Efterlysning: vägunderlag
Man kan följaktligen konstatera att en viss grad av komunikationsproblem föreligger hos NCC som missat att informera garagets hyresgäster om att den enda utfarten omges av en enorm vallgrav och att försöka passera den vore mer än dumdristigt. Korkat rent ut sagt.
Två timmar senare är bilen bärgad och bogserad. Åskådarna börjar sakterliga skingras. Modern tar sin pyttigaste bebis på axeln och lämnar föreställningen bakom sig.
Alla goda ting...
Veckans nykomling!
Du inte bara stör, svarade jag, du rubbar hela min existens. Välkommen."
-Eeva Kilpi
Den 10 mars klockan 10.33 tar den här unge herrn mitt hjärta i besittning. Jag är förlorad.
Ab imo péctore - ur hjärtats djup - älskade Gösta!
Ettan kom...
Trean kommer så småningom.
Reflektion av en resa
Nu är det hög tid att summera ännu en resa. Fragment av känslor och intryck flätas samman till minnen. Minnen vars bilder fästs med lim i ett låtsas album. Saknaden gör sig påmind i takt som sidorna fylls och lämnar hålrum i hjärtat.
Arlanda - på väg bort
Vi steg på planet i Stockholm en solig fredag i april och landade 12 timmar senare på KLIA. Där fick vi checka ut bagaget och förflytta oss till en annan flygplats för vidare färd till Bangkok. Man hinner nätt och jämt passera passkontrollen innan man attackeras av lystna taxiförare som försöker skinna dig på en stor del av reskassan. Likt styvnackade globetrotters avböjde vi alla ockerförslag och irrade omkring på flygplatsen innan vi slutligen hittade bussterminalen. Taxiresan skulle ha kostat oss 90 RM (SEK 180) medan den inhemska flygbussen var betydligt billigare. Notan slutade på 6 RM (SEK 12) för hela familjen.
Ett lätt hjärta gör vägen kort, trots det kändes dagen oändligt lång. Att vara på resande fot under nästan ett dygn tar ut sin rätt, men det var mödan värt när vi slutligen landade i Bangkoks betongmyller.
I Bangkok väntade ett rum i en sagolik rosa byggnad med kitschig interiör. Hotellet, ett litet designhotell med individuellt och smakfullt inredda rum av erkända thailändska formgivare, var allt som vi hade väntat oss. Det var nergånget och slitet på traditionellt Bangkokvis, gästvänligheten var genuin och maten höll en klass som överträffade många tidigare upplevelser. Det låg en liten bit utanför den omedelbara centrumkärnan, i en del som gav oss en hemmastadd och välbekant känsla.
Fasad
Rum 208
Frukost
Följande fem dagar ägnade vi oss åt sedvanliga sysslor. Ovan och under mark färdades vi genom staden till diverse marknader, shoppingcentras och kulturarv som Grand Palace. Vi insöp den myllriga Bangkokatmosfären och fyllde varenda por med dess smuts innan det var dags att fara vidare.
Ratchathewi station
Chatuchack parken
Chatuchack Weekend market
Suan Lum night bazaar - Affären The Old Story
Carbonara på Fifth Avenue
Grand Palace
Ronald Mc Donald
Planet lyfte från Bangkok och landande så småningom i Krabi. Färjan som vi enligt planerna tänkt ta ut till ön, Koh Lanta, hade överraskande kört sin sista tur för dagen. Därmed fick vi köpa in oss i en minibuss som lyckligtvis skulle avgå efter en timme. Timmen blev en och en halv innan bussen dök upp och resan, som i vanliga fall brukar ta ett par timmar, blev en resa på tre och en halv i en buss utan fungerande aircondition, fylld till bredden med resenärer från världens alla hörn, ryggsäckar, resväskor samt buntvis med tidningar och paket som skulle levereras till ön. Det var en ren befrielse att stiga ur den mobila bastun och lämna resterande resenärer och tidningshögar åt sitt öde när vi slutligen nådde fram till hotellet.
Incheckning
Utsikt
Glassmuta i väntan på minibuss
Fullastad minibuss
Hotellet, ett litet familjehotell som vi bokat efter rekommendationer, var varken vräkigt eller överdådigt utan sådär lagom enkelt och hade alla faciliteter man kan tänkas behöva. Poolen var idealisk och belägen direkt utanför vår bungalow åt ena hållet och havet beläget åt det andra. Olyckligtvis var klorhalten i poolen allt för hög vilket resulterade i ett intensivt grönt hårsvall, om man inte lyckades undvika att få vatten på huvudet. Jag föredrog det senare alternativet och höll mig mestadels till havets skvalpande vågor.
Upplevelsen av hotellvistelsen skulle under andra omständigheter kunnat ha vara bättre. Tyvärr märkte vi tydligt av att hotellet var på väg att stänga ner för säsongen vilket gav ett sämre intryck och en känsla av att vara till besvär. Att de sedan, när vi flyttade ut, upplyste oss om att vi hade obetalda räkningar på yoghurt, omelett och pannkakor något som vi trott ingått i frukosten och de inte informerat om under tiden vi bodde där, drog ner slutbetyget avsevärt och lämnade oss med ett visst missnöje och 1 200 Baht fattigare.
Vi tog vårt pick och pack och flyttade till hotellet vägg i vägg. Utifrån sett såg det inte mycket ut för världen men när man väl vågade sig in på området upptäckte man en liten oas av växtlighet, en stor pool med ett vattenfall och en liten obemannad poolbar. Personalen var vänlig och hjälpsam och fick oss att känna oss väl omhändertagna. Hotellet var likvärdigt med det tidigare och höll samma standard, dock till en penning som var snäppet lägre. Lite förbryllade blev vi dock första kvällen då vi upptäckte att den enorma handduken, som vi trott var ett överkast, i själva verket visade sig vara täcket som vi broderligt och systerligt skulle dela. Vem har påstått att frotté och egyptisk bomull inte är likvärdigt?
Vädret under dessa veckor skiftade från brännhet sol till monsunskurar och åskväder utan like. Blixtarna lyste upp himlen med ljusspel vi sällan tidigare skådat och solnedgångarna fortsatte att förstumma oss med sin vackert eldiga färg.
Regnskur
I solnedgången
Förutom att ligga i en solstol med en god bok i ena handen och en läskande lemonad i den andra, hoppa i vågor, bygga sandslott, jula i sanden, titta på krabbornas ivriga rullande av sandbollar och njuta av barnens lekfulla skratt så företog vi oss ett par mindre utflykter; en snorkeltur till Koh Rok, en ö med pudervit sand strax utanför Koh Lanta, där vi möttes av gigantiska varaner och färgglada fiskar samt elefantridning i djungeln bland gummiträden . Då Sture har en särskild böjelse för dessa enorma, snabelförsedda djur blev mötet med dem extra spännande.
Båtresa till Koh Rok
Ni kan sluta leta. Nemo är hittad!
Elefantridning
Elefantmatning
Vi stiftade många bekantskaper under resans gång, såväl kortvariga som djupare vänskaper och alla bidrog med en särskild pusselbit.
Kattungen hos Mamma Mu
Hundvalpen hos Dons
Som systrar
Spelhörnan
Lady och Lufsen
Nakenlek - Sture och Julia
Thomas och Lukas
Sture och "Akip"
Sture och "Sotiris"
Fullastad Tuk tuk
Strandlek - Sture och Tage
Strandprommenad - Svea och Tyra
Middag med Olinarna
Filmtajm
Benjamin Syrsa
Varan
Thaimassage av "Moomin"
Till lunch brukade vi gå till den restaurang som Lilla Svenska Skolan har som matsal. En ensam kvinna som stod i ett "kök" bestående av en bänk, en riskkokare, en kokplatta samt ett våffeljärn och svängde ihop de mest fantastiska rätter.
Mamma Mu
Matsalen
Pad Thai
Kycklingsallad
Bananpannkaka i Ban Sala Dan
En liten glass innan maten?
En liten glass efter maten?
Fiskrestaurangen i Ban Sala Dan
Söndagsmarknad
Vad får det lov att vara? Ett grishuvud månne?
Födelsedagsfirande
"Bajsbollsrullning"
När 20 dagar och 20 nätter var till ända var det dags att styra kosan vidare mot nya äventyr. Flyget till Kuala Lumpur gick från Phuket. Vi bokade en egen minibuss med bekvämligheter som fungerande aircondition samt säten med fullt liggläge för att ta oss mellan Koh Lanta och Phuket. Bilresan tog nätt och jämt tre timmar och Sture lyckades sova en stor del av den.
De flygningar som vi företog oss mellan och inom Thailand och Malaysia flögs av billighetsbolaget Air Asia och för första gången någonsin fick vi betala för övervikt. Air Asia har en lägre bagagegräns än vad långflygningarna erbjuder och påföljden blev 1 600 Baht för en överträdelse om 10 kilo. Hade vi varit lite förutseende så hade vi bokat en egen plats åt Sture och därmed sluppit övervikten.
Brittney?
I Kuala Lumpur hade vi av bekvämlighetsskäl bokat ett hotell i den Gyllene Triangeln, det område som påstås vara "Kuala Lumpurs glittriga och fashionabla område för nöje och shopping". Hotellet låg inne i ett enormt shoppingcentra och inhyste även Asiens största inomhus nöjespark med berg- och dalbana och karuseller i skiftande slag.
Berg- och dalbana
Utsikt
Barnen
Föräldrarna
Poolen på 14 våningen
Shoppingdelen
Kuala Lumpur är ett Bangkok i miniformat. Man kan upptäcka staden till fots och kan med lätthet ta sig omkring till de sevärdheter man bör besöka. Vill man inte gå till fots kan man åka ett par stationer med Monorailen, Kuala Lumpurs motsvarighet till Bangkoks Skytrain. Vi besökte såväl Chinatown som Petronas Towers, en gång i tiden världens högsta byggnader och ett måste enligt de flesta resguider. I Chinatown trängs dåliga Rolex kopior, YSL väskor och Gucci glasögon. Identiskt utbud i stånd efter stånd. Vill man inte ha billiga, lågkvalitativa märkeskopior är ett besökt i Chinatown tämligen överflödigt.
Teaffär i Chinatown
Frisersalong i Chinatown
Petronas Twin Towers
Människor vi mötte i Kuala Lumpur var mycket vänliga och hjälpsamma. Något som överraskade oss positivt. Däremot var shoppingen, enligt mitt tycke, knappt godkänd. Hur den kan beskrivas med ord som "världsklass" och "fantastisk" förstår jag inte. Jämförelsevis med Bangkok var det dyrare och kvalitén höll sig mestadels i underkant. Tilläggas bör att jag inte handlar kläder i dyra märkesbutiker, varken borta eller hemma. Jag saknade även hysteriska marknader där man kan hitta allt och köpslå om det mesta. Vad det gäller det Malaysiska köket så har jag svårt att ge ett fullvärdigt utlåtande. Efter en dryg månad med nästintill uteslutande thailändsk kosthållning avslutade vi vår resa med sushi, Mc Donalds och andra efterlängtade snabbmatsalternativ.
TGI Kuala Lumpur
Japansk middag
När fem dagar passerat i den Malaysiska huvudstaden var det dags att resa hem. Flygplatsen KLIA bjöd på nya upplevelser. De två timmar som erfordras innan avgång spenderade vi köandes. Aldrig tidigare har jag köat i sån utsträckning. Det tog oss dessa två timmar att checka in, transporteras med tåg som går i skytteltrafik mellan huvudterminal och avgångsterminal, passera ett otaligt antal passkontroller, passera ett par säkerhetskontroller där de vid båda tillfällena sökte igenom våra väskor innan vi slutligen köade för att komma på planet. Vid den andra säkerhetskontrollen, som skedde vid boardingen, beslagtogs även vätskor som inhandlats i avgångshallen, till exempel parfymer och alkohol. Något som flera besvikna och förbittrade passagerare fick erfara. Märkligt nog har KLIA, för andra året i rad, blivit korad till "Världens bästa flygplats".
Hemresan från KL
Efter fyra veckors resa var vi tillbaka där vi började, på Arlanda. I motsats till den långa incheckningsproceduren på KLIA förflöt utcheckningen på Arlanda snabbt och smidigt. Trettio minuter efter att hjulen tagit i marken satt vi utmattade i bilen på väg hem. Där hemma väntade tvättstugan på innehållet i våra överfulla väskor, en och annan dammråtta och de vänner som vi lämnat hemma.
Att resa är att leva! Att leva är att resa!
/La Familia
Sagan om en gunghäst!
och om den oändliga kärleken för den delen med.
En ovanligt varm vinterdag vid årets början är Modern och Fadern på tu man hand. Något som inte tillhör vanligheterna. De välartade barnen är strategiskt utspridda hos kärleksfulla anhöriga.
De tar en lång biltur, Fadern och Modern, till ett av de större köpcentrumen i utkanten av staden. Äntligen ska Modern få besöka Myrornas högborg. Hon känner det välbekanta pirret i magen när den unkna doften av föråldrad smuts och antikt damm, som är så karaktäristisk för dessa affärer, slår emot henne. Pirrighetskänslan av att inte veta vad som väntar, som ett barn på julafton som nyfiket inspekterar de vackert inslagna paketen. Hon insuper den praktfulla miljön och börjar i vanlig ordning att systematiskt genomsöka affären efter fynd.
Fadern har redan försvunnit in bland hyllmetrarna av gamla böcker och står med näsan i en av dem. Nästan genast får hon syn på den. Gunghästen. Grön i färgen och med varsamt dekorerade blommor i orange och gul kulör. Hjärtat slår allt snabbare. En ivrig takt som ger upphov till en svettpärla som bryter fram i pannan. Gunghästen är en gammal historia. Åren har lämnat spår i kanterna men i övrigt är den väl bevarad. Endast en kärleksfull hand kan ha åstadkommit ett sådant snideri. Sirligheten. De perfekta kurvorna och välvningarna. Ett gediget och omsorgsfullt arbete. Säkerligen ett verk av en Far eller dennes Far, som hela tiden haft tankarna hos den tilltänkta mottagaren. Modern jublar inombords över denna upptäckt. Men så tänker hon på den alldeles nya och hiskeligt dyra julklappsgunghästen som står där hemma. Hon tänker på det överfulla källarförrådet. På den belamrade lägenheten och på den kommande flytten. Försiktigt och diskret flyttar hon gunghästen in i en mörk vrå. Ur blickfånget. Sedan fortsätter hon sin räd genom gångarna.
Fångsten blir ovanligt klen. Hon tar de utvalda plaggen och sätter av mot provrummen. Hon tänker hela tiden på gunghästen. Hon tänker på den alldeles nya och hiskeligt dyra julklappsgunghästen som står där hemma. Hon tänker på det överfulla källarförrådet. På den belamrade lägenheten och på den kommande flytten. Hon tar på sina egna kläder efter avslutad provsession och rangordnar i vanlig ordning plaggen hon provat: måste ha, vill ha, kan förädlas, kanske och definitivt inte. Sedan letar hon upp Fadern och ber honom att skyndsamt följa med. Hon har hittat en skatt. Stolt visar hon upp den gröna gunghästen för Fadern och ler ett jägarlikt leende, som om hon just hade fällt en björn. Fadern skakar på huvudet och påminner henne om den alldeles nya och hiskeligt dyra julklappsgunghästen som står där hemma. Om det överfulla källarförrådet. Om den belamrade lägenheten och den kommande flytten. Då gör Modern något oväntat. Olikt hennes vanliga agerande suckar hon uppgivet och lämnar gunghästen. Lämnar gunghästen åt sitt öde. Hon väljer de redan utsedda Måste ha-plaggen, rationaliserar bort ett Vill ha-plagg i ett lönlöst hopp om att blidka Fadern och går sedan mot kassan. Det värker i hennes hjärta.
Resten av dagen, i det stora köpcentrumet i utkanten av staden, försöker hon vrida och vända på alla möjligheter, men Fadern låter sig inte bevekas. Att hon helt plötsligt samlar på gunghästar är inte en godkänd utväg. Hon vill ju så gärna ha det där godkännandet. Den där OK stämpeln som gör hennes köp berättigat och därmed fullkomligt livsnödvändigt. Så förtvivlat gärna. Hennes förnuft säger att Fadern har rätt men hennes hjärta säger något annat.
På vägen hem kan hon inte sluta att prata om hästen och hon inser att hon med största sannorlikhet inte kommer kunna överleva utan den. Hon märker att Fadern börjar vekna en aning och han erkänner att hästen faktiskt var ganska fin. Om vi inte redan hade en gunghäst, fortsätter han. Som en spjutspets rakt in i hjärtat. Pang!
Men hon vet hur historien kommer att sluta. Den är alltför bekant. Den slutar med att Fadern själv åker hela den långa vägen till det stora köpcentrumet i utkanten av staden och köper hästen. Under förutsättning att den fortfarande finns kvar. I annat fall kommer han slokande hem utan häst och med ångern över att den gått förlorad hängande som ett tungt ok på sina axlar. Fadern skrattar hysteriskt och en aning neurotiskt åt Modern och hävdar bestämt att så inte kommer att ske.
De återvänder till sitt trygga hem, nu i sällskap med sina välartade och duktiga barn. Där står den alldeles nya och hiskeligt dyra julklappsgunghästen och kastar sina långa skuggor efter Modern. Den skrattar hånfullt mot henne och hon gråter inombords. Förtvivlad och djupt olycklig kan hon inte tänka på något annat än den gröna gunghästen. Grön i färgen och med varsamt dekorerade blommor i orange och gul kulör.
Nästa dag förflyter som i ett under. Vid första anblick eller för den oinvigde verkar Modern fullkomligt återställd och sitt vanliga glada jag igen. Men för den som är förtrolig är bilden en annan. En mörk sorg har belägrat hennes hjärta.
Modern och den sagolika dottern lämnar hemmet för en eftermiddag på Den Kungliga Dramatiska Teatern. En fantastisk föreställning väntar dem och de återvänder glada och fulla med ny energi några timmar senare. Hemma möts de av en slokande Fader. Fadern berättar att han och den strålande sonen har åkt hela den långa vägen till det stora köpcentrumet i utkanten av staden. Modern lyser upp. Hon känner hur den mörka himlen plötsligt spricker upp och hur solens varma strålar nyvaket letar sig fram genom molntäcket. Men. De mörka molen börjar åter att dra ihop sig. Men vaddå? Förskräckt ser Modern framför sig hur den gröna gunghästen får vingar, lyfter och flyger sin kos. Ut i intet. Det var stängt, suckar Fadern som inser att han kommer få åka hela den långa vägen till det stora köpcentrumet i utkanten av staden ytterligare en gång för att köpa den gröna gunghästen. Grön i färgen och med varsamt dekorerade blommor i orange och gul kulör. De sista molnen har försvunnit och nu syns bara en klarblå himmel. Med ens känns livet mycket ljusare.
Följande dag ringer Modern till affären och bönar och ber om att personen i andra änden skall frångå reglerna och lägga undan gunghästen åt henne. Någon där uppe måste ha hört henne för nådigt får hon sin vilja igenom. När hon åtskilliga arbetstimmar senare kliver över tröskeln till hemmets lugn möts hon av en vacker syn. Den vackraste synen. En kärleksförklaring. En hymn till kärlekens gud. I vardagsrummet samsas den alldeles nya och hiskeligt dyra julklappsgunghästen med den gröna gunghästen om den begränsade ytan. Grön i färgen och med varsamt dekorerade blommor i orange och gul kulör.
Tack, min älskade!
Plötsligt händer det!
Plötsligt händer det!
(tillägg: för att inte det skall uppstå vidare förvirring måste jag dessvärre dementera ryktet. Inlägget i fråga syftar på en plötslig och helt oväntad uppståndelse. Inte är det Jesus jag talar om, utan undertecknad i egen hög person. Långsökt så det förslår.)
Ett oväntat besök!
Avsköljd och förevigad och med en given plats i familjealbumet.
Prolog: Sten är frukten av ett högst ovälkommet och astronomiskt smärtsamt njurstensanfall som drabbade mig helt oväntat för en tid sedan.
"Ett gram sjukdom känns mer än hundra kilo hälsa."
Jag älskar mitt barn
Växtskötsel
Balkongstädning
Köksbestyr
Sturebror 1 år
Ett år har passerat. Ett år sprängfyllt med ovillkorlig kärlek, gränslös lycka och bottenlös oro. Känslor som attackerar i samma sekund som det svarthåriga, fulländade gossebarnet väller ur mig, i en sista kraftfull krystning.
Mitt fullkomligt fulländade gossebarn - jag älskar dig alla dagar!
En reseskildring
Ännu en expeditionen har nått sitt slut. Ännu en färd att minnas, ännu en starkare längtan efter något mer.
Det är dags att summera, lägga ihop och dra ifrån, erfarenheter och upplevelser. Händelser som för all framtid lagras i den innersta själens databas. Tiden är kommen då omvärlden delges den senaste Resan.
Lyckan är inte målet utan resan dit.
I väntan på bussen som skall ta oss till Ban Phe, Chantaburi.
Efter en dryg 3-timmes bussresa tar en taxi vid och kör oss en bit längs kustlandet. I sin ensamhet ligger det poolförsedda hotellet, vid en strand som är nästintill öde mitt i veckan för att till helgen åter vakna till liv.
Vi stannar ett par dagar innan vi far tillbaka samma väg som vi kom för vidare färd till sjöss, mot Koh Samet.
På färjan över till nationalparken Koh Samet
Vinden viner i håret vid flakbilsfärden från piren
Väl framme upptäcker vi, till vår stora förtret, att de förbokade rummen inte håller väntad klass. En natt lyckas vi uthärda i sällskap med kackerlackor och andra krypande vänner, på gummibeklädda resårsängar innan vi flyr, hals över huvud, till en idealiskt havsbelägen bungalow på stranden Ao Phai .
Svea greppar tillfället och låter förvandla hennes långa hår till en rastainspirerad flätfrisyr.
En resa med många spännande möten och vänner som korsar vår väg. Tvåbenta, som fyrbenta, fembenta, sexbenta samt några vingförsedda.
En finsmakande resa med de rätta ingredienserna. En perfekt balans av oförglömliga kulinariska upplevelser.
Men allting har en ände, så även denna resa. Återresan till Bangkok sker under mer komfortabla omständigheter, med hotellets speedboat samt en arrenderad minibuss. På stranden står en liten skara vänner, ivrigt vinkandes tills de försvinner vid horisonten.
Speedboatfärd från Koh Samet.
Så är vi ånyo i asfaltsdjungeln, vars skytrainspår breder ut sig högt ovanför de trafikerade gatorna.
MBK står med vidöppna armar, alltid redo att ta emot oss.
En delikat ostbricka av färdmedel som tar oss mellan lokala platser och destinationer står till vårt förfogande.
Efter en tvåveckorskur av salt och sol är ett besök hos frisören ofrånkomligt och i allra högsta grad nödvändigt.
Thai-style, naturligtvis!
Packade och klara inleds den alltid lika svåra och smärtsamma återresan. Med sömndruckna ögon och tunga ögonlock kliver vi ombord på planet som skall ta oss över den Asiatiska kontinenten till svensk mark.
I väntan på boarding.
Dags att knyta ihop säcken och ta farväl av det leende människornas land, än en gång.
Farväl! [Laa gòn]
"Lyckan är inte en station som man kommer fram till, utan ett sätt att resa."
Sjalinnovation
Borta bra...
För kännedom kan meddelas att familjen Buscilla numera befinner sig på svensk mark. Tidigt i morse landade familjen välbehållna på Arlanda flygplats. Välkomstkommittén bestod av ett strålande solsken samt en framkörd bil. Välbehövligt i allra högsta grad då man lämnar Sverige med en så gott som tom reseväska och återvänder med tre nästintill sprickfärdiga och till bredden överfulla!!!!
På resande fot!
Än en gång arkiverar vi de erfarenheter och upplevelser som Bangkok hade att erbjuda...
Skytrain Ratchathewi
Chatuchak marknad
Poolen på 12:e våningen
Khaosan Road
Pratunam marknad
Trafiken Pantip Plaza
Buffémiddag med egen tillagning
Skytrain efter en natt på Lumphini nattmarknad
När sedan rastlösheten pockar på och veckorna gått till ända, återvänder vi en sista gång till det ordnade kaosets betonghjärta.
Tills våra vägar möts igen!
Landat
Levnadsnivån på boendet är lite sämre än väntat på ett till synes ganska flott hotell, men det totala intrycket höjs rejält av det centrala läget med en egen igång till ett av Bangkoks komunala färdmedel, Skytrain. Något som underlättar enormt när ett åskande oväder drar fram eller en tvåbarnsfamiljstornado fullt utrustad med överfulla kassar i alla dess slag.
Efter ett dygn på Thailändsk mark vi hunnit med Asiens största marknad (eller världens största i sitt slag?!), shoppingcentran, sushi middag och ett obligatoriskt Dunkin' Donuts besök. Toppa det med för lite sömn, trötta ben, en understimulerad 6 åring, en feberhet blivande 1 åring med på tok för mycket spring i benen samt några skurar regn med tillhörande blixtar och dunder så är ni helt ajour med familjen Buscilla. Måhända att det låter alldeles förskräckligt, men vi kunde inte vara mer lyckliga i skrivande stund!!!!!
På återseende!
