På resande fot!
Efter dessa hektiska dagar lämnar vi nu storstadslivet bakom oss för vidare färd mot en lugnare tillvaro. Ett leverne kantat av långa vita stränder, glasklart gnistrande vatten och fantastiska kulinariska upplevelser.
Än en gång arkiverar vi de erfarenheter och upplevelser som Bangkok hade att erbjuda...
Skytrain Ratchathewi

Chatuchak marknad

Poolen på 12:e våningen

Khaosan Road

Pratunam marknad
Trafiken Pantip Plaza

Buffémiddag med egen tillagning

Skytrain efter en natt på Lumphini nattmarknad
När sedan rastlösheten pockar på och veckorna gått till ända, återvänder vi en sista gång till det ordnade kaosets betonghjärta.
Tills våra vägar möts igen!
Än en gång arkiverar vi de erfarenheter och upplevelser som Bangkok hade att erbjuda...

Skytrain Ratchathewi

Chatuchak marknad

Poolen på 12:e våningen

Khaosan Road

Pratunam marknad

Trafiken Pantip Plaza

Buffémiddag med egen tillagning

Skytrain efter en natt på Lumphini nattmarknad
När sedan rastlösheten pockar på och veckorna gått till ända, återvänder vi en sista gång till det ordnade kaosets betonghjärta.
Tills våra vägar möts igen!
Landat
Efter en 10 timmars lång flygresa har vi återigen landat i huvudstädernas huvudstad, Bangkok. Känslan av att aldrig ha lämnat Thailand infann sig så fort hettan slog emot oss. Än en gång får vi uppleva den genuina vänligheten i denna myllrande asfaltsdjungel.
Levnadsnivån på boendet är lite sämre än väntat på ett till synes ganska flott hotell, men det totala intrycket höjs rejält av det centrala läget med en egen igång till ett av Bangkoks komunala färdmedel, Skytrain. Något som underlättar enormt när ett åskande oväder drar fram eller en tvåbarnsfamiljstornado fullt utrustad med överfulla kassar i alla dess slag.
Efter ett dygn på Thailändsk mark vi hunnit med Asiens största marknad (eller världens största i sitt slag?!), shoppingcentran, sushi middag och ett obligatoriskt Dunkin' Donuts besök. Toppa det med för lite sömn, trötta ben, en understimulerad 6 åring, en feberhet blivande 1 åring med på tok för mycket spring i benen samt några skurar regn med tillhörande blixtar och dunder så är ni helt ajour med familjen Buscilla. Måhända att det låter alldeles förskräckligt, men vi kunde inte vara mer lyckliga i skrivande stund!!!!!

På återseende!
Levnadsnivån på boendet är lite sämre än väntat på ett till synes ganska flott hotell, men det totala intrycket höjs rejält av det centrala läget med en egen igång till ett av Bangkoks komunala färdmedel, Skytrain. Något som underlättar enormt när ett åskande oväder drar fram eller en tvåbarnsfamiljstornado fullt utrustad med överfulla kassar i alla dess slag.
Efter ett dygn på Thailändsk mark vi hunnit med Asiens största marknad (eller världens största i sitt slag?!), shoppingcentran, sushi middag och ett obligatoriskt Dunkin' Donuts besök. Toppa det med för lite sömn, trötta ben, en understimulerad 6 åring, en feberhet blivande 1 åring med på tok för mycket spring i benen samt några skurar regn med tillhörande blixtar och dunder så är ni helt ajour med familjen Buscilla. Måhända att det låter alldeles förskräckligt, men vi kunde inte vara mer lyckliga i skrivande stund!!!!!

På återseende!
Avskedshälsning
Hej, hej då, hejsan, hej svejs, lev väl, farväl, ajöss, adjö, so long, fare well, auf weidersehen, good bye, vi ses, frid, mors, ajöken, på återseende...
Om ett par timmar lyfter vi och bortom molnen väntar äventyren...

Om ett par timmar lyfter vi och bortom molnen väntar äventyren...

Omringad
Det skall börjas i tid sägs det.
Denna soliga onsdag spenderades på en filt i det gröna. Eller filten låg iallafall där och ambitionen var att få sitta på den, om så bara för en sekund. Men den ack så nyfikne Sturebrodern har inte ro i kroppen och de små benen vill ut på äventyr. Den ihärdige och otröttlige äventyraren drar iväg på strapatser medan hans moder mödosamt försöker hålla jämna steg och vägen fri från hot och faror, samtidigt som lunch intas på stående fot.
Dragningskraften hos den unge äventyraren är enorm. Skolungdomar vallfärdar till platsen för att ta del av denne upplyste despot. Hans förmåga att trollbinda och fängsla är gränslös. Sturebrodern sade: Gå ut och gör alla folk till lärjungar!
Sture och hans lärljungar
Denna soliga onsdag spenderades på en filt i det gröna. Eller filten låg iallafall där och ambitionen var att få sitta på den, om så bara för en sekund. Men den ack så nyfikne Sturebrodern har inte ro i kroppen och de små benen vill ut på äventyr. Den ihärdige och otröttlige äventyraren drar iväg på strapatser medan hans moder mödosamt försöker hålla jämna steg och vägen fri från hot och faror, samtidigt som lunch intas på stående fot.
Dragningskraften hos den unge äventyraren är enorm. Skolungdomar vallfärdar till platsen för att ta del av denne upplyste despot. Hans förmåga att trollbinda och fängsla är gränslös. Sturebrodern sade: Gå ut och gör alla folk till lärjungar!

Sture och hans lärljungar
Ett litet steg för en människa...
Ett stort steg för hennes mamma...
Så var den här. Dagen med stort D. Den förr eller senare oundvikliga dagen som modern kommit att frukta och förfasas över genom åren. Dagen då hennes förstfödda allena skall lämna hemmets skyddande borg för att på egen hand ta sig till kunskapens lärosäte, skolan.
Med blandade känslor tar den ömma modern farväl av sin dotter och kan inte annat än att se på när hon, på stapplande ben, tar sina första kliv ut i världen. Från sin utkiksplats på balkongen följer modern varje steg hon tar. Den ivrigt vinkande siluetten krymper och blir allt mindre och mindre, för att till sist försvinna vid horisonten och ut ur hennes synfält. Länge står hon där, som fastfrusen, långt efter att dottern försvunnit ur blickfånget.
När modern senare återser sitt barn förbluffas hon över längden, som tycks ha ökat markant sedan deras tidigare avsked och de glittrande ögonen avslöjar det modern redan vet: tiden är inne att släppa taget och låta fjärilen få prova sina flygfärdiga vingar!

"Moderns hjärta är barnets skolrum."
Så var den här. Dagen med stort D. Den förr eller senare oundvikliga dagen som modern kommit att frukta och förfasas över genom åren. Dagen då hennes förstfödda allena skall lämna hemmets skyddande borg för att på egen hand ta sig till kunskapens lärosäte, skolan.
Med blandade känslor tar den ömma modern farväl av sin dotter och kan inte annat än att se på när hon, på stapplande ben, tar sina första kliv ut i världen. Från sin utkiksplats på balkongen följer modern varje steg hon tar. Den ivrigt vinkande siluetten krymper och blir allt mindre och mindre, för att till sist försvinna vid horisonten och ut ur hennes synfält. Länge står hon där, som fastfrusen, långt efter att dottern försvunnit ur blickfånget.
När modern senare återser sitt barn förbluffas hon över längden, som tycks ha ökat markant sedan deras tidigare avsked och de glittrande ögonen avslöjar det modern redan vet: tiden är inne att släppa taget och låta fjärilen få prova sina flygfärdiga vingar!

"Moderns hjärta är barnets skolrum."
"Sic itur acl astra"
- Så går man mot stjärnorna
Somliga går i trasiga skor medans andra har förmånen att få stoltsera med ett par moderiktiga Carlo Gruber på fötterna. En fotbeklädnad som familjens manliga inslag, efter lite övertalning, numer har i sin ägo.
Att gå i en annan människas skor kan ibland vara ett rent nöje.
Somliga går i trasiga skor medans andra har förmånen att få stoltsera med ett par moderiktiga Carlo Gruber på fötterna. En fotbeklädnad som familjens manliga inslag, efter lite övertalning, numer har i sin ägo.

Att gå i en annan människas skor kan ibland vara ett rent nöje.
Högtidsblåsa
Av ett stycke överblivet sjaltyg har den ömma modern omsorgsfullt klippt, kärleksfullt fållat och innerligt sytt denna högtidliga klädedräkt åt familjens yngsta dam.
Den stolta moderns belåtenhet över det förträffliga resultatet, Kulladräkt Kaffeplanta, utmynnar därmed i en god tillförsikt inför framtida utsikter.
Den stolta moderns belåtenhet över det förträffliga resultatet, Kulladräkt Kaffeplanta, utmynnar därmed i en god tillförsikt inför framtida utsikter.


Likt sömmerskans föregångare Coco Chanel börjar hon med klänningen och inte detaljerna...
"Framtiden är den enda tid i livet som går att påverka."
Sjukstuga
Historien upprepar sig!
Som ett brev på posten kom Den. Den härligt feberheta, grönsnoriga och slemhostiga influensan. Obarmhärtig och skoninglös i sin framfart, härjar Den vilt.
Ett besök på den närbelägna vårdcentralen resulterade i en dunderkur med penicillin, varningstriangelförsedd hostmedicin samt en, inför resan, mycket läglig öroninflammations-influensa-diagnos.
Det är med darriga parkinson-skakiga händer jag skriver denna blogg, till följd av den underverkande morfinfyllda hostmedicinen...
"Av sjukdomens bitterhet lär människan den goda hälsans sötma."
Som ett brev på posten kom Den. Den härligt feberheta, grönsnoriga och slemhostiga influensan. Obarmhärtig och skoninglös i sin framfart, härjar Den vilt.
Ett besök på den närbelägna vårdcentralen resulterade i en dunderkur med penicillin, varningstriangelförsedd hostmedicin samt en, inför resan, mycket läglig öroninflammations-influensa-diagnos.
Det är med darriga parkinson-skakiga händer jag skriver denna blogg, till följd av den underverkande morfinfyllda hostmedicinen...
"Av sjukdomens bitterhet lär människan den goda hälsans sötma."
Trista repriser
är tydligen vår melodi...
Det här med stundens ingivelse, spontana infall och plötsliga idéer verkar vara något som familjen Buscilla slagit rot på. Nu har dessa tagits till ytterligare en nivå och nått oanade höjder. Impulsiviet har fått en helt ny innebörd och tillhör numer en annan dimension. Vem vet vart det ska sluta?
Nästa vecka lyfter vi, uppåt, mot molnen...återigen mot Thailands brännheta breddgrad.
"Lev dagen som om det vore den sista"
Det här med stundens ingivelse, spontana infall och plötsliga idéer verkar vara något som familjen Buscilla slagit rot på. Nu har dessa tagits till ytterligare en nivå och nått oanade höjder. Impulsiviet har fått en helt ny innebörd och tillhör numer en annan dimension. Vem vet vart det ska sluta?
Nästa vecka lyfter vi, uppåt, mot molnen...återigen mot Thailands brännheta breddgrad.
"Lev dagen som om det vore den sista"