Buscilla Bloggar

och om den oändliga kärleken för den delen med.

En ovanligt varm vinterdag vid årets början är Modern och Fadern på tu man hand. Något som inte tillhör vanligheterna. De välartade barnen är strategiskt utspridda hos kärleksfulla anhöriga.

De tar en lång biltur, Fadern och Modern, till ett av de större köpcentrumen i utkanten av staden. Äntligen ska Modern få besöka Myrornas högborg. Hon känner det välbekanta pirret i magen när den unkna doften av föråldrad smuts och antikt damm, som är så karaktäristisk för dessa affärer, slår emot henne. Pirrighetskänslan av att inte veta vad som väntar, som ett barn på julafton som nyfiket inspekterar de vackert inslagna paketen. Hon insuper den praktfulla miljön och börjar i vanlig ordning att systematiskt genomsöka affären efter fynd.

Fadern har redan försvunnit in bland hyllmetrarna av gamla böcker och står med näsan i en av dem. Nästan genast får hon syn på den. Gunghästen. Grön i färgen och med varsamt dekorerade blommor i orange och gul kulör. Hjärtat slår allt snabbare. En ivrig takt som ger upphov till en svettpärla som bryter fram i pannan. Gunghästen är en gammal historia. Åren har lämnat spår i kanterna men i övrigt är den väl bevarad. Endast en kärleksfull hand kan ha åstadkommit ett sådant snideri. Sirligheten. De perfekta kurvorna och välvningarna. Ett gediget och omsorgsfullt arbete. Säkerligen ett verk av en Far eller dennes Far, som hela tiden haft tankarna hos den tilltänkta mottagaren. Modern jublar inombords över denna upptäckt. Men så tänker hon på den alldeles nya och hiskeligt dyra julklappsgunghästen som står där hemma. Hon tänker på det överfulla källarförrådet. På den belamrade lägenheten och på den kommande flytten. Försiktigt och diskret flyttar hon gunghästen in i en mörk vrå. Ur blickfånget. Sedan fortsätter hon sin räd genom gångarna.

Fångsten blir ovanligt klen. Hon tar de utvalda plaggen och sätter av mot provrummen. Hon tänker hela tiden på gunghästen. Hon tänker på den alldeles nya och hiskeligt dyra julklappsgunghästen som står där hemma. Hon tänker på det överfulla källarförrådet. På den belamrade lägenheten och på den kommande flytten. Hon tar på sina egna kläder efter avslutad provsession och rangordnar i vanlig ordning plaggen hon provat: måste ha, vill ha, kan förädlas, kanske och definitivt inte. Sedan letar hon upp Fadern och ber honom att skyndsamt följa med. Hon har hittat en skatt. Stolt visar hon upp den gröna gunghästen för Fadern och ler ett jägarlikt leende, som om hon just hade fällt en björn. Fadern skakar på huvudet och påminner henne om den alldeles nya och hiskeligt dyra julklappsgunghästen som står där hemma. Om det överfulla källarförrådet. Om den belamrade lägenheten och den kommande flytten. Då gör Modern något oväntat. Olikt hennes vanliga agerande suckar hon uppgivet och lämnar gunghästen. Lämnar gunghästen åt sitt öde. Hon väljer de redan utsedda Måste ha-plaggen, rationaliserar bort ett Vill ha-plagg i ett lönlöst hopp om att blidka Fadern och går sedan mot kassan. Det värker i hennes hjärta.

Resten av dagen, i det stora köpcentrumet i utkanten av staden, försöker hon vrida och vända på alla möjligheter, men Fadern låter sig inte bevekas. Att hon helt plötsligt samlar på gunghästar är inte en godkänd utväg. Hon vill ju så gärna ha det där godkännandet. Den där OK stämpeln som gör hennes köp berättigat och därmed fullkomligt livsnödvändigt. Så förtvivlat gärna. Hennes förnuft säger att Fadern har rätt men hennes hjärta säger något annat.

På vägen hem kan hon inte sluta att prata om hästen och hon inser att hon med största sannorlikhet inte kommer kunna överleva utan den. Hon märker att Fadern börjar vekna en aning och han erkänner att hästen faktiskt var ganska fin. Om vi inte redan hade en gunghäst, fortsätter han. Som en spjutspets rakt in i hjärtat. Pang!

Men hon vet hur historien kommer att sluta. Den är alltför bekant. Den slutar med att Fadern själv åker hela den långa vägen till det stora köpcentrumet i utkanten av staden och köper hästen. Under förutsättning att den fortfarande finns kvar. I annat fall kommer han slokande hem utan häst och med ångern över att den gått förlorad hängande som ett tungt ok på sina axlar. Fadern skrattar hysteriskt och en aning neurotiskt åt Modern och hävdar bestämt att så inte kommer att ske.

De återvänder till sitt trygga hem, nu i sällskap med sina välartade och duktiga barn. Där står den alldeles nya och hiskeligt dyra julklappsgunghästen och kastar sina långa skuggor efter Modern. Den skrattar hånfullt mot henne och hon gråter inombords. Förtvivlad och djupt olycklig kan hon inte tänka på något annat än den gröna gunghästen. Grön i färgen och med varsamt dekorerade blommor i orange och gul kulör.

Nästa dag förflyter som i ett under. Vid första anblick eller för den oinvigde verkar Modern fullkomligt återställd och sitt vanliga glada jag igen. Men för den som är förtrolig är bilden en annan. En mörk sorg har belägrat hennes hjärta.

Modern och den sagolika dottern lämnar hemmet för en eftermiddag på Den Kungliga Dramatiska Teatern. En fantastisk föreställning väntar dem och de återvänder glada och fulla med ny energi några timmar senare. Hemma möts de av en slokande Fader. Fadern berättar att han och den strålande sonen har åkt hela den långa vägen till det stora köpcentrumet i utkanten av staden. Modern lyser upp. Hon känner hur den mörka himlen plötsligt spricker upp och hur solens varma strålar nyvaket letar sig fram genom molntäcket. Men. De mörka molen börjar åter att dra ihop sig. Men vaddå? Förskräckt ser Modern framför sig hur den gröna gunghästen får vingar, lyfter och flyger sin kos. Ut i intet. Det var stängt, suckar Fadern som inser att han kommer få åka hela den långa vägen till det stora köpcentrumet i utkanten av staden ytterligare en gång för att köpa den gröna gunghästen. Grön i färgen och med varsamt dekorerade blommor i orange och gul kulör. De sista molnen har försvunnit och nu syns bara en klarblå himmel. Med ens känns livet mycket ljusare.

Följande dag ringer Modern till affären och bönar och ber om att personen i andra änden skall frångå reglerna och lägga undan gunghästen åt henne. Någon där uppe måste ha hört henne för nådigt får hon sin vilja igenom. När hon åtskilliga arbetstimmar senare kliver över tröskeln till hemmets lugn möts hon av en vacker syn. Den vackraste synen. En kärleksförklaring. En hymn till kärlekens gud. I vardagsrummet samsas den alldeles nya och hiskeligt dyra julklappsgunghästen med den gröna gunghästen om den begränsade ytan. Grön i färgen och med varsamt dekorerade blommor i orange och gul kulör.

Tack, min älskade!