Årets ljulklapp 2005?
2004 års julklapp, Platt-TV:n, har efter noggranna konjunkturprognoser och djupgående trendanalyser fått ge vika för årets hetpotatis, pokersetet, som enligt HUI (Handelns utredningsinstitut) spås lysande framtidsutsikter. Men medan speldjävulen hemsöker stora delar av svenska folket vill jag slå ett slag för denna:
En fjärrkontroll från förra seklets andra hälft. Välfungerande än idag, men har efter sin återuppståndelse fått ett nytt användningsområde. Jag är så djärv i min åsikt att jag vågar tillstå att den kan uträtta mirakel. Den ser kanske inte mycket ut för världen, men denna prylarnas pryl har fått såväl Svea som Sture att ivrigt ta sina första stapplande kryp.
HUI har ju haft fel tidigare. Vem har en bakmaskin i sin ägo?
Någon?
HUI har ju haft fel tidigare. Vem har en bakmaskin i sin ägo?
Någon?
1-0
till fadern.
Fadern leder efter första halvlek i kvällens match. Modern börjar tappa poäng.
Mellan familjens belånade väggar börjar kvällstimmarna bli mer och mer trassliga. Sonen kan inte komma till ro. Det ammas, buffas, pussas och busas om vartannat, men inget får den övertrötta sonen att kapitulera inför sitt eget bästa. Då och då ger modern upp och låter sonen stanna uppe ytterligare en stund, i hopp om att han skall segna ihop av trötthet. Men denna uttröttningsteknik fungerar sällan. Sonen ska vara vaken till varje pris och han är lika nöjd som en osmörjd dörr.
Denna afton försöker modern lägga ner sonen i den hittills oanvända spjälsängen efter att hon ammat, buffat, pussat och busat framgångslöst. Resultatet blir en smått hysterisk och illa medtagen son, som snörvlar högt och ljudligt när han plockas upp av fadern.
Kvällsrutinerna börjar sakterliga även att innefatta fadern, som på senare tid har knappat in på moderns försprång. Med ett kärleksfullt men bestämt handlag buffar han sonen till sömns (men det efter att sonen fått sig en omgång av moderns stenhårda behandling).
Modern sitter utanför sovrummet med örat tryckt mot dörren. Vad försiggår där inne? Vad är hemligheten? Plötsligt ter sig det stundande julbordet inte fullt lika oåtkomligt trots allt!
Med fingrarna formade till V-tecken, i syfte att visualisera segern, kommer fadern ut ur sovrummet. Sonen sover! Men som om inte det vore nog. Han sover i sin egen säng. Stilpoäng?
Med rent samvete slår sig fadern ner i fåtöljen, för att i lugn och ro följa ett intressant samhällsprogram, "När man älskar elva män", av och med tv4:s djupgranskande reporter Camilla Henemark som är med och slåss i toppen tillsammans med tv3:s "Under Cover"-Charlotta Flinkenberg om det Stora Journalistpriset 2006. Journalistik på högsta nivå!
Men säg den lycka som varar. Innan modern hunnit posta detta inlägg har fadern somnat och sonen vaknat 4 gånger...
Fadern vs Modern 1-4
Fadern leder efter första halvlek i kvällens match. Modern börjar tappa poäng.
Mellan familjens belånade väggar börjar kvällstimmarna bli mer och mer trassliga. Sonen kan inte komma till ro. Det ammas, buffas, pussas och busas om vartannat, men inget får den övertrötta sonen att kapitulera inför sitt eget bästa. Då och då ger modern upp och låter sonen stanna uppe ytterligare en stund, i hopp om att han skall segna ihop av trötthet. Men denna uttröttningsteknik fungerar sällan. Sonen ska vara vaken till varje pris och han är lika nöjd som en osmörjd dörr.
Denna afton försöker modern lägga ner sonen i den hittills oanvända spjälsängen efter att hon ammat, buffat, pussat och busat framgångslöst. Resultatet blir en smått hysterisk och illa medtagen son, som snörvlar högt och ljudligt när han plockas upp av fadern.
Kvällsrutinerna börjar sakterliga även att innefatta fadern, som på senare tid har knappat in på moderns försprång. Med ett kärleksfullt men bestämt handlag buffar han sonen till sömns (men det efter att sonen fått sig en omgång av moderns stenhårda behandling).
Modern sitter utanför sovrummet med örat tryckt mot dörren. Vad försiggår där inne? Vad är hemligheten? Plötsligt ter sig det stundande julbordet inte fullt lika oåtkomligt trots allt!
Med fingrarna formade till V-tecken, i syfte att visualisera segern, kommer fadern ut ur sovrummet. Sonen sover! Men som om inte det vore nog. Han sover i sin egen säng. Stilpoäng?
Med rent samvete slår sig fadern ner i fåtöljen, för att i lugn och ro följa ett intressant samhällsprogram, "När man älskar elva män", av och med tv4:s djupgranskande reporter Camilla Henemark som är med och slåss i toppen tillsammans med tv3:s "Under Cover"-Charlotta Flinkenberg om det Stora Journalistpriset 2006. Journalistik på högsta nivå!
Men säg den lycka som varar. Innan modern hunnit posta detta inlägg har fadern somnat och sonen vaknat 4 gånger...
Fadern vs Modern 1-4
Telefon terror!
Familjens övriga medlemmar har givit efter för John Blund och hans magiska sand, medan modern tappert kämpar emot. Lugnet råder och tystnaden är total.
*Rrrrrrrrrrrrrrrrring*
Tystnaden bryts tvärt av telefonens gälla signal. Vem understår sig att ringa vid denna okristliga timme?
Modern tittar irriterat på klockan, 23:57, och svarar sedan med ett försiktigt men "vem-är-du-som-vågar-ringa-mitt-i-natten" - Hallå!
- Kan du inte sluta borsta tänderna. Det låter jättemycket och är enormt störande, säger fadern trött och lätt irriterat från andra änden, som även råkar vara familjens gemensamma sovrum.
*Rrrrrrrrrrrrrrrrring*
Tystnaden bryts tvärt av telefonens gälla signal. Vem understår sig att ringa vid denna okristliga timme?
Modern tittar irriterat på klockan, 23:57, och svarar sedan med ett försiktigt men "vem-är-du-som-vågar-ringa-mitt-i-natten" - Hallå!
- Kan du inte sluta borsta tänderna. Det låter jättemycket och är enormt störande, säger fadern trött och lätt irriterat från andra änden, som även råkar vara familjens gemensamma sovrum.
Ack, du ÖMMA moder!
Jag börjar likna L:s gamla mormor mer och mer.
Likt en krokig gammal gumma går jag omkring nu för tiden. Ett resultat av att nätterna igenom ligga böjd och stel som en makaron och värja sig mot Stures framfart i sömnen. De djupa fårorna i anskitet och de trötta påsarna under ögonen talar sitt tydliga språk. Sömn är en bristvara!
Men efter att Sture trillat ur vår säng för femtielfte gången, beslutar vi oss för att äntligen frakta hem den gamla spjälsängen. Här står den nu, flera arbetstimmar senare, färdig monterad och ommålad i vårt sovrum, redo att ta emot vår son med öppna armar.
Äntligen ska jag återerövra mina nätter. Min arma kropp skall få den vila som den så väl förtjänar. Det är dags att sträcka ut sig.
Men när morgonen gryr står spjälsängen gapande tom vid fotändan och tätt, tätt omslingrade ligger mor och son i djup sömn och när de vaknar knakar ryggen på det där välbekanta viset.
"Riktigt trött blir man aldrig, om man är nöjd med det som tröttat ut en"
Likt en krokig gammal gumma går jag omkring nu för tiden. Ett resultat av att nätterna igenom ligga böjd och stel som en makaron och värja sig mot Stures framfart i sömnen. De djupa fårorna i anskitet och de trötta påsarna under ögonen talar sitt tydliga språk. Sömn är en bristvara!
Men efter att Sture trillat ur vår säng för femtielfte gången, beslutar vi oss för att äntligen frakta hem den gamla spjälsängen. Här står den nu, flera arbetstimmar senare, färdig monterad och ommålad i vårt sovrum, redo att ta emot vår son med öppna armar.
Äntligen ska jag återerövra mina nätter. Min arma kropp skall få den vila som den så väl förtjänar. Det är dags att sträcka ut sig.
Men när morgonen gryr står spjälsängen gapande tom vid fotändan och tätt, tätt omslingrade ligger mor och son i djup sömn och när de vaknar knakar ryggen på det där välbekanta viset.
"Riktigt trött blir man aldrig, om man är nöjd med det som tröttat ut en"
En treo till pappa?
- Han måste ha ont "någonstans". Jag ger honom alvedon, säger den frustrerade barnafadern när den övertrötta sonen skrikit i hela tio minuter i faderns omsorg.
- D u g ö r v a d d å??? Modern tror inte sina öron. Vad säger denna spritt språngande galne tvåbarnspappa?
- Han måste ha ont. Han är otröstlig, fortsätter fadern.
- Han har inte ont, han är trött, replikerar modern barskt. Sedan dröjer hon sig kvar hos storasyster medan hon lyssnar till faderns pustande och frustande i rummet intill.
Sekunden efter kommer fadern in i rummet. Men vad ska jag göra då?
Modern ser det nära förestående julbordet med alla dess läckerheter te sig allmer avlägset. Hur ska hon kunna lämna hemmet, om ens bara för ett par timmar, för att avnjuta julskinka, pressylta, varmrökt lax, och sju sorters sillar, tacka nej till välkryddat brännvin och sjunga nubbevisor utan nubbe tillsammans med sina arbetskollegor.
Hon reser sig, irriterad över att behöva bistå med sin expertis, och går in till den uppgivne sonen. När han får syn på henne blandas gråten med skratt och han avger det där grymtande lätet som han bara gör när hon är i närheten. Modern lyfter upp sonen, som tystnar tvärt.
- Du ser vad ont han hade, fräser modern syrligt. Fast innerst inne vet hon att fadern varit chanslös och så njuter hon av att än en gång vara den oumbärliga!
- D u g ö r v a d d å??? Modern tror inte sina öron. Vad säger denna spritt språngande galne tvåbarnspappa?
- Han måste ha ont. Han är otröstlig, fortsätter fadern.
- Han har inte ont, han är trött, replikerar modern barskt. Sedan dröjer hon sig kvar hos storasyster medan hon lyssnar till faderns pustande och frustande i rummet intill.
Sekunden efter kommer fadern in i rummet. Men vad ska jag göra då?
Modern ser det nära förestående julbordet med alla dess läckerheter te sig allmer avlägset. Hur ska hon kunna lämna hemmet, om ens bara för ett par timmar, för att avnjuta julskinka, pressylta, varmrökt lax, och sju sorters sillar, tacka nej till välkryddat brännvin och sjunga nubbevisor utan nubbe tillsammans med sina arbetskollegor.
Hon reser sig, irriterad över att behöva bistå med sin expertis, och går in till den uppgivne sonen. När han får syn på henne blandas gråten med skratt och han avger det där grymtande lätet som han bara gör när hon är i närheten. Modern lyfter upp sonen, som tystnar tvärt.
- Du ser vad ont han hade, fräser modern syrligt. Fast innerst inne vet hon att fadern varit chanslös och så njuter hon av att än en gång vara den oumbärliga!
Talangjakten är över!
- Jag är Agnes. Pappa vem är du?
Frågan ställdes entusiastiskt av Svea nu ikväll till avslutningen av Idol 2005. En högst angelägen och tankeväckande fråga, i alla fall i en 6-årings värld (i vilken tomten fortarande är en snäll, rödklädd, skäggig farbror som kommer med länge efterlängtade julklappar och inte ett alkoholstinkande pedo-äckel som står skjutredo med AK-4an utanför närmaste bank). Måste dock erkänna att nyfikenheten finns här med, i min 28-åriga inte fullt lika oskuldsfulla tillvaro.
Vem skulle L vilja vara i Idol 2005?
Min gissning.
Själv har jag inte varit något vidare intresserad av denna omgång, har strö tittat lite när den ändå har rullat i bakgrunden (läs: L och Svea suttit fastklistrade framför TV:rutan). Trots det måste jag ändå medge att jag drogs med av kvällens final och blev smått upprymd när Agnes blev framröstad som vinnare. Ett halleluja moment! (uttryck myntat av Kishti Tomita)
Sökandet efter morgondagens popstjärna har nått sitt slut. Nu kan vi äntligen pusta ut och i lugn och ro bekvämt luta oss tillbaka och njuta av den stundande julen (sades med en viss ironi i rösten).
Frågan ställdes entusiastiskt av Svea nu ikväll till avslutningen av Idol 2005. En högst angelägen och tankeväckande fråga, i alla fall i en 6-årings värld (i vilken tomten fortarande är en snäll, rödklädd, skäggig farbror som kommer med länge efterlängtade julklappar och inte ett alkoholstinkande pedo-äckel som står skjutredo med AK-4an utanför närmaste bank). Måste dock erkänna att nyfikenheten finns här med, i min 28-åriga inte fullt lika oskuldsfulla tillvaro.
Vem skulle L vilja vara i Idol 2005?
Min gissning.
Själv har jag inte varit något vidare intresserad av denna omgång, har strö tittat lite när den ändå har rullat i bakgrunden (läs: L och Svea suttit fastklistrade framför TV:rutan). Trots det måste jag ändå medge att jag drogs med av kvällens final och blev smått upprymd när Agnes blev framröstad som vinnare. Ett halleluja moment! (uttryck myntat av Kishti Tomita)
Sökandet efter morgondagens popstjärna har nått sitt slut. Nu kan vi äntligen pusta ut och i lugn och ro bekvämt luta oss tillbaka och njuta av den stundande julen (sades med en viss ironi i rösten).
Nötta fötter!
men möts man av dessa hårda, håriga, väl använda fötter, kör man mer än gärna in en armbåge eller två i sidan...
VAKNA!
Obegripligt egentligen att små söta bebisfossingar en vacker dag skall dra storlek 42 och lukta illa!
Kanske förloppet kan fördröjas om man följer skötselanvisningen till punkt och pricka?
VAKNA!
Obegripligt egentligen att små söta bebisfossingar en vacker dag skall dra storlek 42 och lukta illa!
Kanske förloppet kan fördröjas om man följer skötselanvisningen till punkt och pricka?
Snart går startskottet...
PANG! ...och där är hon iväg.
För första gången på riktigt länge är Svea i tid till skolans morgonsamling, som går av stapeln prick 08.30 och inte en minut senare var eviga morgon. Fadern, som tog sig en oplanerad "sovmorgon", fick ta en extra sväng förbi skolan på väg till arbetet.
Men tro nu inte att det är faderns fulla förtjänst för det. Modern har omtänksamt matat, omsorgsfullt klätt på, noggrannt borstat tänder och hår, varsamt packat matsäck och sett till att dottern stått startklar i hallen på mindre än 20 minuter, så att hon, glatt som gladplast, kunde glida med fadern på vägen ut...
Nu ska mor och Sturebror krypa ned i den varma sängen för lite avkopplande rekreationsmys.
För första gången på riktigt länge är Svea i tid till skolans morgonsamling, som går av stapeln prick 08.30 och inte en minut senare var eviga morgon. Fadern, som tog sig en oplanerad "sovmorgon", fick ta en extra sväng förbi skolan på väg till arbetet.
Men tro nu inte att det är faderns fulla förtjänst för det. Modern har omtänksamt matat, omsorgsfullt klätt på, noggrannt borstat tänder och hår, varsamt packat matsäck och sett till att dottern stått startklar i hallen på mindre än 20 minuter, så att hon, glatt som gladplast, kunde glida med fadern på vägen ut...
Nu ska mor och Sturebror krypa ned i den varma sängen för lite avkopplande rekreationsmys.
Jag ser det snöar...
Jag ser det snöar, det var väl roligt. Hurra!
Här i huvudstaden vaknade vi till en vit morgon. Ja, inte en vit som i "fri från alkohol" utan en vit som i "det har snöat hela natten"-morgon och snön har sedan dess, bokstavligt talat, vräkt ned. Nu råder inga tvivel längre, vintern är kommen...
Upptäcker dock till min stora fasa att min fina gamla vagn inte byggdes för nordlig kyla och snöoväder. Hjulen tjorvar ihop sig och låser sig under vagnen. Tur att det är halt ute så att vagnen kan fungera som släde!
Det sägs att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder.
Beskåda en påpälsad Sturebror!
Till Sveas stora förtjusning bjuder morgondagen på pulkafärd till skolan.
Här i huvudstaden vaknade vi till en vit morgon. Ja, inte en vit som i "fri från alkohol" utan en vit som i "det har snöat hela natten"-morgon och snön har sedan dess, bokstavligt talat, vräkt ned. Nu råder inga tvivel längre, vintern är kommen...
Upptäcker dock till min stora fasa att min fina gamla vagn inte byggdes för nordlig kyla och snöoväder. Hjulen tjorvar ihop sig och låser sig under vagnen. Tur att det är halt ute så att vagnen kan fungera som släde!
Det sägs att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder.
Beskåda en påpälsad Sturebror!
Till Sveas stora förtjusning bjuder morgondagen på pulkafärd till skolan.
Om att måla en vägg!
Konsten att måla en vägg utan att lyfta ett finger.
Införskaffa en provburk i en kulör som din man finner outhärdlig. Provmåla ett ganska stort parti på den förutbestämda väggen. Fråga sedan mannen vad han tycker. Mannen kommer nu att reagera negativt. Bryt ihop och be förtvivlat om ursäkt för att du inte tagit hänsyn till din man och hans åsikter. Lova honom dyrt och heligt att aldrig mer måla en vägg. Lämna sedan den outhärdliga färgfläcken orörd på väggen. Fläcken kommer att fungera som en drivmotor. Din man kommer inte att få ro i själen förrän den är eliminerad.
Låt nu din man tro att han kläckte den briljanta idén om att ersätta den outhärdliga fläcken med en annan kulör på väggen. Uppmuntra hans oerhörda sinne för stil och estetik medan du lotsar honom rätt i djungeln. Det är även på sin plats att kalla honom för "inredningsspecialist".
Fråga sedan gång på gång om ni verkligen gör rätt i att sätta ny kulör på väggen. "Kanske den gamla färgen är bättre trots allt!" Detta för att din man skall bli starkare i sin övertygelse. Nu har du fått din man dit du vill. Din man kommer att tro att det var han som valde den nya kulören, fast än så länge lyckligt ovetande om att han även kommer att utföra hela jobbet.
Låt det sedan gå ytterligare en tid, fortfarande med den outhärdliga färgfläcken på väggen, utan att du gör någon ansats till att återställa eller förändra. Din man kommer inom en överskådlig framtid att erbjuda sig att måla väggen. När du känner att det är dags att ta steget fullt ut, tar du cirka 30 centimeter täcktejp och fäster på en av listerna. Se till att bli avbruten och lämna tejpandet åt sitt öde. Tejpen kommer att fungera som en liten väckarklocka, utan att du behöver påminna. Din man kommer att föreslå att han målar väggen medan du nattar barnen. Här ska du låtsats vilja hjälpa till. "Inte ska väl du göra hela jobbet själv!"
Din man kommer att "övertyga" dig om att han klarar av att måla väggen själv. Här gäller det att behärska sig. Låt nu din man sköta grovgörat medan du i godan ro rår om dig och barnen. Stäng in dig i sovrummet och placera er i den mjuka, varma sängen. Njut av härliga barnskratt medan din man slitsamt drar rollern upp och ned.
För bästa resultat skall du stanna i rummet tills din man otåligt drar ut dig för att visa upp det färdiga resultatet. För att säkerställa framtida prestationer är det viktigt att ge honom massor med uppmuntran och beröm för väl utfört arbete.
Lämna honom sedan nöjd och belåten, sittandes att beundra sitt verk medan du, i det tysta, njuter av din färdigmålade vägg.
Förresten, vem sa att det är tråkigt att se målarfärg torka?
S'ayapo polí!
Införskaffa en provburk i en kulör som din man finner outhärdlig. Provmåla ett ganska stort parti på den förutbestämda väggen. Fråga sedan mannen vad han tycker. Mannen kommer nu att reagera negativt. Bryt ihop och be förtvivlat om ursäkt för att du inte tagit hänsyn till din man och hans åsikter. Lova honom dyrt och heligt att aldrig mer måla en vägg. Lämna sedan den outhärdliga färgfläcken orörd på väggen. Fläcken kommer att fungera som en drivmotor. Din man kommer inte att få ro i själen förrän den är eliminerad.
Låt nu din man tro att han kläckte den briljanta idén om att ersätta den outhärdliga fläcken med en annan kulör på väggen. Uppmuntra hans oerhörda sinne för stil och estetik medan du lotsar honom rätt i djungeln. Det är även på sin plats att kalla honom för "inredningsspecialist".
Fråga sedan gång på gång om ni verkligen gör rätt i att sätta ny kulör på väggen. "Kanske den gamla färgen är bättre trots allt!" Detta för att din man skall bli starkare i sin övertygelse. Nu har du fått din man dit du vill. Din man kommer att tro att det var han som valde den nya kulören, fast än så länge lyckligt ovetande om att han även kommer att utföra hela jobbet.
Låt det sedan gå ytterligare en tid, fortfarande med den outhärdliga färgfläcken på väggen, utan att du gör någon ansats till att återställa eller förändra. Din man kommer inom en överskådlig framtid att erbjuda sig att måla väggen. När du känner att det är dags att ta steget fullt ut, tar du cirka 30 centimeter täcktejp och fäster på en av listerna. Se till att bli avbruten och lämna tejpandet åt sitt öde. Tejpen kommer att fungera som en liten väckarklocka, utan att du behöver påminna. Din man kommer att föreslå att han målar väggen medan du nattar barnen. Här ska du låtsats vilja hjälpa till. "Inte ska väl du göra hela jobbet själv!"
Din man kommer att "övertyga" dig om att han klarar av att måla väggen själv. Här gäller det att behärska sig. Låt nu din man sköta grovgörat medan du i godan ro rår om dig och barnen. Stäng in dig i sovrummet och placera er i den mjuka, varma sängen. Njut av härliga barnskratt medan din man slitsamt drar rollern upp och ned.
För bästa resultat skall du stanna i rummet tills din man otåligt drar ut dig för att visa upp det färdiga resultatet. För att säkerställa framtida prestationer är det viktigt att ge honom massor med uppmuntran och beröm för väl utfört arbete.
Lämna honom sedan nöjd och belåten, sittandes att beundra sitt verk medan du, i det tysta, njuter av din färdigmålade vägg.
Förresten, vem sa att det är tråkigt att se målarfärg torka?
S'ayapo polí!
"Det första ljuset lyser...
det första i min rad. Jag ser den lilla lågan och känner mig så glad. Nu vet jag riktigt säkert att julen är nära..."
Så är den äntligen här, i år igen.
Advent är startskottet. Höstens mörka tristess stiger åt sidan och bereder en väg åt kalla december och juletiden. En tid som präglas av tända stjärnor, elljusstakar och ljusslingor. Då våra hem invaderas av tomtar och änglar i alla dess former; stora som små, gamla som nya, dyra som billiga och julstökets ljuvliga pot puri av dofter söker sig ut i kylan medan barnen tittar längtansfullt på den (förhoppnigsvis) oöppnade julkalendern.
Julen har knackat på dörren.
Välkommen!
Så är den äntligen här, i år igen.
Advent är startskottet. Höstens mörka tristess stiger åt sidan och bereder en väg åt kalla december och juletiden. En tid som präglas av tända stjärnor, elljusstakar och ljusslingor. Då våra hem invaderas av tomtar och änglar i alla dess former; stora som små, gamla som nya, dyra som billiga och julstökets ljuvliga pot puri av dofter söker sig ut i kylan medan barnen tittar längtansfullt på den (förhoppnigsvis) oöppnade julkalendern.
Julen har knackat på dörren.
Välkommen!
Sätt krydda på tillvaron!
I lördags var jag och Sture på vårt första kryddparty någonsin. Måhända inte det sista (för egen del alltså)...
Jag lyckades, vädret till trots, ta mig billedes hem till värdinnan. Nåja, det blev ett par telefonsamtal på vägen innan jag slutligen fann mig tillrätta och felparkerade på ett övergångsställe.
Inne i värmen bjöds det på vin och god mat i glada vänners lag. Det blev dock ingen alkohol för Sture och mig, utan vi och de övriga småbarnsföräldrarna höll tillgodo med vanlig hederlig Coca Cola.
Efter mycket mat och prat börjar otåligheten att sätta in. Var är alla "leksakerna"?
En halvtimme försenad flyger lekledaren in genom dörren och för att hålla oss på ytterligare halster placeras dessa hjälpmedel, väl gömda, under ett rött sammetsskynke.
Lekledaren påbörjar sitt föredrag med att utmåla ett scenario:
En trött, utarbetad och sexuellt utsvulten man nyss hemkommen efter en lång och tung dag på arbetet. Vars förföriska lättklädda fru gör allt i hennes makt för att råda bot på mannens frustration med diverse anpassade "leksaker".
Här lyfter lekledaren försiktigt på det röda sammetsskynket och tar demonstrativt fram fram några av dessa "leksaker" för allmän beskådning.
Aj, aj, aj! Bristande målgruppsanalys kanske?
Inte riktigt den försäljningsteknik man bör använda när de potentiella kunderna består av en en grupp nyblivna, TRÖTTA och sexuellt frustrerade småbarnsmammor. Som en klok mamma noterar "Verkar vara fel hälft som hittat hit. Borde kanske ha skickat våra respektive istället?"
Efter det lilla bakslaget hittar slutligen lekledaren rätt målgruppssegment och de mer målgruppsanpassade "leksakerna" hittar ut från sin gömma under skynket.
Den mintsmakande chokladkroppsfärgen vandrar ivrigt från hand till hand och från mun till mun under mycket uppskattande mummel.
Undrar just om det är sexuella fantasier som upptar tankarna? Eller är det kanske en bananasplit med maräng och chokladsås som florerar i dessa trötta småbarnsmammehuvuden?
Vägen till en kvinnas sköte verkar uppenbart gå genom magen. För sedan är det massageoljor och glidmedel i all världens smaker som står på menyn. Där samsas blåbär med lime, smultron, lakrits, melon, persika, kaktus, äpple, svart vinbär och smörkola. Medan vi slickar på våra inkletade underarmar kan man riktigt känna den drastiskt ökade insulinproduktionen i gruppen.
Men, om man tror på att utbud och efterfrågan går hand i hand, så är det inte bara sötsaker som ligger oss kvinnor varmt om hjärtat. Nej, nej, nej! Tydligen får hela djurriket våra kroppar att skälva och vridas av vällust. En uppsjö av dessa sexhjälpmedel är nämligen, inte helt oväntat, avbildade efter våra älskade fyrbenta vänner. Det är "roliga" kondomer i utvalda figurer såsom möss, katter, renar och elefanter. Det är kaninformade vibratorer. "Alla flickors favoritdjur! En liten rosa vibrerande klitoriskanin." Det är delfin-dildos till höger och bävrar, kaniner och elefanter till vänster. Med namn som "Double rabbit", "Thumbing elephant" och "Hornett Beaver" sätter de våra utsvultna underliv i brann.
Vilken MAN (vågar jag påstå) på utvecklingsavdelningen kläckte den brilljanta idén om att kvinnan i sina djupaste och innersta fantasier utövar tidelag?
Helt ärligt och handen på hjärtat tjejer. Vem tänder på Roger Rabbit?
På det stora hela var det en mycket intressant afton och vi fick oss många glada skratt (ett stort tack till värdinnan). Checkhäfterna åkte fram på sina håll och till och med jag gick inte tomhänt därifrån ...
Jag lyckades, vädret till trots, ta mig billedes hem till värdinnan. Nåja, det blev ett par telefonsamtal på vägen innan jag slutligen fann mig tillrätta och felparkerade på ett övergångsställe.
Inne i värmen bjöds det på vin och god mat i glada vänners lag. Det blev dock ingen alkohol för Sture och mig, utan vi och de övriga småbarnsföräldrarna höll tillgodo med vanlig hederlig Coca Cola.
Efter mycket mat och prat börjar otåligheten att sätta in. Var är alla "leksakerna"?
En halvtimme försenad flyger lekledaren in genom dörren och för att hålla oss på ytterligare halster placeras dessa hjälpmedel, väl gömda, under ett rött sammetsskynke.
Lekledaren påbörjar sitt föredrag med att utmåla ett scenario:
En trött, utarbetad och sexuellt utsvulten man nyss hemkommen efter en lång och tung dag på arbetet. Vars förföriska lättklädda fru gör allt i hennes makt för att råda bot på mannens frustration med diverse anpassade "leksaker".
Här lyfter lekledaren försiktigt på det röda sammetsskynket och tar demonstrativt fram fram några av dessa "leksaker" för allmän beskådning.
Aj, aj, aj! Bristande målgruppsanalys kanske?
Inte riktigt den försäljningsteknik man bör använda när de potentiella kunderna består av en en grupp nyblivna, TRÖTTA och sexuellt frustrerade småbarnsmammor. Som en klok mamma noterar "Verkar vara fel hälft som hittat hit. Borde kanske ha skickat våra respektive istället?"
Efter det lilla bakslaget hittar slutligen lekledaren rätt målgruppssegment och de mer målgruppsanpassade "leksakerna" hittar ut från sin gömma under skynket.
Den mintsmakande chokladkroppsfärgen vandrar ivrigt från hand till hand och från mun till mun under mycket uppskattande mummel.
Undrar just om det är sexuella fantasier som upptar tankarna? Eller är det kanske en bananasplit med maräng och chokladsås som florerar i dessa trötta småbarnsmammehuvuden?
Vägen till en kvinnas sköte verkar uppenbart gå genom magen. För sedan är det massageoljor och glidmedel i all världens smaker som står på menyn. Där samsas blåbär med lime, smultron, lakrits, melon, persika, kaktus, äpple, svart vinbär och smörkola. Medan vi slickar på våra inkletade underarmar kan man riktigt känna den drastiskt ökade insulinproduktionen i gruppen.
Men, om man tror på att utbud och efterfrågan går hand i hand, så är det inte bara sötsaker som ligger oss kvinnor varmt om hjärtat. Nej, nej, nej! Tydligen får hela djurriket våra kroppar att skälva och vridas av vällust. En uppsjö av dessa sexhjälpmedel är nämligen, inte helt oväntat, avbildade efter våra älskade fyrbenta vänner. Det är "roliga" kondomer i utvalda figurer såsom möss, katter, renar och elefanter. Det är kaninformade vibratorer. "Alla flickors favoritdjur! En liten rosa vibrerande klitoriskanin." Det är delfin-dildos till höger och bävrar, kaniner och elefanter till vänster. Med namn som "Double rabbit", "Thumbing elephant" och "Hornett Beaver" sätter de våra utsvultna underliv i brann.
Vilken MAN (vågar jag påstå) på utvecklingsavdelningen kläckte den brilljanta idén om att kvinnan i sina djupaste och innersta fantasier utövar tidelag?
Helt ärligt och handen på hjärtat tjejer. Vem tänder på Roger Rabbit?
På det stora hela var det en mycket intressant afton och vi fick oss många glada skratt (ett stort tack till värdinnan). Checkhäfterna åkte fram på sina håll och till och med jag gick inte tomhänt därifrån ...
På det dignande latextäckta bordet trängs rosaglittriga dildosar med vibrerande Pulla-gullor, massageoljor, glidmedel och allehanda kaniner.
Mot varmare bräddgrader...
Nu är klart!
Familjen är numer ägare till 4 stycken tur och returbiljetter till tropikernas paradis nummer ett, Thailand! Den 26 Januari är dagen då vi (allt som allt 6 vuxna och två barn) drar mot varmare bräddgrader...
Vi börjar vår resa mitt i händelsernas centrum. En vecka bland kaos och avgaser i Bangkok, med dess myller av människor (med och utan ryggsäckar), tuk-tuks, neonskyltar och billiga kopior. Där sjaskiga snabbmatsställen samsas med flotta lyxrestauranger och Mc Donalds.
Sedan bär det vidare mot vita sandstränder och turkost vatten. I ytterligare 3 veckor skall vi avnjuta paraplydrinkar (alkholfria) under skuggan av höga kokosnötspalmer, simma bland färgglada Nemo fiskar och koraller och konsumera thaimassage i överflöd... alternativt sitta i en bungalow på stranden medan monsunregnet öser ned utanför...
Nu får vintern gärna komma och sätta sina iskalla klor i oss.
Familjen är numer ägare till 4 stycken tur och returbiljetter till tropikernas paradis nummer ett, Thailand! Den 26 Januari är dagen då vi (allt som allt 6 vuxna och två barn) drar mot varmare bräddgrader...
Vi börjar vår resa mitt i händelsernas centrum. En vecka bland kaos och avgaser i Bangkok, med dess myller av människor (med och utan ryggsäckar), tuk-tuks, neonskyltar och billiga kopior. Där sjaskiga snabbmatsställen samsas med flotta lyxrestauranger och Mc Donalds.
Sedan bär det vidare mot vita sandstränder och turkost vatten. I ytterligare 3 veckor skall vi avnjuta paraplydrinkar (alkholfria) under skuggan av höga kokosnötspalmer, simma bland färgglada Nemo fiskar och koraller och konsumera thaimassage i överflöd... alternativt sitta i en bungalow på stranden medan monsunregnet öser ned utanför...
Nu får vintern gärna komma och sätta sina iskalla klor i oss.
Badmössan
Går i allvarliga badmössetankar. Allt för att undvika förtidigt håravfall efter framfarten av små klibbiga bebishänder…
Fadern kommenterar!
Faderns kommentar på moderns klagovisa över den sömnlösa natten:
- Har natten varit jobbig? Jag tror att jag sovit lite illa. Det känns som det...
- Har natten varit jobbig? Jag tror att jag sovit lite illa. Det känns som det...
Fars dag!
Vad är det för påhitt?
Vem kom på att även pappan behöver en dag med vila, befriad från hushållets bojor och kedjor? Traditionen bygger ju på att män och kvinnor tar gemensamt ansvar för familjen.
Men ser verkligheten ut som sådan? (här zoomar vi in hur mina flinka fingrar flyger fram över tangentbordet till min förinspelade röst som ställer "frågan")
Krasst räknat är det inte många fäder som ens hjälper till i hushållet och går vi tillbaka ett par årtionden så var faderns närvaro i hemmet högst minimal. Fars dag är ju egentligen precis som de övriga 364 dagarna på året, med den enda skillnaden att det ska pussi-gullas och daltas lite extra med pappan.
Jag anser att på Fars dag borde pappan verkligen få känna på vad hårt arbete innebär och ta del i familjelivet på riktigt och inte dricka kaffe i sängen tillsammans med morgontidningen, medan en vacker fru och ett par hela, rena och väluppfostrade barn står vid fotändan och lovsjunger fadern.
Fast å andra sidan när jag läser detta på Nordiska Museets hemsida; "idag har slipsen blivit den vanligaste fars dags-presenten. Varannan pappa får en ny slips på fars dag. Den populäraste färgen är blått, tätt följt av rött och den ska gärna vara randig." inser jag att det är straff nog!
Det är nog så tufft att försöka spela glad inför fru och barn för den urk-fula slippsen som varsamt valts ut och paketerat endast för den lyckliga faderns skull (läs: färdigpaketerad Fars dag present från Dressman). Detta kan mer än väl likställas med den dubbelarbetande moderns hårda slit 365 dagar om året. Förlåt, 364 dagar, det finns ju en Mors dag med!
Det är tufft att vara pappa!
Vem kom på att även pappan behöver en dag med vila, befriad från hushållets bojor och kedjor? Traditionen bygger ju på att män och kvinnor tar gemensamt ansvar för familjen.
Men ser verkligheten ut som sådan? (här zoomar vi in hur mina flinka fingrar flyger fram över tangentbordet till min förinspelade röst som ställer "frågan")
Krasst räknat är det inte många fäder som ens hjälper till i hushållet och går vi tillbaka ett par årtionden så var faderns närvaro i hemmet högst minimal. Fars dag är ju egentligen precis som de övriga 364 dagarna på året, med den enda skillnaden att det ska pussi-gullas och daltas lite extra med pappan.
Jag anser att på Fars dag borde pappan verkligen få känna på vad hårt arbete innebär och ta del i familjelivet på riktigt och inte dricka kaffe i sängen tillsammans med morgontidningen, medan en vacker fru och ett par hela, rena och väluppfostrade barn står vid fotändan och lovsjunger fadern.
Fast å andra sidan när jag läser detta på Nordiska Museets hemsida; "idag har slipsen blivit den vanligaste fars dags-presenten. Varannan pappa får en ny slips på fars dag. Den populäraste färgen är blått, tätt följt av rött och den ska gärna vara randig." inser jag att det är straff nog!
Det är nog så tufft att försöka spela glad inför fru och barn för den urk-fula slippsen som varsamt valts ut och paketerat endast för den lyckliga faderns skull (läs: färdigpaketerad Fars dag present från Dressman). Detta kan mer än väl likställas med den dubbelarbetande moderns hårda slit 365 dagar om året. Förlåt, 364 dagar, det finns ju en Mors dag med!
Det är tufft att vara pappa!
Supermamman
Pappan lämnar slagfältet för en välbehövlig timme på gymmet. Mamman får vackert foga sig och ta marktjänsten.
Kring läggdags är det den mest kritiska tiden på dygnet (alla småbarnsföräldrar nickar igenkännande). Alla i familjen, stora som små, är allmänt kinkiga och trötta och råkar lätt i luven på varandra. Inget skiljer denna afton.
Lillebror är trött och ledsen och verkar vilja krypa ur sitt eget skinn. Ingenting passar, allt han vill är att komma till ro vid mammans varma barm. Men istället ligger han förtvivlad på sängen medan mamman irrar omkring och plockar. Vilket för övrigt är ett mysterium. Ju mer man plockar undan desto mer saker kommer det fram. Storasyster, som aldrig tycker att det är läggdags, ligger framför TVn och äter frukt. Mamman har en övermäktig uppgift framför sig.
Så fort dörren slår igen bakom pappan tar mamman ett djupt andetag och går sedan till angrepp. Befälet är hennes och efter en stund har hon full kontroll över situationen. Det gäller att vara metodisk och genomtänkt i sitt handlande. Moderlig men bestämd är ledord.
Lillebror får ligga ytterligare en stund på sängen medan storasyster färdigställs. Tänderna borstas och kläderna åker av, allt i en väldig fart. Sedan bäddar mamman raskt ned henne i sängen med den ena armen och med den andra tar hon hand om den gastande sonen. Mamman hyssjar lugnande och för bröstet till barnets mun. Pojken suger och suckar nöjt. Snart sover han.
När den lille har somnat kryper mamman tätt intill den stora. De ligger och viskar förtroligt i mörkret. De pratar om dagen som varit, om julklappsönskelistan och om när mamman var liten. De fnissar vänskapligt. Sedan är det dags för mamman att ge flickan stryk. "Om barn får lite stryk innan de somnar så blir de hemskt snälla". Flickan vänder sin nakna rygg mot mamman. Mamman börjar sakta stryka flickan på ryggen och efter ett par minuter sover hon tryggt.
Lugnet lägrar sig och tystnaden breder ut sig och lägger sig som ett tjockt täcke över slagfältet.
Mamman kan andas ut.
Efter en stund kliver en svettig och utpumpad pappa över tröskeln. Djupt imponerad över mammans förmåga att ensam ro i land detta sjunkande skepp.
Det är inte för inte man kallas "Supermamman" här hemma...
Kring läggdags är det den mest kritiska tiden på dygnet (alla småbarnsföräldrar nickar igenkännande). Alla i familjen, stora som små, är allmänt kinkiga och trötta och råkar lätt i luven på varandra. Inget skiljer denna afton.
Lillebror är trött och ledsen och verkar vilja krypa ur sitt eget skinn. Ingenting passar, allt han vill är att komma till ro vid mammans varma barm. Men istället ligger han förtvivlad på sängen medan mamman irrar omkring och plockar. Vilket för övrigt är ett mysterium. Ju mer man plockar undan desto mer saker kommer det fram. Storasyster, som aldrig tycker att det är läggdags, ligger framför TVn och äter frukt. Mamman har en övermäktig uppgift framför sig.
Så fort dörren slår igen bakom pappan tar mamman ett djupt andetag och går sedan till angrepp. Befälet är hennes och efter en stund har hon full kontroll över situationen. Det gäller att vara metodisk och genomtänkt i sitt handlande. Moderlig men bestämd är ledord.
Lillebror får ligga ytterligare en stund på sängen medan storasyster färdigställs. Tänderna borstas och kläderna åker av, allt i en väldig fart. Sedan bäddar mamman raskt ned henne i sängen med den ena armen och med den andra tar hon hand om den gastande sonen. Mamman hyssjar lugnande och för bröstet till barnets mun. Pojken suger och suckar nöjt. Snart sover han.
När den lille har somnat kryper mamman tätt intill den stora. De ligger och viskar förtroligt i mörkret. De pratar om dagen som varit, om julklappsönskelistan och om när mamman var liten. De fnissar vänskapligt. Sedan är det dags för mamman att ge flickan stryk. "Om barn får lite stryk innan de somnar så blir de hemskt snälla". Flickan vänder sin nakna rygg mot mamman. Mamman börjar sakta stryka flickan på ryggen och efter ett par minuter sover hon tryggt.
Lugnet lägrar sig och tystnaden breder ut sig och lägger sig som ett tjockt täcke över slagfältet.
Mamman kan andas ut.
Efter en stund kliver en svettig och utpumpad pappa över tröskeln. Djupt imponerad över mammans förmåga att ensam ro i land detta sjunkande skepp.
Det är inte för inte man kallas "Supermamman" här hemma...
Menlösa måndag!
Slår upp ögonen klockan 8.00 och inser att det är lönlöst att försöka hinna till skolan som börjar 8.30. Är så less på att stressa vareviga morgon. Värmer en flaska välling och kryper ner brevid min varma, gosiga, snusande dotter. Stryker henne lätt över håret i ett försök till att locka henne ur drömmens magiska värld. Hon tar flaskan och för den till munnen, som hon gjort så många gånger förut. Jag älskar att se njutningen i hennes sömndruckna ögon. Precis så där frånvarande i blicken som en ammande bebis. Sedan för hon sin lilla hand sakta fram och tillbaka över räfflorna vid gradskalan på flaskan. På samma vis som hon gjort sedan hon var liten. Efter vår lilla mysstund är det dags att väcka Sture tycker Svea, som älskar att gosa och busa med lillebror. Det är då jag lägligt passar på att dra täcket över huvudet. Bara ett par minuter. Måste få sträcka ut mig och vila en liten, liten stund. Avlägset hör jag Stures hickande skratt och Sveas fnitter.
Sedan tar vi slanten och stoppar i myntinkastet. Karusellen är i full gång:
- tandborstning * 2, varav 1 barn och 1 vuxen
- hårborstning * 2, varav 1 barn och 1 vuxen
- påklädning * 3, varav 2 barn och 1 vuxen
- bajsning * 2, varav 2 barn
Efter avlämningen 45 minuter försent, går jag ner i källaren. Har fått uppmaning av L om att snygga till i vårt förråd. Vi har satt ut en massa grejer till försäljning och igår försvann en byrå som vi haft fullproppad med Sveas dagisalster. Dessa låg nu utspridda på det kalla förrådsgolvet.
Har Sture sittandes i sjalen, men kan snart konstatera att det inte är så lämpligt. Försöker tråckla fram gåstolen för att ha något att sätta barnet i. Lyckas dock riva ner en hög med krukor som stod högst uppe på ett par lådor. Suckar! Porslinsskärvor blandas med teckningar, pärlhalsband och en och annan lerfigur. Nu är gråten nära. Jag faller på knä och plockar upp skärva efter skärva, samtidigt som jag tycker evinnerligt synd om mig själv. Skärvorna läggs i en liten hög som jag lämnar innanför dörren. Jag stänger dörren bakom mig och hoppas på fullaste allvar att det ska försvinna av sig själv.
Klockan har nu hunnit bli ganska mycket. Vad ska man göra av en trist och grå måndag som denna? Har så mycket jag vill och borde göra, men tiden räcker inte riktigt till. Fördriver istället en timme i telefonen medan Sture tar en tupplur i vår säng.
Bestämmer mig sedan för att lämna hemmets trygga vrå och kasta mig huvudstupa ut i regn och rusk. Sätter Sturebror åter i sjalen. Det finns en himlans massa små second hand butiker och kuriosabodar som jag så gärna vill besöka, dit ingen med barnvagn har tillträde.
Vi tar båten över till Söder och flanerar i snålblåsten mellan smågatorna. Sture sover sött i sjalen. Men hans bastanta kroppshydda på nästan 9 kilo känns redan i både rygg och axlar. Vi passerar Stadsmissionen och jag beundrar hyllan i skyltfönstret för 1.500 kronor. Kan inte riktigt bestämma mig för vid vilken vägg jag ska ställa den. Den korta eller den långa?
Men jag är egentligen på jakt efter tyg till de två sista kuddarna i min soff-make-over. Hittar en halvsjysst gardinlängd. Vänder på prislappen och sätter i halsen. 600 kronor! För EN längd! EN begagnad längd. Vill man ha hela paret kan den som är duktig på huvudräkning snabbt räkna ut att man glatt får punga ut med 1.200 kronor. Vart är den här världen på väg?
Fortsätter min vandring. Passerar de små kuriosabodarna som jag så gärna velat gå in i. Men tyngden av Sture är mig övermäktig och jag orkar inte riktigt med. Jag fortsätter istället gatan fram tills jag kommer till Myrorna. Tyvärr är där riktigt tunnt på tygfronten. Inte en endaste liten tygbit faller mig i smaken. Men, inget ont som inte har något gott med sig. Hittar ett par helsjyssta grillor istället. Ett par fin, fina hockeyrör med tillhörande blå träskydd för 75 kronor. Vilket kap!
Blir genast munter igen. Men jag var nog lite väl snabb i vändningarna och hade nog inte riktigt tänkt till. Vagnlös, som jag är, får jag kånka runt på dessa åbäken genom staden.
Nu vaknar Sture i sjalen. Än så länge är han nöjd, men jag vet att tiden är knapp. Han är riktigt trasslig vår Sturebror och gillar inte att sitta fast. Han vill helst fladdra hej vilt med både armar och ben. Men jag trotsar ödet och beger mig uppför Götgatsbacken till Emmaus. Jag börjar i barnbutiken. De har en hel del fina plagg, men håller tyvärr hutlösa priser. Hittar ett par täckbrallor till Svea. Ett par exakt likadana som de hon hade förra vintern. De har ett hål på ena knät och kostar lika mycket som ett par nya!!! Blir grymt irriterad. Är precis på väg att säga till, men i nästa sekund tar orken slut. Istället tar jag pick och pack och skridskor och lämnar affären. Trots irritationen måste jag in i Emmausbutiken som ligger vägg i vägg. Där hittar jag ett par über-häftiga långkalsonger för 130 kronor till L. Står och fingar på dem länge och väl innan jag blir tvungen att hänga tillbaks dem. Vet så väl att L inte vill ha några begagnade lånkisar.
Nu vill Sture inte sitta i sjalen längre, han knökar och bökar för fulla muggar. Han är inte någon liten tunnis heller, utan ett muskelpaket som heter duga. Man får uppbära all sin kraft för att hålla honom på plats. Jag går i rask takt ned till Slussen för att se när bussen går. Endast 5 minuters väntetid. Men plötsligt ångrar jag mig och blir hysteriskt snål. Vill inte gärna betala SL:s hutlösa taxa för att åka hem. Jag påbörjar en vandring uppför den långa, långa backen som leder till Tjärhovsplan. Jag orkar nätt och jämt lyfta på fötterna och Sture trasslar mer än någonsin i sjalen. Men där kommer min röda räddare i nöden. Jag vinkar frenetiskt åt busschaufören, som saktar ner. Jag betalar avgiften och chaufören hälsar mig välkommen ombord med ett leende. (Ett leende, har ni hört på maken. Bara det var ju värt varenda krona)
Äntligen frigör jag Sture från hans fångenskap. Vi pustar ut båda två och ser ut genom den regniga fönsterrutan tätt, tätt intill varandra.
Väl hemma igen hinner jag nätt och jämt slänga i mig en smörgås och en kopp rykande, varm choklad innan det är dags att hoppa i stövlarna igen och hämta storasyster i skolan.
Men på vägen dit passerar jag brevlådan. Under räkningar, reklam och annat skräp gömmer sig ett litet, litet paket. Åh...vad jag älskar Tradera med sina små, små överraskningar som kan förgylla vilken trist dag som helst. Overallen som gömde sig i paketet var helt oväntat i perfekt skick, men tyvärr på gränsen till för liten. Funderar allvarligt på att sätta Sturebror på diet. Han växer på alla håll och kanter i rasande fart.
Katvig släng dig i väggen!
När L sedan seglar in genom dörren glad i hågen blir han, helt oväntat, lyrisk över mitt skridskoinköp. Tydligen spelar Foppa numer i Philadelphia! Ibland förundras man.
Kanske skulle ha köpt de där långkalsongerna trots allt!
Sedan tar vi slanten och stoppar i myntinkastet. Karusellen är i full gång:
- tandborstning * 2, varav 1 barn och 1 vuxen
- hårborstning * 2, varav 1 barn och 1 vuxen
- påklädning * 3, varav 2 barn och 1 vuxen
- bajsning * 2, varav 2 barn
Efter avlämningen 45 minuter försent, går jag ner i källaren. Har fått uppmaning av L om att snygga till i vårt förråd. Vi har satt ut en massa grejer till försäljning och igår försvann en byrå som vi haft fullproppad med Sveas dagisalster. Dessa låg nu utspridda på det kalla förrådsgolvet.
Har Sture sittandes i sjalen, men kan snart konstatera att det inte är så lämpligt. Försöker tråckla fram gåstolen för att ha något att sätta barnet i. Lyckas dock riva ner en hög med krukor som stod högst uppe på ett par lådor. Suckar! Porslinsskärvor blandas med teckningar, pärlhalsband och en och annan lerfigur. Nu är gråten nära. Jag faller på knä och plockar upp skärva efter skärva, samtidigt som jag tycker evinnerligt synd om mig själv. Skärvorna läggs i en liten hög som jag lämnar innanför dörren. Jag stänger dörren bakom mig och hoppas på fullaste allvar att det ska försvinna av sig själv.
Klockan har nu hunnit bli ganska mycket. Vad ska man göra av en trist och grå måndag som denna? Har så mycket jag vill och borde göra, men tiden räcker inte riktigt till. Fördriver istället en timme i telefonen medan Sture tar en tupplur i vår säng.
Bestämmer mig sedan för att lämna hemmets trygga vrå och kasta mig huvudstupa ut i regn och rusk. Sätter Sturebror åter i sjalen. Det finns en himlans massa små second hand butiker och kuriosabodar som jag så gärna vill besöka, dit ingen med barnvagn har tillträde.
Vi tar båten över till Söder och flanerar i snålblåsten mellan smågatorna. Sture sover sött i sjalen. Men hans bastanta kroppshydda på nästan 9 kilo känns redan i både rygg och axlar. Vi passerar Stadsmissionen och jag beundrar hyllan i skyltfönstret för 1.500 kronor. Kan inte riktigt bestämma mig för vid vilken vägg jag ska ställa den. Den korta eller den långa?
Men jag är egentligen på jakt efter tyg till de två sista kuddarna i min soff-make-over. Hittar en halvsjysst gardinlängd. Vänder på prislappen och sätter i halsen. 600 kronor! För EN längd! EN begagnad längd. Vill man ha hela paret kan den som är duktig på huvudräkning snabbt räkna ut att man glatt får punga ut med 1.200 kronor. Vart är den här världen på väg?
Fortsätter min vandring. Passerar de små kuriosabodarna som jag så gärna velat gå in i. Men tyngden av Sture är mig övermäktig och jag orkar inte riktigt med. Jag fortsätter istället gatan fram tills jag kommer till Myrorna. Tyvärr är där riktigt tunnt på tygfronten. Inte en endaste liten tygbit faller mig i smaken. Men, inget ont som inte har något gott med sig. Hittar ett par helsjyssta grillor istället. Ett par fin, fina hockeyrör med tillhörande blå träskydd för 75 kronor. Vilket kap!
Blir genast munter igen. Men jag var nog lite väl snabb i vändningarna och hade nog inte riktigt tänkt till. Vagnlös, som jag är, får jag kånka runt på dessa åbäken genom staden.
Nu vaknar Sture i sjalen. Än så länge är han nöjd, men jag vet att tiden är knapp. Han är riktigt trasslig vår Sturebror och gillar inte att sitta fast. Han vill helst fladdra hej vilt med både armar och ben. Men jag trotsar ödet och beger mig uppför Götgatsbacken till Emmaus. Jag börjar i barnbutiken. De har en hel del fina plagg, men håller tyvärr hutlösa priser. Hittar ett par täckbrallor till Svea. Ett par exakt likadana som de hon hade förra vintern. De har ett hål på ena knät och kostar lika mycket som ett par nya!!! Blir grymt irriterad. Är precis på väg att säga till, men i nästa sekund tar orken slut. Istället tar jag pick och pack och skridskor och lämnar affären. Trots irritationen måste jag in i Emmausbutiken som ligger vägg i vägg. Där hittar jag ett par über-häftiga långkalsonger för 130 kronor till L. Står och fingar på dem länge och väl innan jag blir tvungen att hänga tillbaks dem. Vet så väl att L inte vill ha några begagnade lånkisar.
Nu vill Sture inte sitta i sjalen längre, han knökar och bökar för fulla muggar. Han är inte någon liten tunnis heller, utan ett muskelpaket som heter duga. Man får uppbära all sin kraft för att hålla honom på plats. Jag går i rask takt ned till Slussen för att se när bussen går. Endast 5 minuters väntetid. Men plötsligt ångrar jag mig och blir hysteriskt snål. Vill inte gärna betala SL:s hutlösa taxa för att åka hem. Jag påbörjar en vandring uppför den långa, långa backen som leder till Tjärhovsplan. Jag orkar nätt och jämt lyfta på fötterna och Sture trasslar mer än någonsin i sjalen. Men där kommer min röda räddare i nöden. Jag vinkar frenetiskt åt busschaufören, som saktar ner. Jag betalar avgiften och chaufören hälsar mig välkommen ombord med ett leende. (Ett leende, har ni hört på maken. Bara det var ju värt varenda krona)
Äntligen frigör jag Sture från hans fångenskap. Vi pustar ut båda två och ser ut genom den regniga fönsterrutan tätt, tätt intill varandra.
Väl hemma igen hinner jag nätt och jämt slänga i mig en smörgås och en kopp rykande, varm choklad innan det är dags att hoppa i stövlarna igen och hämta storasyster i skolan.
Men på vägen dit passerar jag brevlådan. Under räkningar, reklam och annat skräp gömmer sig ett litet, litet paket. Åh...vad jag älskar Tradera med sina små, små överraskningar som kan förgylla vilken trist dag som helst. Overallen som gömde sig i paketet var helt oväntat i perfekt skick, men tyvärr på gränsen till för liten. Funderar allvarligt på att sätta Sturebror på diet. Han växer på alla håll och kanter i rasande fart.
Katvig släng dig i väggen!
När L sedan seglar in genom dörren glad i hågen blir han, helt oväntat, lyrisk över mitt skridskoinköp. Tydligen spelar Foppa numer i Philadelphia! Ibland förundras man.
Kanske skulle ha köpt de där långkalsongerna trots allt!
"Soffjakten", sista delen
Är med soffa! Till L:s stora förtret.
I söndags var jag ytterst nära att kapitulera. Att leta soffa tär på krafterna. En månad utan soffa kan göra vem som helst galen. Så efter en "barnfri" lördagskväll (Svea sov hos moster C) med endast 1 (mycket upptagen) saccosäck som sittdon gav jag upp. Vi kan inte fortsätta att våldsgästa våra vänner, vi måste ha en egen soffa.
L ser genast sin chans och innan jag vet ordet av sitter jag i bilen på väg till IKEA för att köpa en sprillans ny soffa. Tursamt har jag lite förnuft kvar, så på vägen stannar vi till för att titta på en mer begagnad soffa som jag, min sinnesförvirring till trots, lyckats nosat upp.
Med motorn igång stannar L i bilen, redo att fly, medan jag och Sturebror kliver på.
PANG! Jag är knockad! Där står Den, i all sin prakt. Soffan med stort S! Med tillhörande fåtölj.
- noll i sittkomfort
- malätna soffkuddar som ser ut att ha varit med om ett smärre världskrig
- med omisskänlig odör
- orimligt dyr
Vi tar den!
Stackars L! Lyckan varar inte länge. Han får lov att stanna motorn och komma in och beskåda "vår" nyinköpta soffa. Bör kanske provsitta lite innan, för syns skull.
Världen kan vara bra liten ibland. Sekunderna efter vi, som nya soffägare, hoppat in i bilen piper L:s telefon.
"Har ni köpt soffa?"
Vem är oraklet?
Det visar sig att de vi köpt soffan av är L:s kusins gravida sambos mammas bästa kompis dotter...
Hänger ni med? Nä, inte jag heller...
I måndags fick vi vårt underverk levererad. Här står den nu, luggsliten och lite ful. Men efter en restaurering á la Buscilla är den snart redo att möta omvärlden.
Håll till godo mina vänner!
I söndags var jag ytterst nära att kapitulera. Att leta soffa tär på krafterna. En månad utan soffa kan göra vem som helst galen. Så efter en "barnfri" lördagskväll (Svea sov hos moster C) med endast 1 (mycket upptagen) saccosäck som sittdon gav jag upp. Vi kan inte fortsätta att våldsgästa våra vänner, vi måste ha en egen soffa.
L ser genast sin chans och innan jag vet ordet av sitter jag i bilen på väg till IKEA för att köpa en sprillans ny soffa. Tursamt har jag lite förnuft kvar, så på vägen stannar vi till för att titta på en mer begagnad soffa som jag, min sinnesförvirring till trots, lyckats nosat upp.
Med motorn igång stannar L i bilen, redo att fly, medan jag och Sturebror kliver på.
PANG! Jag är knockad! Där står Den, i all sin prakt. Soffan med stort S! Med tillhörande fåtölj.
- noll i sittkomfort
- malätna soffkuddar som ser ut att ha varit med om ett smärre världskrig
- med omisskänlig odör
- orimligt dyr
Vi tar den!
Stackars L! Lyckan varar inte länge. Han får lov att stanna motorn och komma in och beskåda "vår" nyinköpta soffa. Bör kanske provsitta lite innan, för syns skull.
Världen kan vara bra liten ibland. Sekunderna efter vi, som nya soffägare, hoppat in i bilen piper L:s telefon.
"Har ni köpt soffa?"
Vem är oraklet?
Det visar sig att de vi köpt soffan av är L:s kusins gravida sambos mammas bästa kompis dotter...
Hänger ni med? Nä, inte jag heller...
I måndags fick vi vårt underverk levererad. Här står den nu, luggsliten och lite ful. Men efter en restaurering á la Buscilla är den snart redo att möta omvärlden.
Håll till godo mina vänner!
Modern ser rött!
Helgen börjar lida mot sitt slut. Dagens bestyr är över och söndagskvällen tar vid. Modern ska läsa en godnatt saga för dottern medan fadern tar hand om den kvällskinkiga sonen. Precis som vanligt!
Den omtänksamma modern gör i ordning en flaska som fadern kan ge den gnälliga sonen så att hon och storasyster kan ha en mysig stund tillsammans (modern vill ju så gärna gottgöra sin frånvaro sedan lillebror kommit). Men lyckan blir inte långvarig!
Läsningen avbryts snart av ett gormande och grymtande i rummet intill. Fadern är irriterad över att lillebror inte vill sova. Modern känner hur svetten bryter fram, men försöker så gott det går att verka oberörd och fortsätter således sin läsning.
Den ömma modern frågar fadern om hon kan läsa ett sista kapitel för storasyster, så att fadern ska förstå att de snart är klara.
Fadern suckar och stönar.
Modern frågar om fadern vill läsa klart sagan för storasyster istället, så kan hon ta hand om lillebror?
Men det vill fadern inte. Han vill varken natta lillebror eller läsa för storasyster. Nehej, för det är moderns egna val minsann (läsningen? barnet?).
Han vill se på sporten! (Say What!)
Modern stressar igenom det sista kapitlet och går för att avlösa fadern, varpå fadern vresigt lämpar över sonen till modern.
Nu är hans kväll förstörd! Det enda han ville var att få se SPORTEN!
Eftersom fadern inte har några bröst (nåja, inga med mjölk i iallafall) så har han ingen tröst att ge (tydligen har fadern inga armar att klappa, smeka och kramas med).
Ingen mjölk här inte!
Fadern berättar surt att sonen trots allt somnat två (!) gånger på hans bröst, men att han vaknat då fadern försökt lägga honom ned i sängen (eftersom fadern hellre ville se sporten *spottar fram ordet* istället för att njuta av värmen och tyngden från en underbar snusande bebis).
Nu är vulkanutbrottet nära.
"Sporten visas bara EN gång på söndagar", säger fadern och skjuter ut underläppen likt ett barn. Modern kan ju sitta framför datorn närsomhelst, menar fadern. Hon sitter ju där hela nätterna (vilket förresten stör fadern enormt när han försöker sova). Han tänker inte på att modern inte kan (eller får) sitta där någon annan tid på dygnet eftersom hon måste anpassa sig efter den lilla sonen och ta hand om den övriga familjen.
NU SER MODERN RÖTT! Ett världskrig är på väg att bryta ut! Hon lämnar sonen skrikandes i sängen och följer efter fadern med bestämda kliv. Hon ställer sig tätt intill och....EXPLODERAR!
Likt Supersnällasilversara förvandlas hon till Supersurasunksara. ”Arg, jag é arg, jätte-jättearg, som en varg som é sur”
Efteråt och arg som en varg går hon in till den ledsna sonen. Moderligt försöker hon trösta och söva. Sonen vill inte ammas eftersom han är proppmätt av flaskan som fadern gav honom tidigare.
Modern vaggar, vyssjar, klappar, buffar, smeker, kysser, sjunger och talar lugnande. Fast sonen vill inte sova. Han vill bara busa och skratta. Modern ler och njuter av sin skära sockertopp.
Dottern vill inte heller sova utan sätter sig hos fadern framför TVn. Modern undrar varför hon sitter där. Dottern säger att hon är rädd och inte kan sova. Det blir ju säkert bättre av att sitta framför TVn, tänker modern vresigt.
Modern lämnar sonen och försöker nu få dottern att somna tryggt i sin säng. Dottern ropar på fadern och ber honom ta hand om lillebror under tiden. Men fadern hör inte, han är för upptagen med att trycka näsan mot TV rutan. Oroligt ber dottern modern att ta hand om lillebror istället, så att han inte trillar ur sängen (arma barn). Modern lämnar således dottern igen med lovord om att komma in och klappa på henne när lillebror väl somnat.
Efter en timmes vaggande och vyssjande (och utan tutte) somnar så äntligen sonen. Modern går in till storasyster och klappar henne till sömns. Det går fort och efter några minuter sover hon sött.
Fadern har nu occuperat datorn istället, moderns heliga Mecka. Med arga steg går modern demonstrativt och sätter sig framför den gamla skrutt datorn. Rasande skriver hon för att lätta lite på trycket. (saken blir ju inte bättre av att den gamla skrutt datorn hänger sig och allt hon skrivit försvinner någonstans ut i rymden)
Ska vi köpa en ny kamera?, frågar fadern som ingenting.
Modern ser förvånat upp. Hon kastar en "om blickar kunde döda"-blick på fadern och knappar, om möjligt, ännu hårdare på tangentbordet.
Vaddå? Är du fortfarande SUR? undrar fadern.
Den omtänksamma modern gör i ordning en flaska som fadern kan ge den gnälliga sonen så att hon och storasyster kan ha en mysig stund tillsammans (modern vill ju så gärna gottgöra sin frånvaro sedan lillebror kommit). Men lyckan blir inte långvarig!
Läsningen avbryts snart av ett gormande och grymtande i rummet intill. Fadern är irriterad över att lillebror inte vill sova. Modern känner hur svetten bryter fram, men försöker så gott det går att verka oberörd och fortsätter således sin läsning.
Den ömma modern frågar fadern om hon kan läsa ett sista kapitel för storasyster, så att fadern ska förstå att de snart är klara.
Fadern suckar och stönar.
Modern frågar om fadern vill läsa klart sagan för storasyster istället, så kan hon ta hand om lillebror?
Men det vill fadern inte. Han vill varken natta lillebror eller läsa för storasyster. Nehej, för det är moderns egna val minsann (läsningen? barnet?).
Han vill se på sporten! (Say What!)
Modern stressar igenom det sista kapitlet och går för att avlösa fadern, varpå fadern vresigt lämpar över sonen till modern.
Nu är hans kväll förstörd! Det enda han ville var att få se SPORTEN!
Eftersom fadern inte har några bröst (nåja, inga med mjölk i iallafall) så har han ingen tröst att ge (tydligen har fadern inga armar att klappa, smeka och kramas med).
Ingen mjölk här inte!
Fadern berättar surt att sonen trots allt somnat två (!) gånger på hans bröst, men att han vaknat då fadern försökt lägga honom ned i sängen (eftersom fadern hellre ville se sporten *spottar fram ordet* istället för att njuta av värmen och tyngden från en underbar snusande bebis).
Nu är vulkanutbrottet nära.
"Sporten visas bara EN gång på söndagar", säger fadern och skjuter ut underläppen likt ett barn. Modern kan ju sitta framför datorn närsomhelst, menar fadern. Hon sitter ju där hela nätterna (vilket förresten stör fadern enormt när han försöker sova). Han tänker inte på att modern inte kan (eller får) sitta där någon annan tid på dygnet eftersom hon måste anpassa sig efter den lilla sonen och ta hand om den övriga familjen.
NU SER MODERN RÖTT! Ett världskrig är på väg att bryta ut! Hon lämnar sonen skrikandes i sängen och följer efter fadern med bestämda kliv. Hon ställer sig tätt intill och....EXPLODERAR!
Likt Supersnällasilversara förvandlas hon till Supersurasunksara. ”Arg, jag é arg, jätte-jättearg, som en varg som é sur”
Efteråt och arg som en varg går hon in till den ledsna sonen. Moderligt försöker hon trösta och söva. Sonen vill inte ammas eftersom han är proppmätt av flaskan som fadern gav honom tidigare.
Modern vaggar, vyssjar, klappar, buffar, smeker, kysser, sjunger och talar lugnande. Fast sonen vill inte sova. Han vill bara busa och skratta. Modern ler och njuter av sin skära sockertopp.
Dottern vill inte heller sova utan sätter sig hos fadern framför TVn. Modern undrar varför hon sitter där. Dottern säger att hon är rädd och inte kan sova. Det blir ju säkert bättre av att sitta framför TVn, tänker modern vresigt.
Modern lämnar sonen och försöker nu få dottern att somna tryggt i sin säng. Dottern ropar på fadern och ber honom ta hand om lillebror under tiden. Men fadern hör inte, han är för upptagen med att trycka näsan mot TV rutan. Oroligt ber dottern modern att ta hand om lillebror istället, så att han inte trillar ur sängen (arma barn). Modern lämnar således dottern igen med lovord om att komma in och klappa på henne när lillebror väl somnat.
Efter en timmes vaggande och vyssjande (och utan tutte) somnar så äntligen sonen. Modern går in till storasyster och klappar henne till sömns. Det går fort och efter några minuter sover hon sött.
Fadern har nu occuperat datorn istället, moderns heliga Mecka. Med arga steg går modern demonstrativt och sätter sig framför den gamla skrutt datorn. Rasande skriver hon för att lätta lite på trycket. (saken blir ju inte bättre av att den gamla skrutt datorn hänger sig och allt hon skrivit försvinner någonstans ut i rymden)
Ska vi köpa en ny kamera?, frågar fadern som ingenting.
Modern ser förvånat upp. Hon kastar en "om blickar kunde döda"-blick på fadern och knappar, om möjligt, ännu hårdare på tangentbordet.
Vaddå? Är du fortfarande SUR? undrar fadern.