Buscilla Bloggar

På vårt BVC finns ett super fint gammalt Brio lok som jag jätte gärna vill ha. Har tänkt höra om det kanske är till salu. Men nu såg jag att de säljs fortfarande och kostar strax över 1000-lappen. Hutlöst dyrt! Ska kanske höra med BVC i alla fall. 
L anser att vi ska köpa en elektrisk bil till Sturebror istället *urk*....

Ska nog önska mig det där fin, fina loket i doppresent alternativt julklapp.

Efter en hektisk dag med besök som avlöst varandra snusar Svea sött i sin säng, Sturebror sover på sin pappas bröst och jag har äntligen lyckats få en stund över för mig och datorn....

Jag andas djupa och långa andetag och känner hur hela jag slappnar av. Det enda som hörs är det nästan obefintliga surret från datorn och en liten Sveahost då och då. Visst är det trevligt med besök, men det bästa är ändå tystnaden som lägger sig när de sista gästerna har gått. Jag älskar verkligen lugnet som vi har här hemma.

Lite briefing från familjen.

Stackars Sturebror har varit febrig i några dagar. Det började med att han var ovanligt kinkig i onsdags och på eftermiddagen visade termometern 38,8 grader. Febern satt i även under natten och på torsdagen. Som ett skolboksexempel på dåligt föräldraskap drog jag med mig Sture på en inbokad lunchdejt och på grillparty på kvällen. Svea ville väldigt gärna gå, då det var sista terasspartyt för säsongen och "alla" skulle vara där. Vi stannade inte länge men när vi kom hem hade prinsen 39,5 grader och låg mest och gnydde.

Då vårt medicinskåp gapade tomt fick Leffe fick svänga förbi Apoteket innan han skulle spela fotboll. Där tyckte de att vi skulle ringa till sjukhuset innan vi gav Sture Alvedon.

På bipackssedeln står det: för barn över 5 kilo och över 3 månader.
Vad det gäller vikten så har han passerat gränsen för länge sedan, men åldersmässigt har han ju ett par veckor kvar.

Vi ringde till Vårdguiden för att fråga om det var okej att ge Alvedon. Men av Vårdguiden uppmanades vi att åka in till akuten. Med Svea äntligen sovandes efter en lång dag med skola och grillfest och klockan närmare 23.00 hade vi ingen lust att sitta på aktuen hela natten för att Sture hade feber.

Jag blev ganska irriterad på personen som vi hade talat med på Vårdguiden. Hon ställde inga frågor om Stures tillstånd. Det enda hon visste var att han hade över 39 graders feber och med den informationen uppmanades vi att åka in. Borde hon inte ha ställt fler frågor? Han kan ha en urinvägsinfektion var hennes motivering. Kan inte urinvägsinfektion behandlas dagen efter? Är det bättre att belasta vår redan överhettade akutvård med ett barn som har feber ifall han skulle ha en urinvägsinfektion? Och än värre vill man verkligen utsätta ett litet barn för alla sjukhusbaciller?

Vi tyckte att det var bättre att ringa till Sachskas barnakut innan vi åkte in. Jag måste medge att det känns lite märkligt åka in akut med ett barn som har feber och snorig näsa.
"Jaha och vad söker ni för?"
"Jo, han har lite feber."

Men efter en timme i telefonkö gav vi upp och lade på luren (har ni tänkt på att ju längre tid man sitter i telefonkö, dessto svårare är det att lägga på luren). Vi ringde till SÖS växel som hänvisade oss vidare till Vårdguiden *suck*. Vi försökte även att ringa Astrid Lindgren, Danderyd och Huddinge men med samma restultat....hänvisning till Vårdguiden. Den sista personen jag pratade med röt jag nästan åt när hon hänvisade oss vidare.

Vad hände förresten med den gamla hederliga Sjukvårdsupplysningen? Där trygga sjuksköteskor med gedigen erfarenhet gav råd och tips så att man som förälder kunde känna sig lugnare och slippa åka in till akuten i tid och otid. Idag är det ingen som vågar ta ansvar. Åk in så har jag ryggen fri är dagens motto.

Hur som helst så beslöt vi, efter att ha pratat med min mamma som jobbar inom sjukvården och har fött 4 friska barn, att ge Sture Alvedon och stanna hemma över natten och sedan åka in direkt på morgonen om hans tillstånd inte blivit bättre. När Sture vaknade på fredagsmorgonen visade termometern på 37 grader celsius. Inte en tillstymmelse till feber. Halleluja! Jag tempade sedan hela dagen och febern har inte visat sitt fula tryne igen.

Kram och godnatt!

Idag upptäcker jag till min stora förskräckelse att min fina, vackra, virkade filt är försvunnen. Jag söker igenom alla skrymslen och vrår. Vänder upp och ner, ut och in och bak och fram. Jag känner hur svetten bryter fram i pannan och hur paniken börjar ge sig till känna. 

Jag försöker samla mina tankar. När hade jag filten senast? Jag konstaterar att sist jag såg den var i fredags. Jag hade den med mig på vår lilla shoppingtur på Söder. Jag hade fällt ner sufletten med filten ovanpå så att Sturebror kunde skåda den vackra, blå sommarhimlen. Attans också!

Jag räknar dagarna, fredag, lördag, söndag, måndag. Jag förstår att jag troligtvis inte kommer att få återse min filt efter så många dagar. Jag hoppar ändå i skorna och drar med mig Sturemannen ut på räddningsexpedition. Vi följer samma väg som i fredags. Men ingenstans finns vår filt. Jag börjar tvivla på mitt eget minne. Kanske jag inte hade den i fredags, det kan ju ha varit i torsdags. Jag ringer Min Jojo som bekräftar att filten visst var med och att det till och med finns bildbevis i kameran. Elementärt, min käre Wattson.

Medans jag söker vidare funderar jag på vart filten befinner sig i samma stund. Ligger den blöt och smutsig i något dike? Har någon hittat den, tagit med sig den hem och gjort den till sin egen? Eller, hemska tanke, tänk om jag går förbi filten utan att jag vet om det. Den kanske ligger i busken som jag just passerar. Jag ber en bön och hoppas, om Gud finns, att han ska höra mig. 

Jag tänker göra ett sista försök och höra mig för i affärerna som vi besökte i fredags, men de öppnar först klockan 11.00. Jag sätter mig i solen i Nytorgsparken och sörjer min fina, fina filt. Min Jojo och hennes Alexander kommer och gör oss sällskap.

Klockan har passerat 11.00. Min Jojo stannar i parken med Sture och Alexander medan jag går iväg med tunga, hopplösa steg. Jag förstår att sannorlikheten att jag ska få återse min filt är nästan obefintlig. Men hoppet är ju det sista som överger en och jag öppnar dörren och kliver på. Och kan ni tro, när jag kliver in i affären söker sig min blick till en plats bakom disken. MIN FILT! Det är så fantastiskt alltihop och en liten tår letar sig fram i ögonvrån *snörvel*. I ett lyckorus går jag tillbaka till Nytorget, där Min Jojo väntar tillsammans med våra underbara barn. Nu kan jag aldrig gå ur Svenska Kyrkan för det finns verkligen en Gud!

Min fina filt efter återföreningen

Kram mina vänner!

Goder Afton i stugan,

Nu sover mina små och den stora har bänkat sig framför teven. Snart är det även dags för den här mamman att krypa till kojs. Men först en liten rapport...

Det blev fläskfiletgryta istället för grillning hos mormor och det smakade, i vanlig ordning, fantastiskt. Tänk om man ändå hade haft vett att uppskatta sin moders matkonst i de yngre åren. Men man måste nog begå sina egna misstag för att kunna uppskatta andras *s*...

Vi kunde vädret till trots ändå sitta ute, för till eftermiddagen klarnade det upp och solen tittade fram. Lite kyliga höstvindar letade sig dock in under tröjan. Till efterrätt bjöds det på vaniljpannacotta med varma hallon *mums*... 
Det blev tyvärr ingen lång kväll på verandan för ett ilsket och envist bi tvingade in oss i säkerheten.

Sture somnade direkt när vi gick utanför vår ytterdörr och vaknade inte förrens vi kom hem igen. Han sov igenom hela besöket hos mormor, lilla sömntutan.

Nu så, mina vänner, får jag lov att tillönska eder en god natt!

Jag lovar dyrt och heligt att aldrig sitta framför datorn till klockan ett på natten igen, framför allt inte när man har en liten 2 månaders bebis som vill amma flera gånger per natt.

Nåja, så farligt är det inte. Sturebror sov faktiskt till kl 05.13. Sedan var det amning till och från fram till klockan 09.00 då det var dags för Sveagos med lillebror. Vilka leenden han avfyrar, man blir alldeless knäsvag. 

Sture blir mer och mer lik sin syster för varje dag som går.

"Han är så lik mig", säger Svea, "fast inte näsan för den ser ut som en gris."

Kan det må hända finnas en liten knorr gömd i blöjan, för han både ser ut och låter som en gris vår Sturebror...

Hur är dagsformen hos familjen Kågemark-Dimitriou?

En stycket storasyster har blivit sämre igen, hon hostar och snorar (har dock ingen feber) och vi som planerat för grillning hemma hos mormor. Men som min egen kära mor brukar säga, det man inte vet mår man inte dåligt av....Kanske hon ska få smaka på sin egen medicin? 

Familjens överhuvud tillika moder mår oförskämt bra idag. Hon undrar dock vad det blev av det vackra vädret. Man kan ju inte se solen för alla molnen.

Just nu sitter far och son inbegripna i en djup diskussion bestående av gaga, gurgel, hick och munpruttar. De är så kloka och förståndiga, herrarna i vår familj *s*...

Puss och kram

Så är man här igen efter en solig dag på landet...

Idag har jag avancerat i mitt bloggande. Likt en äkta hacker har jag ändrat lite HTML-kodning i stilmallen och även, med lite hjälp utifrån, lyckats lägga till ett par kontakter i min kontaktlista. Jisses, snart får ni se upp...

Så vad har familjen haft för sig idag?

Eftersom solen även strålade idag och Svea kändes lite bättre så gjorde vi en dagsutflykt till våra vänners landställe. Det blev både båttur och fiske för Svea och visst nappade det, abborrar och mörtar och gud vet vad. Efter lite övertalning fick iallafall fiskarna återvända till sina familjer i havet och slippa bli middagsmat åt katten...

Under tiden passade mammor och bebisar på att picknicka vid strandkanten. Det blev även ett premiär dopp i havet för Sture (eller i alla fall för hans fötter *s*).

Kolla in snyggingarna (t v Sturebror, t h Alexander)!  Och nej, vi hade inte någon hemlig överrenskommelse ang. klädseln utan det är slumpen, tro mig!

Natt då

Nu är det konstaterat.

Efter endast ett inlägg här i bloggen så är man fast. Hela kvällen igår satt jag och svor över SERVER ERROR. Men idag är det en ny dag och bloggen fungerar....

Igår sken solen konstant och jag hade stora badplaner för dagen. Men mina planer gick i stöpet då Svea vaknade med feber och snorig näsa. Det blev en innesittardag med neddragna persienner. På eftermiddagen lockade jag över Sveas farmor så att jag och Sture fick en välbehövd prommenad i solskenet. Vi träffade Min Jojo (Sturemannens Gudmor och min bästa vän) och lilla Alexander (Stures 1 vecka äldre bästa kompis). Vi tog båten över till Söder för lite shopping på U N I och Rackarungar. Jag var ju bara tvungen att köpa en 2 månaderspresent till Sturebror.

På kvällen firade vi vår Sture med glass och Sture fick sig en alldeles egen specialglass, fryst bröstmjölk *slurp*.

Idag ska vi ut till våra vänners landställe och ha lite picknick i det gröna. Eventuellt blir det även fiske och bad. Härligt!

På återseende! (garanterat)

Jaha, så har även jag fallit för trycket och skaffat mig en Blogg. Mitt första inlägg och jag har inte riktigt fått kläm på det än, men skam den som ger sig...

Så, hur har vår dag sett ut?

Vi haft en strålande dag med en sol som tittat fram mest hela tiden. Så vi passade på att njuta för fulla muggar. Det blev en heldag i Blecktornsparken, med picknick och lek tillsammans med en fd dagiskompis till Svea, hans snälla mamma och lillebror. Medans Svea & co flängde runt bland gungor, grisar, höns och rutschkanor, passade jag och Sturemannen på att njuta av lugnet och varandra på en filt i gräset.

Mysfaktor = HÖG

och här har vi Sten Sture den Store på filten...

När vi kom hem från parken sprang vi äntligen på vår granne som lovat oss deras gamla cykel till Svea. Idag var det Sveas turdag för det bidde inte bara en utan två stycken cyklar för en billig peng. Så nu har Svea cyklar så det räcker i ett par år, minst.

I kväll har vi även hunnit med ett födelsedagskalas. Det blev en riktigt onyttig middag med diverse kakor, bullar, kladdkakor och tårtor. Inte alls bra för figuren, men ack så gott.

Här har vi Svea sötnosen med sin älskade lillebror i famnen *smälter*

Summa summarum, det blev en riktig kalasdag med parklek, två nya cyklar och massor med onyttigheter.

Natti natti

P.S Det här går ju fin fint.... :-)