuen hela natten för att Sture hade feber.

Jag blev ganska irriterad på personen som vi hade talat med på Vårdguiden. Hon ställde inga frågor om Stures tillstånd. Det enda hon visste var att han hade över 39 graders feber och med den informationen uppmanades vi att åka in. Borde hon inte ha ställt fler frågor? Han kan ha en urinvägsinfektion var hennes motivering. Kan inte urinvägsinfektion behandlas dagen efter? Är det bättre att belasta vår redan överhettade akutvård med ett barn som har feber ifall han skulle ha en urinvägsinfektion? Och än värre vill man verkligen utsätta ett litet barn för alla sjukhusbaciller?

Vi tyckte att det var bättre att ringa till Sachskas barnakut innan vi åkte in. Jag måste medge att det känns lite märkligt åka in akut med ett barn som har feber och snorig näsa.
"Jaha och vad söker ni för?"
"Jo, han har lite feber."

Men efter en timme i telefonkö gav vi upp och lade på luren (har ni tänkt på att ju längre tid man sitter i telefonkö, dessto svårare är det att lägga på luren). Vi ringde till SÖS växel som hänvisade oss vidare till Vårdguiden *suck*. Vi försökte även att ringa Astrid Lindgren, Danderyd och Huddinge men med samma restultat....hänvisning till Vårdguiden. Den sista personen jag pratade med röt jag nästan åt när hon hänvisade oss vidare.

Vad hände förresten med den gamla hederliga Sjukvårdsupplysningen? Där trygga sjuksköteskor med gedigen erfarenhet gav råd och tips så att man som förälder kunde känna sig lugnare och slippa åka in till akuten i tid och otid. Idag är det ingen som vågar ta ansvar. Åk in så har jag ryggen fri är dagens motto.

Hur som helst så beslöt vi, efter att ha pratat med min mamma som jobbar inom sjukvården och har fött 4 friska barn, att ge Sture Alvedon och stanna hemma över natten och sedan åka in direkt på morgonen om hans tillstånd inte blivit bättre. När Sture vaknade på fredagsmorgonen visade termometern på 37 grader celsius. Inte en tillstymmelse till feber. Halleluja! Jag tempade sedan hela dagen och febern har inte visat sitt fula tryne igen.

Kram och godnatt!