Friskt vågat - hälften vunnet!

Projekt, projekt, projekt. Jämt och ständigt dessa projekt.
Det känns som om jag är på ständig flykt just nu. Jag stiger upp och flyr fältet fortast möjligt. Här hemma är det så mycket som måste göras, fixas, utföras, färdigställas, tas tag i. You name it!

För att beta av lite från denna oändliga lista har vi spenderat dagen hos polisen. Inte så illa som det låter. Det var dags för steg nummer två i pass-projektet.

Tyckte mig ha situationen under kontroll. 
- Fotografier på båda barnen.
- Medgivande från vårdnadshavare underskriven (turligt nog träffade vi på en vän på vägen dit som kunde bevittna)
- ID-handling
- Personbevis för båda barnen (som jag dock glömt hemma. Men jag hade iallafall tänkt på det och det är väl tanken som räknas? Eller...)

men här slutar det.... 

Efter över en timmes väntetid och 25 nummer före, meddelar damen i luckan att barnen i fråga måste inställa sig för identifiering. Har dessvärre bara ett barn med mig. Djup suck. Gör mig riktigt liten och försöker se olycklig och hjälplös ut, i hopp om att få lite medlidande från damen i kassan. Men icke sa Nicke. Här är det ord och inga visor. Barnet SKA uppvisas och därmed basta! Punkt slut! 
Jaja, friskt vågat - hälften vunnet! Sturebror passerade i allafall passkontrollen...  

hos polisen
Killarna i sina fångdräkter. Passande, inte sant!

Mera projekt...
I helgen fick jag ett ryck. Gick ner i källaren och började rensa. Var man nu kan få en sån dum idé ifrån???
Kan konstatera att jag och L är riktiga skrotsammlare. Det som skulle ha tagit våra föräldrar en hel livstid att spara ihop har vi lyckats med på 8 år och jag anser mig ändå vara rätt duktig på att slänga. Hittade en del ganska lustiga saker, bland annat ett litet paket varsamt inslaget i silkespapper.
"Det här måste ju vara något riktigt fint och viktigt..." Prasslande papper. "Hhhrmf...en telefon!" Och det var inte någon sjysst gammal Kobra eller liknande, utan en ful Doro variant, anno 1998. Man undrar liksom vad man tänkte på i det ögonblicket när man varsamt slog in telefonen i lager efter lager av silkespapper?

Hur som helst, hela spektaklet slutade med att 14 flyttkartonger (av dryga 30) i skrivande stund står i vår lägenhet. Dessa skall rensas och sorteras i högar med spara och icke-spara. Jag har lovat L att minst 4 stycken kartonger skall tömmas helt (...för att strax vara fyllda till bredden igen).

Har man inte jobb så skaffar man sig, eller hur är det man säger? Fast jag hade dessvärre redan jobb. Två överfulla IKEA kassar med ren tvätt som skall vikas och läggas in i diverse skåp och lådor, ett stundande dop att planera, dammråttor som växer sig allt större (kanske dags att bjuda hem svärmor?) och som grädde på moset skall hela vår lägenhet golvläggas om två veckor. 

Någon som har en gammal bunker att gömma sig i???

Nehej, nu så mina vänner, är det dags för en kopp välbehövlig varm choklad. Har precis burit in Svea i hennes säng efter att hon somnat framför Idol och lagt ner Sture nyammad i korgen.

En god natt tillönskar jag Eder!

Kommentarer
Postat av: Sara

2003 skulle jag fixa pass till killarna. Superjobbigt att övertyga båda att de måste fotas och sen fick vi vänta 7 timmar hos polisen!! När vi kom fram till luckan skulle absolut båda barnen visas upp, trots att de ser exakt likadana ut. :-)
Kram, Sara


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback