Utvärdering!
Operation "nattsömn" är slut för den här gången och säkerligen för all framtid. Testpatrullen har slutfört sitt uppdrag och resultatet blev inte det önskade.
Ufallet blev fler vaktimmar än sovtimmar, för båda föräldrarna.
Så här i efterhand kan man konstatera att man inte bör:
- titta på sin förlossningsfilm precis innan sänggåendet. Man har en tendens att bli onödigt blödig och sentimental.
- frångå ursprungsplanen och lägga sig i den gemensamma sängen i tron om att man minsann kan ignorera ett skrikande barn som dessutom är mycket medveten om att du visst ligger under täcket bredvid.
- påbörja natten långt efter midnatt.
- ge den andra föräldern en "hjälpande" hand som resulterar i två slutkörda föräldrar.
eller helt krasst:
- inte ge sig i kast med något man inte behärskar, nämligen sina barns sömnvanor eller brist på sömnvanor!
Sammanfattningsvis, kära bloggläsare, skulle man kunna säga att natten blev ett fullständigt misslyckande, eller mildare uttryckt ett totalt fiasko.
Men riktigt så illa är det inte. Inte något ont som inte för något gott med sig!
Trots att natten tog ut sitt pris med ränta, var den inte förgäves. Modern har fått upprättelse. På sina bara knän (bokstavligt talat) har fadern bett tusenfaldigt om ursäkt för sin tidigare okunskap och oförståelse inför detta sömnproblematikens faktum och erkänt att någon universallösning inte existerar.
"Att förlora en illusion innebär alltid att bli en sanning rikare."
Sov gott!
ja så det kan gå...!
Hela världen har suttit på nålar å väntat på din rapport!!
Å så undrar jag lite, hur går det med soffan? Har den blivit Buscillad än?
KRAM!!
Attans då! Men makens nya lärdom kanske kan spridas bland övriga pappelurer? Min tror ju att allt borde gå såååå mycket lättare om jag la tillbaka J i hans säng efter varje ammning. HA när ska jag då sova? Nu somnar jag om redan under nattammningen och vaknar när det sprattlas för mycket.
Hmm. Typiskt! Bra att natten iallafall medförde NÅGONTING positivt för din del. Jag ska nog testa den där metoden på min sambo så även han kan få lite förståelse för varför jag är så trött fast jag "sover" från 23 till 7 varje morgon...
Å vad tråkigt att det inte blev någon sömn för dig! Fast maken blev ju som du säger en lärdom klokare så.. Häromnatten var vi vakna alla 4 här hemma och Agnes ropade på mig. Eftersom Anton var vaken men glad och nöjd i vår säng (med en vaken J bredvid sig) tassade jag in till henne. I min enfald trodde jag att 1 vaken, vyssjande, lugnande förälder skulle räcka.. Det tog 3 min så hade glad och nöjd Anton förvandlats till skrikande hysterisk bebis i pappas vård.. "VAD är problemet?" hör jag J gasta mellan skriken.. KANSKE en stressad, irriterad, smått hysterisk pappa, men vad vet jag.. Hoppas på god sömn åt oss alla NÅGON natt under 2006! Kram!