Buscilla Bloggar

På lördag är det äntligen dags *trumvirvel*. Då är det Sturebrors tur att skrida nedför gången, iklädd sin vita skrud *fanfarer ljuder*.

Dopplaneringen har nått sin kulmen. Det finns inte mycket mer man kan göra just nu, än att oroa sig och vika dopprogram. För att ha bjudning för sisådär en 80 personer om 37 timmar så är jag förvånansvärt "cool". Fröken Full-Kontroll har kapitulerat!  Det får bära eller brista, helt enkelt...

Idag stod IKEA på schemat. Tillåt mig briljera! Lyckades med den enorma bedriften att följa den föreskrivna shoppinglistan till punkt och pricka (hrm...harkel...nåja). Det blev inga spontanköp alls, nästan. 
Servetterna? De går ju alltid åt!  
Värmeljusen? Kan väl alltid komma till användning!

Aftonen bjuder på dopprogramsvikning och memorering av bön.

Ära vare Gud i höjden!

*hohoo, hohoo*
Attans också, nu har tiden sprungit iväg igen. Nu måste jag verkligen bryta upp. Inte så svårt egentligen, ska ju krypa ner i sängen tillsammans med de här.

God natt!

"Visa män ändrar åsikt, aldrig de dumma."
Spanskt ordspråk

är vi numera.
Fick ett spontant infall och satte in våra soffor till försäljning när vi ändå höll på att lägga om golvet. Hade väl egentligen inte trott någon skulle nappa. Men ack så fel vi hade. De kom, de såg, de köpte och sofforna hämtas redan på lördag.

Vid den okristliga tiden 09.15 följande lördagsmorgon ringer Köparna och meddelar att de kan väntas om tjugo minuter. Vi, bokstavligt talat, flyger upp från vårt horisontalläge i sängen. Väcker min sömndruckne far, tillika barnens morfar, som tar ett tårdrypande avsked av sin tidigare sovplats, dammsuger av det värsta byggdammet och sätter på en kanna kaffe, för att trolla bort den unkna morgonlukten och ersätta den nybryggd kaffedoft. Efter tio (!) minuter ringer Köparna igen. Det gick tydligen lite fortare än beräknat. Så klockan 09.30 denna lördagsmorgon sällar vi oss till den sofflösa skaran. 

Vilka soffor framtiden har i beredskap åt oss får tiden utvisa, för vi är INTE ense.

Är vi totalt misslyckade eller vad!
Gårdagskvällen slutade med totalt fiasko. Vi hade vi förberett oss upp över öronen för en riktig myslördag. Nästintill barnlediga med Svea sovandes hos Farmor, Indisk hämtmat, pistageglass i frysen, vår säng lägligt placerad framför TVn i vardagsrummet och såklart Almodóvarfilmen som vi laddat inför hela veckan. Men vad händer?

Jepp, likt den småbarnsfamilj vi de facto är, så faller vi i djup sömn. 
För att förtydliga: sussar, dunar, slaggar, knoppar, nannar. Klockan halv nio på lördagskvällen är allt som hörs Sturebrors snusande, mina lätta andetag och L:s genomträngande snarkningar (utöver det öronbedövande dunka dunkat från våra partajande grannar). 

Noterar: videobutiken nästa

Hemlösa, på bar backe, utan fast punkt har Sturebror och jag varit denna vecka. Bjarne Golvläggare tog vårt hem i bestittning och förvandlade det till en byggarbetsplats. För att unvika allt vad buller, bank, damm och sågspån heter, drev Sturebror och jag planlöst omkring till sena kvällen, innan vi äntligen fick komma hem igen.
"Borta bra men hemma bäst" har aldrig tidigare haft en så slående innebörd.   


Kök och vardagsrum är nu avklarat. Nästa vecka står sovrummen på schemat.

gjorde vi i helgen.
Morfar hade med sig en flaska Dom Pérignon årgång 1996.
Vad firas? Tja, vad morfar firar är en annan historia. Men med så dyra droppar passade vi på att fira allt och lite till som vi inte firat tillräckligt under årens gång.
Skål för brudparet!
Skål för körkortet!
Det blev en dotter. Skål för världens bästa Svea!
Skål för nya jobbet!
En efterlängtad son. Skål för världens bästa Sture!
Skål för oss!

Sture fick minsann också smaka på livets goda och avnjuta högklassig bröstmjölk. Ack ve! Var ju tvungen att ta ett par smuttar av en sån hutlöst dyr dryck. Men vad mig anbelangar kunde det lika gärna varit en 69-kronors Asti Cinzano.

*Rrrring*
Vaknar av ett mycket trevligt telefonsamtal. Min Jojo, i andra änden, kommer med ett erbjudande jag inte kan motstå.
- Ja tack!

En perfekt start på en annars rätt kulen och trist dag.

Frukostmeny
- vaniljyoghurt med rostade solroskärnor
- Rykande färskt hembakt bröd med kalkon och salami från delikatessdisken
- Värmande te
- Uppfriskande juice
- Svenska höstäpplen
- Vindruvor
- Ungersk paprika

Sturebror sov lägligt hela frukosten igenom och mammorna lyckades fördriva flera timmar med - inte helt otippat - mat och prat.



"En god start ger bättre förutsättningar för en god fortsättning"
-Tack Min Jojo!

Jag släcker lampan och kryper ner.
Jag känner värmen ifrån Din kropp. Den dröjer sig kvar på den plats där Du först låg.
Jag hör Dina lätta andetag i mörkret.
Jag kryper närmare. Andas in Din doft. Insuper hela Dig.
Mitt hjärta slår allt snabbare i bröstkorgen.
Du är så vacker.
Med min hand smeker jag Dig, över Ditt hår, Dina kinder. Följer konturen av Din kropp.
Du suckar i sömnen.
Berusningen sprider sig som en löpeld genom hela min kropp.
Förälskelsen är total och kärleken gränslös.
Jag vet att Du snart ska vakna och hela jag längtar efter Dig. Längtar efter att Du sömnigt sträcker Dig efter mig och letar efter mitt bröst i mörkret.
Jag älskar Dig mer än livet.
Du mitt vackra barn.

- En nybliven mamma mitt i natten

Pappan kommer hem från gymmet.
Ni som faktiskt känner pappan ifråga behöver inte gnugga er i ögonen för att förvissa er om att ni läst rätt. Han har trotsat alla naturlagar och spenderat en timme av sin ack så dyrbara tid i gymmet!
Hon: Har du stretchat?
Han: NEJ, det kan jag ju inte göra! Då får jag ju ingen träningsvärk och kan inte gå och gnälla imorgon...

Projekt, projekt, projekt. Jämt och ständigt dessa projekt.
Det känns som om jag är på ständig flykt just nu. Jag stiger upp och flyr fältet fortast möjligt. Här hemma är det så mycket som måste göras, fixas, utföras, färdigställas, tas tag i. You name it!

För att beta av lite från denna oändliga lista har vi spenderat dagen hos polisen. Inte så illa som det låter. Det var dags för steg nummer två i pass-projektet.

Tyckte mig ha situationen under kontroll. 
- Fotografier på båda barnen.
- Medgivande från vårdnadshavare underskriven (turligt nog träffade vi på en vän på vägen dit som kunde bevittna)
- ID-handling
- Personbevis för båda barnen (som jag dock glömt hemma. Men jag hade iallafall tänkt på det och det är väl tanken som räknas? Eller...)

men här slutar det.... 

Efter över en timmes väntetid och 25 nummer före, meddelar damen i luckan att barnen i fråga måste inställa sig för identifiering. Har dessvärre bara ett barn med mig. Djup suck. Gör mig riktigt liten och försöker se olycklig och hjälplös ut, i hopp om att få lite medlidande från damen i kassan. Men icke sa Nicke. Här är det ord och inga visor. Barnet SKA uppvisas och därmed basta! Punkt slut! 
Jaja, friskt vågat - hälften vunnet! Sturebror passerade i allafall passkontrollen...  


Killarna i sina fångdräkter. Passande, inte sant!

Mera projekt...
I helgen fick jag ett ryck. Gick ner i källaren och började rensa. Var man nu kan få en sån dum idé ifrån???
Kan konstatera att jag och L är riktiga skrotsammlare. Det som skulle ha tagit våra föräldrar en hel livstid att spara ihop har vi lyckats med på 8 år och jag anser mig ändå vara rätt duktig på att slänga. Hittade en del ganska lustiga saker, bland annat ett litet paket varsamt inslaget i silkespapper.
"Det här måste ju vara något riktigt fint och viktigt..." Prasslande papper. "Hhhrmf...en telefon!" Och det var inte någon sjysst gammal Kobra eller liknande, utan en ful Doro variant, anno 1998. Man undrar liksom vad man tänkte på i det ögonblicket när man varsamt slog in telefonen i lager efter lager av silkespapper?

Hur som helst, hela spektaklet slutade med att 14 flyttkartonger (av dryga 30) i skrivande stund står i vår lägenhet. Dessa skall rensas och sorteras i högar med spara och icke-spara. Jag har lovat L att minst 4 stycken kartonger skall tömmas helt (...för att strax vara fyllda till bredden igen).

Har man inte jobb så skaffar man sig, eller hur är det man säger? Fast jag hade dessvärre redan jobb. Två överfulla IKEA kassar med ren tvätt som skall vikas och läggas in i diverse skåp och lådor, ett stundande dop att planera, dammråttor som växer sig allt större (kanske dags att bjuda hem svärmor?) och som grädde på moset skall hela vår lägenhet golvläggas om två veckor. 

Någon som har en gammal bunker att gömma sig i???

Nehej, nu så mina vänner, är det dags för en kopp välbehövlig varm choklad. Har precis burit in Svea i hennes säng efter att hon somnat framför Idol och lagt ner Sture nyammad i korgen.

En god natt tillönskar jag Eder!

...är man numera.
Sturebrors matvanor har ändrats och nattmålsfrekvensen är HÖG!
För att nyttja nattens alla (!) timmar får Sten Sture numera dela säng med mammsen och pappsen och äta närhelst det passar herrn.

Sture har blivit en hejjare på att suga och suger nu skolboksexemlariskt! (fotot är taget mitt i natten under ett av Stures alla nattliga mål)

I ett försök att övertyga mig själv om att jag faktiskt sover nattetid, har klockan förpassats till en låda längst in i garderoben och jag vaknar pigg och utvilad varje morgon...

Vilken dag *pustar ut*.
Sturebror har knappt sovit en blund på hela dagen. Inte somnar han i vagnen, som han brukar, när vi lämnar Svea i skolan. Därefter blir det premiär besök på baby caféet i kyrkan. Tillstånd - vaket, förutom under sångstunden, då passar han lägligt nog på att sova en kort stund på min arm.

Inspirerad av alla passfoton som florerar tar jag och Min Jojo med oss Sturebror och Alexander till en fotograf. Vågar inte ge mig in i handgemäng med någon fotoautomat. Bilderna blir efter både omtagningar och retuschering jättefina. Japps, ni läste rätt. R e t u s c h e r i n g! Det skall tydligen börjas tidigt. Fotografen trollar bort både dreggel och en liten finne. "Så praktiskt," säger hon med ironi i rösten. "När ni ändå är i farten kan ni ju fixa till öronen och slänga dit en sjysst frisyr med... "

Efter vår photosession tar vi en tur förbi konsum där Arlas färdiglagade soppa inhandlas och Sture, min Sture, däckar i vagnen. Men lyckan blir inte långvarig. Så fort vi kliver över tröskeln till det välkända vaknar han och sover knappt en blund efter det. Jag vyssjar, vaggar, ammar och bär. Jag försöker till och med att ge honom napp och flaska. Vilket resulterar i en ännu mer hysterisk Sture. 

Jag lämnar det sjunkande skeppet klockan halv sex för ett välbehövligt yogapass och stackars Sten Sture har fortfarande inte sovit. Inte ens Leffes vagnprommenad fungerar när det är dags att hämta hem Svea från en kompis.

Väl hemma igen börjar jag redan i hissen att ana oråd. Nyckeln i låset....förtvivlad bebisgråt som hörs lång väg. Till min stora förskräckelse ser jag enorma krokodiltrårar rulla längs persikolena bebiskinder. Mitt mammahjärta brister. Allt vad kläder heter åker av redan i hallen. Jag fångar Sture i luften och gör en dubbel saltomortal med skruv och dyklandar i sängen.
Där ligger vi hud mot hud och med mitt ena bröst i Stures mun. Sture samlar sig och.......äntligen somnar han och snusar fortfarande gott i vår säng.